Ang Pulong Sang Dios

Salmo 95

Kanta sa Pagdayaw

1Dali, magkanta kita sa kalipay
kag maghinugyaw kita sa Ginoo, ang palalipdan nga bato nga nagaluwas sa aton.
Magpalapit kita sa iya nga may pagpasalamat,
kag maghinugyaw kita nga nagakanta sang mga pagdayaw sa iya.
Kay ang Ginoo gamhanan nga Dios.
Gamhanan siya nga hari kag labaw sa tanan nga dios.
Siya ang nagapanag-iya sang mga kadadalman sang kalibutan kag sang mga putokputokan sang mga bukid.
Siya man ang nagapanag-iya sang dagat kag sang duta nga iya ginpanghimo.

Dali, magluhod kita sa pagsimba sa Ginoo nga naghimo sa aton.
Kay siya ang aton Dios,
kag kita ang iya katawhan nga iya ginabantayan kag ginaatipan pareho sa mga karnero.
Kon mabatian ninyo subong ang tingog sang Dios,
indi pagpatig-aha ang inyo mga tagipusuon
pareho sang ginhimo sang inyo mga katigulangan sang una didto sa Meriba,
subong man sang didto sila sa Masa sa may kamingawan.
Nagsiling ang Dios, “Didto gintilawan nila ako bisan nakita na nila ang akon ginhimo sa ila.
10 Sa sulod sang 40 ka tuig naakig gid ako sa sina nga henerasyon.
Kag nagsiling ako nga katawhan sila nga nagatalang kag wala nagasunod sa akon mga ginatudlo sa ila.
11 Gani sa akon kaakig nagpanumpa ako nga indi gid nila mabaton ang kapahuwayan nga halin sa akon.”[a]

Notas al pie

  1. 95:11 kapahuwayan nga halin sa akon: Siguro ang buot silingon, ang duta nga ginpromisa sang Dios nga ihatag sa ila.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 95

Psalm 95

En uppmaning att hylla och lyda Herren

1Kom, låt oss sjunga till Herrens ära,

jubla inför vår frälsnings klippa!

2Kom till honom med tacksamhet!

Låt oss sjunga lovsånger till honom,

3för Herren är en stor Gud,

en stor kung över alla gudar.

4I hans hand är jordens djup,

och honom tillhör bergstopparna.

5Hans är havet, för han har gjort det,

och det torra landet, som hans händer har format.

6Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä

inför Herren, vår skapare,

7för han är vår Gud! Vi är hans folk,

fåren i hans hjord och i hans omsorg.

Om ni idag hör hans röst:

8”Förhärda inte era hjärtan,

som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,

9där era fäder satte mig på prov,

de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.

10I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte,

och jag sa:

’Detta folk far vilse i sina hjärtan.

De känner inte mina vägar.’

11Därför svor jag i min vrede:

’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”