3. Mose 7 – HOF & APSD-CEB

Hoffnung für Alle

3. Mose 7:1-38

Weitere Anweisungen für das Schuldopfer

1»Diese Anweisungen gelten für das besonders heilige Schuldopfer:

2Das Tier für das Schuldopfer soll an derselben Stelle wie die Tiere für das Brandopfer geschlachtet werden. Sein Blut wird ringsum an den Altar gesprengt. 3Alles Fett muss mir dargebracht werden: der Fettschwanz, das Fett über den Eingeweiden, 4die Nieren mit dem Fett, das sie bedeckt, sowie der Fettlappen an der Leber. 5Der Priester verbrennt alles auf dem Altar, es ist ein Schuldopfer für mich, den Herrn. 6Alle männlichen Angehörigen der Priester dürfen von dem Fleisch essen. Sie sollen es im Bereich des Heiligtums verzehren, denn es gehört zum Opfer und ist darum besonders heilig.

7Für das Sünd- und für das Schuldopfer gilt ein und dasselbe: Der Priester, der das Opfer darbringt und damit Sühne erwirkt, soll das Fleisch bekommen. 8Darüber hinaus steht ihm das Fell jedes Tieres zu, das er als Brandopfer für jemanden darbringt. 9Alle Speiseopfer, die im Ofen gebacken, im Topf oder auf dem Backblech zubereitet werden, sollen dem Priester gehören, der sie darbringt. 10Jedes andere Speiseopfer – ganz gleich ob das Mehl mit oder ohne Öl dargebracht wird – sollen alle Priester, die Nachkommen Aarons, unter sich aufteilen.«

Weitere Anweisungen für das Friedensopfer

11»Folgende Anweisungen gelten für das Friedensopfer, das jemand mir, dem Herrn, darbringt:

12Geschieht es aus Dankbarkeit, dann sollen außer dem Tier noch Kuchen dargebracht werden, ohne Sauerteig und mit Öl vermengt gebacken, dazu ungesäuertes, mit Öl bestrichenes Fladenbrot sowie feines Weizenmehl, das ebenfalls mit Öl angereichert wurde. 13Dazu kommen noch Brote aus Sauerteig. 14Von jeder Gabe soll der Opfernde einen Teil mir, dem Herrn, weihen. Dieser Anteil fällt dann dem Priester zu, der das Blut des Opfertieres an den Altar sprengt. 15Das Fleisch muss noch am selben Tag verzehrt werden, an dem das Tier geschlachtet wurde; nichts davon darf bis zum nächsten Morgen übrig bleiben.

16Nur wenn das Opfer freiwillig dargebracht wird oder um ein Gelübde einzulösen, kann das Fleisch auch noch am nächsten Tag gegessen werden. 17Am dritten Tag aber müssen die Fleischreste verbrannt werden. 18Wer am dritten Tag doch noch davon isst, wird meine Gnade nicht erfahren, denn ich werde sein Opfer nicht annehmen. Es ist dann unrein, und wer davon isst, lädt Schuld auf sich. 19Kommt das Fleisch mit irgendetwas Unreinem in Berührung, darf es nicht verzehrt werden; man soll es verbrennen. Doch sonst darf jeder davon essen, der rein ist. 20Wenn jemand, der vor mir als unrein gilt, vom Fleisch des Friedensopfers isst, das mir, dem Herrn, geweiht ist, hat er sein Leben verwirkt. Er darf nicht länger zur Gemeinschaft eures Volkes gehören. 21Auch wenn jemand mit etwas Unreinem in Berührung gekommen ist – mit einem unreinen Menschen, einem unreinen Tier oder mit irgendetwas, das ich, der Herr, verabscheue – und dann vom Fleisch des Friedensopfers isst, muss er aus dem Volk ausgeschlossen werden und sterben.«

Verbot von Fett- und Blutgenuss

22Weiter sagte der Herr zu Mose: 23»Richte den Israeliten aus:

Ihr dürft kein Fett von Rindern, Schafen oder Ziegen essen! 24Das Fett verendeter oder gerissener Tiere könnt ihr zu jedem Zweck verwenden, aber ihr dürft es auf keinen Fall verzehren! 25Wer das Fett von Tieren isst, die man mir, dem Herrn, als Opfer darbringt, verdient den Tod. Ein solcher Mensch darf nicht länger zu eurem Volk gehören! 26Ihr dürft auch kein Blut verzehren, weder vom Vieh noch von Vögeln, wo immer ihr wohnt. 27Jeder, der Fleisch isst, das noch Blut enthält, hat sein Leben verwirkt und muss aus dem Volk ausgeschlossen werden!«

Der Anteil der Priester an den Opfergaben

28Der Herr befahl Mose, 29den Israeliten dies weiterzusagen:

»Wer ein Friedensopfer darbringt, soll einen Teil davon mir, dem Herrn, weihen: 30das Fett des Tieres und das Bruststück. Beides muss er selbst zum Altar bringen und das Fleisch dort hin- und herschwingen. 31Dieses Stück überlässt er den Priestern. Dann verbrennt einer der Priester das Fett auf dem Altar. 32Ihm soll die rechte hintere Keule des Opfertieres gehören. 33Sie ist sein festgesetzter Anteil, wenn er das Blut und das Fett des Tieres darbringt.

