Lucas 14 – HLGN & LB

Ang Pulong Sang Dios

Lucas 14:1-35

Gin-ayo ni Jesus ang Masakiton nga Tawo

1Isa sadto ka Adlaw nga Inugpahuway, gin-imbitar si Jesus sang isa ka manugdumala sang mga Pariseo nga magkaon sa iya balay. Pag-abot ni Jesus didto, ginbantayan siya sang mga tawo nga nagakontra sa iya kon bala lapason niya ang Kasuguan. 2Karon, may tawo didto nga nagapalamanog ang bug-os niya nga lawas. 3Nagpamangkot si Jesus sa mga manunudlo sang Kasuguan kag sa mga Pariseo, “Ginatugot bala sang aton Kasuguan nga magpang-ayo sang mga masakiton sa Adlaw nga Inugpahuway ukon wala?” 4Pero naghipos lang sila. Dayon ginkaptan ni Jesus ang tawo kag gin-ayo. Pagkatapos ginpalakat niya. 5Kag nagsiling siya sa mga tawo didto, “Abi may bata kamo ukon baka nga mahulog sa bubon sa Adlaw nga Inugpahuway. Ano, pabay-an lang bala ninyo tungod kay Adlaw nga Inugpahuway? Siyempre, kuhaon ninyo!” 6Pero wala gid sing may nakasabat sa iya pamangkot.

Ang Pagpaubos kag ang Pagkamaabiabihon

7Napanilagan ni Jesus nga ang mga tawo nga ginpang-imbitar nagapili sang mga pulungkuan nga para sa dungganon nga mga tawo. Gani ginlaygayan niya sila, 8“Kon imbitaron ka sa punsyon sang kasal, indi mo pagpilion ang pulungkuan nga para sa dungganon nga mga tawo. Kay basi may gin-imbitar nga mas dungganon pa gid sang sa imo. 9Kag ang nag-imbitar sa inyo nga duha magapalapit sa imo kag magsiling, ‘Abi halin ka anay dira, kay napreparar na ini nga pulungkuan sa sini nga tawo.’ Ti mahuy-an ka kag mapungko ka na lang sa pulungkuan nga para sa ordinaryo nga mga tawo. 10Pero kon imbitaron ka, pilion mo ang pulungkuan nga para sa ordinaryo nga mga tawo, agod sa pag-abot sang nag-imbitar sa imo palapitan ka niya kag papungkuon sa pulungkuan nga para sa dungganon nga mga tawo. Kundi mapadunggan ka pa sa atubangan sang tanan nga ginpang-imbitar. 11Kay ang bisan sin-o nga nagapakataas sang iya kaugalingon paubuson, kag ang nagapaubos sang iya kaugalingon pataason.” 12Dayon nagsiling si Jesus sa tawo nga nag-imbitar sa iya, “Kon mag-imbitar ka sang mga tawo nga magpanyaga ukon magpanyapon sa inyo, indi lang pag-imbitara ang imo mga amigo ukon ang imo mga utod ukon ang imo mga paryente ukon ang imo mga kaingod nga manggaranon, kay basi kon imbitaron ka man nila kag mabaton mo na ang imo balos. 13Kon magpapunsyon ka, imbitaron mo man ang mga imol, ang mga pingkaw, ang mga piang, kag ang mga bulag. 14Mangin bulahan ka tungod kay indi sila makabalos sa imo. Ang Dios amo ang magabalos sa imo sa pag-abot sang panahon sang pagkabanhaw sang mga matarong.”

