Ang Pulong Sang Dios

Jeremias 9

1Kuntani ang akon mga mata tuburan sang mga luha agod makahibi ako adlaw-gab-i tungod sa akon mga kasimanwa nga ginpamatay. Kuntani may dalayunan ako didto sa kamingawan agod makapalayo ako sa akon mga kasimanwa, kay tanan sila mga maluibon sa Ginoo pareho sang mga babayi nga nagapanginlalaki.

Nagsiling ang Ginoo, “Handa sila permi nga magbutig pareho sang pana nga handa nga ipana. Kabutigan ang nagapangibabaw sa sini nga duta kag indi kamatuoran. Nagalala na gid ang ila pagpakasala, kag wala nila ako ginakilala.

“Mag-andam kamo sa inyo mga kapareho, kag indi magsalig bisan sa inyo paryente, kay ang kada isa dayaon kag nagabutang-butang sang sugilanon. Ang kada isa nagadaya sa iya kapareho, kag wala sing isa nga nagasugid sang matuod. Naanad na ang ila mga dila nga magbinutig, kag ginapakapuyan nila ang ila kaugalingon sa pagpakasala. Puro na lang pangdaya ang ila ginahimo, kag sa ila pagkadayaon wala na sila nagakilala sa akon. Gani ako, ang Ginoo nga Makagagahom, nagasiling nga purawon ko ang akon katawhan pareho sang metal, kag testingan ko sila. Ano pa ang mahimo ko sa ila? Kay ang ila dila pareho sang makamamatay nga pana, nga puro lang pangdaya ang ila ginahambal. Nagahambal sila sing maayo sa ila kapareho, pero sa sulod sang ila tagipusuon nagaplano sila sa paghalit sa ila. Ti, indi ko bala sila pagsilutan tungod sini? Indi ko bala pagbalusan ang nasyon nga pareho sini? Ako, ang Ginoo, ang nagasiling sini.”

10 Nagsiling si Jeremias: Magahibi ako sing tudo para sa mga bukid; magapanalambiton ako para sa mga palahalban.[a] Kay mamingaw na ini kag wala na sing may nagaagi. Indi na mabatian ang ima sang mga baka, kag nagpalalagyo na ang mga pispis kag mga sapat. 11 Kay nagsiling ang Ginoo, “Laglagon ko ang Jerusalem, kag mangin puluy-an na lang ini sang talunon nga mga ido.[b] Himuon ko nga mamingaw ang mga banwa sang Juda kag wala na sing may magaestar dira.”

12 Nagpamangkot ako sa Ginoo, “Sin-o bala nga maalamon nga tawo ang makaintiendi sini nga mga hitabo? Sin-o bala ang ginsaysayan mo parte sini nga makapaathag sini? Ngaa nalaglag ang ini nga duta kag nangin pareho sang kamingawan nga wala na ginaagyan?”

13 Nagsabat ang Ginoo, “Natabo ini tungod kay wala nila pagtumana ang akon kasuguan nga akon ginhatag sa ila. Wala sila magtuman sa akon ukon magsunod sa akon kasuguan. 14 Sa baylo, ginsunod nila ang katig-a sang ila tagipusuon. Nagsimba sila sa mga imahen ni Baal subong sang gintudlo sang ila mga katigulangan sa ila. 15 Gani ako, ang Ginoo nga Makagagahom, ang Dios sang Israel, nagasiling nga pakan-on ko ini nga mga tawo sang mapait nga pagkaon kag paimnon sang tubig nga may hilo. 16 Laptahon ko sila sa iban nga mga nasyon nga wala nila makilal-i ukon sang ila mga katigulangan. Ipasalakay ko sila sa ila mga kaaway hasta nga magkalaubos sila pamatay.”

17 Nagpadayon sa pagsiling ang Ginoo nga Makagagahom, “Hunahunaa ninyo kon ano ang nagakatabo! Tawga ninyo ang mga babayi nga manughibi, labi na gid atong maayo gid maghibi. 18 Padalia gid sila sa pagkadto sa paghibi para sa akon katawhan hasta nga magtululo gid ang ila mga luha.[c] 19 Pamatii ang mga paghinibi sa Jerusalem.[d] Nagasiling ang mga tawo, ‘Nalaglag kita! Makahuluya ining natabo sa aton! Kinahanglan nga bayaan ta ang aton duta kay nagkalaguba na ang aton mga balay.’ ”

20 Karon, kamo nga mga babayi, pamatii ninyo ang ginasiling sang Ginoo. Pamatii gid ninyo ini sing maayo. Tudlui ninyo ang inyo mga anak nga babayi kag ang inyo isigkatawo sa pagpanalambiton kag sa pagkanta sang mga ambahanon sa patay. 21 Nag-abot ang kamatayon sa aton panimalay kag sa mabakod nga mga parte sang aton siyudad. Ginpamatay ang mga kabataan nga nagahampang sa mga dalan kag ang mga pamatan-on nga lalaki nga nagatilipon sa mga plasa. 22 Kag nagsiling ang Ginoo, “Magalalapta ang mga bangkay pareho sang mga ipot sa palahalban, ukon pareho sang mga uhay nga nabilin sang mga manug-ani, nga wala na sing may magpanguha sini.” 23 Nagsiling pa gid ang Ginoo, “Indi dapat magpabugal ang maalamon sang iya kaalam, ukon ang makusog sang iya kusog, ukon ang manggaranon sang iya manggad. 24 Kon gusto niya magpabugal, dapat ipabugal lamang niya nga naintiendihan kag nakilal-an niya ako, nga ako ang Ginoo nga mahigugmaon, nga nagahimo sang husto kag matarong diri sa kalibutan, kay amo ini ang akon kalipay. Ako, ang Ginoo, ang nagasiling sini.”

