Ang Pulong Sang Dios

Salmo 106

Ang Kaayo sang Dios sa Iya Katawhan

1Dayawa ang Ginoo!
Pasalamati siya kay maayo siya;
ang iya gugma wala sing katapusan.
Wala sing may makasugid ukon makadayaw sing bug-os sang gamhanan nga mga binuhatan sang Ginoo.
Bulahan ang tawo nga nagahimo sing husto kag matarong sa tanan nga tion.

Ginoo, dumduma ako kon magbulig ka sa imo katawhan;
luwasa man ako kon magluwas ka sa ila,
agod maagom ko man ang kauswagan sang imo pinili nga nasyon
kag agod makaambit man ako sang ila kalipay
kag makaupod ako sa ila pagdayaw sa imo.
Nakasala kami pareho sang amon mga katigulangan;
malain gid ang amon ginhimo.
Sang didto sa Egipto ang amon mga katigulangan, wala nila ginsapak ang imo makatilingala nga mga binuhatan.
Wala nila pagdumduma ang imo gugma nga ginpakita sa ila sing makapila ka beses,
kag nagrebelde sila sa imo sa Mapula nga Dagat.
Pero ginluwas mo sila agod mapadunggan ka kag makita nila ang imo gahom.

Ginmanduan sang Ginoo ang Mapula nga Dagat nga magmala, kag nagmala ini;
kag gintuytuyan niya ang iya katawhan sa pagtabok sa dagat nga daw sa nagalakat lang sila sa desierto.
10 Ginluwas niya sila sa kamot sang mga kaaway.
11 Gintabunan sang tubig ang ila mga kaaway
kag wala gid sing may nakaluwas sa ila.
12 Gani nagtuo sila sa iya mga promisa
kag nagkanta sila sang pagdayaw sa iya.
13 Pero nalimtan dayon nila ang iya ginhimo
kag wala sila maghulat sang iya laygay.
14 Didto sa kamingawan, gintilawan nila ang Dios tungod sang ila sobra nga handom sa pagkaon.
15 Gani ginhatag niya sa ila ang ila ginpangayo,
pero ginpadal-an man niya sila sang balatian nga nagpaluya sa ila.

16 Didto sa ila nga kampo sa kamingawan, nahisa sila kay Moises kag kay Aaron. Si Aaron gindedikar nga mag-alagad sa Ginoo.
17 Gani nagbuka ang duta kag nahulog si Datan kag si Abiram kag ang ila mga pamilya.
18 Kag may kalayo pa gid nga nagsunog sa ila malaot nga mga sumulunod.

19 Didto sa Horeb, naghimo ang mga Israelinhon sang bulawan nga torite nga baka
kag ginsimba nila ini nga dios-dios.
20 Ginbayluhan nila ang ila dungganon nga Dios sang imahen sang isa ka turo nga baka nga nagahalab sang hilamon.
21-22 Ginkalimtan nila ang Dios nga nagluwas sa ila kag naghimo sang gamhanan kag makatilingala nga mga binuhatan didto sa Egipto, ang duta sang mga kaliwat ni Ham, kag didto sa Mapula nga Dagat.
23 Ginlaglag na kuntani sang Dios ang iya katawhan kon wala magpatunga si Moises nga iya alagad, sa pagkombinsi sa iya nga punggan niya ang iya kaakig agod indi niya sila malaglag.
24 Ginbaliwala pa gid nila ang maayo nga duta kay wala sila magtuo sa promisa sang Dios.
25 Nagkinumod sila sa ila mga tolda kag wala sila magtuman sa Ginoo.
26 Gani nagpanumpa ang Ginoo nga pamatyon niya sila sa kamingawan,
27 kag laptahon niya ang ila mga kaliwat sa iban nga mga nasyon nga sa diin magakalamatay sila.