Ang Paanggid Parte sa Punsyon

(Mat. 22:1-10)

15Sang pagkabati sadto sang isa nga nakaupod kay Jesus sa pagkaon, nagsiling siya, “Bulahan atong mga tawo nga magakaon sa punsyon sa paghari sang Dios!” 16Dayon gin-estoryahan siya ni Jesus, “May isa ka tawo nga nagpreparar sang dako nga punsyon, kag madamo ang iya ginpang-imbitar. 17Pag-abot sang oras nga inugkaon na, ginsugo niya ang iya suluguon nga kadtuan ang mga ginpang-imbitar kag silingon, ‘Magkadto na kamo kay preparado na ang tanan!’ 18Pero kada isa sa ila nagbalibad nga indi sila makakadto. Nagsiling ang isa, ‘Bag-o lang ako nakabakal sang duta kag kinahanglan nga kadtuan ko kag tan-awon. Gani pasensyaha lang anay ako.’ 19Nagsiling pa gid ang isa, ‘Indi ako makakadto kay bag-o lang ako nakabakal sang napulo ka baka kag tilawan ko na kon bala maayo iarado. Gani pasensyaha lang anay ako.’ 20Nagsiling pa gid ang isa, ‘Bag-o gid lang ako ginkasal, gani indi ako makakadto.’ 21Pagkatapos nagbalik ang suluguon sa iya agalon kag ginsugiran niya siya kon ngaa indi sila makakadto. Pagkabati sang agalon naakig siya. Gani nagsiling siya sa iya suluguon, ‘Kadto didto sa mga karsada kag mga kalye sang aton banwa kag dal-a diri ang mga imol, mga pingkaw, mga bulag, kag mga piang.’ 22Sang mahimo ato sang suluguon, nagsiling siya sa iya agalon, ‘Sir, natuman ko na ang imo sugo, pero may bakante pa gid sa kalan-an.’ 23Gani nagsiling ang agalon sa iya, ‘Kadto didto sa mga dalan sa guwa sang banwa kag piliton mo ang mga tawo nga imo makita nga magkadto diri agod mapuno ang akon balay. 24Sugiran ko kamo sang matuod, sa mga tawo nga akon gin-imbitar, wala gid sing may makatilaw sa ila sang akon ginpreparar nga pagkaon.’ ”

Ang Pagsunod sa Ginoo

(Mat. 10:37-38)

25Sang nagapadayon si Jesus sa iya paglakat pakadto sa Jerusalem, madamo nga mga tawo ang nag-upod sa iya. Ginbalikid niya sila kag nagsiling, 26“Kon may tawo nga luyag magsunod sa akon, pero mas palangga pa niya ang iya mga ginikanan, asawa, mga bata, mga utod, ukon ang iya kaugalingon sang sa akon, indi siya takos nga mangin akon sumulunod. 27Ang bisan sin-o nga indi magsunod sa akon tungod kay nahadlok siya nga mapatay para sa akon14:27 nahadlok siya nga mapatay para sa akon: sa literal, indi siya magpas-an sang iya krus. Ang krus diri nagasimbolo sang kamatayon, kay isa sa mga paagi sa pagsilot sa mga kriminal sadto nga panahon amo ang kamatayon sa krus. indi takos nga mangin akon sumulunod. 28Ang tawo nga luyag magsunod sa akon pareho siya sang isa ka tawo nga nagaplano nga magpatindog sang mataas nga balay. Una, bantaon niya anay kon pila ang magasto niya kag kon bala makaigo ang iya kuwarta nga gastuhon hasta mahuman ini. 29Kay kon indi niya ini paghimuon basi pundasyon pa lang ang iya maobra kag maubos na ang iya kuwarta kag indi na niya mahuman. Gani kadlawan gid siya sang mga tawo nga makakita. 30Magasiling sila, ‘Nagsagi lang patindog sang balay nga indi man lang makapahuman.’ 31Pareho man sa isa ka hari nga magapakig-away sa iban nga hari. Kinahanglan planohon niya anay kon bala ang iya mga soldado nga 10,000 makasarang magpakig-away sa hari nga may 20,000 ka soldado. 32Kon banta niya nga indi siya makasarang, maayo pa nga samtang wala pa ang away magsugo siya sang pila sang iya mga tinawo sa pagsiling sa iya kontra nga hari nga luyag na lang niya nga magpakighusay. 33Amo man ina ang dapat ninyo nga himuon. Binagbinagon ninyo anay ang inyo pagsunod sa akon, kay kon indi ninyo pagbayaan ang tanan nga inyo ginapasulabi diri sa kalibutan, indi man kamo takos nga mangin akon sumulunod.”