34Von allen Friedensopfern der Israeliten habe ich das Bruststück und die rechte hintere Keule den Priestern gegeben. Dieser Anteil steht ihnen für alle Zeiten zu, 35und zwar vom Tag ihrer Priesterweihe an. 36Ich, der Herr, habe befohlen, dass sie von den Israeliten diese Abgabe bekommen sollen, sobald sie ihren Dienst als Priester beginnen. Das gilt für alle Generationen.«

37Dies sind die Bestimmungen für das Brand-, Speise-, Sünd- und Schuldopfer, das Einsetzungs- und Friedensopfer. 38Der Herr gab sie Mose auf dem Berg Sinai in der Wüste und forderte die Israeliten auf, ihre Opfergaben ihm, dem Herrn, zu bringen.

Ang Pulong Sa Dios

Leviticus 7:1-38

Ang mga Dugang Patakaran bahin sa Halad Isip Bayad sa Sala

1Mao kini ang mga patakaran mahitungod sa halad isip bayad sa sala. Balaan kaayo kini nga halad:

2Ang halad isip bayad sa sala ihawon didto sa ihawanan sa halad nga sinunog. Ug ang dugo niini isablig palibot sa halaran. 3Ang tanan nga tambok niini ihalad: ang tambok nga ikog, ang mga tambok sulod sa ginhawaan, 4ang mga batobato apil ang mga tambok niini, ug ang gamay nga bahin sa atay. 5Sunogon kini sa pari diha sa halaran isip halad pinaagi sa kalayo7:5 halad pinaagi sa kalayo: Tan-awa usab ang 1:9. alang sa Ginoo. Halad kini isip bayad sa sala. 6Makakaon sa nahibiling mga bahin niini nga halad ang tanang mga lalaki sa pamilya sa mga pari, apan kinahanglan nga kan-on nila kini diha sa balaan nga dapit, kay balaan kaayo kini. 7Pareho ra ang patakaran sa halad sa paghinlo ug sa halad isip bayad sa sala: ang karne niini nga mga halad iya na sa pari nga naghalad niini. 8Ang panit sa mananap nga ihalad isip halad nga sinunog iya usab sa pari nga naghalad niini. 9Sama usab sa tanang halad sa pagpasidungog sa Ginoo, nga giluto sa pugon o giluto sa kaldero o sa kalaha, iya na usab kini sa pari nga naghalad niini. 10Ang tanan nga halad sa pagpasidungog sa Ginoo, nga sinagolan ug mantika o wala, iya na sa mga pari nga kaliwat ni Aaron ug angayon kini nila pagbahin-bahin.

Dugang nga mga Patakaran bahin sa Halad alang sa pakigda-it

11Mao kini ang mga patakaran mahitungod sa halad alang sa pakigda-it nga ihalad sa Ginoo:

12Kon ang mananap nga halad alang sa pakigda-it mao ang ihalad sa tawo isip pagpasalamat, apilan niya kini ug pan. Magdala siyag pan nga walay patubo: pan nga baga nga sinagolan ug mantika, pan nga nipis nga pinahiran ug mantika, ug pan nga hinimo sa pinakamaayong klase sa harina nga sinagolan ug mantika. 13Ug dugang pa niini, magdala usab siya ug pan nga may patubo. 14Maghalad siya ug usa sa matag klase niini nga mga pan isip gasa sa Ginoo. Iya na kini sa pari nga nagsablig sa dugo sa halad alang sa pakigda-it. 15Ang karne sa mananap nga halad isip pagpasalamat kinahanglan nga kan-on gayod niana nga adlaw nga kini gihalad; kinahanglang wala gayoy mabilin niini pagkaugma.

