Saul wird zum König gesalbt
1Da nahm Samuel einen kleinen Krug mit Olivenöl, goss das Öl über Sauls Kopf aus, küsste ihn und sagte: »Im Auftrag des Herrn habe ich dich nun mit diesem Öl gesalbt als Zeichen dafür, dass du der König seines Volkes Israel werden sollst. 2Wenn du nun wieder nach Hause gehst, wirst du bei Rahels Grab in der Nähe von Zelzach im Gebiet Benjamin zwei Männern begegnen, die dir sagen: ›Die Eselinnen, die du gesucht hast, sind gefunden! Dein Vater ist jetzt um euch besorgt und fragt sich: Wie soll ich nur meinen Sohn wiederfinden?‹
3Wenn du dann zur großen Eiche von Tabor kommst, werden dir drei Männer begegnen, die unterwegs sind nach Bethel, um Gott dort Opfer darzubringen. Einer von ihnen trägt drei junge Ziegenböcke, ein anderer drei runde Brotlaibe, und der dritte hat einen Schlauch Wein dabei. 4Sie werden dich freundlich grüßen und dir zwei Brote anbieten, die du ruhig annehmen kannst.
5Dann wirst du nach Gibea kommen, wo Wachposten der Philister stehen. Gleich am Stadtrand begegnest du einer Gruppe von Propheten, sie kommen gerade von der Opferstätte auf dem Hügel herunter. Ihnen voran gehen Leute, die auf Harfen, Tamburinen, Flöten und Lauten spielen. Die Propheten selbst werden dazu weissagen. 6Der Geist des Herrn wird über dich kommen, und du wirst wie sie Prophezeiungen aussprechen, die Gott dir eingibt. Von da an wirst du ein ganz anderer Mensch sein.
7Wenn alle diese Zeichen eintreffen, dann zögere nicht lange. Tu einfach, was dir nötig erscheint, denn Gott steht dir bei. 8Wenn du später nach Gilgal hinuntergehst, dann warte dort eine Woche auf mich. Ich werde dir nachkommen, um in Gilgal Opfer darzubringen. Dann werde ich dir auch sagen, wie es weitergehen soll und welche Aufgaben dich erwarten.«
9Saul verabschiedete sich von Samuel und ging fort. Da veränderte Gott ihn tief in seinem Herzen, und alles, was Samuel vorausgesagt hatte, traf noch am selben Tag ein. 10Als Saul und sein Knecht schließlich nach Gibea kamen, begegnete ihnen die Gruppe von Propheten. Da wurde Saul vom Geist Gottes ergriffen, so dass er wie sie voller Hingabe Prophezeiungen aussprach. 11Als ihn einige Leute, die ihn von klein auf kannten, dabei sahen, fragten sie einander ganz erstaunt: »Was ist denn mit dem Sohn von Kisch los? Gehört Saul jetzt auch zu den Propheten?« 12Einer der Herumstehenden antwortete: »Ach, von denen weiß man ja nicht einmal, wer ihr Vater ist!«10,12 Wörtlich: »Und wer ist ihr Vater?« – Die Bedeutung der Frage ist hier nicht klar. So entstand die Redensart: »Gehört Saul auch zu den Propheten?«
13Als Saul aufgehört hatte zu weissagen, stieg er zu der Opferstätte auf den Hügel hinauf. 14»Wo seid ihr gewesen?«, fragte Sauls Onkel, als er ihn und seinen Knecht kommen sah. »Wir waren auf der Suche nach den weggelaufenen Eselinnen«, antwortete Saul, »und als wir sie nirgends finden konnten, gingen wir zu Samuel, um ihn zu fragen.« 15»Was hat er euch denn gesagt?«, wollte der Onkel wissen. 16»Nun, er teilte uns mit, dass die Esel inzwischen gefunden sind«, antwortete Saul nur. Er erwähnte nicht, dass Samuel mit ihm über das Königtum gesprochen hatte.