Ang Asin

(Mat. 5:13; Mar. 9:50)

34“Ang asin maayo, pero kon maglain ang iya sabor, wala na sing may mahimo agod mapabalik pa ang iya sabor. 35Indi na mapuslan bisan ilakot pa sa mga higko agod iabuno, gani ginapilak na lang. Kamo nga nagapamati, dapat intiendihon gid ninyo ining inyo nabatian.”

En Levende Bok

Lukas 14:1-35

Jesus helbreder en mann på hviledagen

1En hviledag14:1 I grunnteksten: Sabbaten. Jødene sin hviledag er den sjuende dagen i deres uke, altså lørdagen. Den dagen utfører ikke jødene noe unødvendig arbeid. Hviledagen ble innstiftet av Gud allerede i Første Mosebok 2:3. var Jesus bedt hjem på mat til en fariseer14:1 Fariseerne var et religiøst parti blant jødene. De var svært nøye med å følge hele Moseloven og hadde for øvrig lagt til egne regler og forskrifter. som var medlem i Det jødiske rådet14:1 Det jødiske rådet hadde omkring 70 medlemmer og besto av alle de religiøse og politiske lederne i Israel. Rådet fungerte under den romerske okkupasjonen som domstol, men hadde også rett til å bestemme i enkelte politiske spørsmål.. De fulgte nøye med ham. 2Det var nemlig en mann der som led av alvorlig hevelse i kroppen. Plutselig stilte mannen seg foran Jesus. 3Jesus vendte seg da til fariseerne og de skriftlærde14:3 De skriftlærde, eller lovlærerne, var eksperter på loven, som er et annet navn for hele den jødiske Skriften, det vil si Bibelens første del, den som vi kaller Det gamle testamente. og spurte: ”Tillater Moseloven14:3 Moseloven, eller den jødiske loven, finnes skrevet ned i Første til Femte Mosebok. å helbrede noen på hviledagen?”

4Men de nektet å svare. Da rørte Jesus ved den syke mannen og helbredet ham og lot ham gå.

5Så sa han: ”Hva gjør dere selv på hviledagen? Dersom noen av dere har et barn eller kanskje en okse som ramler i en brønn, drar dere ikke da straks opp den som falt i brønnen? Ja, selv om det skulle være på en hviledag!”

6Dette kunne de ikke svare noe på.

Strev ikke etter de fremste plassene

7Da Jesus så at gjestene forsøkte å sikre seg plassene nærmest vertskapet mens de tok plass ved bordet, ga han dette rådet: 8”Dersom du blir invitert til bryllup, bør du ikke streve etter å få de fremste plassene. Det kan jo komme noen som er mer ansett enn du, 9og da vil verten si: ’Kan du være så snill og overlate plassen din til denne gjesten.’ Da må du sjenert lete opp en plass lengst nede ved festbordet.

10Gjør i stedet slik som dette. Velg en plass lengst nede. Når da verten kommer og ser deg, vil han kanskje si: ’Min venn, det finnes en bedre plass her framme til deg!’ Da kommer du til å bli æret i alle gjestenes påsyn. 11For den som opphøyer seg selv, vil bli ydmyket. Den som derimot ydmyker seg selv, vil bli opphøyd.” 12Så vendte Jesus seg til fariseeren som hadde invitert ham, og sa: ”Når du innbyr til fest, skal du ikke bare be vennene dine eller søsken eller slektninger eller rike naboer, for da blir din eneste belønning at de inviterer deg tilbake. 13Nei, invitere i stedet dem som er fattige og handikappet, lamme og blinde. 14Etter som de ikke kan invitere deg tilbake, vil Gud lønne deg for det du gjorde, den dagen han vekker opp de døde og belønner dem som fulgte hans vilje.”