16Kon ang halad alang sa pakigda-it ihalad niya isip halad sa pagtuman sa usa ka panaad o halad nga kinabubut-on, ang karne niini kan-on niana gayong adlawa nga kini gihalad, apan kon may mabilin mahimo kini nga kan-on sa sunod nga adlaw. 17Kon may mabilin pa gayod nga karne hangtod sa ikatulo ka adlaw, kinahanglan nga sunogon na kini. 18Kon may mokaon sa karne sa ikatulo ka adlaw, kadto nga halad dili dawaton sa Ginoo ug walay kapuslanan ang iyang paghalad. Isipon kini nga hugaw ug may tulubagon si bisan kinsa nga mokaon niini. 19Kon masaghid ang karne sa bisan unsa nga butang nga giisip nga hugaw, kinahanglan nga dili na kini kan-on kondili sunogon. Bahin sa ubang mga halad nga karne nga mahimong kaonon, si bisan kinsa nga giisip nga hinlo7:19 hinlo: Ang buot ipasabot, takos nga motambong sa mga seremonya sa ilang relihiyon. mahimong makakaon niini. 20Apan si bisan kinsa nga giisip nga hugaw7:20 hugaw: Ang buot ipasabot, dili takos nga motambong sa mga seremonya sa ilang relihiyon. nga mokaon niini nga karne nga alang sa Ginoo, kanang tawhana dili na ninyo isipon nga usa sa inyong katawhan. 21Kon may makahikap sa butang nga giisip nga hugaw sama sa mahugaw nga butang sa tawo, o mahugaw nga mananap, o bisan unsa nga giisip nga hugaw nga butang, ug unya mokaon siya sa karne niini nga halad nga alang sa Ginoo, kanang tawhana dili na ninyo isipon nga usa sa inyong katawhan.

Gidili ang Pagkaon sa Dugo ug Tambok

22Nagsugo ang Ginoo kang Moises 23nga isulti kini ngadto sa mga Israelinhon:

Ayaw kamo pagkaon sa tambok sa baka, karnero, o kanding. 24Ang tambok sa mananap nga namatay lang o napatay sa laing mananap mahimo ninyong gamiton alang sa bisan unsa nga paggamit, apan dili gayod ninyo kini kaonon. 25Si bisan kinsa nga mokaon sa tambok nga mahimong ihalad7:25 mahimong ihalad: o, gihalad. ngadto sa Ginoo, dili na ninyo isipon nga inyong sakop. 26Ug bisan asa kamo mopuyo, ayaw gayod kamo pagkaon sa dugo sa mananap ug lakip na ang dugo sa langgam. 27Si bisan kinsa nga mokaon ug dugo, dili na ninyo isipon nga inyong sakop.

Ang Bahin sa mga Pari

28Nagsugo pag-usab ang Ginoo kang Moises 29nga isulti kini ngadto sa mga Israelinhon:

Si bisan kinsa nga maghalad ug halad alang sa pakigda-it, kinahanglan maghatag ug bahin sa maong halad alang sa Ginoo nga mahimong iya sa pari. 30Ug kini nga bahin nga alang sa Ginoo dad-on mismo sa maghahalad. Dad-on niya ang tambok ug ang dughan sa mananap, ug ibayaw niya ang dughan diha sa presensya sa Ginoo isip halad nga binayaw. 31Sunogon sa pari diha sa halaran ang tambok, apan ang dughan iya na ni Aaron ug sa iyang kaliwat nga mga pari. 32-33Ang tuo nga paa sa mananap ihatag ngadto sa pari nga naghalad sa dugo ug sa tambok niini. 34Ang dughan ug ang paa sa inyong halad ihatag ngadto sa mga pari nga si Aaron ug sa iyang mga kaliwat. Mao kini ang bahin nga ilang dawaton gikan kaninyo hangtod sa kahangtoran.

35Mao kadto ang bahin sa mga halad pinaagi sa kalayo alang sa Ginoo nga gihatag ngadto kang Aaron ug sa iyang mga kaliwat sa adlaw nga gidedikar sila nga moalagad sa Ginoo isip mga pari. 36Sa adlaw nga giordinahan ang mga pari, nagsugo ang Ginoo sa mga Israelinhon nga ihatag gayod nila kadto nga bahin nga alang sa mga pari, ug tumanon nila kini ug sa ilang mga kaliwat bisan sa umaabot nilang henerasyon.

37Mao kadto ang mga patakaran mahitungod sa halad nga sinunog, halad sa pagpasidungog sa Ginoo, halad sa paghinlo, halad isip bayad sa sala, halad nga alang sa ordinasyon, ug halad alang sa pakigda-it. 38Kini nga mga patakaran gihatag sa Ginoo kang Moises didto sa kamingawan sa Bukid sa Sinai, niadtong panahon nga nagsugo siya sa mga Israelinhon sa paghalad ngadto kaniya.