Leviticus 22 – HLGN & BPH

Ang Pulong Sang Dios

Leviticus 22:1-33

Ang mga Halad sa Dios

1Ginsugo sang Ginoo si Moises 2nga ihambal ini kay Aaron kag sa iya mga anak nga lalaki:

Indi ninyo pagpakahuy-an ang akon balaan nga ngalan, gani tahura ninyo ang mga halad nga ginahalad sang mga Israelinhon sa akon. Ako amo ang Ginoo.

3Kon may ara sa inyo ukon sa inyo mga kaliwat sa palaabuton nga mga henerasyon nga magtandog sang halad nga para sa akon bisan mahigko siya,22:3 mahigko siya: buot silingon, indi siya takos nga magpartisipar sa mga seremonya sang ila relihiyon. indi na gid siya makaalagad bilang pari. Ako amo ang Ginoo.

4-7Wala sing bisan sin-o sa inyo nga makakaon sang halad kon may delikado siya nga balatian sa panit,22:4-7 may delikado siya nga balatian sa panit: Tan-awa ang footnote sa 13:2. ukon may nagaguwa sa iya kinatawo tungod sang iya balatian, ukon nahikapan niya ang butang nga mahigko tungod nga nakatandog ini sa patay, ukon naguwaan siya sang semilya, ukon nakatandog siya sang sapat ukon tawo nga ginakabig nga mahigko. Makakaon lang siya sang mga halad kon makapaligo na siya,22:4-7 makapaligo na siya: Isa ini ka ritual nga ginahimo sang mga Israelinhon agod mangin matinlo sila kag takos nga magpartisipar sa iban nga mga seremonya sang ila relihiyon. pero mahulat siya anay hasta sa hapon kon magsalop na ang adlaw kag dayon makakaon na siya sang mga halad nga amo ang iya kalan-on bilang pari.

8Indi kamo dapat magkaon sang bisan ano nga karne sang sapat nga napatay lang ukon ginpatay sang iban nga sapat, kay kon himuon ninyo ini kabigon kamo nga mahigko. Ako amo ang Ginoo.

9Indi ninyo pag-ibaliwala ang akon ginapatuman sa inyo. Kinahanglan nga tumanon gid ninyo ini agod indi kamo magkasala kag magkalamatay. Ako ang Ginoo nga nagaseparar sa inyo para sa akon.

10Kamo lang nga mga pari kag ang inyo panimalay ang makakaon sang bahin sang mga halad nga para sa inyo. Indi puwede magkaon sini ang inyo bisita ukon ang inyo sinuhulan nga trabahador. 11Pero puwede nga magkaon ang suluguon nga ginbakal ninyo ukon natawo sa inyo panimalay. 12Indi man makakaon sini ang anak nga babayi sang pari nga nakapamana sang indi pari. 13Pero kon nabalo siya ukon nagbulagay sila sang iya bana nga wala sila sang bata, kag mag-estar siya liwat sa iya amay, makakaon siya sang pagkaon nga ginabaton sang iya amay bilang pari.

Tandaan gid ninyo nga kamo lang nga mga pari kag ang inyo panimalay ang makakaon sang bahin sang mga halad nga para sa inyo. 14Pero kon ang isa ka tawo nga indi miyembro sang inyo panimalay nakakaon sini nga indi niya hungod, kinahanglan nga ulian niya ini sa inyo kag dugangan pa gid niya sang 20 porsiyento sang bili sini.

15Kamo nga mga pari, indi ninyo pag-ibaliwala ang mga halad sang mga Israelinhon para sa akon, 16agod nga sa pagkaon ninyo sini indi kamo makasala kag wala kamo sing salabton. Ako ang Ginoo nga nagaseparar sa inyo para sa akon.

