Dugang nga Silot sa Babilonia
1Amo pa gid ini ang ginsiling sang Ginoo parte sa Babilonia: “Hangkaton ko ang manuglaglag sa pagsalakay sa Babilonia kag sa iya katawhan.51:1 iya katawhan: sa Hebreo, sa katawhan sang Leb Kamai, nga isa pa ka ngalan sang Babilonia. 2Padal-an ko ang Babilonia sang mga taga-iban nga lugar sa pagsalakay kag paglaglag sa iya, pareho sang upa nga ginpapalid sa hangin. Salakayon nila ang Babilonia sa tanan nga direksyon sa sina nga tion sang kalaglagan. 3Indi na nila paghatagan sang kahigayunan ang mga manugpana sang Babilonia nga makagamit sang ila mga pana ukon sang ila mga taming. Wala gid sila sing may ibilin nga pamatan-on nga mga lalaki. Laglagon gid nila sing bug-os ang mga soldado sang Babilonia. 4Magahamyang ang ila mga bangkay nga pilason sa mga dalan. 5Kay ako, ang Ginoong Dios nga Makagagahom, ang Balaan nga Dios sang Israel, wala nagsikway sa Israel kag Juda bisan ang ila mga duta puno sang kalautan.
6“Palagyo kamo halin sa Babilonia! Luwasa ninyo ang inyo kabuhi! Indi pagpabay-i ang inyo kaugalingon nga mapatay tungod sang sala sang Babilonia. Tion na nga balusan ko siya suno sa nagakabagay sa iya ginhimo. 7Pareho siya sa kupa nga bulawan sa akon kamot nga puno sang bino. Ginpainom niya ang mga nasyon sa bug-os nga kalibutan kag nagkalahubog sila kag nagbuluang. 8Malaglag gulpi ang Babilonia! Magpangasubo kamo sa iya! Bulnga ninyo ang iya mga pilas kay basi pa lang mag-ayo siya.”
9Nagsiling ang mga Israelinhon nga nagaestar didto, “Gintinguhaan namon nga bulngon ang Babilonia pero indi na gid ini mabulong. Bayaan na lang naton siya kag magpauli kita sa tagsa-tagsa naton ka lugar. Kay lambot na sa langit ang iya mga sala; gani silutan na siya sang Ginoo. 10Nagtimalos ang Ginoo para sa aton. Dali kamo, makadto kita sa Jerusalem51:10 Jerusalem: sa Hebreo, Zion. kag isugid ta ang ginhimo sang Ginoo nga aton Dios.”
11Magatimalos ang Ginoo sa Babilonia tungod sa pagguba nila sa iya templo. Ginhangkat sang Ginoo ang mga hari sang Media sa paglaglag sa Babilonia kay amo ini ang iya tuyo. Siling niya, “Baira ninyo ang inyo mga pana kag ihanda ang inyo mga taming. 12Ibayaw ang bandera bilang tanda sa pagsalakay sa Babilonia. Dugangi pa gid ninyo ang mga guwardya kag ibutang na sa ila mga puwesto ang mga manugbantay. Kibuna ninyo ang siyudad! Tion na nga himuon sang Ginoo ang iya ginplano kontra sa katawhan sang Babilonia.”
13Babilonia, madamo ang imo katubigan kag puwerte ang imo manggad. Pero nag-abot na ang imo katapusan, ang tion sang imo kalaglagan. 14Nagsumpa ang Ginoo nga Makagagahom sa iya kaugalingon nga nagasiling, “Ipasalakay ko gid kamo sa madamo nga kaaway nga pareho kadamo sa mga apan, kag magasinggit sila sing kadaugan kontra sa inyo.”
Mga Pagdayaw sa Dios
15Ginhimo sang Dios ang kalangitan kag ang kalibutan paagi sa iya gahom kag kaalam. 16Sa iya pagmando, nagadaguob ang langit. Siya ang nagapaguwa sang mga gal-om halin sa pinakamalayo nga parte sang kalibutan. Ginapakilat niya kon mag-ulan, kag nagapadala siya sang hangin halin sa iya mga talaguan.