28 Gintugyan nila ang ila kaugalingon sa dios-dios nga si Baal nga didto sa Bukid sang Peor
kag nagkaon sila sang mga halad nga ginhalad sa mga patay.[a]
29 Ginpaakig nila ang Ginoo tungod sang ila malaot nga mga binuhatan,
gani nag-abot sa ila ang kalalat-an.
30 Pero nagpatunga si Finehas,
gani nag-untat ang kalalat-an.
31 Ang ginhimo ni Finehas ginakabig nga matarong,
kag dumdumon ini sang mga tawo hasta san-o.

32 Didto sa tuburan sang Meriba, ginpaakig sang mga Israelinhon ang Ginoo,
kag naglain gid ang buot ni Moises sa ila mga ginhimo.
33 Tungod nga ginpalain nila ang buot ni Moises, nakahambal siya sang mga pulong nga wala niya paghunahunaa sing maayo.

34 Wala ginpamatay sang mga Israelinhon ang mga katawhan sa Canaan suno sa ginsiling sa ila sang Ginoo.
35 Sa baylo, nagpakig-isa sila sa sini nga mga katawhan kag ginsunod nila ang ila pagginawi.
36 Ginsimba nila ang ila mga dios-dios kag nagdala ini sang kalaglagan sa ila.
37 Ginhalad nila ang ila mga kabataan sa mga demonyo
38 nga mga dios-dios sang Canaan.
Tungod sang ila pagpamatay sang ila inosente nga mga kabataan, ginhigkuan nila ang duta sang Canaan
39 pati ang ila kaugalingon.
Tungod sang ila ginhimo, nagluib sila sa Dios pareho sa isa ka babayi nga nagpanginlalaki.
40 Gani naakig ang Ginoo sa katawhan nga iya ginapanag-iyahan,
kag ginkangil-aran niya sila.
41 Gintugyan niya sila sa mga nasyon nga ila mga kaaway,
kag gin-gamhan sila sang sini nga mga nasyon.
42 Ginpigos sila sang ila mga kaaway kag gin-ulipon.
43 Madamo nga beses nga ginluwas sila sang Dios,
pero ginahungod pa gid nila nga magrebelde sa iya,
gani nalaglag sila tungod sang ila sala.
44 Pero kon magpanawag gani sila sa Dios, ginabuligan niya gihapon sila sa ila mga kalisod.
45 Gindumdom sang Dios ang iya kasugtanan sa ila,
kag tungod sa iya dako nga gugma sa ila nagbaylo ang iya hunahuna nga indi na niya sila pagsilutan.
46 Ginbuot niya nga kaluoyan sila sang mga nagbihag sa ila.

47 Luwasa kami, Ginoo nga amon Dios,
kag tipuna kami liwat sa amon duta halin sa mga nasyon,
agod makapasalamat kami kag makadayaw sa imo pagkabalaan.[b]

48 Dalayawon ang Ginoo, ang Dios sang Israel, sa wala sing katapusan.
Ang tanan nga katawhan magsabat sang, “Amen!”

Dayawa ang Ginoo!

Notas al pie

  1. 106:28 mga patay: ukon, patay nga mga dios-dios.
  2. 106:47 pagkabalaan: sa literal, balaan nga ngalan.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 106

Psalm 106

Herrens nåd, Israels otro

1Halleluja!

Prisa Herren, för han är god.

Hans nåd varar i evighet.

2Vem kan räkna upp Herrens väldiga gärningar,

förkunna allt hans lov?

3Lyckliga är de som bevarar det som är rätt

och alltid gör det rättfärdiga.

4Tänk på mig, Herre,

när du visar välvilja mot ditt folk!

Kom till min hjälp med din räddning!

5Låt mig få se det goda hos dina utvalda

och dela ditt folks glädje,

prisa dig tillsammans med dem

som är din egendom.

6Vi har syndat liksom våra fäder,

vi har handlat fel och gjort det onda.

7Våra fäder i Egypten förstod inte Herrens under.

De glömde hans nådegärningar

och gjorde uppror vid Sävhavet.

8Ändå räddade han dem för sitt namns skull

för att göra sin makt känd.

9Han riktade sin befallning mot Sävhavet, och det blev torrt.