Ang mga Pagsulundan Parte sa Pagpili sang Sapat nga Ihalad

17Ginsugo sang Ginoo si Moises 18nga ihambal ini kay Aaron kag sa iya mga anak nga lalaki, sa tanan nga kapareho nila nga mga Israelinhon, pati sa mga indi Israelinhon nga nagaestar upod sa ila:

Kon ang halad nga ginasunog ihalad ninyo bilang halad sa pagtuman sang isa ka panaad ukon halad nga kinabubut-on, 19kinahanglan nga lalaki ini nga baka, karnero, ukon kanding nga wala sing deperensya agod batunon ko. 20Indi kamo maghalad sing may deperensya kay indi ko gid ini pagbatunon. 21Kon ang halad nga para sa maayo nga relasyon ihalad ninyo sa akon bilang halad sa pagtuman sang isa ka panaad ukon halad nga kinabubut-on, kinahanglan nga baka ini ukon karnero ukon kanding nga wala sing deperensya agod batunon ko. 22Indi kamo maghalad sa akon sang sapat nga bulag, nabalian, napilasan, ukon may balatian sa panit. Indi gid ninyo ini pag-ihalad sa akon sa halaran bilang halad nga paagi sa kalayo. 23Pero puwede ninyo ihalad bilang halad nga kinabubut-on ang baka ukon karnero ukon kanding nga indi normal ang isa ka parte sang iya lawas, pero indi ini puwede nga ihalad bilang halad sa pagtuman sang isa ka panaad. 24Indi kamo maghalad sa akon sang sapat nga nasamaran ang iya itlog, ukon ginkapon. Indi gid ninyo ini paghimuon sa inyo lugar. 25Kag indi man kamo magbakal sang sina nga klase sang mga sapat halin sa mga taga-iban nga lugar kag ihalad sa akon bilang akon pagkaon, kay indi ko ina pagbatunon.

26-27Ang bag-o natawo nga baka, karnero, ukon kanding dapat magpabilin sa iya inang sa sulod sang pito ka adlaw. Pero halin sa ikawalo nga adlaw puwede na ini ihalad sa akon bilang halad nga paagi sa kalayo. 28Indi ninyo pag-ihalad sing dungan ang baka ukon karnero ukon kanding kag ang iya tinday sa isa lang ka adlaw.

29Kon maghalad kamo sang halad sa pagpasalamat sa akon, sundon ninyo ang husto nga pamaagi sa paghalad sini agod batunon ko. 30Kag kinahanglan nga kaunon ninyo ini sa sina mismo nga adlaw sang paghalad kag indi gid ninyo pagbilinan hasta sa masunod nga aga. Ako amo ang Ginoo.

31Tumana ninyo ang akon mga sugo. Ako amo ang Ginoo. 32Indi ninyo pagpakahuy-an ang akon balaan nga ngalan, kag kilalahon ninyo ako nga balaan. Ako ang Ginoo nga nagaseparar sa inyo para sa akon, 33kag ako amo ang nagpaguwa sa inyo sa Egipto agod mangin inyo Dios. Huo, ako amo ang Ginoo.

Bibelen på hverdagsdansk

3. Mosebog 22:1-33

De hellige offergaver

1Herren sagde til Moses: 2„Sig til Aron og hans sønner, at de må passe på ikke at krænke min hellighed ved at behandle folkets hellige offergaver skødesløst, for jeg er Herren. 3Derfor gælder følgende regel for jeres efterkommere, fra slægt til slægt: Hvis en præst er uren, men alligevel påtager sig at ofre dyr eller andre offergaver, som folket bringer til Herren, skal han dø,22,3 Eller: „må han aldrig igen bringe ofre ved alteret.” for jeg er Herren.

