Ang Pulong Sang Dios

Salmo 119

Ang Kasuguan sang Dios

1Bulahan ang mga tawo nga wala kasawayan ang ila kabuhi, nga nagakabuhi suno sa kasuguan sang Ginoo.
Bulahan ang mga tawo nga nagasunod sa mga pagpanudlo sang Dios, nga nagatuman sa iya sa ila bug-os nga tagipusuon.
Wala sila nagahimo sang malain kundi nagasunod sila sa mga pamaagi sang Dios.
Ginoo, ginhatag mo sa amon ang imo mga pagsulundan agod tumanon namon ini nga may katutom.
Dako gid ang akon handom nga ang akon pagkabuhi permi matutom sa pagtuman sang imo mga pagsulundan.
Kon tumanon ko ang tanan mo nga mga sugo, indi ako mahuy-an.
Dayawon ko ikaw nga may matinlo nga tagipusuon samtang nagatuon ako sang imo matarong nga mga sugo.
Tumanon ko ang imo mga pagsulundan, gani indi gid ako pagpabay-i.

Ano bala ang himuon sang isa ka pamatan-on agod mangin matinlo ang iya kabuhi?
Ang iya himuon amo ang pagsunod sa imo pulong.
10 Nagadangop ako sa imo sa bug-os ko nga tagipusuon,
gani indi pag-itugot nga talikdan ko ang imo mga sugo.
11 Ginatipigan ko ang imo pulong sa akon tagipusuon agod indi ako makasala sa imo.
12 Dalayawon ikaw, Ginoo!
Tudlui ako sang imo mga pagsulundan.
13 Ginasulit-sulit ko hambal ang tanan nga sugo nga imo ginhatag.
14 Nagakalipay ako sa pagsunod sang imo mga pagpanudlo, labaw pa sa kalipay nga ginahatag sang manggad.
15 Nagapamalandong ako sa imo mga pagsulundan
kag ginahunahuna ko sing maayo ang imo mga pamaagi.
16 Nagakalipay ako sa imo mga pagsulundan
kag indi ko pagkalimtan ang imo pulong.

17 Magmaayo ka sa akon nga imo alagad
agod padayon ako nga magkabuhi kag magtuman sang imo pulong.
18 Buksi ang akon hunahuna
agod nga maintiendihan ko ang matahom nga mga kamatuoran sa imo kasuguan.
19 Umalagi lang ako sa sining kalibutan,
gani ipahayag sa akon ang imo mga sugo.
20 Sa tanan nga tion nagahandom gid ako sa paghibalo sang imo mga sugo.
21 Ginasabdong mo ang mga bugalon, nga imo ginapakamalaot.
Ini sila nagatalikod sa imo mga sugo.
22 Ilikaw ako sa ila nga pagpakahuya kag pagyaguta,
kay ginatuman ko ang imo mga pagpanudlo.
23 Bisan pa magtipon ang mga manugdumala sa paglibak sa akon,
ako nga imo alagad magapamalandong sa imo mga pagsulundan.
24 Ang imo mga pagpanudlo nagahatag sa akon sang kalipay;
amo ini ang akon manuglaygay.

25 Daw mapatay na ako, gani padayuna ang akon kabuhi suno sa imo promisa.
26 Ginsugid ko sa imo ang parte sa akon kabuhi kag ginpamatian mo ako.
Tudlui ako sang imo mga pagsulundan.
27 Paintiendiha ako sang imo mga pagsulundan
agod mapamalandungan ko ang imo makatilingala nga mga binuhatan.
28 Daw malumos ako sa kasubo, gani pabaskuga ako suno sa imo promisa.
29 Buligi ako nga indi magkabuhi nga madaya;
kag kaluoyi ako nga matuman ko ang imo kasuguan.[a]
30 Ginpili ko ang husto nga dalan;
gusto ko gid nga magsunod sa imo mga sugo.
31 Ginasunod ko, Ginoo, ang imo mga pagpanudlo,
gani indi pag-itugot nga mahuy-an ako.
32 Ginatinguhaan ko gid ang pagkabuhi nga matinumanon sa imo mga sugo tungod kay ginadugangan mo ang akon pag-intiendi.[b]

33 Tudlui ako, Ginoo, sang imo mga pagsulundan,
kag pagatumanon ko ini hasta san-o.
34 Hatagi ako sang pag-intiendi sa imo kasuguan,
kag sundon ko ini kag tipigan sa bug-os ko nga tagipusuon.
35 Tuytuyi ako sa pagsunod sang imo mga sugo,
kay sa sini may kalipay ako.
36 Hatagi ako sang handom sa pagtuman sang imo mga pagpanudlo sang sa paghandom nga magmanggaranon.
37 Ilikaw ako sa paghandom sang mga butang nga wala sing pulos.
Padayuna[c] ang akon kabuhi suno sa imo promisa.
38 Tumana ang imo promisa sa akon nga imo alagad, nga ginapromisa mo sa mga nagatahod sa imo.
39 Kuhaa ang mga pagpakahuya sa akon nga akon ginakahadlukan
kay ginakabig ko nga maayo ang imo mga sugo.
40 Luyag ko nga magtuman sang imo mga pagsulundan.
Tungod nga ikaw matarong, padayuna[d] ang akon kabuhi.

