Ang Pulong Sang Dios

Salmo 102

Pangamuyo sang Tawo nga Nagaantos

1Ginoo, pamatii ang akon pangamuyo.
Pamatii ang akon pagpangayo sang bulig sa imo.
Indi ka magpanago sa akon sa tion sang akon kalisod.
Pamatii ako kon magpanawag ako sa imo,
kag sabta ako gilayon.
Kay ang akon kabuhi dali lang madula pareho sa aso;
ang akon lawas[a] daw sa ginasunog.
Nagahugos ako pareho sa hilamon nga nagakalaya.
Kag nadulaan ako sang gana magkaon
tungod sang akon mabaskog nga pag-ugayong.
Daw sa tul-an na lang ako nga ginputos sang panit.
Nagaisahanon ako pareho sa maila nga pispis
ukon pareho sa bukaw sa guba nga lugar nga wala sing may nagaestar nga tawo.
Indi ako makatulog; pareho ako sa pispis nga nagaisahanon sa atop sang balay.
Permi ako ginapakahuy-an sang akon mga kaaway.
Ginayaguta nila ako kag ginagamit nila nga halimbawa ang akon malain nga kahimtangan sa pagsumpa sa iban.
Ginayaguta nila ako kay wala na ako kaon-kaon
kundi nagapungko na lang sa abo[b] kag nagahilibion
10 tungod sang imo puwerte nga kaakig sa akon.
Ginayaguta man nila ako kay daw pareho ako sa basura nga ginpudyot mo kag ginhaboy.
11 Ang akon kabuhi pareho sa landong nga nagakadula.
Kag pareho ako sa hilamon nga nagakalaya.

12 Pero ikaw iya, Ginoo, nagahari sa wala sing katapusan;
dumdumon ka sang mga tawo hasta san-o.
13 Handa ka na nga kaluoyan ang Zion,[c]
tungod kay nag-abot na ang natalana nga tion nga ipakita mo ang imo kaayo sa iya.
14 Kay ang ini nga siyudad, bisan wasak na, ginahigugma kag ginakabalak-an pa gihapon sang imo katawhan nga imo mga alagad.

15 Ang mga nasyon magatahod sa Ginoo;
ang tanan nga hari sa kalibutan magatahod sa iya nga gamhanan nga presensya.
16 Kay patindugon liwat sang Ginoo ang Zion;
ipakita niya ang iya gamhanan nga presensya.
17 Pagasabton niya ang pangamuyo sang mga makaluluoy;
indi niya pag-ibaliwala ang ila pangamuyo.

18 Isulat ini para sa palaabuton nga mga henerasyon,
agod nga magadayaw sila sa Ginoo:
19 Ginatulok sang Ginoo ang kalibutan didto sa iya balaan nga lugar sa langit,
20 agod pamatian niya ang mga pag-ugayong sang iya katawhan nga ginbihag
kag agod hilwayon niya ang iya katawhan nga palatyon.
21 Kag tungod sini, ang mga ginhimo[d] sang Ginoo ibantala sa Zion, ang siyudad sang Jerusalem,
kag didto pagadayawon siya.
22 Matabo ini kon magtipon na ang mga katawhan halin sa mga nasyon kag mga ginharian sa pagsimba sa Ginoo.

23 Wala pa gani matapos ang akon kabuhi ginapaluya na ako sang Ginoo;
ginapalip-ot niya ang akon kabuhi.
24 Gani nagsiling ako,
“O Dios ko nga nagakabuhi sa wala sing katapusan, indi anay pagkuhaa ang akon kabuhi sa wala pa ako magtigulang.
25 Sang una gintuga mo ang kalibutan kag ang kalangitan.
26 Ini sila magakalawala, pero ikaw magapadayon sa gihapon.
Magagabok sila tanan pareho sa bayo.
Kag pareho man sa bayo, ilisan mo sila kag mawala sila.
27 Pero ikaw iya amo lang sa gihapon;
wala ka sing katapusan.
28 Ang mga kaliwat sang imo katawhan nga imo mga alagad magakabuhi nga luwas sa katalagman kag bantayan mo sila.”

Notas al pie

  1. 102:3 lawas: sa literal, mga tul-an.
  2. 102:9 nagapungko na lang sa abo: Nagapakita ini sang pagpangasubo.
  3. 102:13 Zion: ukon, Jerusalem.
  4. 102:21 mga ginhimo: sa literal, ngalan.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 102

Psalm 102

Ångerpsalm; tröst i nöden

1Bön av en betryckt och svag som utgjuter sin klagan inför Herren.

2Herre, hör min bön!

Låt mitt rop om hjälp nå dig!

3Dölj dig inte för mig när jag är i nöd.

Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar.

4För mina dagar försvinner som rök,

och det brinner i mitt inre som en glöd.

5Mitt innersta är förtorkat,

vissnat som gräs.

Jag glömmer att äta min mat,

6och min suckan har gjort

att jag magrat till bara skinn och ben.

7Jag är som en pelikan[a] långt ute i vildmarken,

som en uggla bland ruiner.

8Jag ligger vaken,

jag är som en ensam fågel på taket.

9Mina fiender hånar mig dag efter dag

och använder mig i svordomar.

10Jag äter aska som bröd

och blandar min dryck med tårar,

11för din vredes och förbittrings skull.

Du har gripit mig och stött bort mig.

12Mitt liv är som kvällsskuggan,

jag vissnar som gräset.

13Men du, Herre, regerar i evighet,

och från generation till generation ska man komma ihåg dig.

14Du ska gripa in

och visa nåd mot Sion.

Nu är det dags att visa medlidande med det,

nu har den tiden kommit.

15Dina tjänare älskar dess stenar,

de lider av att se det ligga i grus.

16Folken ska frukta Herrens namn

och kungarna på jorden din härlighet,

17när Herren bygger upp Sion på nytt

och visar sig i sin härlighet.

18Han ska lyssna till de nödlidandes böner

och inte förakta vad de ber om.

19Detta ska skrivas ner för kommande generationer,

för att folk som han kommer att skapa[b] ska prisa Herren.

20För han blickar ner från sin heliga höjd,

Herren ser ner till jorden.

21Han hör den fångnes klagan

och befriar de dödsdömda.

22Herrens namn ska förkunnas i Sion

och hans lov i Jerusalem,

23när folk och riken samlas

för att tjäna honom.

24Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år.

Han har förkortat min levnadstid.

25Jag säger:

”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet,

du som själv lever från generation till generation!

26För länge sedan lade du jordens grund,

och himlarna är dina händers verk.

27De ska försvinna, men du består.

De är alla som utslitna kläder som du byter ut,

och de försvinner.

28Men du är densamme,

och dina år ska aldrig ta slut.

29Dina tjänares barn ska leva vidare hos dig,

och deras efterkommande bestå inför dig.”

Notas al pie

  1. 102:7 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, förutom att det är någon sorts oren fågel.
  2. 102:19 Eller har skapat.