4Hvis en præst er uren på grund af en smitsom sygdom eller udflåd, må han ikke spise af offergaverne, før han er helbredt. Hvis han er uren efter at have rørt ved noget, som har været i nærheden af en død person, eller er uren som følge af sædafgang, 5eller hvis han rører ved et krybdyr eller ved en person, der af en eller anden grund er blevet uren, 6skal han regnes for uren indtil aften, og han må derfor ikke spise af offergaverne, før han har badet samme aften. 7Efter solnedgang vil han være renset, og da må han igen spise af offergaverne, for det er dem, han lever af. 8Han må ikke spise selvdøde dyr eller dyr, der er blevet dræbt af de vilde dyr, for gør han det, bliver han uren. Jeg er Herren. 9Du skal indprente overfor præsterne, at hvis de ikke følger mine instrukser meget omhyggeligt, skal de straffes med døden, for jeg er Herren, som gør dem hellige.

10Ingen uden for præstens egen familie må spise af de hellige offergaver, heller ikke hvis de bor hos ham eller arbejder for ham. 11En slave, som præsten selv har købt, må imidlertid gerne deltage i måltidet. Det samme gælder alle slaver, der er født i præstens hus. 12Hvis en præstedatter gifter sig med en mand uden for præsteslægten, afskærer hun dermed sig selv fra at tage del i måltidet. 13Men hvis hun bliver enke eller fraskilt og ikke har nogen sønner til at støtte sig økonomisk, og hun vender tilbage for at bo i sin fars hus, har hun lov til at spise af offergaverne igen. Grundreglen er altså, at kun medlemmer af præstens familie må deltage i måltidet.

14Hvis nogen uforvarende skulle komme til at spise af offergaverne, skal han godtgøre det, han har spist, ved at erstatte det med et tillæg på 20 procent. 15Præsterne skal sørge for at de hellige offergaver, som Israels folk bringer til Herren, ikke bliver vanhelliget ved, at nogle, som ikke er berettiget til det, spiser af dem, 16for gør de det, pådrager de sig skyld. Jeg er Herren, som gør dem hellige.”

17Og Herren sagde til Moses: 18„Sig til Aron og hans sønner og hele Israels folk, at hvis en israelit eller en fremmed iblandt jer gerne vil give en gave som et brændoffer til Herren, uanset om det er for at opfylde et løfte, han har givet Herren, eller det er et spontant, frivilligt offer, 19-20vil offeret kun blive godkendt af Herren, hvis det er et handyr uden skavanker. Det skal være enten en tyr, en vædder eller en gedebuk.

21Hvis nogen ønsker at bringe et takoffer fra hornkvæget eller småkvæget som indfrielse af et løfte eller som et frivilligt offer, må dyret for at kunne være et acceptabelt offer ikke have fysiske defekter. 22Det må hverken være blindt, skadet eller lemlæstet, og det må ikke have sår eller udslæt eller lide af nogen hudsygdom. 23Et stykke hornkvæg eller småkvæg, der er lidt vanskabt, må imidlertid godt bringes som et frivilligt offer, men ikke som et løfteoffer. 24Et dyr med beskadigede kønsdele, eller som er blevet kastreret, må under ingen omstændigheder ofres til Herren. Det vil jeg ikke tillade i det land, jeg vil give jer. 25I må heller ikke hos de fremmede, der bor iblandt jer, købe og bringe offerdyr med skavanker. Sådanne dyr kan ikke bruges som ofre til jeres Gud.”

26Herren sagde til Moses: 27„Efter at en kalv, et lam eller et kid er født, skal det nyfødte dyr blive hos sin mor i syv dage. Men fra den ottende dag kan det bruges som et offer til Herren. 28Afkommet må ikke slagtes samme dag som moderen, hvad enten moderen er en ko, et får eller en ged. 29-30Når I ofrer et taknemmelighedsoffer til Herren, skal I gøre det på behørig vis ved at spise offerdyret samme dag, det er slagtet. Intet af kødet må levnes til næste dag. Jeg er Herren.

31I skal nøje overholde alle mine befalinger, for jeg er Herren. 32I må ikke krænke mig ved at være ulydige. I skal vise mig ærefrygt og respekt, for jeg er Herren, der gør jer hellige. 33Jeg førte jer ud af Egypten, for at I skulle tilbede mig som jeres Gud. Jeg er Herren!”