Naghambal si Elifaz
1Dayon nagsabat si Elifaz nga taga-Teman, 2“Maakig ka bala kon maghambal ako? Indi mahimo nga maghipos lang ako. 3Sadto anay madamo nga mga tawo ang gintudluan mo nga magsalig sa Dios. Ginpabakod mo ang mga tawo nga maluya. 4Ang imo mga pulong nakapalig-on sa nagakaluya kag nagakatumba. 5Pero karon nga ikaw naman ang nagaantos, nagakaluya ka kag nagakatublag. 6Indi bala nga kon nagatahod ka sa Dios kag matarong ang imo kabuhi, may pagsalig ka kag paglaom?
7“Karon, hunahunaa bala sing maayo. May tawo bala nga inosente ukon matarong nga nalaglag? 8Suno sa akon naobserbaran, ang nagahimo sang kalautan kag kagamo, kalautan kag kagamo man ang iya dangatan. 9Nagakalaglag sila sa isa lang ka huyop sang Dios. Sa iya kaakig, nagakapukan sila. 10Bisan pareho pa sila sa isa ka makusog kag mabangis nga leon, bingawon gihapon sang Dios ang ila mga ngipon. 11Magakalamatay sila tungod sa gutom, kag ang ila mga anak magalalapta.
12“May ginsugid sa akon sa sekreto. Ginhutik ini sa akon 13sa damgo sang isa ka gab-i samtang nagatulog sing mahamuok ang mga tawo. 14Hinadlukan ako kag nagkurog ang bug-os ko nga lawas. 15May espiritu nga naglabay4:15 May espiritu nga naglabay: ukon, Naghuyop ang hangin. sa akon guya kag nagpalanindog ang akon mga balahibo. 16Pagkauntat sini, may nakita dayon ako nga daw sa may nagatindog, pero indi ini klaro sa akon. Dayon may nabatian ako nga mahinay nga tingog nga nagasiling, 17‘May tawo bala nga matarong sa atubangan sang Dios? May tawo bala nga matinlo sa atubangan sang iya Manunuga? 18Kon wala gani nagasalig ang Dios sa mga anghel nga iya mga alagad, kag makakita siya sang sayop sa ila, 19ano pa ayhan sa mga tawo nga hinimo lang halin sa duta, nga madali lang dugmukon pareho sa sapat-sapat! 20Buhi sila sa aga, pero pagkagab-i patay na. Indi na sila makita hasta san-o. 21Daw sa mga tolda sila nga narumpag. Napatay sila nga kulang sing kaalam.’
Elifas tar till orda
1Elifas från Teman svarade:
2Orkar du låta någon säga ett ord till dig?
För vem kan tiga nu?
3Tänk på hur många du har gett vägledning
och styrkt svaga armar.
4Dina ord har lyft den som snubblat,
du har gett stöd åt vacklande knän.
5Men när det nu gäller dig själv
blir du missmodig,
och när det drabbar dig
blir du förskräckt.
6Borde inte din gudsfruktan också vara din tillförsikt
och din oförvitlighet ditt hopp?
7Tänk efter! Har en oskyldig någonsin gått under
eller en rättsinnig gått förlorad?
8Jag har sett att de som plöjer ondska och sår ofärd
också får skörda det.
9De förintas av Guds andedräkt,
en pust av hans vrede förgör dem.
10Lejonets4:10 Grundtexten använder här fem olika ord för lejon. rytande och unga lejonets vrål tystnar,
det manprydda lejonets tänder bryts.
11I brist på rov förgås det kraftiga lejonet
och lejonungarna skingras.
12Ett ord kom till mig i hemlighet,
som en viskning nådde det mitt öra,
13i ängslande drömmar på natten,
när människorna sov djupt.
14Rädsla och bävan föll över mig,
och hela min kropp darrade av skräck.
15En vindpust4:15 Eller en ande. Vind och Ande/ande är ett och samma ord i hebreiskan. drog förbi mitt ansikte
och håren på min kropp reste sig.
16Den stannade,
men jag kunde inte urskilja vad det var.
Någonting stod där, framför mig.
Då hörde jag en röst tala ur tystnaden:
17”Kan en människa vara rättfärdig inför Gud
och ren inför sin skapare?
18Om Gud inte kan lita på sina tjänare,
om han till och med hos änglarna finner fel,
19hur mycket mer då inte hos dem som bor i lerhyddor,
dem som har sitt ursprung i stoftet,
som kan krossas lättare än mal!
20Mellan morgonen och kvällen bryts de ner,
obemärkt blir de borta för alltid.
21Deras tältpluggar rycks upp för dem,
och de dör utan visdom.”