Han ledde dem genom djupen som genom en öken.

10Han räddade dem från dem som hatade dem

och befriade dem från deras fiender.

11Vattnet täckte deras fiender.

Inte en enda en av dem undkom.

12Då trodde de hans ord

och lovade honom med sin sång.

13Men snart glömde de allt han gjort.

De väntade inte på hans råd.

14De greps av begär i öknen

och utmanade Gud i ödemarken.

15Då gav han dem vad de begärde,

men han sände också förödande sjukdomar över dem.[a]

16De blev avundsjuka på Mose och Aron,

som var helgade åt Herren.

17Jorden öppnade sig och svalde Datan,

begravde Avirams hop.

18Eld flammade upp bland deras anhängare,

lågorna uppslukade de onda.

19De gjorde en kalv vid Horeb

och tillbad en gjuten avgud.

20De bytte ut sin härlighet

mot en avbild av en tjur som äter gräs.

21De glömde Gud, sin räddare,

som gjort så stora ting i Egypten,

22mirakel i Hams land

och märkliga gärningar vid Sävhavet.

23Därför bestämde han sig för att förgöra dem.

Men Mose, hans utvalde, ställde sig framför honom

för att hålla tillbaka hans vrede,

så att han inte skulle förinta dem.

24Sedan föraktade de det underbara landet,

och de trodde inte på hans ord.

25De gnällde i sina tält,

och de ville inte lyssna till Herren.

26Därför lyfte han sin hand och svor

att han skulle döda dem i öknen,

27och att deras barn skulle skingras bland främmande folk

och spridas ut till andra länder.

28De förenade sig med Baal-Pegor,

och de åt offer som offrats till livlösa avgudar.[b]

29Genom sina gärningar retade de Herren till vrede,

så att en plåga bröt ut bland dem.

30Men Pinechas grep in och kom emellan,

så att plågan upphörde.

31För detta räknades han som rättfärdig

från generation till generation, för evigt.

32Vid Merivas vatten förargade de Herren igen

och ställde till bekymmer för Mose.

33De var upproriska mot hans ande, så

att han[c] talade utan att tänka efter.

34De förgjorde inte heller folken,

som Herren hade sagt till dem,

35utan beblandade sig med främmande folk

och tog efter deras seder och bruk.

36De tillbad deras avgudar,

och detta blev en fälla för dem.

37De offrade sina söner och döttrar

till demoner.

38De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars,

som de offrade åt Kanaans avgudar,

och landet blev vanhelgat genom dessas blod.

39De vanhelgade sig själva genom sina handlingar

och agerade i otrohet.

40Herrens vrede upptändes mot hans folk,

och han avskydde sin arvedel.

41Han överlämnade dem åt främmande folk,

och de som hatade dem fick härska över dem.

42Deras fiender förtryckte dem,

och de fick underkasta sig deras makt.

43Gång på gång befriade han dem,

men de fortsatte att göra uppror,

och de sjönk allt djupare i sin synd.

44Ändå såg han till dem i deras nöd

när han hörde deras rop.

45Han kom ihåg sitt förbund med dem

och var mild i sin stora nåd.

46Han lät dem finna förbarmande

hos dem som höll dem fångna.

47Rädda oss, Herre, vår Gud!

Samla oss från dessa folk,

så att vi får prisa ditt heliga namn

och tacka och lova dig.

48Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet!

Och allt folket ska säga: ”Amen!”

Halleluja!

Notas al pie

  1. 106:15 Översättningen förödande sjukdomar är osäker. Utifrån Septuaginta m.fl. (som översätter uttrycket tillfredsställelse/mättnad) kan versens senare del tolkas så här: …och sände dem föda som mättade dem. Utifrån den faktiska historiska händelsen i 4 Mos 11 är båda tolkningarna riktiga.
  2. 106:28 Mer ordagrant: …till döda, men sammanhanget och den historiska bakgrunden talar för att det var frågan om avgudar och inte döda/livlösa generellt.
  3. 106:33 Eller: De gjorde hans ande så bitter att han.