Ang Pulong Sang Dios

Salmo 31

Pangamuyo sang Tawo nga Nagasalig sa Dios

1Ginoo, sa imo ako nagapangayo sang proteksyon.
Indi pag-itugot nga mahuy-an ako.
Luwasa ako tungod kay matarong ka.
Pamatii ako kag luwasa gilayon.
Protektari ako pareho sa palalipdan nga bato;
depensahi ako pareho sa mabakod nga palanaguan.
Tungod kay ikaw ang akon palalipdan nga bato kag mabakod nga palanaguan,
tuytuyi kag ubayi ako agod mapadunggan ka.
Ilikaw ako sa siod nga ginbutang sang akon mga kaaway para sa akon,
kay ikaw ang akon mabakod nga dalangpan.
Ginatugyan ko sa imo ang akon kabuhi.[a]
Luwasa ako, Ginoo, Dios nga masaligan.

Ginakaugtan ko ang mga nagasimba sa mga dios-dios nga wala man lang sing pulos,
kay nagasalig ako sa imo, Ginoo.
Magakalipay gid ako tungod sang imo gugma,
kay nakita mo ang akon mga pag-antos,
kag nahibaluan mo ang akon mga kalisod.
Wala mo ako gintugyan sa akon mga kaaway;
ginluwas mo ako sa katalagman.
Ginoo, kaluoyi ako kay nalisdan ako.
Nagapalamarok ang akon mata sang hibi,
kag nagapalangluya na ako.
10 Puno sang kasubo ang akon kabuhi.
Pila na ka tuig nga nagahibi ako permi.
Nagapalangluya na ako tungod sang akon mga pag-antos,[b]
kag daw nagakamudmod na ang akon mga tul-an.
11 Ginapakahuy-an ako sang tanan ko nga kaaway,
labi na sang akon mga kasimanwa.
Bisan ang akon mga kilala nahadlok na nga magpalapit sa akon.
Kon makita nila ako sa dalan nagapalagyo sila.
12 Ginakalimtan na nila ako, nga daw sa napatay na ako.
Para sa ila pareho ako sa buka nga kolon nga wala na sing pulos.
13 Mabatian ko ang paghinutikay sang madamo nga mga kaaway.
Bisan diin ako magkadto nahadlok ako,
kay nagaplano sila nga patyon ako.
14 Pero nagasalig ako sa imo, Ginoo.
Ikaw ang akon Dios.
15 Ang akon kapalaran ara sa imo;
luwasa ako sa akon mga kaaway nga nagahingabot sa akon.
16 Ipakita ang imo kaayo sa akon nga imo alagad;
tungod nga ginahigugma mo ako, luwasa ako.
17 Indi pag-itugot nga mahuy-an ako, Ginoo,
kay nagapanawag ako sa imo.
Pakahuy-i ang mga malaot kag pamatya sila
agod magpakalinong sila sa lulubngan.[c]
18 Pahipusa inang mga butigon, nga nagapabugal kag nagatamay sa mga matarong.

19 Daw ano kadako sang imo kaayo nga ginatigana mo sa mga nagatahod sa imo.
Samtang nagatulok ang mga tawo,
ginapakitaan mo sang kaayo ang mga nagapangayo sang proteksyon sa imo.
20 Ginatago mo sila sa lugar nga ara ang imo presensya,
kag didto luwas sila sa pagpanglibak[d] kag pagpang-insulto[e] sang mga tawo.
21 Dalayawon ka, Ginoo!
Kay makatilingala gid ang pagpakita mo sang imo gugma sa akon
sang didto ako sa ginkibon nga siyudad.
22 Sa akon kahadlok naghunahuna ako nga ginsikway mo na ako.
Pero ginpamatian mo ang akon pagpakitluoy sang nagpangayo ako sang bulig sa imo.

23 Higugmaa ninyo ang Ginoo,
kamo nga iya matutom nga katawhan.
Ginatipigan sang Ginoo ang mga matutom sa iya,
pero ginasilutan niya sing puwerte gid ang mga matinaas-taason.
24 Magpakalig-on kamo kag magpakaisog,
kamo nga nagalaom sa Ginoo.

Notas al pie

  1. 31:5 kabuhi: sa literal, espiritu.
  2. 31:10 pag-antos: Amo ini sa Septuagint kag sa Syriac. Sa Hebreo, kalautan.
  3. 31:17 lulubngan: ukon, lugar sang mga patay.
  4. 31:20 pagpanglibak: ukon, malain nga plano.
  5. 31:20 pagpang-insulto: ukon, pagpang-akusar.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 31

Psalm 31

Klagan, bön om räddning

(Ps 71:1-3)

1För körledaren. En psalm av David.

2Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,

låt mig aldrig komma på skam.

Befria mig i din rättfärdighet.

3Lyssna till mig,

skynda dig att rädda mig.

Var en klippa för mig, en fästning,

en borg där jag finner frälsning.

4Du är min klippa och min borg.

Led mig, vägled mig för ditt namns skull!

5Frigör mig ur nätet som har gillrats åt mig.

Du är min fästning.

6I dina händer överlämnar jag min ande,

för du befriar mig, Herre, du trofaste Gud.

7Jag hatar dem som tillber avgudar.

Jag förtröstar på Herren.

8Jag jublar av glädje för din nåd.

Du såg mitt lidande

och du såg min själs ångest.

9Du överlämnade mig inte åt min fiende.

Du ledde mig ut i frihet.

10Herre, var nådig mot mig, för jag är i nöd,

mina ögon är matta av sorg,

likaså min kropp och själ.

11Mitt liv försvinner i ångest och mina år i suckan,

min styrka och min kropp håller på

att tyna bort på grund av min skuld.

12För alla mina fienders skull hånas jag,

mina grannar förfärar sig[a] över mig,

och de som ser mig på gatan flyr från mig.

13Jag är lika bortglömd som en död,

jag har blivit som en krossad kruka.

14Jag hör mångas skvaller,

skräck finns på alla håll,

de går samman mot mig

för att röja mig ur vägen.

15Men jag förtröstar på dig, Herre!

Jag säger: ”Du är min Gud.”

16Mina tider ligger i dina händer,

rädda mig ur mina fienders hand,

från dem som förföljer mig.

17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare!

Rädda mig i din nåd!

18Herre, låt mig inte komma på skam

när jag ropar till dig.

Låt i stället de gudlösa få skämmas

och lägga sig stilla i dödsriket,

19där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat,

dessa fräcka, som högmodigt och föraktfullt

talar mot de rättfärdiga.

20Stor är din godhet

som du har sparat åt dem som fruktar dig

och som du inför alla ger dem som tar sin tillflykt till dig.

21Du gömmer dem hos dig,

skyddade mot människors sammansvärjning,

du förvarar dem i din hydda

i trygghet mot elaka tungor.

22Välsignad vare Herren,

för han visade mig sin underbara nåd i en belägrad stad.

23Förskräckt tänkte jag: ”Jag är bortstött från dig.”

Men du hörde mina böner,

när jag ropade till dig om hjälp.

24Älska Herren, alla hans fromma.

Herren bevarar de trogna,

men dem som handlar i övermod straffar han strängt.

25Var starka, fatta mod,

alla ni som hoppas på Herren.

Notas al pie

  1. 31:12 Det hebreiska uttryckets innebörd är osäker.