25 Nagsiling pa ang Ginoo, “Magaabot ang tion nga silutan ko ang tanan nga natuli nga ang ila kabuhi wala nagbag-o— 26 ang mga katawhan sang Egipto, Juda, Edom, Ammon, Moab, kag ang tanan nga nagaestar sa kamingawan sa malayo nga mga lugar.[e] Sa matuod lang, ini tanan nga mga nasyon kag pati ang bug-os nga katawhan sang Israel daw pareho lang nga wala matuli.”

Notas al pie

  1. 9:10 palahalban: sa iban nga Bisaya, pahalalban.
  2. 9:11 talunon nga mga ido: sa English, jackals.
  3. 9:18 sa akon katawhan… ang ila mga luha: sa Hebreo, sa amon… ang amon mga luha.
  4. 9:19 Jerusalem: sa Hebreo, Zion.
  5. 9:26 sa malayo nga mga lugar: sa literal, nga nagapautod sang ila patilya.

Nya Levande Bibeln

Jeremia 9

Jeremia gråter över folket

1Om jag hade tårar och kunde gråta, då skulle jag gråta dag och natt över de slagna bland mitt folk.

Om jag ändå kunde gå bort och glömma dem och bo undangömd i öknen, för de är allesammans otrogna och falska.

De spänner sina tungor som bågar och skjuter iväg sina lögnpilar. De bryr sig inte alls om vad som är rätt. Det blir bara värre och värre, och mig vill de inte veta av, säger Herren.

Akta dig för din granne och för din bror! Alla utnyttjar varandra och sprider fruktansvärda lögner.

Med slipade tungor lurar och bedrar de varandra. De tröttar ut sig med alla sina synder.

De lägger missgärning till missgärning och lögn till lögn och vägrar envist att komma till mig, säger Herren.

Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag ska rena dem och pröva dem. Vad skulle jag annars kunna göra med dem?

Deras lögnaktiga tungor är ju som giftpilar. De talar så vänligt till sin medmänniska, medan de planerar ont mot henne.

Skulle jag inte straffa dem för sådana gärningar? frågar Herren. Skulle jag inte få hämnas på ett sådant folk?

10 Snyftande och gråtande pekar jag mot deras berg och betesmarker, som nu ligger öde utan en enda levande varelse. Borta är boskapens råmande. Fåglar och vilda djur finns inte så långt man kan se. Alla har flytt.

11 Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög och ett tillhåll för ökenrävar. Juda städer kommer att bli tomma och helt övergivna.

12 Vem är så vis att han kan förstå det här? Var finns Herrens sändebud som kan förklara det? Varför har landet blivit en sådan ödemark, att ingen längre vågar resa igenom det?

13 Därför att mitt folk har övergett min lag och inte hört på mig, säger Herren.

14 I stället har de gjort vad som fallit dem in och tillbett Baalerna, precis som deras förfäder lärde dem.

15 Därför säger Herren, Israels Gud: Se, jag ska fylla dem med bitterhet och låta dem dricka gift.

16 Jag ska förskingra dem över hela världen, så att de får bo som främlingar i avlägsna länder. Och till och med där ska de bli förföljda med svärd ända tills jag har utplånat dem.

17-18 Härskarornas Gud säger: Skicka efter gråterskor! Gör det nu! Gråt och sörj med många tårar!

19 Hör, Jerusalem gråter i förtvivlan: Vi är ruinerade! Olycka har kommit över oss! Vi måste lämna vårt land och våra hem!

20 Hör Herrens ord, ni kvinnor som klagar! Lär era döttrar och era grannar att gråta.

21 Döden har smugit sig in och överraskat er. Barnen leker inte längre på gatorna, och de unga träffas inte längre på torgen.

22 Tala om för dem, säger Herren, att döda kroppar ska spridas ut som gödsel på fälten, som kärvar efter en som skördar, och att ingen vill begrava dem.

23 Herren säger: Låt inte den vise mannen sola sig i sin vishet och inte heller den mäktige mannen i sin makt eller den rike i sin rikedom.

24 Nej, den som vill berömma sig ska berömma sig av att han känner mig och förstår att jag är Herren, som är nådig, rättvis och rättfärdig. En sådan människa gläder jag mig åt.

25-26 En tid kommer när jag ska straffa alla dem som är omskurna till kroppen men inte i anden, säger Herren. Egyptier, edomiter, ammoniter, moabiter och araber omskär sig, och till och med ni, Juda folk, gör det. Men om ni inte låter omskära era hjärtan och älskar mig, är er omskärelse inte mer värd än en hednisk sedvänja.