17Ang mga nagasimba sa mga dios-dios mga balingag kag wala sing kaalam. Mahuy-an lang ang mga platero sang ila mga dios-dios, kay indi ini matuod. Wala ini sing kabuhi. 18Wala ini sing pulos, kag talamayon. Magaabot ang tion nga malaglag sila tanan. 19Pero ang Dios ni Jacob51:19 Dios ni Jacob: sa literal, Bahin ni Jacob. indi pareho sina. Siya amo ang naghimo sang tanan, pati sang katawhan nga iya ginapanag-iyahan. Ginoo nga Makagagahom ang iya ngalan.
Ang Martilyo sang Dios
20Nagsiling ang Ginoo, “Ikaw51:20 Ikaw: Posible si Cyrus, nga gin-gamit sang Ginoo sa paglaglag sa Babilonia. ang akon panglampos, ang akon armas sa inaway. Paagi sa imo laglagon ko ang mga nasyon kag mga ginharian, 21ang mga kabayo kag mga manugkabayo, ang mga karwahe kag mga manugkarwahe. 22Laglagon ko man paagi sa imo ang mga lalaki kag mga babayi, mga tigulang kag mga bata, kag mga soltero kag mga dalaga. 23Laglagon ko pa gid paagi sa imo ang mga kasapatan kag ang mga manugbantay sini, ang mga mangunguma kag ang mga baka, kag ang mga pangulo kag mga opisyal.
24“Mga katawhan ko, ipakita ko sa inyo ang pagbalos ko sa Babilonia kag sa iya katawhan sa tanan nila nga malain nga ginhimo sa Jerusalem.51:24 Jerusalem: sa Hebreo, Zion. Ako, ang Ginoo, ang nagasiling sini.
25“Kontra ko ikaw, Babilonia, ikaw nga ginatawag Bukid nga Manuglaglag! Ginalaglag mo ang bug-os nga kalibutan. Gamiton ko ang akon gahom sa pagkakas sa imo kag sunugon ko ikaw. 26Wala gid sing bato nga makuha sa imo nga gamiton sa pagpatindog sang bilding. Mangin mamingaw ka hasta san-o. Ako, ang Ginoo, ang nagasiling sini.”
27Ibayaw ang bandera bilang senyales sa pagsalakay! Patunuga ang budyong sa mga nasyon! Preparaha sila sa pagsalakay sa Babilonia. Pasalakaya ang mga soldado sang Ararat, Mini kag Ashkenaz. Magpili kamo sang pangulo sa pagsalakay sa Babilonia. Magpadala kamo sang mga kabayo nga pareho kadamo sa mga apan. 28Papreparaha ang mga hari sang Media sa pagsalakay sa Babilonia, pati ang ila mga manugdumala kag mga opisyal, kag ang tanan nga nasyon nga sakop nila.
29Ang Babilonia mangin pareho sa tawo nga nagakurog kag nagapamilipit sa kasakit tungod kay himuon sang Ginoo ang iya ginplano kontra sa iya, nga wala na sing may mag-estar sa sini nga lugar kag mangin mamingaw na.
30Magauntat ang mga soldado sang Babilonia sa pagpakig-away kag magapabilin na lang sila sa ila mga kuta. Madulaan sila sang kusog kag daw sa mga babayi na lang sila nga maluya. Masunog ang mga balay sa Babilonia kag maguba ang mga trangka sang iya mga puwertahan. 31Magasunod-sunod ang mga mensahero sa pagsugid sa hari sang Babilonia nga ang iya bug-os nga siyudad naagaw na. 32Naagaw ang mga talabukan sang suba. Nasunog ang mga palanaguan, kag nahadlok ang mga soldado.
33Nagsiling ang Ginoo nga Makagagahom, ang Dios sang Israel, “Ang Babilonia pareho sang trigo nga madali na lang anihon kag linason.”
34-35Nagsiling ang mga taga-Jerusalem, “Si Haring Nebucadnezar sang Babilonia daw sa dragon nga naglamon sa amon. Ginbusog niya ang iya tiyan sang amon mga manggad. Ginbayaan niya ang amon siyudad nga wala na gid sing nabilin pareho sang banga nga wala sing unod. Gintabog niya kami kag nagsalasala kami. Kabay pa nga himuon man sa Babilonia ang iya ginhimo sa amon kag sa amon kabataan. Kabay pa nga sukton ang mga pumuluyo sang Babilonia sa ila pagpamatay.”
