Hoffnung für Alle

Psalm 10

Gott, lass dir das nicht bieten!

1Warum, Herr, bist du so weit weg?
    Warum verbirgst du dich, wenn wir dich am nötigsten brauchen?

Gottlose Menschen schrecken vor nichts zurück.
Auf den Schwachen und Hilflosen machen sie Jagd
    und bringen ihn mit ihren hinterlistigen Plänen zur Strecke.
Diese Gauner sind auch noch stolz auf ihre habgierigen Wünsche.
    Doch für Gott haben sie nichts übrig,
    mit wüsten Sprüchen ziehen sie über ihn her.
Hochnäsig behaupten sie: »Gott kümmert es nicht, was wir tun.«
    Ja, sie meinen: »Es gibt überhaupt keinen Gott!«
Noch geht ihnen alles nach Wunsch.
Dass du Gericht halten wirst, lässt sie kalt.
    Sie verhöhnen alle, die sich ihnen in den Weg stellen.
»Uns haut nichts um!«, bilden sie sich ein.
    »Kein Unglück hat uns je getroffen,
    und daran wird sich auch nichts ändern!«
Sobald sie den Mund aufmachen, fluchen, lügen und erpressen sie.
    Wie viel Unheil und Verderben richten sie an!
In der Nähe der Dörfer liegen sie im Hinterhalt
und lauern ihren hilflosen Opfern auf.
    Im Versteck bringen sie die Unschuldigen um.
Wie Löwen im Dickicht liegen sie auf der Lauer,
    um wehrlose Menschen zu überfallen und fortzuschleifen.
10 Sie stürzen sich auf ihre Opfer
    und schlagen sie brutal zusammen.
11 »Was wir tun, interessiert Gott gar nicht«, reden sie sich ein.
    »Er ist blind für das, was geschieht,
    und hat dazu noch ein schlechtes Gedächtnis!«

12 Greif doch ein, Herr! Lass dir das nicht bieten!
    Vergiss die Hilflosen nicht!
13 Warum lässt du es zu,
dass solche Schurken deine Ehre in den Schmutz ziehen?
    Warum dürfen sie sich einbilden,
    dass du sie nie zur Rechenschaft ziehen wirst?
14 Nein, du verschließt deine Augen nicht vor der Not
    und siehst dem Unrecht nicht tatenlos zu.
Die Wehrlosen können sich dir anvertrauen,
    den Waisen kommst du zu Hilfe.
15 Zerbrich die Macht der Gottlosen! Bestrafe sie für ihre Bosheit,
    damit sie nicht weiter Unheil anrichten!

16 Der Herr ist König für immer und ewig!
    Die gottlosen Völker müssen aus seinem Land verschwinden.
17 Die Hilflosen bestürmen dich mit ihren Bitten.
    Du, Herr, hörst ihr Rufen und schenkst ihnen neuen Mut.
18 Du sorgst für das Recht der Unterdrückten und Waisen,
    jeder Gewaltherrschaft auf Erden machst du ein Ende.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 10

Psalm 10

Varför går det väl för syndaren?

1Herre, varför står du så långt borta,

varför gömmer du dig i tider av nöd?

2I övermod jagar den gudlöse den svage.

Låt dem fångas i sina egna intriger!

3Den gudlöse skryter med sina egna begär,

välsignar den girige och föraktar Herren.

4Den gudlöse sätter näsan i vädret.

”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.”

Sådana är alla hans tankar.[a]

5Ändå lyckas han i allt vad han gör,

han är högfärdig

och skjuter ifrån sig dina lagar,

han fnyser åt sina fiender.

6Han tänker för sig själv:

”Inget kan rubba mig.

Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.”

7Deras mun är full av förbannelse och lögn,

under hans tunga finns ofärd och olycka.

8Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna

och vill lönnmörda den oskyldige.

Hans ögon följer den värnlöse.

9Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon,

och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse

och dra in honom i sitt nät.

10De värnlösa krossas, de kollapsar

och faller av hans styrka.[b]

11Han säger för sig själv:

”Gud har glömt det,

han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”

12Herre, res dig! Gud, lyft din hand!

Glöm inte de förtryckta!

13Varför får den gudlöse förakta Gud

och säga för sig själv:

”Han ställer mig inte till svars?”

14Herre, du ser ofärden och plågan.

Du lägger märke till det, du tar det i din hand.

Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig,

du hjälper den faderlöse.[c]

15Krossa den gudlöses och ondes makt!

Ställ honom till svars för sin ondska,

så att den inte finns mer.

16Herren är kung, alltid och för evigt.

De främmande folken försvinner från hans land.

17Herre, du hör de förtrycktas längtan,

du ger dem nytt mod och lyssnar till dem.

18Du ger de faderlösa och förtryckta rätt,

så att ingen som är av jord längre kan skrämma dem.[d]

Notas al pie

  1. 10:4 Eller: vädret och söker inte Gud. I alla hans tankar finns ingen Gud.
  2. 10:10 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 10:14 Grundtextens innebörd är delvis osäker i denna vers.
  4. 10:18 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara att ingen ska behöva fly ut ur landet i skräck.