41 Ginoo, ipakita ang imo paghigugma kag pagluwas sa akon, suno sa imo promisa.
42 Dayon masabat ko ang mga nagapakahuya sa akon,
kay nagasalig ako sa imo mga pulong.
43 Pahambala ako sang imo matuod nga mga pulong sa tanan nga tion,
kay ang akon paglaom ara lamang sa imo mga sugo.
44 Permi ko tumanon ang imo kasuguan hasta san-o.
45 Magakabuhi ako nga may kahilwayan,
kay nagatinguha gid ako sa pagtuman sang imo nga pagsulundan.
46 Indi ako magkahuya sa pagsugid sang imo mga pagpanudlo sa atubangan sang mga hari.
47 Nagakalipay gid ako sa pagsunod sa imo mga sugo nga akon ginahigugma.
48 Ginatahod ko ang imo mga sugo nga akon ginahigugma,
kag ginapamalandungan ko ang imo mga pagsulundan.

49 Dumduma ang imo promisa sa akon nga imo alagad,
kay sa sina ginahatagan mo ako sang paglaom.
50 Ang imo promisa nagapabuhi sa akon kag nagahatag sa akon sang kalipay sa akon mga pag-antos.
51 Puwerte gid ang paghikay sa akon sang mga bugalon,
pero wala ako nagabiya sa imo kasuguan.
52 Ginoo, ginadumdom ko ang imo mga sugo nga dugay na nimo nga ginhatag,
kay nagahatag ini sa akon sang kalipay.
53 Akig gid ako katama tungod sa mga malaot, nga nagasikway sang imo kasuguan.
54 Nagakanta ako parte sa imo mga pagsulundan bisan diin ako mag-estar.[e]
55 Ginoo, sa kagab-ihon ginadumdom ko ikaw kag ang imo kasuguan, kon paano ko ini matuman.
56 Amo ini ang akon kalipay: ang pagsunod sa imo mga pagsulundan.

57 Ikaw lang gid Ginoo ang akon kinahanglan.
Nagapromisa ako sa pagtuman sang imo mga pulong.
58 Ginapangabay ko ikaw sa bug-os ko nga tagipusuon nga kaluoyan mo ako suno sa imo promisa.
59 Ginhunahuna ko kon paano ako nagkabuhi,
kag nagdesisyon ako nga magsunod sa imo mga pagpanudlo.
60 Ginatuman ko gilayon ang imo mga sugo.
61 Bisan pa ginagapos ako sang mga malaot, wala ko ginakalimtan ang imo kasuguan.
62 Bisan pa sa tungang gab-i nagamata ako sa pagpasalamat sa imo tungod sang imo matarong nga mga sugo.
63 Abyan ako sang tanan nga nagatahod sa imo kag nagatuman sang imo mga pagsulundan.
64 Ginoo, ginahigugma mo ang tanan nga tawo sa kalibutan.
Tudlui ako sang imo mga pagsulundan.

65 Ginoo, magmaayo ka sa akon nga imo alagad, suno sa imo promisa.
66 Hatagi ako sang kaalam kag ihibalo
kay nagasalig ako sa imo mga sugo.
67 Sang una, sang wala mo pa ako pagdisiplinaha, nagbiya ako sa imo,
pero subong ginatuman ko na ang imo pulong.
68 Maayo ka gid kag maayo ang imo mga ginahimo.
Tudlui ako sang imo mga pagsulundan.
69 Bisan ginabutang-butangan ako sang mga bugalon, ginatuman ko gihapon ang imo mga pagsulundan sa bug-os ko nga tagipusuon.
70 Ina nga mga bugalon wala sing pag-intiendi sa imo kasuguan,
pero ako iya nagakalipay sa pagsunod sini.
71 Maayo nga ginsilutan mo ako,
kay paagi sini nakatuon ako sang imo mga pagsulundan.
72 Para sa akon, ang kasuguan nga imo ginhatag mas bilidhon pa sang sa madamo gid nga manggad.