36Gani nagsiling ang Ginoo, “Mga katawhan sang Jerusalem, apinan ko gid kamo, kag magatimalos gid ako para sa inyo. Pamalahon ko ang dagat kag ang mga tuburan sang Babilonia. 37Mangin guba ini nga nasyon! Mangin makangilil-ad kag talamayon ina nga lugar, kag wala sing may mag-estar dira luwas lang sa talunon nga mga ido.51:37 talunon nga mga ido: sa English, jackals. 38Ang mga taga-Babilonia magangurob pareho sang mga leon. 39Kag sanglit gutom sila, papunsyonan ko sila. Hugbon ko sila, lipayon kag patulugon nga indi na makabugtaw pa. Ako, ang Ginoo, ang nagasiling sini. 40Dal-on ko sila sa ilihawan agod ihawon pareho sa mga karnero kag mga kanding. 41Daw ano ang pagkalaglag sang Babilonia,51:41 Babilonia: sa Hebreo, Sheshac. ang nasyon nga ginadayaw sa bug-os nga kalibutan! Maurungan gid ang mga nasyon sa matabo sa iya! 42Lapawan sang nagalinagumba nga mga balod ang Babilonia. 43Mangin mamingaw ang iya mga banwa, pareho sang desierto nga wala sing may nagaestar ukon bisan may nagaagi. 44Silutan ko si Bel nga dios-dios sang Babilonia. Ipasuka ko sa iya ang iya mga ginpanglamon.51:44 ang iya mga ginpanglamon: Siguro ang buot silingon, ang mga tawo nga ginbihag sang Babilonia kag ang mga pagkabutang nga iya ginpanguha. Indi na magdagsa ang mga nasyon sa pagsimba sa iya. Kag ang mga pader sang Babilonia magkalarumpag.
45“Mga katawhan ko, magpalagyo kamo halin sa Babilonia! Luwasa ninyo ang inyo kabuhi antes ko ipaagom ang akon kaakig. 46Pero indi kamo magkahadlok ukon magkaluya kon mag-abot na ang mga balita parte sa inaway. Kay ang balita parte sa pag-ilinaway sang mga hari magaabot kada tuig. 47Magaabot gid ang tion nga silutan ko ang mga dios-dios sang Babilonia. Mahuy-an gid ang bug-os nga Babilonia, kag magahalamyang ang tanan nga bangkay sang iya katawhan. 48Dayon magasinggit sa kalipay ang langit kag ang kalibutan, kag ang tanan nga ara sa sini, sa pagkalaglag sang Babilonia. Kay salakayon ini sang mga manuglaglag halin sa aminhan. Ako, ang Ginoo, ang nagasiling sini.
49“Kinahanglan gid nga laglagon ang Babilonia tungod sa iya nga pagpamatay sa mga Israelinhon kag sa iban pa nga mga tawo sa kalibutan.”
Ang Mensahi sang Dios sa mga Israelinhon sa Babilonia
50“Kamo nga nagkalabilin nga buhi, magpalagyo na kamo halin sa Babilonia kag indi kamo magpundo-pundo! Dumduma ninyo ang Ginoo kag ang Jerusalem bisan dira kamo sa malayo nga lugar. 51Nagasiling kamo, ‘Nahuya kami. Gin-insulto kami kag ginpakahuy-an tungod kay ang templo sang Ginoo gindagtaan sang mga indi Israelinhon.’ 52Pero magaabot gid ang tion nga silutan ko ang mga dios-dios sang Babilonia. Kag ang mga pag-ugayong sang mga napilasan nga mga taga-Babilonia mabatian sa bug-os nila nga lugar. 53Bisan lab-ot pa ang mga pader sang Babilonia sa kahawaan, kag bisan pag-unon pa niya ini, padal-an ko gihapon siya sang mga manuglaglag. Ako, ang Ginoo, ang nagasiling sini. 54Mabatian sa Babilonia ang mga paghinibi tungod sa pagkalaglag sini. 55Laglagon ko ang Babilonia, kag magahipos ini. Magasalakay sa iya ang mga kaaway nga daw sa nagahuganas nga mga balod. Mabatian ang pagsininggit sang ila pagsalakay. 56Magaabot ang manuglaglag sang Babilonia kag madakpan ang iya mga soldado, kag magakalabali ang ila mga pana. Kay ako, ang Ginoo, amo ang Dios nga nagasilot sa malaot. Kag silutan ko gid ang Babilonia sa nagakabagay sa iya. 57Hugbon ko ang iya mga opisyal, mga maalamon nga mga tawo, mga manugdumala, mga kumander, kag ang iya mga soldado. Matulugan sila kag indi na makabugtaw pa. Ako, ang Hari, ang nagasiling sini. Ginoo nga Makagagahom ang akon ngalan.”