Saul wird als König anerkannt
17Samuel rief das Volk noch einmal zu einer Versammlung zusammen. Wieder kamen alle Israeliten nach Mizpa, und dort, in der Gegenwart des Herrn, 18teilte Samuel ihnen folgende Botschaft mit: »So spricht der Herr, der Gott Israels: ›Ich habe euch damals aus Ägypten herausgeführt und euch von den Ägyptern und von allen anderen Feinden befreit, die euch in die Enge trieben. 19Ich, euer Gott, habe euch seither immer wieder aus euren Nöten und Bedrängnissen herausgeholfen, und doch lehnt ihr nun meine Führung ab und verlangt, dass ich einen König über euch einsetzen soll. Gut, ihr sollt bekommen, was ihr wollt!‹ Stellt euch nun geordnet nach Stämmen und Sippen vor dem Herrn auf.«
20Zuerst ließ Samuel die Vertreter der zwölf Stämme vortreten, um durch das Los zu bestimmen, aus welchem Stamm der König kommen sollte. Es traf den Stamm Benjamin. 21Dann traten alle Sippenoberhäupter Benjamins vor. Das Los fiel auf die Sippe Matri und unter deren Männern schließlich auf Saul, den Sohn von Kisch. Doch als man ihn nach vorne rufen wollte, war er nicht zu finden.
22Da fragten sie den Herrn: »Ist der Mann überhaupt hierhergekommen?« Der Herr antwortete: »Ja, er ist da. Aber er hat sich bei der Ausrüstung versteckt.« 23Schnell liefen einige dorthin und holten ihn. Als er dann in der versammelten Menge stand, überragte er sie alle, denn er war einen ganzen Kopf größer als sie.
24Samuel sagte: »Seht ihn euch an, unseren König, den der Herr auserwählt hat! Im ganzen Volk gibt es keinen wie ihn.« Da brachen alle in lauten Jubel aus und riefen: »Lang lebe unser König!« 25Samuel erklärte dem Volk noch einmal die Rechte und Pflichten eines Königs. Dieses »Königsgesetz« schrieb er in ein Buch und bewahrte es im Heiligtum des Herrn auf. Dann entließ er die Leute nach Hause.
26Auch Saul ging zurück nach Gibea. Ihn begleitete eine Gruppe von Soldaten, die Gott dazu bereitgemacht hatte. 27Einige niederträchtige Männer aber spotteten: »Was, der soll uns helfen können?« Sie verachteten Saul und brachten ihm keine Geschenke. Doch Saul tat, als hörte er sie nicht.
1Dayon nagkuha si Samuel sang isa ka tibod nga lana, kag ginbubo sa ulo ni Saul. Ginhalukan niya si Saul kag ginsilingan, “Ang Ginoo mismo ang nagpili sa imo nga magpangulo sa katawhan nga iya ginapanag-iyahan. 2Paghalin mo karon, may masugat-an ka nga duha ka tawo malapit sa lulubngan ni Raquel sa Zelza, sa dulunan sang Benjamin. Magasiling sila sa imo, ‘Nakita na ang mga asno nga inyo ginapangita, kag wala nagapalibog ang imo amay sa ila kundi sa imo, kag nagasagi siya pamangkot, “Ano na lang ang akon himuon agod makita ko ang akon bata?” ’ ”
3Nagsiling pa si Samuel, “Pag-abot mo sa dako nga kahoy sa Tabor, may masugat-an ka nga tatlo ka tawo nga nagapakadto sa Betel sa pagsimba sa Dios. Ang isa sa ila nagadala sang tatlo ka bataon nga kanding, ang isa tatlo ka tinapay, kag ang isa pa gid nagadala sang bino nga nasulod sa panit nga suludlan. 4Tamyawon ka nila kag hatagan sang duha ka tinapay, nga imo pagabatunon. 5Pag-abot mo sa Bukid10:5 Bukid: sa Hebreo, Gibea. sang Dios, nga sa diin may kampo sang mga Filistinhon, may masugat-an ka nga grupo sang mga propeta nga nagapadulhog halin sa simbahan sa mataas nga lugar. Nagatukar sila sang arpa, tamborin, plawta kag lira, kag nagahalambalanon. 6Dayon gamhan ka sang Espiritu sang Ginoo kag magahalambalanon ka man upod sa ila, kag mangin lain ka na nga klase sang tawo. 7Kon matuman na ini nga mga butang, himua kon ano ang maayo, kay kaupod mo ang Dios.
8“Mag-una ka sa akon sa Gilgal. Maapas gid ako sa imo sa paghalad sang mga halad nga ginasunog kag sang mga halad nga para sa maayo nga relasyon. Pero hulaton mo gid ako sang pito ka adlaw hasta nga makaabot ako, kag sugiran ko ikaw kon ano ang imo himuon.”
