Jesaja 52 – HOF & APSD-CEB

Hoffnung für Alle

Jesaja 52:1-15

Reiß die Fesseln ab!

1Wach auf, du Stadt auf dem Berg Zion, wach auf! Sei wieder stark! Zieh dein Festkleid an, Jerusalem, du Heilige Stadt! Denn von nun an darf kein Mensch mehr durch deine Tore gehen, der nicht zu Gottes Volk gehört.52,1 Wörtlich: Denn von nun an darf kein Unbeschnittener und kein Unreiner dich mehr betreten. 2Steh auf und schüttle den Staub ab! Setz dich wieder auf deinen Thron, Jerusalem! Wirf die Halsfesseln ab, du Gefangene! 3Denn so spricht der Herr: »Ich habe euch zwar als Sklaven verkauft, doch ich habe von euren Herren kein Geld verlangt. Und so sollt ihr nun auch befreit werden, ohne dass ich ein Lösegeld für euch bezahle.

4Am Anfang kam mein Volk nach Ägypten. Es wollte friedlich dort wohnen, aber es wurde zu harter Arbeit gezwungen. Später wurde Israel dann von den Assyrern unterdrückt. 5Und was muss ich jetzt sehen? Wieder ist mein Volk versklavt, und seine Herren haben nichts dafür bezahlt. Sie lachen hämisch über ihren guten Fang und ziehen ständig, den ganzen Tag lang, meine Ehre in den Schmutz. 6Doch ich werde eingreifen, und mein Volk wird erkennen, wer ich bin. Sie werden merken, dass ich es war, der Herr, der zu ihnen gesprochen hat!«

7Was für ein herrlicher Augenblick, wenn ein Bote über die Berge kommt, der eine gute Nachricht bringt!52,7 Wörtlich: Wie lieblich sind auf den Bergen die Füße dessen, der eine gute Nachricht bringt. Er eilt herbei und ruft der Stadt auf dem Berg Zion zu: »Jetzt ist Friede, die Rettung ist da! Jerusalem, dein Gott herrscht als König!« 8Schon brechen die Wächter auf der Mauer in Freudengeschrei aus; alle miteinander jubeln, denn mit eigenen Augen sehen sie, wie der Herr zum Berg Zion zurückkehrt.

9Noch ist Jerusalem ein einziger Trümmerhaufen. Doch ihr Ruinen, singt und jubelt miteinander vor Freude! Denn der Herr tröstet sein Volk. Er befreit Jerusalem. 10Vor den Augen aller Völker greift Gott, der Heilige, nun machtvoll ein. Die ganze Welt ist Zeuge, wie er sein Volk rettet.

11Verlasst Babylonien, geht los! Rührt nichts Unreines an, sondern lasst das alles hinter euch! Wer die heiligen Gefäße für den Tempel des Herrn trägt, der soll sich reinigen, damit er sie nicht entweiht. 12Ihr müsst nicht in aller Hast verschwinden! Ihr braucht Babylonien nicht als Flüchtlinge zu verlassen. Der Herr, der Gott Israels, geht euch voran, und er beschützt euch von allen Seiten.

Er trug unsere Sünde

13So spricht der Herr: »Mein Diener wird seine Aufgabe erfüllen. Er wird eine überragende Stellung erlangen und hoch geehrt sein. 14Viele waren entsetzt, als sie ihn sahen. Denn in der Tat: Er war völlig entstellt und kaum mehr als Mensch zu erkennen. 15Dann aber werden viele Völker über ihn staunen,52,15 So nach der griechischen Übersetzung. Der hebräische Text lautet: Dann aber wird er viele Völker besprengen. sprachlos werden die Könige dastehen. Denn vor ihren Augen geschieht etwas, wovon sie noch nie gehört haben, und sie begreifen plötzlich, was ihnen bisher unbekannt war!«

Ang Pulong Sa Dios

Isaias 52:1-15

Luwason sa Dios ang Jerusalem

1Bangon na, O Zion, ug lig-ona ang imong kaugalingon! Ipakita ang imong pagkagamhanan, O balaan nga siyudad sa Jerusalem. Kay ang imong mga kaaway nga mga dili Israelinhon,52:1 mga dili Israelinhon: sa literal, mga wala matuli. nga giila nga mahugaw ug dili diosnon, dili na makasulod kanimo pag-usab. 2Ayaw na pagsubo nga daw sama sa tawong masub-anon nga nagyaka sa yuta. Tindog hinuon ug pangandam sa pagdumala. Ug kamong mga lumulupyo sa Jerusalem, badbari ninyo ang inyong kaugalingon sa mga kadena sa pagkabinihag. 3-4Kay mao kini ang giingon sa Ginoong Dios, “Gibihag kamo nga daw ulipon nga gibaligya nga walay bayad, busa tuboson ko usab kamo nga walay bayad. Kaniadto miadto kamo sa Ehipto aron manimuyo didto, apan gidaog-daog kamo didto. Unya ang Asiria na usab ang midaog-daog kaninyo. 5Ug karon, unsa na man ang nahitabo kaninyo? Gibihag kamo sa Babilonia sa walay igong hinungdan. Gitamay kamo sa mga nagadumala kaninyo. Kanunay pa nila akong gipasipalahan. 6Apan moabot ang panahon nga masayod kamo kon kinsa gayod ako, kay ako mismo ang nagasulti kaninyo. Oo, ako gayod mismo.”

7Pagkaanindot tan-awon sa mga mensahero nga nagalatas sa kabukiran aron sa pagdala sa maayong balita nga may kalinaw na ang Jerusalem ug mahimong maayo na ang kahimtang niini tungod kay luwason kini sa Dios. Nagaingon sila sa mga taga-Jerusalem, “Nagahari ang inyong Dios!”

8Mosinggit sa kalipay ang mga guwardya sa siyudad kay makita gayod nila ang pagbalik sa Ginoo didto sa Jerusalem. 9Mosinggit sa kalipay ang mga nangagubang dapit sa Jerusalem, kay lig-onon sa Ginoo ang iyang katawhan. Luwason niya ang Jerusalem! 10Ipakita sa Ginoo ang iyang balaang gahom sa tanang nasod. Ug makita sa tibuok kalibotan52:10 tibuok kalibotan: sa literal, kinatumyan sa kalibotan. ang pagluwas sa atong Dios kanato.

11Kamong nagadala sa mga kagamitan sa templo sa Ginoo, biya na kamo sa Babilonia! Gawas na kamo diha! Ayaw kamo paghikap sa mga butang nga giisip nga hugaw. Panggawas na kamo sa Babilonia, ug magpakabalaan. 12Apan niining higayona dili na kinahanglan nga magdali-dali kamo sa pagbiya, nga daw sa nangikyas kamo, kay mag-una ang Ginoo kaninyo. Ang Dios sa Israel mao ang manalipod kaninyo.

Ang Nagaantos nga Alagad sa Ginoo

13Miingon ang Ginoo, “Pamati! Magmauswagon ang akong alagad. Mahimo siyang inila ug pinasidunggan. 14Daghan ang mahibulong kaniya. Kay mausab ang iyang panagway ug morag dili na kini hitsurag tawo. 15Hangtod ang mga nasod mahibulong usab kaniya. Dili makasulti ang mga hari tungod kaniya, kay makita man nila ug masabtan ang mga butang nga wala sukad masugilon.”