Genesis 33 – HLGN & BDS

Ang Pulong Sang Dios

Genesis 33:1-20

Ang Pagkitaay ni Esau kag ni Jacob

1Karon, pagtan-aw ni Jacob, nakita niya si Esau nga nagapadulong upod ang 400 ka lalaki. Gani ginpatipon niya ang iya mga anak sa ila tagsa-tagsa ka iloy. 2Kag paglakat nila, ginpauna niya ang duha ka suluguon nga babayi kag ang ila mga anak, sunod si Lea kag ang iya mga anak, kag dayon si Raquel kag ang iya anak nga si Jose. 3Nagauna si Jacob sa ila tanan kag makapila gid siya ka beses33:3 makapila gid siya ka beses: sa literal, pito ka beses. nga nagluhod samtang nagapalapit siya sa iya utod.

4Pero nagdalagan si Esau sa pagsugata sa iya. Ginhakos siya ni Esau kag ginhalukan, kag naghibi sila nga duha. 5Sang makita ni Esau ang mga babayi kag ang mga kabataan, ginpamangkot niya si Jacob, “Sin-o inang kaupdanan mo?” Nagsabat si Jacob, “Sila ang akon mga anak nga ginhatag sang Dios sa akon sa iya kaluoy.” 6Nagpalapit dayon kay Esau ang duha ka suluguon nga babayi kag ang ila mga anak, kag nagluhod sila bilang pagtahod sa iya. 7Nagsunod man dayon si Lea kag ang iya mga anak nga nagluhod. Kag ang ulihi nga nagpalapit kag nagluhod amo si Jose kag ang iya iloy nga si Raquel.

8Nagpamangkot si Esau kay Jacob, “Ano bala ang imo buot silingon sadtong mga grupo sang sapat nga nasugata ko?” Nagsiling si Jacob, “Regalo ko ato sa imo agod batunon mo ako.” 9Pero nagsabat si Esau, “Madamo na ang akon pagkabutang, utod ko, gani sa imo na lang ato.” 10Pero nagpamilit gid si Jacob, “Sige na, batuna na ato. Kon matuod-tuod nga ginabaton mo ako, batuna na ang regalo ko sa imo. Kay sang pagkakita ko sang imo hitsura daw nakita ko ang hitsura sang Dios. Karon nga ginbaton mo ako, 11batuna na ang ginahatag ko sa imo tungod kay maayo ang Dios sa akon kag wala ako makulangi sa akon mga kinahanglanon.” Sagi gid pilit ni Jacob si Esau hasta nga ginbaton na lang ni Esau ang iya regalo.

12Dayon nagsiling si Esau, “Dali na, malakat na kita. Ululupod na lang kita.” 13Pero nagsabat si Jacob, “Nakahibalo ka nga mahinay maglakat ang mga bata, kag kinahanglan ko gid nga tatapon maayo ang mga sapat nga nagapatiti. Kon piliton ta ang mga sapat nga maglakat sa bilog nga adlaw, basi magkalamatay sila. 14Ang maayo pa, mag-una ka na lang sa amon. Maamat-amat lang kami sunod sa imo suno sa kadasigon sang mga bata kag sang mga sapat sa una namon. Didto na lang kita magkitaay sa Seir.” 15Nagsiling si Esau, “Kon amo sina, ibilin ko na lang ang iban ko nga mga tinawo sa imo.” Nagsabat si Jacob, “Indi na kinahanglan. Ang importante ginbaton mo ako.” 16Gani nagbalik na lang si Esau sa Seir sadto mismo nga adlaw. 17Pero didto nagpakadto sanday Jacob sa Sucot. Pag-abot nila didto, naghimo si Jacob sang elistaran kag ginhimuan man niya sang palasilungan ang iya mga kasapatan. Gani ato nga lugar gintawag nga Sucot.33:17 Sucot: buot silingon sa Hebreo, palasilungan.