Ginhimo nga Hari si Saul
9Sang paghalin ni Saul kay Samuel, ginbag-o sang Dios ang kabuhi ni Saul, kag ang tanan nga ginsiling ni Samuel sa iya natuman sadto nga adlaw. 10Sang pag-abot ni Saul kag sang iya suluguon sa Gibea, ginsugata siya sang mga propeta. Gin-gamhan dayon si Saul sang Espiritu sang Dios kag naghalambalanon siya upod sa sadto nga mga propeta. 11Sang makita siya sang mga nakakilala sa iya nga nagahalambalanon siya upod sa mga propeta, nagpinamangkutanay sila, “Nangin propeta man bala si Saul? Paano nangin propeta ang anak ni Kish?” 12Nagsabat ang isa ka tawo nga taga-didto, “Indi importante kon sin-o ang iya amay; ang bisan sin-o puwede nga mangin propeta.” Kag amo ina ang umpisa sang hulubaton nga nagasiling, “Nangin propeta man bala si Saul?”
13Pagkatapos sang paghalambalanon ni Saul, nagkadto siya sa simbahan sa mataas nga lugar. 14Karon nagpamangkot ang tiyo ni Saul sa iya kag sa iya suluguon, “Diin kamo naghalin?” Nagsabat si Saul, “Nagpangita kami sang mga asno. Pero sang wala namon ini makita nagkadto kami kay Samuel.” 15Nagsiling ang tiyo ni Saul, “Sugiri ako kon ano ang ginsiling ni Samuel sa imo.” 16Nagsabat si Saul, “Ginpasalig niya kami nga nakita na ang mga asno.” Pero wala niya pagsugiri ang iya tiyo kon ano ang ginsiling ni Samuel parte sa iya pagkahari.
17Ginpatipon ni Samuel ang mga Israelinhon didto sa Mizpa agod sugiran sila kon ano ang ginsiling sang Ginoo. 18Sang didto na sila, ginsugid ni Samuel ining mensahi nga halin sa Ginoo, ang Dios sang Israel: “Ginpaguwa ko kamo nga mga Israelinhon sa Egipto; ginhilway ko kamo sa kamot sang mga Egiptohanon kag sa tanan nga ginharian nga nagpigos sa inyo. 19Ako ang inyo Dios nga nagaluwas sa inyo sa tanan nga katalagman kag kalisod, pero karon ginasikway ninyo ako kag nagapangayo kamo sang hari nga magpangulo sa inyo. Gani karon magtipon kamo sa akon atubangan suno sa inyo tribo kag pamilya.”
20Ginpapalapit ni Samuel ang kada tribo sang Israel, kag ang tribo ni Benjamin amo ang napilian. 21Dayon ginpakadto ni Samuel sa atubangan ang kada pamilya sa tribo ni Benjamin, kag ang pamilya ni Matri amo ang napilian. Kag ang napilian naman sa pamilya ni Matri amo si Saul nga anak ni Kish. Pero sang ginpangita nila si Saul, wala nila siya makita. 22Gani nagpamangkot ang mga tawo sa Ginoo, “Ari bala siya diri?” Nagsabat ang Ginoo, “Huo, ari siya. Nagapanago lang siya sa mga kargaminto.” 23Gani nagdalagan sila kag ginkuha nila si Saul. Kag sang ginpatindog nila siya sa tunga, mas mataas siya sang sa tanan. 24Dayon nagsiling si Samuel sa tanan nga tawo, “Amo ini siya ang tawo nga ginpili sang Ginoo nga mangin hari ninyo. Wala sing isa sa aton nga pareho sa iya.” Dayon nagsinggit ang mga tawo, “Mabuhay ang hari!”
25Ginpaathag dayon ni Samuel sa mga tawo ang mga katungdanan kag kinamatarong sang isa ka hari. Ginsulat niya ini sa linukot nga kasulatan, kag gintago sa balay sang Ginoo. Dayon ginpapauli ni Samuel ang mga tawo. 26Nagpauli man si Saul sa ila balay sa Gibea. Gin-updan siya sang mga soldado nga gintandog sang Dios nga mag-upod sa iya. 27Kay may malaot nga mga tawo nga nagyaguta kay Saul. Siling nila, “Paano ini nga tawo makaluwas sa aton?” Kag wala nila paghatagi si Saul sang mga regalo sa pagpadungog sa iya bilang hari. Pero naghipos lang si Saul.