Ang Pulong Sang Dios

Salmo 49

Ang Kabuangan sang Pagsalig sa Manggad

1Magpamati kamo, tanan kamo nga mga katawhan nga nagapuyo diri sa kalibutan,
dungganon man ukon kubos, manggaranon man ukon imol.
Magahambal ako nga may kaalam kag magahunahuna ako sing mga mapuslanon.
Mamati ako sang mga hulubaton kag isaysay ko ang ila kahulugan samtang ginatukar ko ang arpa.

Wala ako mahadlok kon mag-abot ang katalagman,
kon libutan ako sang malaot kag dayaon nga mga tawo
nga nagasalig kag nagapabugal sa ila manggad.
Ang isa ka tawo indi gid makasarang sa pagbayad sa Dios para sa kabuhi sang iban ukon para sa iya kabuhi.
Tungod kay puwerte kamahal sang kabuhi;
wala gid sing bayad nga makaigo
agod mabuhi ang tawo sa wala sing katapusan kag indi na mapatay.
10 Kay makita sang tanan nga bisan ang mga maalam nagakalamatay, amo man ang mga buang-buang kag mga balingag.
Kag kon mapatay na sila ibilin lang nila ang ila manggad sa iban.
11 Ang ila lulubngan[a] amo ang ila mangin balay sa wala sing katapusan.
Dira sila magaestar hasta san-o bisan nga may ginapanag-iyahan sila nga mga duta.
12 Bisan nga manggaranon pa ang tawo, mapatay lang siya gihapon pareho sa mga sapat.
13 Amo ini ang dangatan sang mga tawo nga nagasalig sa ila kaugalingon,
kag amo man ang dangatan sang mga nagasunod kag nagapati sa ila ginasiling.
14 Napat-od na nga mapatay sila pareho sa mga karnero.
Kag ang kamatayon amo ang magatuytoy sa ila sa lulubngan[b]
pareho sa manugbantay nga nagatuytoy sa mga karnero.
(Sa adlaw sang pagluwas sang Dios,[c] magagahom sa ila ang mga nagakabuhi sing husto.)
Ang ila mga bangkay magakaladunot.
Ang lulubngan amo ang ila mangin elistaran.[d]
15 Pero ako luwason sang Dios sa gahom sang kamatayon, kay kuhaon niya ako.

16 Indi ka magkatublag[e] kon ang iban nagamanggaranon,
kon ang manggad sang ila pamilya nagadugang pa gid.
17 Kay indi nila ina madala kon mapatay sila;
ang ila manggad indi nila madala sa lulubngan.
18 Bisan pa sa ila nga pagkabuhi ginakabig nila ang ila kaugalingon nga ginpakamaayo sang Dios,
kag ginadayaw sila sang mga tawo tungod kay mainuswagon sila,
19 isimpon man sila gihapon sa ila mga katigulangan nga nagkalamatay na,
didto sa lugar nga indi nila makita ang kasanag.
20 Ang manggaranon nga tawo nga wala sing paghangop sa kamatuoran mapatay pareho sa mga sapat.

Notas al pie

  1. 49:11 lulubngan: Amo ini sa Septuagint kag sa Syriac. Sa Hebreo, hunahuna.
  2. 49:14 lulubngan: ukon, lugar sang mga patay.
  3. 49:14 Sa adlaw sang pagluwas sang Dios: sa literal, Sa kaagahon.
  4. 49:14 Ang lulubngan… elistaran: ukon, sa lulubngan nga malayo sa ila elistaran.
  5. 49:16 magkatublag: ukon, mahisa.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 49

Psalm 49

Det är fåfängt att lita på jordisk rikedom

1För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.

2Hör, alla folk!

Lyssna, alla världens invånare,

3hög och låg,

rik och fattig.

4Min mun talar visdomsord,

ur mitt innersta kommer förstånd.

5Jag böjer mitt öra till visdomsord,

jag förklarar min gåta till harpospel.

6Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid,

när mina bedragares ondska omger mig?

7De litar på sin rikedom

och skryter med hur mycket de äger.

8Men ingen kan betala för någon annans liv,

och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.

9Priset för ett liv är högt,

och ingen betalning är tillräcklig

10för att någon ska få leva för evigt

och komma undan graven.

11Man ser de visa dö,

förgås som dåren och den oförnuftige,

och de lämnar sin rikedom till andra.

12Graven[a] förblir deras hem för evigt,

deras boning generation efter generation,

fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.

13Men människan i all sin rikedom består inte[b],

hon är som djuren som förgås.

14Så går det för dessa som förtröstar på sig själva,

och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla

15Som en fårhjord förs de till dödsriket,

och döden är deras herde.

De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen.

Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.[c]

16Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp,

han ska ta emot mig. Séla

17Bli inte rädd när du ser någon bli rik,

när hans hus blir allt mer praktfullt,

18för när han dör kan han inte ta någonting med sig,

hans härlighet följer inte med honom ner.

19Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv,

och din framgång prisas,

20går var och en ändå till sina fäder,

till dem som aldrig mer ser ljuset.

21Men människan i all sin rikedom består inte,

hon är som djuren som förgås.[d]

Notas al pie

  1. 49:12 Egentligen deras inre (tankar), men här följer översättningen Septuaginta m.fl. gamla översättningar, eftersom sammanhanget tyder på graven. De två hebreiska orden liknar varandra och en förväxling kan ha skett i kopieringen av handskrifter. En möjlig översättning är dock: De tänker att deras hem/hus ska bestå för evigt…
  2. 49:13 Enligt Septuaginta m.fl. …är utan förstånd.
  3. 49:15 I den senare hälften av versen är grundtexten mycket svårbegriplig och översättningen blir närmast en översättning av enstaka ord utan någon sammanhängande mening.
  4. 49:21 Se v. 13 med not.