18Sang ulihi nakaabot gid man sila sa Canaan halin sa Padan Aram nga wala sing may malain nga natabo sa ila. Nakaabot sila sa banwa nga ginaestaran ni Shekem. Nagpatindog sila sang ila mga tolda malapit sa banwa. 19Kag ang duta nga ginpatindugan nila sang mga tolda ginbakal ni Jacob sa mga anak ni Hamor sa bili nga 100 ka bilog nga pilak. Si Hamor amo man ang amay ni Shekem. 20Naghimo si Jacob didto sang halaran nga gin-ngalanan niya nga El Elohe Israel.33:20 El Elohe Israel: buot silingon sa Hebreo, Makagagahom ang Dios ni Israel.

La Bible du Semeur

Genèse 33:1-20

Jacob et Esaü : des retrouvailles dans la paix

1Jacob regarda droit devant et aperçut Esaü qui arrivait avec quatre cents hommes. Alors, il répartit ses enfants entre Léa, Rachel et les deux servantes. 2Il plaça en tête les servantes et leurs enfants, puis Léa et les siens derrière eux et finalement Rachel et Joseph. 3Lui-même passa devant eux. Il se prosterna sept fois jusqu’à terre avant d’arriver devant son frère. 4Esaü courut à sa rencontre, le prit dans ses bras, se jeta à son cou et l’embrassa. Tous deux se mirent à pleurer. 5Puis Esaü leva les yeux et vit les femmes et les enfants.

– Qui sont ceux qui sont là avec toi ? demanda-t-il.

Jacob répondit : Ce sont là les enfants que Dieu, dans sa grâce, a donnés à ton serviteur.

6Les servantes s’approchèrent avec leurs enfants et se prosternèrent. 7Puis Léa et ses enfants vinrent se prosterner et enfin Joseph et Rachel.

8Esaü demanda : Que veux-tu faire avec tout ce camp que j’ai croisé ?

– C’est un cadeau pour obtenir la faveur de mon seigneur.

9– J’ai beaucoup de biens, mon frère, dit Esaü, garde ce qui est à toi.

10– Non, dit Jacob, je t’en prie, si j’ai obtenu ta faveur, accepte mon présent, car je t’ai vu en face comme on regarde la face de Dieu, et tu m’as accueilli favorablement. 11Accepte donc, je te prie, le présent que je t’ai fait parvenir, car Dieu m’a accordé sa grâce et j’ai tout ce qu’il me faut.

Il insista tant qu’Esaü finit par accepter 12et dit : Partons et marchons ensemble ; j’irai devant toi.

13Mais Jacob répondit : Mon seigneur sait que les enfants sont fragiles ; de plus, j’ai avec moi des brebis, des chèvres et des vaches qui allaitent ; si l’on forçait leur marche un seul jour, tout le troupeau périrait. 14Que mon seigneur aille donc devant son serviteur, je te prie, et moi j’avancerai tout doucement au pas du troupeau qui me précède et de celui des enfants pour aller rejoindre mon seigneur à Séir.

15Esaü suggéra : Dans ce cas, je laisserai avec toi une partie de mes gens.

– A quoi bon, répondit Jacob, l’essentiel pour moi est d’avoir obtenu la faveur de mon seigneur.

Jacob s’établit à Sichem

16Ce même jour Esaü reprit le chemin de Séir, 17tandis que Jacob partit pour Soukkoth (les Cabanes). Il s’y construisit une maison ; mais il bâtit aussi des cabanes pour son bétail, c’est pourquoi on nomma ce lieu Soukkoth.

18A son retour de Paddân-Aram, Jacob arriva sans encombre à la ville de Sichem, dans le pays de Canaan, et il établit son camp devant la ville. 19Il acheta pour cent pièces d’argent33.19 Il s’agit de qésitas. La valeur d’une pièce correspondait à celle d’une brebis. aux descendants de Hamor, fondateur de Sichem, la parcelle de terrain où il avait dressé ses tentes.

20Il y érigea un autel qu’il appela El-Elohé-Israël (Dieu est le Dieu d’Israël).