Weitere Anweisungen für das Brandopfer
1Der Herr sprach zu Mose: 2»Richte Aaron und seinen Söhnen diese Anweisungen für das Brandopfer aus:
Ein Brandopfer muss die ganze Nacht hindurch bis zum Morgen auf der Feuerstelle des Altars bleiben, und das Feuer darf nicht verlöschen. 3Am Morgen soll der Priester sein Gewand und die Hose aus Leinen anziehen und die Asche wegräumen, die vom Brandopfer übrig geblieben ist. Er schüttet sie neben den Altar, 4wechselt dann die Kleider und bringt die Asche aus dem Lager hinaus an einen abgesonderten, reinen Ort. 5Das Feuer auf dem Brandopferaltar muss immer brennen, es darf niemals verlöschen! Jeden Morgen soll der Priester Holz nachlegen. Darauf soll er das Brandopfer zurichten und die Fettstücke der Friedensopfer verbrennen. 6Das Feuer auf dem Altar darf nie verlöschen!«
Weitere Anweisungen für das Speiseopfer
7»Folgende Anweisungen gelten für das Speiseopfer:
Einer der Priester, ein Nachkomme Aarons, soll das Speiseopfer auf dem Altar mir, dem Herrn, darbringen. 8Er nimmt eine Handvoll feines Weizenmehl, mit einer Handvoll Öl vermengt, und den ganzen Weihrauch, der zum Speiseopfer dazugegeben wurde. Dieser Anteil gehört mir, und der Priester verbrennt ihn zu meinem Gedenken auf dem Altar. Es ist ein wohlriechendes Opfer, das mir, dem Herrn, Freude macht. 9Alles Übrige steht den Priestern zu. Es muss ohne Sauerteig gebacken und an einem heiligen Ort verzehrt werden, und zwar im Vorhof des Heiligtums. 10Ich habe diesen Anteil für sie bestimmt. Er gehört zum Opfer, das mir dargebracht wird, und ist deshalb besonders heilig, genauso wie das Fleisch des Sünd- und Schuldopfers. 11Jeder männliche Nachkomme Aarons darf davon essen. Diese Ordnung gilt jetzt und für alle kommenden Generationen. Alles, was mit den Opfergaben in Berührung kommt, wird ebenfalls heilig.«
Das Speiseopfer der Priester
12Weiter sprach der Herr zu Mose: 13»Wenn ein Nachkomme Aarons zum Priester geweiht wird, soll er mir von da an jeden Tag eineinhalb Kilogramm feines Weizenmehl als Speiseopfer darbringen, die eine Hälfte am Morgen, die andere am Abend. 14Die Opfergabe soll auf einem Backblech zubereitet werden, dazu wird Olivenöl in das Mehl gerührt. Die Fladenbrote sollen in Stücke gebrochen und dann als Speiseopfer dargebracht werden. So gefällt es mir, dem Herrn. 15Der Priester, der sein Amt antritt, muss das Opfer selbst darbringen, er soll es ganz verbrennen. Diese Ordnung gilt für alle Zeiten. 16Jedes Speiseopfer eines Priesters gehört vollständig mir, man darf nichts davon essen.«
Weitere Anweisungen für das Sündopfer
17Der Herr sprach zu Mose: 18»Gib Aaron und seinen Söhnen diese Anweisungen für das Sündopfer:
Das Tier für das Sündopfer soll wie die Tiere für das Brandopfer am Eingang des heiligen Zeltes geschlachtet werden. Das Fleisch des Opfertieres ist besonders heilig. 19Der Priester, der es darbringt, darf es an einem heiligen Ort essen, und zwar im Vorhof des Heiligtums. 20Wer oder was das Fleisch berührt, wird ebenfalls heilig. Wenn Blut vom Opfertier auf ein Gewand spritzt, muss man es an einem reinen Ort wieder auswaschen. 21Wurde das Fleisch in einem Tontopf gekocht, dann soll dieser zerbrochen werden; wenn es ein Bronzetopf war, muss man ihn scheuern und mit Wasser ausspülen. 22Alle männlichen Angehörigen der Priester dürfen von dem Fleisch essen, das besonders heilig ist. 23Aber kein Opfertier, von dessen Blut etwas ins Heiligtum gebracht worden ist, um dort die Schuld zu sühnen, darf verzehrt werden; man muss das Fleisch verbrennen!«
1Herren talade till Mose: 2”Om någon syndar och handlar trolöst mot Herren så att han bedrar sin nästa i fråga om något som anförtrotts åt honom eller överlämnats i hans omvårdnad eller om han stjäl eller lurar till sig något 3eller om han hittat något som andra har tappat men ljuger om det eller om han svär falskt om vilken synd som helst som en människa kan begå, 4ska han som syndat och gjort sig skyldig återlämna det han stulit eller tvingat till sig eller som anförtrotts honom eller som han hittat 5eller som han svurit falskt om. Han ska ersätta det till dess fulla värde plus tjugo procent. Samma dag ska han skaffa fram sitt skuldoffer. 6Skuldoffret ska bestå av en felfri bagge som han tar från småboskapen eller dess bestämda värde. Han ska föra den fram till prästen inför Herren. 7Prästen ska skaffa försoning åt honom inför Herren och han ska då få förlåtelse för vad det än är han gjort sig skyldig till.”
