1“Job, bisan magpangayo ka pa sang bulig, wala sing may magbulig sa imo. Bisan ang mga anghel5:1 mga anghel: sa literal, mga balaan. indi magbulig sa imo. 2Ang kaakig kag kaimon nagapatay sa buang-buang nga tawo, nga wala sing kaalam. 3Sa akon naobserbaran, posible nga ang isa ka buang-buang nga tawo mag-uswag sa iya pangabuhi, pero gulpi lang nga pakamalauton sang Dios ang iya panimalay. 4Ang iya mga anak wala sing makadtuan nga makabulig sa ila,5:4 wala… ila: ukon, indi makaluwas sa katalagman. kag wala sing may magpangapin sa ila sa korte. 5Ang iya mga patubas, pati ang mga bunga sang iya mga tanom nga nagatubo sa tunukon nga mga kahoy-kahoy, ginapanguha sang gutom nga mga tawo. Kag ang iya manggad ginapanguha sang mga tawo nga uhaw sa mga pagkabutang. 6Ang kalisod kag kabudlayan wala nagatubo sa duta. 7Ang tawo amo ang nagadala sang kalisod sa iya kaugalingon, subong nga ang alipalok5:7 alipalok: sa English, sparks. nagalupad paibabaw halin sa kalayo.
8“Kon ako sa imo, madangop ako sa Dios kag ipresentar ko ang akon kahimtangan sa iya. 9Kay nagahimo siya sang makatilingala nga mga butang kag mga milagro nga indi matungkad kag indi maisip. 10Nagapadala siya sang ulan sa kalibutan kag ginapatubigan niya ang mga uma. 11Ginapataas niya ang mga kubos, kag ginaluwas ang mga nagakalisod. 12Ginaguba niya ang mga plano sang madaya nga mga tawo, agod indi sila magmadinalag-on. 13Ginadakop niya ang mga maalam sa ila pagkadayaon, kag ginatapna niya ang padihot sang mga dayaon. 14Ginadulman sila bisan adlaw, kag nagapangapkap sila nga daw gab-i bisan udtong-adlaw. 15Ginaluwas sang Dios ang mga imol sa kamatayon kag sa gamhanan nga mga tawo nga nagapigos sa ila. 16Gani may paglaom ang mga imol, pero ang mga malaot ginatapna sang Dios.
17“Bulahan ang tawo nga ginatadlong sang Dios ang iya pamatasan. Gani indi pagpakalaina ang pagdisiplina sang Makagagahom nga Dios sa imo. 18Kay ang iya ginapilas, iya man ginabulong; ang iya ginasakit, iya man ginaayo. 19Permi niya ikaw luwason sa kalamidad kag katalagman. 20Luwason niya ikaw sa kamatayon sa tion sang gutom ukon inaway. 21Protektaran niya ikaw sa pagpakalain sa imo sang iban, kag wala ka sing kahadlukan kon mag-abot ang kalaglagan. 22Kadlawan mo lang ang kalaglagan kag gutom, kag indi ka mahadlok sa talunon nga mga sapat, 23kay indi na ini mag-ano sa imo. Kag indi ka na mabudlayan magtanom sa imo batuhon nga uma. 24Makasiguro ka nga maayo ang kahimtangan sang imo panimalay, kag wala sing may madula sa imo kasapatan. 25Magadamo ang imo mga kaliwat pareho kadamo sang hilamon sa duta. 26Magakabuhi ka sing malawig, kag indi ka mapatay sa indi pa husto nga tion. 27Suno sa amon pag-usisa, matuod gid ini tanan. Gani pamatii ini kag iaplikar sa imo kabuhi.”
Elifas vill att Job ska bekänna
1Ropa om du vill, men vem ska svara dig?
Vem av de heliga kan du vända dig till?
2Förbittring tar kål på den dumme,
och avund dödar den oförståndige.
3Jag har sett den dumme ha framgång,
och snart förbannade jag hans hus.
4Hans barn är fjärran från frälsning,
de krossas vid porten5:4 Porten (stadsporten) var en rättsplats och en plats för offentliga handlingar. och ingen försvarar dem.
5Hans skördar äts upp av den hungrige,
som tar dem även bland törnen.5:5 Grundtextens innebörd är osäker.
Den törstige flämtar efter deras rikedom.
6Olycka växer inte ur jorden,
ofärd skjuter inte upp ur marken.
7Ändå föds människan till elände,
lika säkert som eldslågorna flammar mot höjden.5:7 Grundtextens innebörd är osäker.
8Om det gällde mig själv, skulle jag vädja till Gud
och lägga fram min sak för honom.
9Han gör under, större än någon kan fatta
och fler än någon kan räkna.
10Han sänder regnet över jorden
och vattnar åkrarna.
11Han upphöjer de ringa
och för de sörjande till frälsning.
12Han hindrar de listiga att genomföra sina planer,
så att deras händer inte får framgång.
13Han fångar de kloka i deras slughet,
han gör de svekfullas planer om intet.
14Mörker kommer över dem mitt på ljusa dagen,
mitt på dagen famlar de som om det var natt.
15Han räddar från svärdet i deras mun,
den fattige från den mäktiges hand.
16Så får till slut den fattige hopp,
och orättfärdigheten måste tystna.
17Välsignad är den människa som Gud tuktar.
Förakta inte den Väldiges tillrättavisning!
18Han sårar, men förbinder också;
han slår, men hans händer botar igen.
19Han räddar dig ur sex olyckor,
ja, sju slipper du.
20Han räddar dig från döden i hungersnöden
och undan svärdet i krigstid.
21Du kommer att vara skyddad från förtalets slag
och inte behöva oroa dig för förödelsen.
22Du kommer att le åt förödelse och hungersnöd,
och du behöver inte frukta för jordens vilda djur.
23Du står i förbund med markens stenar.
Markens vilddjur lever i fred med dig.
24Du ska veta att ditt tält står tryggt
och när du granskar din egendom saknas ingenting.
25Dina söner kommer att bli många,
dina ättlingar som gräset på marken.
26Du ska komma till graven i mogen ålder5:26 Grundtextens innebörd är osäker.,
liksom kärven som skördas när tiden är inne.
27Detta har vi utforskat och funnit att det är så det är.
Lyssna, och ta det till dig!
