Ang Pagsimba Diri sa Duta kag Didto sa Langit
1Ang una nga kasugtanan may mga pagsulundan parte sa pagsimba kag may simbahan nga ginhimo sang mga tawo. 2Ato nga Tolda nga Simbahan nga ila ginpatindog may duha ka kuwarto. Ang una nga kuwarto ginatawag nga Balaan nga Lugar. Didto ang bulutangan sang suga, ang lamisa, kag ang mga tinapay nga ginhalad sa Dios. 3Ang ikaduha nga kuwarto nga sa likod sang kurtina amo ang ginatawag nga Labing Balaan nga Lugar. 4Didto nakabutang ang bulawan nga halaran nga ginasunugan sang insenso, kag ang Kahon sang Kasugtanan nga nahaklapan man sang bulawan. Didto sa Kahon nasulod ang bulawan nga tibod nga may sulod nga manna, kag ang baston ni Aaron nga nagpanalingsing, pati ang malapad nga mga bato nga ginsulatan sang mga sugo sang Dios. 5Didto sa ibabaw sang kahon may mga ginatawag nga kerubin9:5 kerubin: Tan-awa ang Lista sang mga Pulong sa likod. nga nagapakilala nga didto ang Dios. Ang pakpak sang kerubin nagahumlad sa ibabaw sang lugar nga ginapasayluhan sang Dios sang mga sala sang mga tawo. Ugaling sa karon indi namon ini tanan mapaathag sa inyo. 6Pero amo ina ang hitsura sang sulod sang Tolda nga Simbahan. Kag adlaw-adlaw gid ang sulod sang mga pari sa una nga kuwarto agod himuon ang ila katungdanan. 7Pero sa Labing Balaan nga Lugar, ang pangulo gid lang nga pari ang puwede makasulod kag kaisa gid lang kada tuig. Kag kon magsulod siya didto nagadala gid siya sang dugo nga inughalad sa Dios para sa iya kaugalingon nga mga sala kag para sa mga sala sang mga tawo nga ila nahimo nga wala nila nahibalui. 8Paagi sa ila mga ginahimo nga ina, ginatudlo sa aton sang Espiritu Santo nga ang ordinaryo nga mga tawo indi gid makasulod sa Labing Balaan nga Lugar samtang nagatindog pa ang daan nga Tolda nga Simbahan. 9Ini nga simbahan larawan lang para sa aton panahon subong. Tungod kay ang matuod, ang tanan nga ginadala didto pati ang mga sapat nga ginahalad sa Dios indi gid makalimpyo sang konsensya sang mga nagasimba sa sadto nga paagi. 10Ang mga butang nga ila ginahimo puro lang parte sa mga kalan-on kag ilimnon kag parte sa mga pagpanghugas. Ina nga mga regulasyon nga pangguwa lang hasta lang gid sa oras nga bag-uhon sang Dios ang tanan.
11Pero karon nag-abot na si Cristo nga aton pangulo nga pari sa bag-o nga paagi nga mas maayo pa sang sa daan. Nagsulod siya sa Tolda nga mas maayo kag wala kakulangan. Indi tawo ang naghimo sina kag wala diri sa sining kalibutan. 12Kaisa gid lang naghalad si Cristo sa Labing Balaan nga Lugar kag wala na magliwat-liwat. Indi dugo sang mga kanding kag sang mga tinday nga baka ang iya dala nga inughalad kundi ang iya dugo mismo. Kag tungod sa iya dugo natubos na kita sa aton mga sala9:12 natubos na kita sa aton mga sala agod indi na kita pagsilutan sang Dios. hasta san-o. 13Suno sa Kasuguan, kon ang isa ka tawo ginakabig nga mahigko, kinahanglan wisikan siya sang dugo sang kanding kag sang turo nga baka kag sang abo sang tinday nga baka nga ginsunog agod mangin limpyo siya sa iya nga pagkahigko. 14Karon, kon ina gani makalimpyo, mas labi na gid nga makalimpyo ang dugo ni Cristo. Kay paagi sa Espiritu Santo nga wala sing katapusan ginhalad ni Cristo sa Dios ang iya kaugalingon bilang halad nga wala gid sing deperensya sa panulok sang Dios. Ang iya dugo amo ang nagalimpyo sa aton tagipusuon kag hunahuna agod talikdan ta ang mga wala sing pulos nga mga buhat kag alagaran ta na ang Dios nga buhi.
