Genesis 18 – HLGN & NUB

Ang Pulong Sang Dios

Genesis 18:1-33

Ang Tatlo ka Bisita ni Abraham

1Nagpakita ang Ginoo kay Abraham sang didto pa siya nagaestar malapit sa dalagko nga mga kahoy18:1 dalagko nga mga kahoy: Tan-awa ang footnote sa 12:6. ni Mamre. Mainit sadto nga adlaw, kag si Abraham didto nagapungko sa puwertahan sang iya tolda. 2Samtang nagapanan-aw tan-aw siya, may nakita siya nga tatlo ka lalaki nga nagatindog sa unhan. Nagtindog siya dayon kag nagdali-dali sugata sa ila. Nagluhod siya sa ila bilang pagtahod 3kag nagsiling, “Ginoo,18:3 Ginoo: ukon, Sir. Mahibaluan naton sa masunod nga mga bersikulo nga ang nagpakita kay Abraham amo ang Ginoo kaupod ang duha ka anghel. kon mahimo, hapit ka anay diri sa amon. 4Magpakuha ako sang tubig agod makapanghinaw kamo sang inyo mga tiil kag dayon magpahuway kamo sa idalom sang sini nga kahoy. 5Makuha man ako sang pagkaon para sa inyo agod may kusog kamo sa inyo paglakat. Ginakalipay ko ang pagserbisyo sa inyo samtang ari kamo diri sa amon.” Kag nagsabat sila, “Sige, himua ang ginsiling mo.”

6Gani nagdali-dali si Abraham sulod sa tolda kag nagsiling kay Sara, “Abi, kuha ka sing mga tunga sa sako nga harina nga pinakamaayo nga klase kag magluto ka sang tinapay. Kag dalion mo ang pagluto.” 7Nagdalagan dayon si Abraham pakadto sa iya mga baka kag nagpili sang matambok nga tinday, kag dali-dali niya ini nga ginpaihaw kag ginpaluto sa iya bataon nga suluguon. 8Dayon gindala niya ini sa iya mga bisita, kag nagdala man siya sang keso kag gatas. Kag samtang nagakaon sila sa idalom sang kahoy, didto man si Abraham nga nagaserbi sa ila.

9Karon, nagpamangkot ang mga bisita kay Abraham, “Diin bala si Sara nga imo asawa?” Nagsabat siya, “Didto sa sulod sang tolda.” 10Ang isa sa mga bisita nagsiling, “Sigurado gid nga mabalik ako diri sa sunod nga tuig sa amo man sini nga tion, kag ang imo asawa nga si Sara may anak na nga lalaki.”

Nagapamati gali si Sara didto sa puwertahan sang tolda sa likod lang ni Abraham. 11(Tigulang na gid sila nga duha ni Abraham kag nag-untat na gani ang pamulanon ni Sara.) 12Nagkadlaw si Sara sa iya lang kaugalingon kag naghunahuna, “Sa katigulangon ko nga ini ganahan pa ayhan ako sa paghulid sa akon bana nga tigulang man agod makabata kami?”

13Nagpamangkot dayon ang Ginoo kay Abraham, “Ngaa bala nagkadlaw si Sara kag nagsiling, ‘Makabata pa bala ako nga tigulang na ako?’ 14May butang bala nga indi mahimo sang Ginoo? Suno sa ginsiling ko, mabalik ako diri sa sunod nga tuig sa amo man sini nga tion, kag si Sara may anak na nga lalaki.”

15Hinadlukan si Sara, gani nagbutig siya. Siling niya, “Wala ako nagkadlaw!” Pero nagsiling ang Ginoo, “Nagkadlaw ka gid.”

Nagpakitluoy si Abraham para sa Banwa sang Sodom

16Pagkatapos naglakat ang tatlo ka lalaki. Gindul-ong sila ni Abraham hasta sa lugar nga makita nila sa ubos ang banwa sang Sodom. 17Nagsiling ang Ginoo, “Indi ko pagtaguon kay Abraham ang akon pagahimuon. 18Sigurado nga mangin dako kag gamhanan nga nasyon ang iya mga kaliwat sa palaabuton. Kag paagi sa iya pakamaayuhon ko ang tanan nga nasyon sa kalibutan. 19Ginpili ko siya para ipatuman niya sa iya mga kabataan kag mga kaliwat ang akon mga pamaagi, agod maghimo sila sang husto kag matarong. Sa sina nga paagi, matuman ang akon ginpromisa sa iya.”

