Amos 4 – HOF & NUB

Hoffnung für Alle

Amos 4:1-13

Die skrupellosen Frauen von Samaria

1Hört zu, ihr Frauen von Samaria, die ihr wohlgenährt seid wie die Kühe auf den saftigen Weiden von Baschan: Ihr unterdrückt die Hilflosen und knechtet die Armen. Ihr verlangt von euren Männern: »Besorgt uns etwas zu trinken!« 2Gott, der Herr, schwört euch bei seinem heiligen Namen: »Es kommt der Tag, da wird man euch alle wie Fische an Angelhaken davonschleppen! 3Eine nach der anderen schleift man durch die nächstbeste Bresche in der Stadtmauer hinaus und treibt euch in Richtung des Berges Hermon4,3 Wörtlich: Harmon. – Der hebräische Text ist nicht sicher zu deuten.. Darauf könnt ihr euch verlassen!«

Israel bleibt unbelehrbar

4Gott sagt: »Ihr Israeliten, geht ruhig weiterhin zum Heiligtum nach Bethel und sündigt gegen mich! Lauft nur nach Gilgal und ladet noch mehr Schuld auf euch! Bringt doch jeden Morgen eure Opfer dar! Liefert alle drei Tage den zehnten Teil eurer Erträge ab! 5Nehmt Brot aus Sauerteig für eure Dankopfer und lasst den Rauch zu mir aufsteigen! Erzählt es überall, wenn ihr mir freiwillige Gaben darbringt! So habt ihr es doch gern!

6Ich, der Herr, ließ bei euch eine Hungersnot ausbrechen, in euren Städten und Dörfern gab es nichts mehr zu essen. Und doch seid ihr nicht zu mir zurückgekommen!

7Drei Monate vor der Ernte schickte ich euch keinen Regen mehr, den ihr doch so dringend brauchtet. Auf die eine Stadt ließ ich es regnen, auf die andere fiel kein einziger Tropfen. Das eine Feld bekam genug Feuchtigkeit, das andere blieb trocken, und alles verdorrte. 8Wenn es irgendwo noch etwas zu trinken gab, schleppten sich die Einwohner der umliegenden Orte dorthin, dem Verdursten nahe; aber es reichte nicht für so viele. Und doch seid ihr nicht zu mir zurückgekommen!

9Ich, der Herr, habe euer Getreide durch Dürre und Pilzbefall vernichtet; ich ließ eure Gärten und Weinberge vertrocknen, und die Heuschrecken fraßen eure Feigen- und Olivenbäume kahl. Und doch seid ihr nicht zu mir zurückgekommen!

10Ich schickte euch die Pest, wie sie in Ägypten gewütet hat. In den Kriegen trieb ich eure jungen Männer in den Tod, und eure Pferde gab ich dem Feind zur Beute. In euren Feldlagern stank es nach verwesenden Leichen. Und doch seid ihr nicht zu mir zurückgekommen!

11Ich, der Herr, ließ Unheil über euch hereinbrechen wie über Sodom und Gomorra. Nur wenige kamen davon, so wie ein Holzscheit, das gerade noch aus dem Feuer gerissen wird. Und doch seid ihr nicht zu mir zurückgekommen!

12Darum müsst ihr Israeliten jetzt die Folgen tragen – ihr habt keine Wahl. Macht euch bereit, eurem Gott zu begegnen!«

13Ja, Gott ist der Herr, der die Berge formte und den Wind schuf, er lässt die Menschen wissen, was er tun will. Morgengrauen und tiefste Nacht sind sein Werk, er schreitet über die höchsten Gipfel der Berge. »Herr, allmächtiger Gott« – so lautet sein Name!

Swedish Contemporary Bible

Amos 4:1-13

Israel har inte återvänt till Herren

1Hör detta, ni Bashans kor4:1 Bashan var känt för sina goda betesmarker och sin välgödda boskap.

som bor på Samarias berg,

ni kvinnor som förtrycker de svaga

och krossar de fattiga,

ni som säger till era män:

”Kom med något att dricka!”

2Herren, Herren har svurit

vid sin helighet:

”Det ska komma en tid

då man ska driva iväg er med oxpikar

och de sista av er med metkrokar.4:2 Grundtextens innebörd är osäker.

3Då ska ni var och en gå ut

genom närmaste hål i muren,

ni ska kastas ut mot Hermon,4:3 Grundtextens innebörd är osäker. säger Herren.

Israels förhärdelse

4Gå till Betel och synda,

till Gilgal, och begå ännu mer synd!

Bär fram era offer på morgonen

och ert tionde på tredje dagen.

5Bränn syrat bröd som tackoffer

ropa och skryt om era frivilliga offer,

för det är ju vad ni, israeliter, älskar! säger Herren, Herren.

6Jag gav er tomma magar4:6 I grundtexten uttrycks tomma magar med rena tänder.

i alla era städer,

jag lät er sakna bröd

på alla era orter.

Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.

7Jag höll också tillbaka regnet för er

ända till tre månader före skördetiden.

Jag lät det regna över en stad

men inte över en annan.

Det regnade på en åker

men inte på en annan,

som då torkade ut.

8Från den ena staden efter den andra

stapplade man bort till en enda stad

för att hämta dricksvatten,

men det fanns aldrig tillräckligt.

Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.

9Många gånger lät jag era skördar drabbas av mjöldagg och mögel.

Era många vingårdar4:9 Eller: Jag lät er säd drabbas av glödvindar och mjöldagg. Era många vingårdar. och trädgårdar,

era fikonträd och olivträd åt gräshopporna upp.

Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.

10Jag sände plågor till er

som en gång i Egypten.

Jag dödade era unga män med svärd,

och jag lät era hästar tas som byte.

Jag fyllde era näsor

med likstanken från ert läger.

Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.

11Jag lät ödeläggelse drabba er

på samma sätt som Guds ödeläggelse

av Sodom och Gomorra.

Ni var som en brand ryckt ur elden.

Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.

12Därför ska jag göra så med dig, Israel.

Och när jag nu ska göra så med dig,

bered dig därför, Israel, att möta din Gud!

13För se, han som formar bergen,

skapar vinden

och förkunnar för människan sina tankar,

han som gör morgonrodnaden till mörker

och går fram över jordens höjder,

Herren, härskarornas Gud, är hans namn.