Ang Pulong Sang Dios

Salmo 65

Ginasabat sang Dios ang Pangamuyo

1O Dios, dapat ka namon dayawon sa Zion!
Kag tumanon namon ang amon promisa sa imo.
Ang tanan nga tawo magapalapit sa imo kay ginasabat mo ang mga pangamuyo.
Kon parte sa amon mga sala, bisan madamo ini, ginapatawad mo gihapon.
Bulahan ang tawo nga imo ginpili kag gin-imbitar nga magpuyo sa imo templo.
Maayawan kami sang maayo nga mga butang sa imo balay nga amo ang imo balaan nga templo.
O Dios nga amon manluluwas,
ginasabat mo kami paagi sa makatilingala nga pagluwas mo sa amon.
Ikaw ang paglaom sang tanan nga tawo, bisan ang sa pinakamalayo nga parte sang kalibutan kag sa pinakamalayo nga dagat.[a]
Gamhanan ka kag ginpahamtang mo ang mga bukid paagi sa imo gahom.
Ginapalinong mo ang huganas sang mga balod sa dagat kag ang kinagula sang mga katawhan.
Nahadlok sa imo ang mga tawo bisan pa atong nagaestar sa malayo nga lugar
tungod sa imo makatilingala nga mga binuhatan.
Ang imo hinimuan makapahugyaw sa mga tawo sa bug-os nga kalibutan tungod sa kalipay.
Ginaatipan mo ang duta kag ginapadal-an sang ulan;
ginhimo mo ini nga mapinatubason.
Ang imo mga sapa, O Dios, wala nagakahubas,
kag ginahatagan mo sang patubas ang mga tawo.
Ginapreparar mo ang duta nga maghatag sang patubas.
10 Ginapaulanan mo sing maayo ang naarado nga duta hasta nga maghumok ini,
kag ginapakamaayo mo ang mga tanom nga nagatubo.
11 Ginapabugana mo ang mga patubas sa tion sang tig-alani.
Ang bisan diin nga lugar nga agyan mo makaangkon sang kabuganaan.
12 Ang mga palahalban sa kamingawan bugana sang hilamon;
ang mga bukid daw sa mga tawo nga nagakalipay.
13 Ang mga palahalban puno sang mga kasapatan;[b]
ang mga kapatagan natabunan sang mga uhay.
Ini nga mga lugar daw sa mga tawo nga nagahinugyaw kag nagakanta sa kalipay.

Notas al pie

  1. 65:5 dagat: ukon, mga dagat.
  2. 65:13 puno sang mga kasapatan: ukon, madabong sang hilamon.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 65

Psalm 65

Lovsång till Guds godhet

1För körledaren. En psalm av David, en sång.

2Gud, i stillhet lovprisas du i Sion,

till dig uppfylls löftet.

3Du hör bön,

till dig kommer alla människor.

4Mina syndiga ord är mig övermäktiga.

Du försonar våra överträdelser.

5Lycklig är den som du har utvalt

till att komma nära dig och bo i dina förgårdar.

Vi fylls av det goda från ditt hus,

det heliga i ditt tempel.

6Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet,

Gud, du vår räddare,

du som är en tillflykt för hela jorden och de avlägsna haven,

7du som befäster bergen med makt,

rustad med styrka,

8du som stillar havens och vågornas brus

och folkens larm.

9De som bor långt bort fruktar för dina tecken.

Från öster till väster framkallar du jubel.

10Du tar hand om jorden och vattnar den,

du gör den bördig, rik.

Guds flod är full av vatten.

Du förbereder sådden,

för så har du ordnat det.

11Du vattnar fårorna, jämnar de upplöjda fälten,

låter regnskurar mjuka upp jorden,

och du välsignar dess växt.

12Du kröner året med det goda,

och dina vagnar fylls av överflöd.

13Betesmarkerna i ödemarken grönskar,

höjderna klär sig i glädjerop.

14Ängarna fylls av fårhjordar,

och dalarna täcks av säd.

Man sjunger och ropar av glädje.