20Dayon nagsiling ang Ginoo kay Abraham, “Madamo na ang nagareklamo kontra sa Sodom kag Gomora, kay puwerte na gid ang kalautan sa sini nga mga lugar. 21Gani makadto ako didto agod mahibaluan ko kon matuod ukon indi ini nga mga reklamo.”

22Naglakat dayon ang duha ka lalaki pa-Sodom, pero nagpabilin ang Ginoo kag si Abraham. 23Nagpalapit si Abraham sa Ginoo kag nagpamangkot, “Laglagon mo bala ang mga matarong upod sa mga makasasala? 24Kon may ara abi nga 50 ka matarong sa sina nga banwa, laglagon mo bala gihapon ang bug-os nga banwa? Indi mo bala pagkaluoyan ang banwa tungod na lang sa 50 ka tawo nga matarong? 25Imposible nga laglagon mo ang mga matarong upod sa mga makasasala. Indi mahimo nga palareho lang ang pagtratar mo sa ila. Ikaw nga nagahukom sa bug-os nga kalibutan, indi bala nga dapat himuon mo kon ano ang husto?” 26Nagsabat ang Ginoo, “Kon may makita ako nga 50 ka matarong sa Sodom, indi ko paglaglagon ang bug-os nga banwa tungod lang sa ila.”

27Nagsiling liwat si Abraham, “O Ginoo, patawara ako nga nangisog ako sa pagpakighambal sa imo. Tawo lang ako, kag wala ako sing kinamatarong sa paghambal sini sa imo. 28Pero kon may ara lang abi nga 45 ka matarong, ano, laglagon mo bala gihapon ang bug-os nga banwa tungod kay kulang ini sang lima?” Nagsabat ang Ginoo, “Kon may makita ako nga 45 ka matarong, indi ko paglaglagon ang banwa.”

29Nagsiling liwat si Abraham, “Ti, kon 40 lang abi ang matarong?” Nagsabat ang Ginoo, “Indi ko paglaglagon ang banwa kon may 40 nga matarong.”

30Nagsiling liwat si Abraham, “Indi ka lang kuntani maakig sa akon, Ginoo, kay mamangkot pa ako. Ti, abi kon may 30 lang ka tawo nga matarong?” Nagsabat ang Ginoo, “Indi ko gihapon paglaglagon ang banwa kon may makita ako nga 30 ka tawo nga matarong.”

31Nagsiling pa gid liwat si Abraham, “Ginoo, patawara ako sa akon kaisog sa padayon nga pagpakighambal sa imo. Abi kon may 20 lang ka tawo nga matarong?” Nagsabat ang Ginoo, “Indi ko gihapon paglaglagon ang banwa kon may 20 nga matarong.”

32Nagsiling pa gid liwat si Abraham, “Ginoo, indi ka kuntani maakig; katapusan ko na lang gid ini nga pamangkot. Halimbawa 10 lang abi ang imo makita nga matarong?” Nagsabat ang Ginoo, “Indi ko gihapon paglaglagon ang banwa kon may 10 nga matarong.”

33Pagkatapos nila sugilanon, naghalin ang Ginoo, kag si Abraham iya nagpauli sa ila.

Swedish Contemporary Bible

1 Moseboken 18:1-33

Herren visar sig för Abraham

1Herren visade sig för Abraham i eklunden vid Mamre. När Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen, 2tittade han upp och fick se tre män som stod mitt framför honom. Han skyndade sig då från tältöppningen för att möta dem och hälsade dem genom att buga sig med ansiktet mot marken.

3”Herre”, sa han, ”om du ser välvilligt på mig, gå inte förbi din tjänare. 4Låt mig hämta vatten så att ni kan tvätta era fötter och sedan vila er under trädet, 5och låt mig ta fram en bit mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter er resa – när ni nu ändå har stannat till hos er tjänare.” De svarade: ”Det låter bra. Gör som du har sagt!”

