Isaias 6 – HLGN & HOF

Ang Pulong Sang Dios

Isaias 6:1-13

Ang Pagtawag kay Isaias

1Sang tuig nga napatay si Haring Uzia, nakita ko ang Ginoo nga nagapungko sa mataas gid nga trono. Ang iya malaba nga bayo naglikop sa templo. 2May mga langitnon nga tinuga6:2 mga langitnon nga tinuga: sa Hebreo, serafim. sa iya uluhan. Ang kada isa sini may anom ka pakpak: ang duha ka pakpak nagatabon sa ila guya, ang duha nagatabon sa ila mga tiil, kag ang duha pa ginagamit nila sa paglupad. 3Nagasiling sila sa isa kag isa:

“Balaan, balaan, balaan ang Ginoo nga Makagagahom! Ang iya gamhanan nga presensya nagalikop sa bug-os nga kalibutan.”

4Sa ila nga tingog, nag-uyog ang mga pundasyon sang templo kag napuno sang aso ang templo. 5Nagsiling ako, “Kaluluoy ako! Sigurado gid nga laglagon ako, tungod kay malaot ang akon ginapanghambal kag nagapuyo ako kaupod sa mga tawo nga malaot man ang ila ginapanghambal. Kag karon, nakita ko gid ang Hari, ang Ginoo nga Makagagahom.”

6Dayon ang isa sa mga langitnon nga tinuga naglupad pakadto sa akon nga nagadala sang baga nga ginkimpit niya sa halaran. 7Ginpatandog niya ang baga sa akon baba kag nagsiling, “Gintandog sini ang imo bibig, kag wala ka na sing sala kay ginpatawad ka na.” 8Dayon nabatian ko ang tingog sang Ginoo nga nagasiling, “Sin-o bala ang akon ipadala? Sin-o bala ang malakat para sa amon?” Nagsabat ako, “Ari ako! Ako ang ipadala.”

9Nagsiling siya, “Lakat kag hambali ang katawhan sang Israel, ‘Sige lang kamo pamati, pero indi kamo makaintiendi. Sige lang kamo tulok, pero indi kamo makakita.’ ”

10Dayon nagsiling pa gid siya, “Patig-aha ang tagipusuon sang sini nga mga tawo. Pabungula sila kag bulaga, kay basi makakita sila kag makabati, kag makaintiendi sila kag magbalik sa akon, kag mag-ayo sila.”

11Nagpamangkot ako, “Ano kadugay, Ginoo?” Nagsabat siya, “Hasta magkalaguba ang mga banwa sang Israel kag wala na sing tawo. Hasta wala na sing may mag-estar sa mga balay, kag ang duta malaglag sing bug-os. 12Hasta nga palayason ko ang mga Israelinhon kag ang ila duta daw pinabay-an na. 13Bisan mabilin pa ang ikanapulo nga bahin sang mga Israelinhon sa duta sang Israel, laglagon gihapon sila. Pero may ginpili ako sa ila nga mabilin. Pareho sila sa tuod sang kahoy nga terebinto nga gintapas.”

Hoffnung für Alle

Jesaja 6:1-13

Jesajas Wirken als Prophet in Juda

(Kapitel 6,1–8,22)

Gott sendet Jesaja zu seinem Volk

1Es war in dem Jahr, als König Usija starb. Da sah ich den Herrn auf einem hohen, gewaltigen Thron sitzen. Der Saum seines Gewandes füllte den ganzen Tempel aus. 2Er war umgeben von mächtigen Engeln, den Serafen. Jeder von ihnen hatte sechs Flügel. Mit zwei Flügeln bedeckten sie ihr Gesicht, mit zweien ihren Leib, und zwei brauchten sie zum Fliegen. 3Sie riefen einander zu:

»Heilig, heilig, heilig ist der Herr, der allmächtige Gott! Seine Herrlichkeit erfüllt die ganze Welt.«

4Ihre Stimme ließ die Fundamente des Tempels erbeben, und das ganze Heiligtum war voller Rauch. 5Entsetzt rief ich: »Ich bin verloren! Denn ich bin ein Sünder und gehöre zu einem Volk von Sündern. Mit jedem Wort, das über unsere Lippen kommt, machen wir uns schuldig!6,5 Wörtlich: Denn ich bin ein Mann mit unreinen Lippen und wohne mitten in einem Volk mit unreinen Lippen. – Vgl. »rein/unrein« in den Sacherklärungen. Und nun habe ich den Herrn gesehen, den allmächtigen Gott und König!«

6Da flog einer der Serafen zu mir mit einer glühenden Kohle in der Hand, die er mit der Zange vom Altar geholt hatte. 7Er berührte damit meinen Mund und sagte: »Schau, die glühende Kohle hat deine Lippen berührt. Deine Schuld ist jetzt weggenommen, dir sind deine Sünden vergeben.«

8Danach hörte ich den Herrn fragen: »Wen soll ich zu meinem Volk senden? Wer will unser Bote sein?« Ich antwortete: »Ich bin bereit, sende mich!« 9Da sprach er: »Geh und sag diesem Volk: ›Hört mir nur zu, ihr werdet doch nichts verstehen. Seht nur her, ihr werdet doch nichts erkennen!‹ 10Sag ihnen das, und mach ihre Herzen hart und gleichgültig, verstopf ihre Ohren und verkleb ihre Augen! Sie sollen weder sehen noch hören noch mit dem Herzen etwas verstehen, damit sie nicht umkehren und geheilt werden.«

11Ich fragte: »Herr, wie lange soll das so gehen?«, und er antwortete: »Bis die Städte entvölkert und zerstört sind, bis die Häuser leer stehen und das ganze Land zur Wüste geworden ist. 12Ich, der Herr, werde seine Bewohner in fremde Länder verschleppen. Ganz Israel wird einsam und verlassen daliegen. 13Und sollte auch nur ein Zehntel der Bevölkerung im Land zurückgeblieben sein, wird es noch einmal verwüstet werden. Das Volk gleicht dann einem gefällten Baum6,13 Wörtlich: einer Terebinthe oder Eiche., von dem nur noch der Stumpf übrig geblieben ist. Doch aus diesem Wurzelstock wird einmal etwas Neues wachsen: ein Volk, das allein mir gehört.«