73 Gintuga mo ako kag ginporma;
hatagi ako sang pag-intiendi agod makatuon ako sang imo mga sugo.
74 Nagakalipay ang mga nagatahod sa imo kon makita nila ako,
kay nagasalig ako sa imo pulong.
75 Nakahibalo ako, Ginoo, nga matarong ang imo mga sugo.
Kag tungod nga matutom ka, gindisiplina mo ako.
76 Kabay pa nga lipayon mo ako sang imo gugma suno sa imo promisa sa akon nga imo alagad.
77 Kaluoyi ako agod padayon ako nga magakabuhi,
kay nagakalipay ako sa pagsunod sa imo kasuguan.
78 Kabay pa nga mahuy-an ang mga bugalon tungod kay ginabutang-butangan nila ako.
Kon sa akon, magapamalandong ako sa imo mga pagsulundan.
79 Kabay pa nga magpalapit sa akon ang mga nagatahod sa imo kag nakahibalo sang imo mga pagpanudlo.
80 Kabay pa nga tumanon ko sa bug-os ko nga tagipusuon ang imo mga pagsulundan agod indi ako mahuy-an.

81 Ginakapoy na ako sa paghulat sang imo pagluwas sa akon,
pero nagasalig ako sa imo pulong.
82 Nagapalangdulom na ang akon panulok sing hulat sa imo promisa.
Nagapamangkot ako, “San-o mo pa bala ako pabaskugon kag lipayon?”
83 Bisan pa pareho na ako sa indi na mapuslan nga panit nga suludlan sang bino, wala ko ginakalimtan ang imo mga pagsulundan.
84 Hasta san-o pa bala ang akon paghulat?
San-o mo pa bala silutan ang mga nagahingabot sa akon nga imo alagad?
85 Nagkutkot sang mga buho sa pagsiod sa akon ang mga bugalon nga wala nagasunod sa imo kasuguan.
86 Masaligan gid ang tanan mo nga mga sugo.
Buligi ako, kay ginahingabot ako sang mga tawo bisan wala sing kabangdanan.
87 Diutayan na lang ako nila mapatay,
pero wala ko ginsikway ang imo mga pagsulundan.
88 Tipigi ang akon kabuhi suno sa imo gugma;
tumanon ko ang pagpanudlo nga ginhatag mo.

89 Ginoo, ang imo pulong magapadayon sa wala sing katapusan;
malig-on ini pareho sa langit.
90 Ang imo katutom nagapadayon hasta san-o.
Ginpahamtang mo sing malig-on ang kalibutan, gani nagapabilin ini.
91 Ang tanan nga butang nagapabilin hasta subong tungod sa imo pagbuot.
Kay ini sila nagaalagad sa imo.
92 Kon ang imo kasuguan wala nagalipay sa akon, kuntani napatay na ako tungod sang akon pag-antos.
93 Indi ko gid pagkalimtan ang imo mga pagsulundan,
kay paagi sini ginapadayon[f] mo ang akon kabuhi.
94 Imo ako, gani luwasa ako!
Kay nagatinguha gid ako sa pagtuman sang imo mga pagsulundan.
95 Nagahulat ang mga malaot sa pagpatay sa akon,
pero pamalandungan ko ang imo mga pagpanudlo.
96 Nakita ko nga ang tanan nga butang may limitasyon,
pero ang imo mga sugo wala.

97 Daw ano ang paghigugma ko sang imo kasuguan.
Ginapamalandungan ko gid ini permi.
98 Kag tungod nga ari sa akon permi ang imo mga sugo,
mas maalam ako sang sa akon mga kaaway.
99 Madamo pa ang akon naintiendihan sang sa akon mga manunudlo,
kay ang imo pagpanudlo amo ang akon ginapamalandungan.
100 Labaw pa ang akon pag-intiendi sang sa mga tigulang,
kay ginatuman ko ang imo mga pagsulundan.
101 Ginalikawan ko ang tanan nga malain nga pagginawi agod matuman ko ang imo pulong.
102 Wala ako nagbiya sa imo mga sugo,
kay ikaw ang nagatudlo sa akon.
103 Daw ano katam-is sang imo mga promisa, mas matam-is pa ini sang sa dugos.
104 Nagakuha ako sing pag-intiendi halin sa imo mga pagsulundan,
gani ginakaugtan ko ang tanan nga malain nga pagginawi.

105 Ang imo pulong pareho sa suga nga nagahatag kasanag sa akon alagyan.
106 Tumanon ko gid ang akon ginsumpa nga magsunod sa imo matarong nga mga sugo.
107 Puwerte gid ang akon pag-antos;
padayuna ang akon kabuhi, Ginoo, suno sa imo promisa.
108 Batuna, Ginoo, ang akon kinabubut-on nga pagdayaw sa imo,
kag tudlui ako sang imo mga sugo.
109 Bisan pa ara ako permi sa peligro sang kamatayon, wala ko ginakalimtan ang imo kasuguan.
110 Nagbutang sang siod para sa akon ang mga malaot,
pero wala ako magbiya sa imo mga pagsulundan.
111 Ang imo mga pagpanudlo amo ang akon bilidhon nga pagkabutang sa wala sing katapusan,
kay amo ini ang akon kalipay.
112 Nagdesisyon ako nga tumanon ko gid ang imo mga pagsulundan hasta san-o.