15Gani si Cristo amo ang manugpatunga sa aton kag sa Dios sa bag-o nga kasugtanan. Kay paagi sa iya kamatayon gintubos niya ang mga tawo nga naglapas sa una nga kasugtanan. Amo ina nga makabaton na ang mga gintawag sang Dios sang mga butang nga iya ginpromisa nga mangin ila sa wala sing katapusan.
16-17Ang halimbawa sini pareho sa tawo nga nagpahimo sang testamento parte sa iya ipapanubli kon patay na siya. Samtang buhi pa siya baliwala lang ina nga testamento, kay ang testamento may epekto lang kon mapamatud-an nga patay na ang nagpahimo sina. 18Amo ina nga bisan ang una nga kasugtanan nagkinahanglan man sang dugo para mapalig-on. 19Kay sang pagtudlo ni Moises sa mga tawo sang tanan nga sugo sang Kasuguan, nagkuha siya dayon sang dugo sang mga tinday nga baka kag sang mga kanding kag ginsimbugan niya sing tubig. Pagkatapos ginwisikan niya ang ginsulatan sang Kasuguan kag ang mga tawo. Ang iya gin-gamit nga pangwisik bulbol sang karnero nga ginlugom sa pula kag ginhigot sa sanga sang isopo. 20Pagkatapos nagsiling si Moises sa mga tawo, “Amo ini ang dugo nga nagapalig-on sa kasugtanan nga ginhatag sang Dios nga ginapatuman sa inyo.”9:20 Exo. 24:8. 21Kag ginwisikan man niya ang Tolda nga Simbahan pati ang tanan nga kagamitan sini sa pagsimba sa Dios. 22Suno sa Kasuguan, halos tanan nga gamit sa pagsimba ginalimpyuhan paagi sa dugo. Kag kon wala sing dugo nga gin-ula bilang halad sa Dios wala sing kapatawaran ang sala.
23Gani kinahanglan nga limpyuhan sa sina nga paagi ang mga butang sa ato nga simbahan nga larawan lang sang mga butang nga didto sa langit. Pero ang mga butang nga didto sa langit nagakinahanglan sing mas maayo pa nga halad. 24Amo gani nga si Cristo wala nagsulod sa balaan nga lugar nga ginhimo sang tawo nga larawan lang sang didto sa langit kundi nagsulod siya sa langit mismo. Kag subong didto siya nagapangatubang sa Dios para sa aton. 25Ang pangulo nga pari sang mga Judio nagasulod sa Labing Balaan nga Lugar kada tuig nga nagadala sang dugo sang mga sapat. Pero si Cristo kaisa gid lang naghalad sang iya kaugalingon, kag wala na niya ginliwat-liwat pa. 26Tungod kay kon kinahanglan gid nga liwat-liwaton, ti kapila kuntani siya nag-antos halin pa sang pagtuga sang kalibutan. Pero kaisa gid lang siya nagkadto diri sa kalibutan agod kuhaon ang aton mga sala paagi sa iya paghalad sang iya kaugalingon. Ini ginhimo niya sa katapusan sining panahon. 27Ang tawo kaisa gid lang mapatay, kag pagkatapos hukman na siya sang Dios. 28Amo man si Cristo, kaisa lang siya napatay bilang halad agod makuha ang mga sala sang mga tawo. Matuod nga mabalik siya liwat diri sa kalibutan, pero indi sa paghalad liwat agod makuha ang aton mga sala, kundi sa pagluwas sang mga tawo nga nagahulat sa iya.