58Nagsiling pa gid ang Ginoo nga Makagagahom, “Pagarumpagon ang madamol nga mga pader sang Babilonia, kag pagasunugon ang mataas niya nga mga puwertahan. Ang tanan nga ginpangabudlayan sang iya katawhan mangin wala sing pulos, kay masunog man lang ini.”
Ang Mensahi ni Jeremias para sa Babilonia
59Amo ini ang mensahi nga ginsiling ni Jeremias kay Seraya nga isa sa mataas nga opisyal ni Haring Zedekia. Si Seraya anak ni Neria kag apo ni Masea. Ini nga mensahi ginsiling ni Jeremias sang nagkadto si Seraya sa Babilonia upod kay Haring Zedekia. Ikaapat sadto nga tuig sang paghari ni Zedekia sa Juda. 60Ginsulat ni Jeremias sa linukot nga kasulatan ang tanan nga kalaglagan nga magaabot sa Babilonia—ang tanan gid nga matabo sa Babilonia. 61Amo ini ang ginsiling ni Jeremias kay Seraya, “Kon mag-abot ka sa Babilonia, siguruha nga mabasa mo sing mabaskog sa mga tawo ang nasulat sa sini nga kasulatan. 62Dayon magpangamuyo ka, ‘O Ginoo, nagsiling ka nga laglagon mo ini nga lugar, agod wala sing bisan sapat ukon tawo nga mag-estar diri kag mangin mamingaw ini hasta san-o.’ 63Pagkatapos mo basa sini, tabiri ini sang bato kag ihaboy dayon sa Suba sang Eufrates. 64Dayon magsiling ka, ‘Amo sina ang matabo sa Babilonia—malugdang ini kag indi na gid makabutwa tungod sang kalaglagan nga ipaagom sang Ginoo sa iya. Magakalamatay gid ang iya katawhan.’ ”
Diri natapos ang mensahi ni Jeremias.
1Så säger Herren:
”Jag ska väcka upp
en våldsam storm mot Babylon
och mot Lev Kamajs invånare.51:1 storm kan också översättas ande. Lev Kamaj är ett kryptogram för Kaldéen (Babylonien).
2Jag ska sända främlingar till Babylonien,
för att tröska det och rensa landet.
De ska komma från alla håll
på olyckans dag.
3Bågskytten ska spänna sin båge
och brösta sig i sitt pansar.51:3 Första hälften av versen är svårtolkad p.g.a. ett litet ord i grundtexten som kan vara en negation: …inte spänna…inte brösta….
Skona inte dess unga män,
vig hela dess här åt förintelse.
4Slagna ska de falla i kaldéernas land,
genomborrade på dess gator.
5Israel och Juda har inte övergetts
av sin Gud, härskarornas Herre,
men deras land är fyllt med skuld
mot Israels Helige.
6Fly från Babylonien!
Spring för livet,
så att straffet för deras synd inte drabbar er också!
För nu är tiden inne för Herrens hämnd,
han ska ge igen för vad de gjort.
7Babylon var en guldbägare i Herrens hand,
den gjorde hela jorden drucken.
Folken drack dess vin
och därför blev de som galna.
8Men plötsligt har Babylon fallit och krossats.
Gråt över det!
Hämta balsam för dess sår,
kanske kan det läkas.
9’Vi har försökt bota Babylon,
men hon kunde inte botas.
Lämna henne! Låt oss ge oss av
var och en till sitt land,
för domen över Babylon når upp till himlen,
den räcker ända upp till skyarna.’
10’Herren har skaffat rättvisa för oss.
Kom, låt oss berätta i Sion
vad Herren, vår Gud, har gjort.’
