Salmo 42 – HLGN & HOF

Ang Pulong Sang Dios

Salmo 42:1-11

Salmo 42Salmo 42 Ang titulo sa Hebreo: Ang “maskil” nga ginsulat sang mga anak ni Kora. Sa direktor sang mga manugkanta.

Ang Handom sang Isa ka Tawo nga Makapalapit sa Presensya sang Dios

1Ginakahidlawan ko ikaw, O Dios,

pareho sa usa nga ginahidlaw sang tubig sa sapa.

2Nauhaw ako sa imo, O Dios nga buhi.

San-o pa ako makakadto sa imo templo sa pagpalapit sa imo presensya?

3Adlaw-gab-i permi na lang ako nagahibi kag halos mainom ko na ang akon mga luha samtang sagi hambal ang mga tawo sa akon nga, “Diin na bala ang imo Dios?”

4Nagalain ang akon buot kon madumduman ko nga sadto anay ginapangunahan ko ang madamo nga mga tawo sa pagkadto sa imo templo.

Kag nagaselebrar kami nga may paghinugyaw sa kalipay kag pagpasalamat sa imo.

5Ngaa bala nga nagapangasubo kag nagakatublag gid ako?

Dapat magsalig ako sa imo. Huo, dayawon ko ikaw liwat, ikaw nga akon manluluwas kag Dios.

6-7Nasubuan gid ako; daw sa ginatabunan ako sang imo mga balod nga nagaginahod pareho sa nagahuganas nga busay.

Gani ginadumdom ko ikaw diri sa duta sang Jordan kag Hermon, sa Bukid sang Mizar.

8Kon adlaw ginapakita mo, Ginoo, ang imo gugma,

gani kon gab-i nagakanta ako bilang pangamuyo sa imo, O Dios sang akon kabuhi.

9O Dios nga akon palalipdan nga bato, nagasiling ako sa imo,

“Ngaa nga ginakalimtan mo ako?

Ngaa nga kinahanglan pa nga magkasubo ako tungod sa pagpamigos sa akon sang mga kaaway?”

10Daw sa nagakadugmok ang akon mga tul-an tungod sang pagpakahuya sa akon sang akon mga kaaway.

Sagi sila hambal sa akon nga, “Diin na bala ang imo Dios?”

11Ngaa bala nga nagapangasubo kag nagakatublag gid ako?

Dapat magsalig ako sa imo kag dayawon ko ikaw liwat, ikaw nga akon manluluwas kag Dios.

Hoffnung für Alle

Psalm 42:1-12

Zweites Buch

(Psalm 42–72)

Sehnsucht nach Gott42 Der dreimal auftretende Refrain (Psalm 42,6.12; 43,5) lässt vermuten, dass die Psalmen 42 und 43 ursprünglich zusammengehörten.

1Von den Nachkommen Korachs, zum Nachdenken.

2Wie ein Hirsch nach frischem Wasser lechzt,

so sehne ich mich nach dir, o Gott!

3Ja, ich dürste nach Gott,

nach dem lebendigen Gott.

Wann darf ich in seinen Tempel kommen?

Wann darf ich wieder vor ihn treten?

4Tag und Nacht weine ich, Tränen sind meine einzige Speise,

denn ständig verspottet man mich und fragt:

»Wo bleibt er denn, dein Gott?«

5Es bricht mir das Herz,

wenn ich an früher denke:

Da ging ich dem großen Festzug voran

und führte ihn zum Haus Gottes.

Da konnte ich Gott zujubeln

und ihm danken inmitten der Menge!

6Warum nur bin ich so traurig?

Warum ist mein Herz so schwer?

Auf Gott will ich hoffen, denn ich weiß:

Ich werde ihm wieder danken.

Er ist mein Gott, er wird mir beistehen!

7Mein Gott, ich bin völlig verzweifelt!

Aus der Ferne des Jordanlandes denke ich voll Trauer an dich.

Während ich auf dem Berg Misar im Hermongebirge stehe,

gehen meine Gedanken zu dir.

8Von den Bergen stürzen Wildbäche tosend in die Tiefe.

Mir ist zumute, als würden die Fluten mich mitreißen und fortspülen.

9Tagsüber seufze ich: »Herr, schenke mir deine Gnade!«

Und nachts singe und bete ich zu Gott,

in dessen Hand mein Leben liegt.

10Gott, du bist doch mein einziger Halt!

Warum hast du mich vergessen?

Warum lässt du mich leiden

unter der Gewalt meiner Feinde?

11Ihr Hohn dringt mir ins Herz, wenn sie Tag für Tag fragen:

»Wo bleibt er denn, dein Gott?«

12Warum nur bin ich so traurig?

Warum ist mein Herz so schwer?

Auf Gott will ich hoffen, denn ich weiß:

Ich werde ihm wieder danken.

Er ist mein Gott, er wird mir beistehen!