Fortellingen om den store festen

15En mann som satt ved bordet og hørte dette, sa: ”Lykkelig er den som får komme til festen i Guds nye verden14:15 På gresk: i Guds rike..”

16Jesus svarte med en fortelling. Han sa: ”En mann ordnet en stor fest og innbød mange gjester. 17Da tiden for festen var inne, sendte han av sted tjenerne sine til dem som var innbudt, for å si: ’Alt er klart, velkommen til festen.’ 18Men alle kom med unnskyldninger. En sa: ’Jeg har nettopp kjøpt en gård og må gå for å inspisere den. Tilgi at jeg ikke kan komme!’ 19En annen sa: ’Det går dessverre ikke. Jeg har nettopp kjøpt fem par okser og vil gjerne se hva de duger til.’ 20En tredje ba om unnskyldning og sa: ’Jeg har nettopp giftet meg. Du forstår sikkert at jeg ikke kan komme.’

21Da tjenerne etter en stund kom tilbake og fortalte det de hadde sagt, ble herren hans sint og ga befaling om at han straks skulle gå ut på alle gatene og smugene i hele byen og hente dem som var fattige og handikappet, blinde og lamme. 22Tjenerne kom tilbake og sa: ’Herre, vi har gjort som du ga befaling om, men fortsatt finnes det plasser igjen.’

23Da sa mannen til tjenerne sine: ’Gå ut over alt på veiene og stiene der dere oppfordrer alle til å komme, slik at huset mitt kan bli fullt. 24Jeg sier er at ingen av dem som jeg første gangen innbød, skal få være med på festen.’ ”

Prisen for å være disippel av Jesus

25Jesus var omgitt av et stort antall mennesker, og han vendte seg mot dem og sa: 26”Den som kommer til meg, må elske meg mer enn noen andre, mer enn foreldre, kone eller mann, barn og søsken, ja, til og med mer enn selve livet, ellers kan han ikke være disippelen min.14:26 Redsel for, eller hensyn til, familien må ikke hindre oss i å følge Jesus. 27Den som ikke følger mitt eksempel og er beredt til å dø, kan ikke være disippelen min.

28Dere må kalkulere hva det koster. La meg forklare dette med et bilde: Om noen av dere vil bygge et tårn, vil han ikke da først sette seg ned og regne ut om han har nok penger til å fullføre bygget? 29Jo, selvfølgelig, ellers vil han kanskje ikke komme lenger enn til grunnmuren, og da blir han ledd ut av alle. 30’Se på denne mannen’, vil folk si med et hånflir: ’Han begynte å bygge, men pengene tok slutt før han var ferdig!’

31Tenk også på dette bilde: En konge planla å dra ut i krig mot en annen konge. Setter han seg ikke først ned og overveier om hæren hans på 10 000 mann er sterk nok til å beseire den fienden som kommer imot ham med 20 000 mann? 32Viser det seg å være umulig, sender han i stedet ut forhandlere for å be om fred, mens fiendens hær fortsatt er langt unna.

33Ingen kan altså bli disiplene mine, dersom de ikke er beredt til å gi opp alt de eier, for min skyld. 34Den som er beredt til å følge meg, samme hva det enn vil koste, han blir som saltet som bevarer verden fra forråtnelse. Men til hvilken nytte er salt dersom det mister sin kraft?14:34 Om saltet blir blandet eller reagerer med andre stoffer, mister det sin evne til å konservere og hindre forråtnelse. Kan da noen få det til å bli salt igjen? 35Nei, det duger ikke verken til forbedring av jorden eller til å bli kastet på gjødselhaugen. Det må fjernes helt. Lytt nøye og forsøk å forstå!”