Prästernas uppgift i det första förbundet
1I det första förbundet fanns det föreskrifter för gudstjänsten och den jordiska helgedomen.9:1 Se 2 Mos 25-31. 2Tältet inreddes så att i det första rummet stod ett lampställ och ett bord med skådebröden. Det rummet kallades det heliga. 3Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste. 4Där i anslutning till det stod ett rökelsealtare av guld och en guldöverdragen förbundsark. I den förvarade man en kruka av guld med manna9:4 Manna var det bröd Israels folk åt i öknen. Jfr 2 Mos 16:32-33., Arons stav, som en gång hade skjutit gröna skott,9:4 Jfr 4 Mos 17:8-10, enligt vilket Arons stav lades framför arken, inte inne i den. Möjligen kan dock I den (det) också här tänkas syfta på rummet och inte enbart arken. och förbundstavlorna. 5Ovanpå arken stod härlighetens keruber9:5 Keruberna var ett slags änglar., som överskuggade försoningsstället. Men vi kan inte gå in på varje detalj här.
6Efter att allt detta hade ställts i ordning gick prästerna ständigt in i det första rummet i tältet för att utföra sin tjänst. 7Men i det innersta rummet fick bara översteprästen gå in, en gång om året, och då alltid med blod, som han offrade för sina egna och folkets synder som de hade begått i sin tanklöshet.
8Så visar den heliga Anden att vägen in i helgedomen inte är öppnad så länge den första helgedomen finns kvar. 9Det är en bild som syftar på vår egen tid, då man bär fram gåvor och offer som inte kan göra samvetet fullkomligt hos den som offrar. 10De är bara yttre föreskrifter om mat och dryck och olika tvagningar, och de skulle bara gälla fram till tiden för en bättre ordning.
Jesus Kristus offrade sitt blod
11Men nu har alltså Kristus kommit som överstepräst för detta nya förbund, med allt det goda det för med sig. Han har gått genom det stora och fullkomliga tält, som inte är gjort av människor och därför inte tillhör den här världen. 12En gång för alla gick han in med blod i helgedomen, inte med blod från getter och kalvar,9:12 Jfr 3 Mos 16:14-15. utan med sitt eget blod, och åstadkom så en evig återlösning.
13Om nu blodet från getter och tjurar och askan från en kviga, som stänktes på de orena,9:13 Jfr 4 Mos 19. kunde helga dem så att de till det yttre blev rena, 14hur mycket mer ska då inte blodet från Kristus rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan tjäna den levande Guden. Kristus bar ju fram sig själv som ett felfritt offer åt Gud genom kraften i den eviga Anden.
15Kristus är alltså medlare i ett nytt förbund, för att de kallade ska få det utlovade eviga arvet, nu när han dött för att befria dem från överträdelserna som de begått under det första förbundet.
16Där ett testamente9:16 Grekiskan har samma ord för förbund och testamente. finns, måste det bevisas att personen som skrev det är död. 17Testamentet gäller ju först efter hans död; det träder inte i kraft så länge han lever. 18Därför kunde inte heller det första förbundet instiftas utan blod. 19När Mose hade läst upp alla lagens bud för hela folket, tog han blod från kalvar och getter, tillsammans med vatten, röd ull och isopstjälkar och stänkte det över lagboken och över allt folket. 20Sedan sa han: ”Detta blod bekräftar det förbund Gud har befallt er att hålla.” 21På samma sätt stänkte han blod på tältet och på alla föremål som skulle användas där.9:21 Jfr 2 Mos 24:3-8. 22Ja, enligt lagen renas nästan allt med blod. Utan att blod utgjuts finns det ingen förlåtelse.
23Det var därför nödvändigt att avbilderna av det som finns i himlen renades på det sättet. Men de himmelska tingen själva krävde ett mycket bättre offer. 24Kristus har ju inte gått in i någon helgedom som är gjord av människor och bara är en bild av den verkliga. Nej, han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud själv för vår skull. 25Hans offer var inte ett offer som måste göras om många gånger, så som översteprästen varje år går in i helgedomen med blod som inte är hans eget. 26Nej, då hade ju Kristus behövt lida gång på gång ända sedan världens skapelse. Men nu kom han vid tidsåldrarnas slut för att en gång för alla offra sig själv och därmed utplåna synden.
27Det är bestämt att människan en gång ska dö och sedan dömas. 28Därför offrades Kristus bara en gång, för att ta bort mångas synder. Men han ska uppenbara sig en andra gång, fast inte för syndens skull, utan för att rädda9:28 Syftar på den slutgiltiga räddningen till Guds rike, dit Jesus kommer att hämta de sina. dem som väntar på honom.