113 Ginakaugtan ko ang mga tawo nga indi mainunungon sa imo,
pero ginahigugma ko ang imo kasuguan.
114 Ikaw ang akon palanaguan kag manugprotektar;
nagasalig ako sa imo pulong.
115 Palayo kamo sa akon, kamo nga mga nagahimo sing malain,
agod matuman ko ang mga sugo sang akon Dios.
116 Hatagi ako sang kusog suno sa imo promisa
agod padayon ako nga magakabuhi;
kag indi pag-itugot nga mapaslawan ako sa akon paglaom sa imo.
117 Buligi ako agod maluwas ako;
kag isentro ko permi ang akon hunahuna sa imo mga pagsulundan.
118 Ginasikway mo ang tanan nga nagabiya sa imo mga pagsulundan.
Sa pagkamatuod, ang ila pagpanunto wala sing pulos.
119 Ginakabig mo nga pareho sa basura ang tanan nga malaot nga mga tawo diri sa kalibutan.
Tungod sini ginahigugma ko ang imo pagpanudlo.
120 Nagakurog ako sa kahadlok sa imo;
nahadlok gid ako sa imo paghukom.[g]

121 Ginhimo ko ang matarong kag husto,
gani indi ako pagpabay-i sa akon mga kaaway.
122 Magpromisa ka nga buligan mo ako nga imo alagad;
indi pag-itugot nga piguson ako sang mga bugalon.
123 Nagapalangdulom na ang akon panulok sing hulat sa imo promisa nga luwason mo ako.
124 Himua sa akon nga imo alagad ang suno sa imo paghigugma,
kag tudlui ako sang imo mga pagsulundan.
125 Alagad mo ako, gani hatagi ako sing pag-intiendi
agod maintiendihan ko ang imo mga pagpanudlo.
126 Ginoo, tion na ini nga maghulag ka,
kay wala na nagasunod ang mga tawo sa imo kasuguan.
127 Tungod nga ginahigugma ko ang imo mga sugo labaw pa sa bulawan, bisan pa sa pinakapuraw nga bulawan,
128 kag tungod nga ginasunod ko ang tanan mo nga pagsulundan,
ginakaugtan ko ang tanan nga malain nga pagginawi.

129 Maayo gid ang imo mga pagpanudlo,
gani ginasunod ko ini sa bug-os ko nga tagipusuon.
130 Ang pagpahayag sang imo mga pulong nagahatag sang kasanag sa hunahuna sang mga tawo kag kaalam sa mga wala sing alam.
131 Puwerte gid ang akon handom sa imo mga sugo.
132 Talupangda ako kag kaluoyi, pareho sang imo ginahimo permi sa mga nagahigugma sa imo.
133 Tuytuyi ako paagi sa imo pulong;
indi pag-itugot nga gamhan ako sang kalautan.
134 Luwasa ako sa mga nagapigos sa akon
agod matuman ko ang imo mga pagsulundan.
135 Ipakita ang imo kaayo sa akon nga imo alagad,
kag tudlui ako sang imo mga pagsulundan.
136 Puwerte gid ang akon hilibion tungod kay wala nagtuman ang mga tawo sa imo kasuguan.

137 Matarong ka, Ginoo, kag husto ang imo mga sugo.
138 Matarong kag masaligan gid ang mga pagpanudlo nga ginhatag mo.
139 Puwerte gid ang akon kaakig kay ginasikway sang akon mga kaaway ang imo mga pulong.
140 Napamatud-an nga masaligan gid ang imo promisa,
kag ini ginahigugma ko nga imo alagad.
141 Bisan kubos ako kag ginahikayan, wala ko ginakalimtan ang imo mga pagsulundan.
142 Wala sing katapusan ang imo pagkamatarong
kag matuod ang imo kasuguan.
143 Nag-abot sa akon ang kalisod kag kasakit, pero ang imo mga sugo naghatag sa akon sang kalipay.
144 Matarong ang imo mga pagpanudlo sa wala sing katapusan.
Hatagi ako sang pag-intiendi sa imo mga pagpanudlo agod padayon ako nga magakabuhi.

145 Nagapanawag ako sa imo, Ginoo, sa bug-os ko nga tagipusuon;
sabta ako, kag pagatumanon ko ang imo mga pagsulundan.
146 Nagapanawag ako sa imo;
luwasa ako, kag pagatumanon ko ang imo mga pagpanudlo.
147 Nagabugtaw ako sa wala pa magbutlak ang adlaw
kag nagapangayo ako sang bulig sa imo.
Nagasalig ako sa imo promisa.
148 Nagapulaw ako sa bilog nga gab-i sa pagpamalandong sang imo mga promisa.
149 Pamatii ako, Ginoo, suno sa imo gugma;
padayuna ang akon kabuhi suno sa imo nga paghukom.[h]
150 Nagapalapit sa akon ang mga malaot nga nagahingabot sa akon, nga nagasikway sang imo kasuguan.
151 Pero malapit ka sa akon, Ginoo; kag masaligan[i] ang tanan mo nga mga sugo.
152 Sa akon nga pagtuon sang imo mga pagpanudlo, dugay na nga nahibaluan ko nga ang ining imo mga pagpanudlo ginhimo mo nga magpadayon sa wala sing katapusan.