11Vässa pilarna,
ta upp sköldarna!51:11 Grundtextens innebörd av ta upp sköldarna är osäker. Möjligen fyll kogerna.
Herren har uppviglat de mediska kungarna,
eftersom hans plan är att förgöra Babylon.
Detta är Herrens hämnd, hämnden för hans tempel.
12Höj banéret mot Babylons murar!
Skärp bevakningen!
Sätt ut vakter,
arrangera bakhåll!
För Herren ska genomföra
vad han beslutat
och talat mot Babylons invånare.
13Du som bor vid många vatten
och är rik på många skatter:
nu har slutet kommit för dig,
tiden är inne för dig att bli avklippt.
14Härskarornas Herre har svurit vid sig själv:
Jag ska fylla dig med människor,
som med en svärm av gräshoppor,
och de ska höja ett segerrop mot dig.
15Han gjorde jorden i sin makt
grundade världen i sin vishet,
och med sin kunskap spände han ut himlarna.
16När han låter sin röst höras
dånar himlens vatten,
han får molnen att stiga upp
från jordens ände.
Han sänder blixtar med regnet
och för ut vinden ur dess förråd.
17Varje människa står där som en dåre,
utan förstånd.
Guldsmeden har svikits av sin gudabild,
för hans gjutna avgudar är falska
och inget liv finns i dem.
18De är meningslösa föremål som bara blir till åtlöje.
När de granskas förintas de.
19Men sådan är inte han, Jakobs andel.
Han har format allt,
också sin arvedels stam.
Härskarornas Herre är hans namn.
20Du är min hammare och mitt stridsvapen.
Med dig krossar jag folk,
med dig förintar jag riken,
21med dig krossar jag häst och ryttare,
med dig krossar jag vagn och kusk,
22med dig krossar jag man och kvinna,
med dig krossar jag gammal och ung,
med dig krossar jag yngling och jungfru,
23med dig krossar jag herde och hjord,
med dig krossar jag bonde och oxar,
med dig krossar jag ståthållare och styresmän.
24Men nu ska jag inför era ögon vedergälla Babylon och alla Kaldéens invånare allt ont som de gjort mot Sion, säger Herren.
25För se, jag har vänt mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren,
du hela jordens fördärvare.
Jag ska lyfta min hand mot dig,
dra ner dig från klipporna och göra dig till ett förbränt berg.
26Från dig ska ingen ta
vare sig hörnsten eller grundsten,
för du ska läggas öde för all framtid, säger Herren.
27Höj ett banér på jorden,
stöt i horn bland folken!
Avskilj folken till strid mot Babylon,
sammankalla rikena mot det,
Ararat, Minni och Ashkenas,
och utse en befälhavare mot det!
Skaffa fram hästar
som svärmar av gräshoppor!
28Avskilj folken till strid mot det, Mediens kungar,
deras ståthållare och alla landets styresmän
och alla de områden som de härskar över.
29Jorden darrar och bävar,
för allt som Herren har planerat
mot Babylonien låter han nu ske:
Att ödelägga landet Babylonien
så att ingen kan bo där.
30Dess krigare strider inte längre.
De sitter i sina fästningar,
de har förlorat sin kraft
och blivit som kvinnor.
Man har satt eld på bostäderna
och krossat bommarna.
31Löpare följer efter löpare
budbärare efter budbärare,
från alla håll,
med rapporter till kungen av Babylonien
att hela hans stad är intagen,
32flodövergångarna är erövrade,
sumpmarkerna51:32 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, ev. bålverk. brinner
och armén har gripits av panik.”
33För så säger härskarornas Herre, Israels Gud:
”Dotter Babylon är som en stampad tröskplats,
och snart ska tröskningen börja.”
34”Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
har uppslukat mig
och tömt ut mig,
han har ställt undan mig som ett tomt kärl.
Han har svalt mig som ett havsodjur,
fyllt sin buk med mina läckerheter
och sedan kastat ut mig.
35Må det våld som drabbat mig
komma över Babylon,”
säger Sions invånare,
”må mitt blod komma över Kaldéens invånare,”
säger Jerusalem.
36Därför säger Herren så:
”Jag ska vara din försvarare
och åta mig att utkräva hämnd för din räkning.