Att offra brännoffer
8Sedan talade Herren till Mose: 9”Ge Aron och hans söner denna befallning beträffande lagen om brännoffer: ’Brännoffret ska ligga kvar på altarets härd hela natten till morgonen och elden ska hållas vid liv. 10Prästen ska ta på sig sina kläder och underkläder av linne, ta bort askan som finns kvar efter brännoffret och lägga den vid sidan av altaret. 11Sedan ska han byta kläder och bära askan utanför lägret till en ren plats. 12Elden på altaret ska hållas brinnande. Den får inte slockna. Prästen ska lägga på färsk ved varje morgon, placera brännoffret ovanpå den och bränna fettet från gemenskapsoffret. 13Elden på altaret måste ständigt hållas brinnande. Den får aldrig slockna.
Att offra matoffer
14Det här är lagen om matoffret:
Arons söner ska bära fram det till altaret inför Herren. 15Den av Arons söner som blir smord till präst i hans ställe ska sedan ta en handfull av det fint malda mjölet med den inblandade oljan och all rökelsen som ligger på matoffret och bränna detta påminnelseoffer på altaret som en välbehaglig lukt inför Herren. 16Sedan ska resten tillfalla Aron och hans söner till mat. Det ska ätas osyrat på en helig plats på uppenbarelsetältets förgård. 17Det måste bakas utan surdeg. Jag har gett prästerna denna del av eldoffren som gjorts i ordning åt mig. Det är högheligt precis som syndoffret och skuldoffret. 18Det får ätas av manliga ättlingar till Aron i kommande generationer som deras del av Herrens eldoffer. Allt som rör vid detta blir heligt.’ ”
19Herren talade till Mose: 20”På den dag när Aron och hans söner blir smorda till och avskilda för sin uppgift som präster, ska de bära fram ett matoffer till Herren av tre och en halv liter fint mjöl. Hälften ska offras på morgonen och hälften på kvällen. 21Det ska tillagas på en plåt, man ska använda olja, det ska blandas väl och sedan bäras fram brutet i bitar som ett matoffer till Herren, som en välbehaglig lukt inför Herren. 22När prästernas söner ersätter sina fäder, ska de tillreda det när de blir smorda. Detta är en evig ordning. Dessa offer ska brännas upp helt inför Herren. 23Prästens matoffer är ett heloffer. Ingenting av det får ätas.”
Att offra syndoffer
24Sedan talade Herren till Mose: 25”Säg till Aron och hans söner att det här är lagen angående syndoffer: ’Dessa syndoffer är högheliga och ska slaktas inför Herren på den plats där brännofferdjuren slaktas. 26Prästen som offrar syndoffret ska äta det på en helig plats i förgården till uppenbarelsetältet. 27Allt som kommer i beröring med detta kött blir heligt. Om något av blodet kommer på ett klädesplagg, måste det tvättas på en helig plats. 28Lerkrukan som köttet kokats i måste slås sönder. Om det är ett kopparkärl som använts, ska det skuras och sköljas med vatten. 29Alla manliga medlemmar av prästsläkten får äta av detta offer för det är högheligt. 30Men man får inte äta syndoffret vars blod tagits in i tältet för att skaffa försoning i helgedomen. Det ska brännas upp.
