Ang Pulong Sang Dios

Salmo 39

Pagtuad sang Sala sang Tawo nga Nagaantos

1Nagsiling ako sa akon kaugalingon,
“Bantayan ko gid ang akon pamatasan,
kag likawan ko nga makasala sa akon paghambal.
Punggan ko gid ang akon baba nga magreklamo sa Dios
samtang ara sa akon tupad ang malaot nga mga tawo.”
Gani naghipos lang ako; wala gid ako sing may ginhambal.
Pero wala ini nakabulig sa akon,[a]
kay nagdugang pa gid gani ang kasakit sang akon buot.
Natublag gid ako katama.
Kag sa sagi ko nga hunahuna kon bala mahipos lang ako, nagdugang pa gid gani ang akon pagkatublag.
Gani wala ko na mapunggan; nagsiling ako,
Ginoo, padumduma ako nga may katapusan ang akon kabuhi kag naisip na ang akon mga inadlaw.
Padumduma ako nga umalagi lang ang akon kabuhi.”

Kalip-ot sang kabuhi nga ginhatag mo sa akon.
Baliwala lang ini sa imo panulok.
Sa matuod, ang kabuhi sang tawo daw sa hangin lang nga nagaagi,
ukon pareho lang sang landong nga nagakadula.
Masako ang tawo sa mga buluhaton nga wala sing pulos.
Nagatipon siya sang manggad,
pero indi siya makahibalo kon sin-o ang magapulos sini kon mapatay na siya.

Kag karon, Ginoo, wala na ako sing saligan pa.
Ang akon pagsalig ara sa imo.
Hilwaya ako sa tanan ko nga sala,
kag indi pagtuguti nga yagutaon ako sang mga buang-buang.
Mahipos na lang ako; indi na lang ako magreklamo,
kay ikaw ang nagapaantos sa akon.
10 Karon, indi na ako pagsiluti.
Daw sa mapatay na ako sa imo mga pagpaantos sa akon.
11 Ginadisiplina mo ang tawo paagi sa pagsaway sa iya, sa iya mga sala.
Kag pareho sa sapat-sapat nga nagapang-ut-ot, ginaubos mo ang iya malahalon nga mga pagkabutang.
Matuod gid man nga ang kabuhi sang tawo pareho sa hangin nga nagaagi lang.

12 Sabta ang akon pangamuyo, Ginoo;
pamatii ang akon pagpangayo sang bulig.
Indi ka magpabungol-bungol sa akon paghibi.
Kay isa man lang ako ka dumuluong nga bisita mo diri sa kalibutan, pareho sa tanan ko nga mga katigulangan.
13 Indi ka na mangakig sa akon,
agod magmalipayon man ako sa wala pa ako mapatay.

Notas al pie

  1. 39:2 Pero… akon: Indi klaro ang buot silingon sang Hebreo sini.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 39

Psalm 39

En vädjan om Guds nåd – livet är så kort

1För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.

2Jag sa: ”Jag ska ta mig i akt

och hålla min tunga från synd,

sätta ett lås för min mun,

så länge de gudlösa finns i min närhet.”

3Men när jag blev tyst och stum

och inte ens kunde säga det som var gott,[b]

ökade ångesten bara inom mig.

4Mitt hjärta brände inom mig,

och ju mer jag grubblade,

desto mer brände elden.

Jag måste tala:

5Herre, hjälp mig att inse att mitt liv har ett slut

och hur få mina dagar är,

låt mig förstå min egen förgänglighet.

6Du har gett mig en handfull dagar,

hela min livstid är ingenting för dig.

En människas liv är bara en vindfläkt. Séla

7Som en skugga går människan omkring,

hastar hit och dit för ingenting,

samlar ihop rikedomar utan att veta vem som ska få dem.

8Herre, vad har jag då att hoppas på?

Mitt hopp står till dig.

9Befria mig från alla mina synder,

låt mig inte bli hånad av dårar![c]

10Jag ska hålla tyst och inte öppna munnen,

för det är du som gjort detta.

11Ta bort din plåga från mig,

för jag går under av slagen från din hand.

12När du tuktar en människa för hennes synd,

gör du likt malen slut på allt som är henne kärt.

Människan är ingenting mer än en vindfläkt. Séla

13Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar!

Var inte döv för min gråt.

Jag är en gäst hos dig

och en främling, som mina förfäder.

14Vänd bort din blick från mig,

så att jag får glädjas innan jag går bort

och inte längre finns till.”

Notas al pie

  1. 39:1 Jedutun var en av Davids musiker, se 1 Krön 16:41.
  2. 39:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 39:9 Eller: …låt mig inte bli hånad som en dåre.