Jag ska låta Babylons hav torka ut,
dess källa sina.
37Babylon ska bli en ruinhög,
ett tillhåll för schakaler,
en kuslig ödemark där ingen kan bo.
38De ryter tillsammans som lejon,
morrar som lejonungar.
39Men jag ska ordna en fest för dem
och få dem att dricka sig så fulla
att de blir medvetslösa
och aldrig mer vaknar ur sin sömn, säger Herren.
40Jag ska leda dem till slakt,
som lamm, baggar och bockar.
41Ack! Sheshak51:41 Se not till 25:26. har fallit,
det som var hela världens stolthet har erövrats.
Ack, Babylons öde väcker fasa bland folken!
42Babylon har dränkts av havet,
översvämmats av brusande vågor.
43Dess städer har lagts öde,
och blivit ett torrt ökenland
där ingen kan bo
och som ingen ens passerar.
44Jag straffar Bel i Babylon
och drar upp allt ur hans gap
som han har slukat.
Folken ska inte längre strömma till honom.
Också Babylons murar faller.
45Ge er av därifrån, mitt folk!
Fly för livet,
undan Herrens flammande vrede.
46Men grips inte av panik,
låt er inte skrämmas av rykten som hörs i landet.
För ett rykte kommer det ena året,
ett annat året därpå, rykten om våld i landet
och om härskare som står mot härskare.
47Det ska komma en tid
när jag ska straffa Babylons avgudar.
Hela landet ska få stå med skam
och alla ligga där döda.
48Himmel och jord och allt som finns där
ska jubla över Babylons fall,
när förgörarna anfaller norrifrån, säger Herren.
49Babylon måste falla
för alla deras skull som dödats i Israel,
så som dödade har fallit
över hela jorden för Babylons skull.
50Ni som lyckats undkomma svärdet,
ge er av! Stanna inte kvar!
Kom ihåg Herren i fjärran land,
tänk på Jerusalem!”
51”Vi är vanärade, vi blir hånade,
skam täcker våra ansikten,
för främlingar har trängt in
i de heliga platserna i Herrens hus.”
52”Den tiden ska komma, säger Herren,
då jag ska straffa Babylons avgudar,
och över hela landet ska de sårade klaga.
53Även om Babylon nådde upp till himlen
och gjorde sig en hög och ointaglig befästning,
så skulle förgörarna från mig ändå nå dit, säger Herren.
54Klagorop hörs från Babylon,
förödelsen i kaldéernas land är stor.
55Herren förstör Babylon,
han tystar ner dess väldiga larm.
Vågorna brusar som stora vatten,
de låter sitt dån höras.
56Förgöraren kommer mot Babylon.
Hjältarna tas till fånga,
och deras bågar krossas.
För Herren är en hämndens Gud,
han vedergäller fullt ut.
57Jag ska låta dess furstar, visa män,
ståthållare, styresmän och soldater dricka sig så druckna
att de faller i en evig sömn för att aldrig vakna upp igen,
säger Konungen, vars namn är härskarornas Herre.”
58Så säger härskarornas Herre:
”Babylons breda mur
ska jämnas med marken
och dess höga portar ska brännas upp.
Folken har slitit ut sig för ingenting,
deras mödor har bara blivit bränsle åt lågorna.”
59Detta bud gav profeten Jeremia till Seraja, son till Neria och sonson till Machseja, när Seraja gick med Sidkia, kungen i Juda, till Babylonien i dennes fjärde regeringsår. Seraja var kvartersmästare. 60Jeremia skrev ner i en bokrulle allt det onda som skulle komma över Babylon, allt det som står skrivet om Babylon. 61Jeremia sa till Seraja: ”När du kommer till Babylon, ska du läsa upp allt detta. 62Du ska säga: ’Herre, du har själv sagt att du ska förgöra denna plats, så att ingen ska bo där mer, varken människa eller djur, utan den ska läggas öde för alltid.’ 63När du har läst färdigt ur bokrullen, ska du binda fast en sten vid den, kasta den i floden Eufrat 64och säga: ’Så här ska Babylon sjunka och aldrig mer komma upp igen, på grund av det onda jag ska låta komma över det.’ ”
Här slutar Jeremias budskap.