153 Tan-awa bala ang akon pag-antos kag luwasa ako,
kay wala ko ginkalimtan ang imo kasuguan.
154 Depensahi ako sa mga nagaakusar sa akon kag luwasa ako;
padayuna ang akon kabuhi suno sa imo promisa.
155 Indi maluwas ang mga malaot, kay wala sila nagatinguha sa pagtuman sang imo mga pagsulundan.
156 Dako ang imo kaluoy, Ginoo;
padayuna ang akon kabuhi suno sa imo nga paghukom.[j]
157 Madamo nga mga kaaway ang nagahingabot sa akon,
pero wala gid ako magbiya sa imo mga pagpanudlo.
158 Ginakangil-aran ko ang mga indi matutom sa imo,
kay wala nila ginatuman ang imo pulong.
159 Tan-awa, Ginoo, kon daw ano ang akon paghigugma sa imo mga pagsulundan.
Padayuna ang akon kabuhi suno sa imo gugma.
160 Matuod ang tanan mo nga pulong,
kag wala sing katapusan ang tanan mo nga matarong nga mga sugo.

161 Ginahingabot ako sang mga manugdumala bisan wala sing kabangdanan,
pero ang akon tagipusuon nagatahod gid sa imo pulong.
162 Nagakalipay ako sa imo promisa pareho sa isa ka tawo nga nakakita sang dako nga manggad.
163 Ginakaugtan ko kag ginakangil-aran ang kabutigan,
pero ginahigugma ko ang imo kasuguan.
164 Makapila[k] ako magdayaw sa imo sa isa ka adlaw, tungod sang imo matarong nga mga sugo.
165 Makaangkon sang maayo gid nga kahimtangan ang mga nagahigugma sang imo kasuguan,
kag wala sing may makalaglag sa ila.
166 Nagalaom ako nga imo ako luwason, Ginoo,
kag nagasunod ako sa imo mga sugo.
167 Dako gid ang akon paghigugma sa imo mga pagpanudlo,
gani ginatuman ko gid ini.
168 Nahibaluan mo ang tanan ko nga ginahimo,
gani ginatuman ko ang imo mga pagsulundan kag mga pagpanudlo.

169 Ginoo, kabay pa nga pamatian mo ang akon pagpanawag sa imo.
Hatagi ako sang pag-intiendi suno sa imo promisa.
170 Kabay pa nga pamatian mo ang akon pangamuyo.
Luwasa ako suno sa imo promisa.
171 Magadayaw ako permi sa imo,
kay gintudluan mo ako sang imo mga pagsulundan.
172 Magakanta ako parte sa imo pulong,
kay matarong ang tanan mo nga mga sugo.
173 Kabay pa nga handa ka permi sa pagbulig sa akon,
kay ginpili ko ang pagtuman sang imo mga pagsulundan.
174 Nagahandom ako nga luwason mo ako, Ginoo.
Ang imo kasuguan nagahatag sa akon sang kalipay.
175 Padayuna ang akon kabuhi agod madayaw ko ikaw,
kag kabay pa nga magbulig sa akon ang imo mga sugo.
176 Nagtalang ako pareho sa nadula nga karnero,
gani pangitaa ako nga imo alagad
kay wala ko ginkalimtan ang imo mga sugo.

Notas al pie

  1. 119:29 nga matuman ko ang imo kasuguan: ukon, paagi sa imo kasuguan.
  2. 119:32 ginadugangan… pag-intiendi: ukon, ginapalipay mo ako.
  3. 119:37 padayuna: ukon, bag-uha.
  4. 119:40 padayuna: ukon, bag-uha.
  5. 119:54 bisan… mag-estar: ukon, diri sa kalibutan nga sa diin umalagi lang ako.
  6. 119:93 ginapadayon: ukon, ginabag-o.
  7. 119:120 nahadlok… paghukom: ukon, nagatahod ako sa imo mga sugo.
  8. 119:149 paghukom: ukon, mga sugo.
  9. 119:151 masaligan: ukon, matuod.
  10. 119:156 paghukom: ukon, mga sugo.
  11. 119:164 Makapila: sa literal, Pito ka beses.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 119

Psalm 119

Lovprisning för Guds lag

1Lyckliga är de som lever klanderfritt

och följer Herrens lag[a].

2Lyckliga är de som följer hans befallningar

och helhjärtat söker honom,

3de som inte gör något ont

utan följer hans vägar.

4Du har gett dina befallningar

för att de ska följas noggrant.

5Ack om jag kunde leva i beslutsam lydnad

för dina bud!

