Ang Pulong Sang Dios

Salmo 141

Pangamuyo para sa Proteksyon sang Dios

1Ginoo, nagapanawag ako sa imo; buligi ako gilayon.
Pamatii ang akon pagpanawag sa imo.
Batuna ang akon pangamuyo bilang insenso.
Batuna ang pagbayaw sang akon mga kamot sa pagpangamuyo bilang pangsirom nga halad.[a]
Ginoo, buligi ako nga indi ako makahambal sing malain.
Ilikaw ako sa paghimo sing malain kag sa pag-intra sa mga ginahimo sang mga malaot.
Ilikaw ako sa pagpakigbahin sa ila mga punsyon.
Batunon ko kon magsabdong ukon magsaway sa akon ang matarong nga tawo;
indi ko ina pagbalibaran kay ginahimo niya ina sa pagpakita sang iya paghigugma kag pagbaton sa akon.[b]
Pero sa malaot nga mga tawo permi ako nagapangamuyo kontra sa ila malaot nga ginahimo.
Kon ihaboy na ang ila mga manugdumala sa pil-as, magapati sila nga ang akon mga pulong matuod.
Magasiling sila, “Magalalapta sa lulubngan ang aton mga tul-an pareho sa mga bato nga nagguluwa sang pag-arado sa duta.”[c]

Ginoong Dios, sa imo gid ako nagadangop;
sa imo ako nagapangayo sang proteksyon,
gani indi pag-itugot nga mapatay ako.
Ilikaw ako sa mga siod nga ginbutang sang mga malaot para sa akon.
10 Kabay pa nga sila mismo ang masiod sa ila kaugalingon nga mga siod, samtang ako makalikaw sini.

Notas al pie

  1. 141:2 pangsirom nga halad: Ginahimo ini sang pagsalop na sang adlaw.
  2. 141:5 pagbaton sa akon: sa literal, daw sa ginabutangan niya sang lana ang akon ulo.
  3. 141:7 pareho sa mga bato… duta: ukon, pareho sa kahoy nga ginbial kag ginpang-utod-utod.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 141

Psalm 141

Bön om hjälp mot fiender

1En psalm av David.

Herre, jag ropar till dig,

skynda dig till mig,

lyssna på mig när jag ropar!

2Låt min bön bäras fram som rökelse inför dig

och mina lyfta händer som ett kvällsoffer.

3Herre, sätt en vakt för min mun,

en dörrvakt för mina läppar.

4Låt mig inte lockas till onda ord,

eller till att ta del i gudlösa gärningar

i sällskap med dem som gör orätt.

Låt mig inte äta av deras läckerheter.

5Låt den rättfärdige slå mig

och nådigt tukta mig,

det är som olja på mitt huvud.

Låt inte mitt huvud avvisa det.

Jag riktar mina böner mot dem som gör det onda.[a]

6Deras härskare ska kastas utför klippbranten.

De ska höra att mina ord är behagliga.

7Som man plöjer och bryter upp jorden,

så strös våra ben vid dödsrikets port.

8Herre, min Herre, jag fäster min blick på dig,

till dig tar jag min tillflykt.

Överlämna mig inte åt döden!

9Skydda mig för de snaror som de lägger ut för mig,

för fällorna av dem som gör orätt.

10Låt i stället de onda fastna i sina egna nät,

medan jag kan tryggt gå förbi.

Notas al pie

  1. 141:5 Grundtexten i v. 5-7 är mycket svårtolkad och innebörden osäker.