Zacarias 7 – HLGN & BPH

Ang Pulong Sang Dios

Zacarias 7:1-14

Ginapakamalaot sang Dios ang Indi Sinsero nga Pagpuasa

1May ginhambal ang Ginoo kay Zacarias sang ikaapat nga adlaw sang bulan sang Kislev (ikasiyam nga bulan), sadtong ikaapat nga tuig sang paghari ni Darius. 2-3Natabo ini pagkatapos nga ginpadala sang katawhan sang Betel si Sharezer kag si Regem Melec, upod ang ila mga tinawo, sa pagpangabay sa mga pari sa templo kag sa mga propeta nga pamangkuton ang Ginoo kon bala kinahanglan pa nga magpangasubo kag magpuasa sila sa ikalima nga bulan sa pagdumdom sang pagkaguba sang templo, pareho sa ginahimo nila sa malawig na nga mga tinuig. 4Kag amo ini ang ginsiling sang Ginoo nga Makagagahom kay Zacarias: 5“Hambala ang tanan nga katawhan sang Israel pati ang mga pari, nga ang ila pagpuasa kag pagpangasubo sa kada ikalima kag ikapito nga bulan sa sulod sang 70 ka tuig wala nila ginahimo para sa akon. 6Kag kon magkaon sila kag mag-inom, ginahimo nila ina para lang sa ila kaugalingon nga kalipayan. 7Amo man ini ang mensahi nga ginpahambal ko sa mga propeta sadto, sang panahon nga mainuswagon pa ang Jerusalem kag madamo pa ini sang tawo pati ang mga banwa sa palibot sini, kag pati ang Negev7:7 Negev: Ang bagatnan sang Juda. kag ang mga bulobukid sa nakatundan.”7:7 mga bulobukid sa nakatundan: sa Hebreo, Shefela.

8Nagsiling liwat ang Ginoo kay Zacarias, 9“Amo ini ang akon ginsiling sa akon katawhan: ‘Maghukom kamo sing husto. Ipakita ninyo ang kaayo kag kaluoy sa isa kag isa. 10Indi ninyo pagpigusa ang mga balo nga babayi, mga ilo, mga imol, kag ang mga indi Israelinhon nga nagaestar upod sa inyo. Indi kamo maghunahuna sing malain kontra sa isa kag isa.’

11“Pero wala gid sila magsapak sa akon ginsiling. Ginsikway nila ini kag wala nila ginpamatian. 12Ginpatig-a nila ang ila mga tagipusuon pareho sang bato, kag wala sila magpamati sa Kasuguan kag sa mga pulong nga ginpasugid sang akon Espiritu sa mga propeta sadto. Gani ako, ang Ginoo nga Makagagahom, akig gid katama. 13Kag tungod nga wala sila magpamati sang akon ginsiling, indi man ako magpamati kon magpanawag sila sa akon. 14Daw pareho ako sa buhawi nga nagpalapta sa ila sa iban nga mga lugar nga wala pa nila makadtui. Ginbayaan nila ang ila maayo nga duta nga indi na mapuslan kag indi na maestaran.”

Bibelen på hverdagsdansk

Zakariasʼ Bog 7:1-14

Opfordring til at vise retfærdighed og barmhjertighed

1Den fjerde dag i den niende måned7,1 Teksten tilføjer: „kislev måned”. i kong Dareios’ fjerde regeringsår talte Herren igen til mig.

2Lederne i Betel havde sendt en delegation til templet i Jerusalem, anført af Sarezer og Regem-Melek. 3De kom for at spørge præsterne og profeterne dér, om man fortsat skulle overholde den årlige sørge- og fastedag i den femte måned.7,3 For at sørge over Jerusalems og templets ødelæggelse. 4Da gav Herren, den Almægtige, mig følgende budskab til præsterne og hele folket: 5„Når I har fastet og sørget i den femte og syvende7,5 Til minde om mordet på Gedalja, jf. 2.Kong. 25,25. måned i de sidste 70 år, er det virkelig mig I har fastet for? 6Og når I spiser offermåltiderne, tænker I så ikke kun på at spise og drikke? 7Ved I ikke, at profeterne advarede imod den slags hykleri allerede for længe siden, da Jerusalem og dens forstæder tillige med de vestlige bakkeskråninger og Negev endnu var beboet, og der var fred i landet? 8-9Derfor siger Herren, den Almægtige: Vær retfærdige i jeres domme, tag hensyn til hinanden og vær barmhjertige. 10I må ikke udnytte enkernes og de forældreløses svaghed, ikke se ned på de fattige og fremmede og ikke udtænke onde planer imod hinanden. 11Alt dette indprentede jeg allerede jeres forfædre, men de ville ikke høre efter og stak stædigt fingrene i ørerne. 12De gjorde deres hjerter hårde som sten, så de hverken overholdt Toraen eller lyttede til de budskaber, som Herren, den Almægtige, ved sin Ånd bragte dem gennem tidligere tiders profeter. Derfor ramte Guds vrede dem. 13Siden de ikke ville høre, når jeg kaldte på dem, ville jeg heller ikke lytte til dem, når de kaldte. 14Det var derfor, jeg spredte dem for alle vinde blandt fremmede folkeslag. Deres land kom til at ligge øde hen, og ingen havde lyst til at rejse igennem det. De var skyld i, at det udvalgte land blev til en ødemark.”