6Då skulle jag inte behöva skämmas

när jag betraktar alla dina bud.

7Jag prisar dig med uppriktigt hjärta,

när jag lär mig dina rättfärdiga lagar.

8Jag tänker hålla dina bud.

Överge mig aldrig!

9Hur kan en ung man bevara sitt liv rent?

Jo, genom att hålla sig till ditt ord.

10Jag har sökt dig helhjärtat.

Låt mig inte irra bort från dina bud!

11Jag har lagt dina ord på minnet,

för att hålla mig borta från synd mot dig.

12Välsignad är du, Herre,

lär mig dina bud!

13Jag förkunnar alla de beslut

som du har uttalat.

14Jag gläder mig över att följa dina förordningar,

såsom man gläder sig över rikedom.

15Jag begrundar dina stadgar

och beaktar dina vägar.

16Jag är glad för dina stadgar

och ska aldrig glömma ditt ord.

17Var god mot mig, din tjänare, och låt mig få leva,

så vill jag lyda ditt ord.

18Öppna mina ögon,

så att jag kan se allt det underbara i din lag.

19Jag är en främling på jorden.

Dölj inte dina bud för mig.

20Mitt inre slits ständigt sönder

av längtan efter dina beslut.

21Du tillrättavisar de stolta,

de förbannade, som irrar bort från dina bud.

22Ta ifrån mig hån och förakt,

för jag lyder dina befallningar.

23Om än furstar sitter och talar illa om mig,

tänker din tjänare på dina bud.

24Dina befallningar är min glädje

och mina rådgivare.

25Jag är nertryckt i stoftet.

Håll mig vid liv genom ditt ord.

26Jag berättade för dig om mina vägar, och du svarade mig.

Lär mig dina bud.

27Låt mig förstå den väg du befallt,

så kan jag begrunda dina under.

28Jag gråter i min bedrövelse.

Res mig upp, så som du lovat.

29Håll mig borta från lögnens väg,

och ge mig i nåd din lag.

30Jag har valt sanningens väg,

rättat mig efter dina beslut.

31Jag håller fast vid dina bud och lagar.

Herre, svik mig inte!

32Jag vill löpa den väg som dina bud visar,

för du har ökat min insikt.

33Lär mig, Herre, dina budords väg,

och jag ska följa den ända till slutet.

34Ge mig förstånd,

så att jag lyder och helhjärtat håller din lag.

35Led mina steg efter dina bud,

för den vägen går jag med glädje.

36Bevara mitt sinne i dina bud

så att jag inte strävar efter egen vinning.

37Vänd bort min blick från det som är värdelöst,

och bevara mitt liv på dina vägar.

38Håll dina löften till din tjänare,

så att jag ständigt fruktar dig.

39Ta bort vanäran som skrämmer mig,

för alla dina beslut är goda.

40Jag längtar efter dina stadgar.

Bevara mitt liv i din rättfärdighet.

41Herre, låt din nåd komma till mig,

den räddning du har talat om,

42så att jag kan svara dem som hånar mig,

för jag litar på det som du sagt.

43Ryck inte bort sanningens ord från mig,

för jag sätter mitt hopp till dina beslut.

44Jag vill alltid lyda din lag,

från evighet till evighet.

45Då kan jag leva i frihet,

för jag begrundar dina stadgar.

46Jag ska tala om dina befallningar för kungar

utan att behöva skämmas.

47Jag gläder mig över dina bud,

som jag älskar.

48Jag sträcker mina händer mot dina bud, som jag älskar.

Jag tänker på dina budord.

49Tänk på vad du talat till mig, din tjänare,

du har gett mig hopp.

50Det du sagt ger mig tröst i lidandet

och håller mig vid liv.

51Oförskämda människor visar ständigt förakt mot mig,

men jag viker inte från din lag.

52Jag minns dina beslut från forna tider, Herre,

jag finner tröst i dem.

53Jag grips av vrede

när de gudlösa förkastar din lag.

54Dina bud är min lovsång

överallt där jag går fram.

55Ditt namn, Herre, begrundar jag på natten,

och jag vill hålla din lag.

56Det har blivit mig förunnat

att lyda dina stadgar.

57Du, Herre, är min del!

Jag har sagt att jag vill hålla ditt ord.

58Av hela mitt hjärta vädjar jag till dig:

var mig nådig, som du har sagt.

59Jag tänker på hur jag levt mitt liv

och håller mig till dina befallningar.

60Jag vill skynda mig och inte dröja

att hålla dina bud.

61De gudlösa vill snärja mig,

men jag glömmer inte din lag.

62Mitt i natten går jag upp

för att prisa dig för dina rättfärdiga bud och lagar.

63Mina vänner är alla de som fruktar dig

och lyder dina stadgar.

64Din nåd, Herre, fyller jorden.

Lär mig dina bud.

65Herre, du gör gott mot mig, din tjänare,

som du har sagt.

