Ang Pulong Sang Dios

Salmo 35

Pangamuyo para sa Bulig sang Dios

1Kontraha, Ginoo, ang mga nagakontra sa akon.
Awaya ang mga nagaaway sa akon.
Kuhaa ang imo dalagko kag magagmay nga mga taming, kag buligi ako.
Ihanda ang imo gamay kag dako nga bangkaw kontra sa mga nagalagas sa akon,
kag pasaliga ako nga luwason mo ako.
Kabay pa nga ang mga nagatinguha sa pagpatay sa akon mahuy-an.
Kabay pa nga ang mga nagaplano sang akon kalaglagan magapalalagyo nga nagasalasala.
Kabay pa nga mangin pareho sila sa upa nga ginapalid sang hangin samtang ginatabog sila sang imo anghel.
Kabay pa nga mangin madulom kag madanlog ang ila alagyan samtang ginalagas sila sang imo anghel.
Bisan wala sing kabangdanan nagbutang sila sang siod sa tago para madakpan ako
kag nagkutkot sila sang buho para mahulog ako.
Kabay pa nga makibot sila sa kalaglagan nga magaabot sa ila.
Kabay pa nga sila mismo ang masiod sa siod nga ginbutang nila sa tago.
Kabay pa nga sila mismo ang mahulog sa buho nga ila ginkutkot.
Dayon magakalipay ako tungod sa pagluwas mo sa akon, Ginoo.
10 Ang kabug-usan sang akon kabuhi magasiling,
“Wala gid sing pareho sa imo, Ginoo.
Ginaluwas mo ang mga kubos kag mga imol sa mga nagadaogdaog kag nagapamintaha sa ila.”

11 Ang mapintas nga mga tawo nagapanaksi kontra sa akon.
Ginaakusar nila ako sang mga sala nga wala ko mahimo.
12 Ginabalusan nila ako sang malain sa maayo nga ginahimo ko sa ila,
gani nasubuan gid ako.
13 Pero kon nagamasakit gani sila, nagapangasubo ako paagi sa pagsuksok sang bayo nga sako kag pagpuasa.
Kag kon ang akon pangamuyo para sa ila wala ginasabat,[a]
14 nagalakat-lakat ako nga nagapangasubo
pareho nga daw nagapangasubo ako para sa akon utod ukon abyan.
Nagaduko ako nga nagapangasubo para sa ila
pareho sang pagpangasubo sang isa ka tawo sa iya iloy.
15 Pero sang ako na ang nalisdan, nagtipon sila nga nagakalipay.
Nagtipon sila nga mga manughalit kontra sa akon.
Bisan ang mga indi ko kilala nag-intra man,
kag wala untat ang ila pagpakalain sa akon.
16 Kaupod sang mga indi diosnon nga mahilig mangyaguta,[b] ginakainitan nila ako.
17 Ginoo, hasta san-o pa bala nga magtulok lang ikaw?
Luwasa ako sa mga nagasalakay sa akon nga daw mga leon.
18 Dayon dayawon ko ikaw kag pasalamatan sa pagtililipon sang imo madamo nga katawhan.
19 Indi pagtuguti nga magkalipay ang akon traidor nga mga kaaway sa akon kapierdihan.
Indi pagtuguti nga magyaguta[c] sa akon sila nga mga nagadumot sa akon nga wala sing kabangdanan.
20 Wala sila nagahambal sang mga pulong nga makapaayo sa iban,
kundi nagahimo sila sang sugilanon nga wala sing kamatuoran
kontra sa mga tawo nga nagapuyo sing malinong sa sini nga lugar.
21 Nagasinggit sila sa akon, nga nagaakusar,
“Hala ka! Nakita namon ang imo ginhimo.”
22 Ginoo, nakita mo ini, gani indi ka magpabaya.
Indi ka magpalayo sa akon.
23 Sige na, Ginoo nga akon Dios, depensahi ako sa mga nagaakusar sa akon.
24 Pamatud-i, Ginoo nga akon Dios, nga wala ako sing sala suno sa imo pagpakamatarong.
Indi pagtuguti nga kadlawan nila ako.
25 Indi pagtuguti nga magsiling sila sa ila kaugalingon,
“Ti, natuman gid ang amon ginahandom. Nalaglag namon siya!”

