Ang Pulong Sang Dios

Salmo 116

Ang Dios Nagaluwas sa Tawo sa Kamatayon

1Ginahigugma ko ang Ginoo,
kay ginapamatian niya ang akon pagpangayo sang bulig sa iya.
Tungod kay ginapamatian niya ako, indi ako mag-untat sa pagpanawag sa iya samtang nagakabuhi ako.

Nahadlok ako kay nabatyagan ko nga daw dali na lang ako mapatay;
ang kamatayon daw sa lubid nga nagaburambod sa akon.
Natublag gid ako kag nabalaka,
gani nagpanawag ako sa Ginoo, “Ginoo, luwasa ako!”

Ang Ginoo nga aton Dios maluluy-on, matarong, kag mabinalak-on.
Ginaprotektaran niya ang mga wala sing alam.
Sang wala ako sing may mahimo ginluwas niya ako.

Dapat magpakalig-on ako tungod kay maayo gid ang Ginoo sa akon,
kay ginluwas niya ako sa kamatayon, sa kasubo[a] kag sa kalaglagan.[b]
Gani magakabuhi ako nga malapit sa Ginoo diri sa kalibutan sang mga buhi.
10 Nagatuo gihapon ako, bisan pa nga nagsiling ako,[c] “Puwerte gid ang akon pag-antos.”
11 Sa akon kahadlok nagsiling ako, “Wala gid sing tawo nga masaligan.”
12 Ano bala ang maibalos ko sa Ginoo sa tanan niya nga kaayo sa akon?
13 Magasimba ako sa Ginoo kag magadala ako sang halad nga ilimnon sa pagpasalamat sa iya sa pagluwas niya sa akon.
14 Tumanon ko ang akon mga promisa sa iya sa presensya sang tanan niya nga katawhan.

15 Nasakitan ang Ginoo kon may mapatay sa iya matutom nga katawhan.[d]

16 Ginoo, matuod nga alagad mo ako.[e]
Ginhilway mo ako sa pagkabihag.
17 Magasimba ako sa imo
kag magahalad ako sang halad nga bilang pagpasalamat sa imo.
18 Tumanon ko ang akon mga promisa sa imo sa presensya sang tanan mo nga katawhan
19 didto sa lagwerta sang imo templo sa Jerusalem.

Dayawa ang Ginoo!

Notas al pie

  1. 116:8 kasubo: ukon, kasakit. Sa literal, paghibi.
  2. 116:8 kalaglagan: sa literal, pagkasandad.
  3. 116:10 Nagatuo… nagsiling ako: ukon, Nagtuo ako, gani nagsiling ako.
  4. 116:15 Nasakitan… katawhan: ukon, Bilidhon sa panulok sang Ginoo ang kamatayon sang iya matutom nga katawhan.
  5. 116:16 matuod nga alagad mo ako: ukon, matuod nga alagad mo ako pareho sa akon iloy nga alagad mo man.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 116

Psalm 116

Tacksägelse för räddning från en säker död

1Jag älskar Herren,

för han har hört min röst och mina böner.

2Han har böjt sig ner och lyssnat till mig.

Därför ska jag be till honom så länge jag lever.

3Dödens snaror omslöt mig,

dödsrikets fasor höll mig i sitt grepp,

nöd och förtvivlan kom över mig.

4Då ropade jag på Herrens namn:

Herre, rädda mitt liv!”

5Herren är nådig och rättfärdig,

vår Gud är barmhärtig.

6Herren beskyddar de okunniga.

Jag var nere, och han räddade mig.

7Nu kan min själ komma till ro på nytt,

för Herren har varit god mot mig.

8Du har räddat mig från döden,

mina ögon från tårar

och mina fötter från att snava.

9Jag får leva inför Herren

i de levandes länder.

10Jag trodde när jag sa:

”Jag plågas svårt.”

11I min förtvivlan sa jag:

”Alla människor är lögnare.”

12Men vad kan jag nu göra för Herren

som tack för all hans godhet mot mig?

13Jag ska lyfta upp räddningens bägare

och åkalla Herrens namn.

14Inför allt hans folk vill jag uppfylla

vad jag lovat Herren.

15För hans frommas död

är dyrbar i Herrens ögon.[a]

16Herre, jag är ju din tjänare,

jag är din tjänare, din tjänarinnas son,

du har befriat mig från mina bojor.

17Jag vill ge dig ett tackoffer

och åkalla Herrens namn.

18Inför allt hans folk vill jag uppfylla

vad jag lovat Herren

19i gårdarna till Herrens hus,

mitt i dig, Jerusalem.

Halleluja!

Notas al pie

  1. 116:15 Se Ps 72:14.