66Ge mig god insikt och kunskap,

för jag litar på dina bud.

67Innan jag fick lida gick jag vilse,

men nu lyder jag vad du säger.

68Du är god och gör det som är gott.

Lär mig dina bud!

69De oförskämda smutskastar mig med lögner,

men jag håller mig helhjärtat till dina stadgar.

70Deras sinnen är okänsliga som fett,

men jag gläder mig över din lag.

71För mig var det bra att jag fick lida,

så att jag lärde mig dina bud.

72Din lag som du uttalat är mer värdefull för mig

än stora mängder av silver och guld.

73Dina händer har gjort mig och format mig.

Ge mig nu insikt så att jag lär mig dina bud.

74De som fruktar dig ser mig och gläds,

eftersom jag hoppas på ditt ord.

75Herre, jag vet att dina beslut är rättfärdiga,

och det är i trofasthet du låtit mig lida.

76Trösta mig nu med din nåd,

precis som du har lovat din tjänare.

77Förbarma dig över mig,

så att jag får leva.

Din lag är ju min glädje.

78Låt de oförskämda få skämmas,

för de har smutskastat mig med lögn.

Jag däremot vill tänka på dina stadgar.

79Låt dem som fruktar dig och känner dina befallningar

vända sig till mig.

80Låt mig helhjärtat hålla dina bud,

så att jag aldrig behöver skämmas.

81Jag förtärs av längtan efter din räddning,

och jag hoppas på ditt ord.

82Mina ögon mattas av längtan efter ditt löfte.

Och jag frågar: ”När ska du trösta mig?”

83Jag är som en vinsäck i rök,

men jag glömmer inte dina bud.

84Hur få är inte din tjänares dagar!

När ska du döma dem som förföljer mig?

85De oförskämda gräver gropar för mig,

de lyder inte din lag.

86Alla dina bud är tillförlitliga.

Hjälp mig, för de förföljer mig med lögner!

87De har nära nog utplånat mig från jorden,

och ändå har jag inte brutit mot dina stadgar.

88Visa nåd mot mig och låt mig få leva,

så ska jag följa de bud som du gett.

89Herre, ditt ord står fast

för evigt i himlen.

90Din trofasthet består från generation till generation.

Du har skapat jorden, och den består.

91Enligt dina beslut består den,

för allting tjänar dig.

92Om inte din lag hade varit min glädje,

skulle jag ha gått under i mitt elände.

93Jag tänker aldrig glömma dina stadgar,

för du ger mig liv genom dem.

94Jag tillhör dig. Rädda mig,

för jag begrundar dina stadgar.

95De gudlösa väntar på mig för att förgöra mig,

men jag ska tänka på dina befallningar.

96Allt som jag sett har sin begränsning,

men för dina bud finns inga gränser.

97Vad jag älskar din lag!

Jag tänker på den hela dagen.

98Dina bud gör mig klokare än mina fiender,

de är ständigt hos mig.

99Jag är visare än alla mina lärare,

för jag begrundar dina förordningar.

100Jag är visare än de gamla,

för jag håller dina stadgar.

101Jag vill hålla mig borta från alla onda vägar,

för jag vill vara lydig mot ditt ord.

102Jag vänder mig inte bort från dina beslut,

för du undervisar mig.

103Hur söt är inte smaken av dina ord!

De smakar sötare än honung i min mun.

104Av dina stadgar får jag förstånd,

därför avskyr jag all slags falskhet.

105Ditt ord är en lykta för mina steg,

de lyser upp stigen där jag går.

106Jag har svurit och bekräftat en ed

att följa dina rättfärdiga bud och lagar.

107Jag har lidit mycket,

men låt mig få leva, Herre, som du har lovat.

108Ta emot mitt tack som ett offer, Herre,

och lär mig dina bud.

109Mitt liv är ständigt i fara,

men jag glömmer inte din lag.

110De gudlösa lägger ut snaror för mig,

men jag villar inte bort mig från dina stadgar.

111Dina förordningar är min egendom för evigt,

de är mitt hjärtas glädje.

112Jag har beslutat att följa dina bud

för alltid, ända till slutet.

113Jag hatar obeslutsamhet,

men jag älskar din lag.

114Du är mitt beskydd och min sköld,

och till ditt ord sätter jag mitt hopp.

115Försvinn från mig, ni som är onda!

Jag vill hålla min Guds bud.

116Stöd mig, så som du lovat, så att jag får leva,

och svik mig inte i det jag hoppas på.

117Uppehåll mig, så att jag blir räddad

och alltid kan ge akt på dina bud.

118Du förkastar alla som viker av från dina bud,

deras svek leder bara till tomhet.

119De ogudaktiga på jorden är som slagg,

därför älskar jag dina bud.

120Jag ryser av fruktan inför dig,

ja, dina domslut skrämmer mig.