26 Kabay pa nga ang mga nagakalipay sa akon mga pag-antos mahuy-an kag magasalasala.
Kabay pa nga ang tanan nga nagapakanubo sa akon mapaslawan kag mahuy-an.
27 Kabay pa nga ang mga nagakalipay sa akon pagkahilway sa mga akusasyon maghinugyaw sa kalipay.
Kabay pa nga magsiling sila permi nga, “Dalayawon ang Ginoo nga nagakalipay sa kaayuhan sang iya alagad.”
28 Isugid ko ang imo pagkamatarong,
kag dayawon ko ikaw permi.

Notas al pie

  1. 35:13 Kag kon… ginasabat: Indi klaro ang buot silingon sang Hebreo sini.
  2. 35:16 Kaupod… mangyaguta: Indi klaro ang buot silingon sang Hebreo sini.
  3. 35:19 magyaguta: ukon, magdaya. Sa literal, magpangilay.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 35

Psalm 35

En bön om räddning

1Av David.

Herre, bekämpa dem som bekämpar mig!

Strid mot dem som strider mot mig!

2Ta rustningen och skölden,

res dig och kom till min hjälp!

3Lyft spjutet och lansen mot mina förföljare!

Säg till mig: ”Jag är din räddning!”

4Låt dem som är ute efter mitt liv komma på skam och vanära!

Låt dem som planerar för min undergång få vända sig bort i skam!

5Låt dem blåsa bort som agnar för vinden,

när Herrens ängel jagar bort dem.

6Gör deras väg mörk och hal,

när Herrens ängel förföljer dem!

7Utan orsak har de lagt ut ett nät för mig

och grävt en fallgrop åt mig.

8Låt dem drabbas av undergång

utan att de vet om det,

fastna i sina egna nät som de lagt ut,

falla i sin egen grop, till sin undergång.

9Men jag ska jubla i Herren

och glädja mig över hans räddning.

10Med hela min kropp ropar jag:

Herre, vem är som du?

Du räddar den svage från den starke

och den fattige och den nödställde från dem som plundrar dem.”

11Falska vittnen kommer emot mig.

De frågar mig om sådant som jag inte vet något om.

12De lönar mig med ont för gott,

jag är övergiven.

13När de var sjuka, klädde jag mig i säcktyg,

jag ödmjukade mig själv med fasta,

men min bön återvände bara till mig.[a]

14Som om det varit min vän eller bror

eller som i sorg efter en mor

gick jag sorgklädd och nerböjd.

15Men nu när jag själv snubblade,

samlades de i skadeglädje.

De samlades mot mig för anfall

utan att jag visste något.

De hånar mig utan hejd.

16De mobbar mig hånfullt,

liksom de gudlösa,

och gnisslar tänder mot mig.[b]

17Herre, hur länge ska du se på?

Rädda mig från deras illgärningar,

mitt dyrbara liv från dessa lejon!

18Jag ska då tacka dig inför den stora församlingen,

prisa dig inför folkhopen.

19Låt inte dem glädjas

som utan orsak är mina fiender,

låt inte dem blinka med ögonen

som utan anledning har hatat mig.

20Det de säger leder inte till fred,

och de tänker ut svekfulla planer mot de stilla i landet.

21De gapar mot mig och säger:

”Haha, det var väl vad vi skulle se!”

22Herre, du har sett detta.

Tig inte! Var inte långt borta från mig!

23Vakna, stå upp till mitt försvar,

min Gud och Herre, skaffa mig rätt!

24Skaffa mig rätt, i din rättfärdighet, Herre, min Gud,

låt dem inte få glädjas över mig.

25Låt dem inte få säga: ”Ha, det gick som vi ville!”

Låt dem inte säga: ”Nu har vi slukat honom.”

26Låt dem skämmas och förödmjukas

som gläder sig över min olycka,

låt dem klä sig i skam och förödmjukelse

som förhäver sig över mig!

27Men låt alla dem få jubla av glädje

som gläder sig över min rätt,

låt dem ständigt säga:

”Stor är Herren, som vill sin tjänares välgång!”

28Då ska jag vittna om din rättfärdighet,

lovprisa dig dagen lång.

Notas al pie

  1. 35:13 Grundtextens innebörd är osäker; mer ordagrant: min bön återvände till mitt bröst. Tanken kan vara att psalmisten inte blev bönhörd, eller möjligen bad med nedsänkt huvud, som också är en vanlig tolkning (i så fall en parallellism till ”jag ödmjukade mig själv”).
  2. 35:16 Grundtextens innebörd är osäker.