121Jag har gjort vad som är rättfärdigt och rättvist,

utlämna mig inte till mina förtryckare.

122Låt det gå väl för din tjänare, så som du lovat,

och låt inte de oförskämda förtrycka mig.

123Jag längtar så innerligt efter din räddning,

den som du utlovat till mig.

124Behandla din tjänare utifrån din kärlek,

och lär mig dina bud.

125Jag är din tjänare.

Ge mig förstånd, så att jag lär känna dina befallningar.

126Herre, det är dags för dig att gripa in,

för din lag har brutits.

127Därför älskar jag dina bud

mer än guld, renaste guld.

128Därför betraktar jag alla dina stadgar som rätta,

all slags falskhet avskyr jag.

129Dina förordningar är underbara

och därför håller jag dem.

130När dina ord öppnar sig ger de ljus,

de ger förstånd åt de okunniga.

131Jag öppnar min mun och flämtar

i min starka längtan efter dina bud.

132Vänd dig till mig och var mig nådig,

så som du är mot dem som älskar ditt namn.

133Led mina steg så som du lovat,

låt inget ont få makt över mig.

134Befria mig från människors förtryck,

så att jag kan följa dina bud.

135Låt ditt ansikte lysa över din tjänare,

och lär mig dina bud.

136Tårarna strömmar från mina ögon

för att man inte håller din lag.

137Herre, du är rättfärdig

och allt vad du beslutar är rätt.

138Du har gett dina befallningar i rättfärdighet

och stor trofasthet.

139Min lidelse förtär mig,

när jag ser hur mina fiender struntar i dina ord.

140Dina ord är fullständigt rena,

därför älskar din tjänare dem.

141Själv är jag obetydlig och föraktad,

men jag glömmer inte dina föreskrifter.

142Din rättfärdighet är evig

och din lag sann.

143Nöd och ångest har kommit över mig,

men jag gläder mig över dina stadgar.

144Dina förordningar är rättfärdiga för evigt.

Ge mig förstånd, så att jag får leva.

145Ur djupet av mitt hjärta ropar jag till dig.

Svara mig, Herre, så ska jag följa dina bud!

146Rädda mig, ropar jag,

och jag vill lyda dina befallningar.

147Tidigt i morgongryningen kommer jag och ropar,

jag hoppas på dina ord.

148Jag håller mig vaken om natten

för att tänka på vad du sagt.

149Lyssna till mig i din nåd, Herre,

och ge mig liv, så som du lovat i din lag.

150Nu närmar sig de grymma och onda,

de som är långt borta från din lag.

151Men du är nära, Herre.

Alla dina bud är sanna.

152För länge sedan lärde jag känna dina befallningar,

jag vet att du har fastställt dem för evigt.

153Se hur jag lider och rädda mig,

för jag har inte glömt din lag.

154Ta dig an min sak och befria mig,

ge mig liv, som du har lovat.

155Räddningen är långt borta från de onda,

för de bryr sig inte om dina bud.

156Herre, din barmhärtighet är stor.

Ge mig liv, så som du lovat i din lag!

157Mina förföljare och fiender är många,

men jag viker inte från dina bud.

158Jag känner avsky när jag ser de trolösa,

de som inte lyder ditt ord.

159Se hur mycket jag älskar dina befallningar.

Ge mig liv, Herre, i din nåd.

160Alla dina ord är sanna,

och dina rättfärdiga beslut är eviga.

161Furstar förföljer mig utan orsak,

men mitt hjärta bävar inför dina ord.

162Jag är glad över dina ord,

precis som den som finner en värdefull skatt.

163Jag hatar och avskyr falskhet,

men jag älskar din lag.

164Jag prisar dig sju gånger om dagen

för dina rättfärdiga bestämmelser.

165De som älskar din lag äger en djup frid,

och inget kan få dem att snubbla och falla.

166Jag väntar på räddning från dig, Herre,

och jag följer dina bud.

167Jag lyder dina befallningar,

och jag älskar dem högt.

168Jag lyder dina stadgar och befallningar,

för du vet om allt vad jag gör.

169Herre, låt mitt rop nå fram till dig!

Ge mig förstånd så som du lovat!

170Lyssna till min vädjan

och rädda mig, så som du har sagt.

171Min lovprisning flödar över

för att jag får lära mig dina bud.

172Jag ska lovsjunga ditt ord,

för alla dina bud är rättfärdiga.

173Grip in och hjälp mig,

för jag har valt att följa dina stadgar.

174Herre, jag längtar efter din räddning,

och din lag är min glädje.

175Låt mig få leva så att jag kan prisa dig.

Låt dina bud och lagar vara min styrka!

176Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får.

Kom du och sök reda på mig, din tjänare,

för jag har inte glömt bort dina bud.

Notas al pie

  1. 119:1 I denna psalm används åtta olika, ungefär synonyma ord för lag (bud, befallning, stadgar osv.).