6Då skyndade sig Abraham till tältet och sa till Sara: ”Skynda dig, ta tre mått18:6 Tre seamått motsvarar kanske 36 liter (måttenheternas mängd har varierat genom tiderna). av det bästa mjölet och baka några brödkakor!” 7Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fin spädkalv och gav till en tjänare som skyndade sig att tillaga den. 8Sedan dukade han fram tjockmjölk18:8 Ordets exakta innebörd är något oviss. Det kan betyda någon typ av gräddmjölk, fil, yoghurt, eller smör. och mjölk och den tillredda kalven och medan männen åt, stod han bredvid dem under trädet.

9”Var är din hustru Sara?” frågade de. ”I tältet”, svarade Abraham. 10Då sa han18:10 Dvs. en av de tre.: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag tillbaka igen, och då ska Sara ha en son.” Sara hörde detta där hon stod och lyssnade i tältöppningen bakom honom. 11Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade passerat den fruktsamma åldern. 12Därför skrattade Sara tyst för sig själv: ”Skulle en vissnad kvinna i min ålder kunna känna lust? Min herre är också gammal.”

13Då frågade Herren Abraham: ”Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal för att få barn? 14Finns det något som är omöjligt för Herren? Nästa år vid den här tiden ska jag komma tillbaka till dig igen, och då ska Sara ha en son.” 15Men Sara blev rädd och sa: ”Jag skrattade inte!” ”Jo, det gjorde du visst!” svarade Herren.

16Sedan reste männen sig upp och vände sig mot Sodom, och Abraham gick med dem ett stycke på vägen.

17”Varför skulle jag dölja min plan för Abraham?” tänkte Herren. 18”Abraham ska ju bli ett stort och mäktigt folk, och genom honom ska alla jordens folk bli välsignade. 19Jag har utvalt honom för att leda sina barn och sin släkt på Herrens väg och göra vad som är rättfärdigt och riktigt. Då ska Herren uppfylla vad han lovat Abraham.”

Sodom och Gomorra

20Och Herren sa: ”Klagoropet över Sodom och Gomorra är starkt, och de syndar mycket svårt. 21Jag är på väg ner för att se efter om rapporterna verkligen är sanna. Om ryktet inte är sant, måste jag få veta det.” 22Männen gick vidare mot Sodom, medan Abraham blev kvar hos Herren.18:22 En urtida skriftlärd tradition som är omnämnd i den masoretiska texten visar att den ursprungliga formuleringen löd: medan HERREN blev kvar hos Abraham för att undvika intrycket att Herren var Abrahams tjänare. 23Då steg Abraham fram till honom och frågade: ”Kommer du verkligen att förinta den rättfärdige tillsammans med den onde? 24Tänk om det finns femtio rättfärdiga människor i staden! Kommer du att förgöra staden och inte förlåta den för deras skull? 25Det skulle inte vara rätt! Du vill väl inte döda de rättfärdiga tillsammans med de onda? Då skulle du ju behandla rättfärdiga och onda precis på samma sätt! Så skulle du väl inte vilja göra? Är inte du, som är hela jordens domare, rättvis?” 26Herren svarade: ”Om det finns femtio rättfärdiga där, så ska jag förlåta hela staden för deras skull.”

27Då talade Abraham igen: ”Eftersom jag redan har börjat tala till dig, Herre, kan jag lika gärna fortsätta, även om jag bara är stoft och aska. 28Tänk om det bara finns fyrtiofem? Kommer du då att förgöra staden därför att det fattas fem?” Han sa: ”Jag ska inte förgöra den, om jag hittar fyrtiofem.”

29Då gick Abraham ännu längre och sa: ”Tänk om det bara finns fyrtio?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det, om det finns fyrtio.”

30”Bli inte arg, Herre”, bad Abraham, ”utan låt mig fortsätta. Tänk om det bara finns trettio där?” Han svarade: ”Jag ska inte göra det, om jag finner trettio där.”

31Då sa Abraham: ”Eftersom jag har vågat tala till Herren, vad om det bara finns tjugo?” Han svarade: ”Då ska jag inte förgöra den, för dessa tjugos skull.”

32Slutligen sa Abraham: ”Bli inte vred, Herre, jag ska bara öppna munnen en gång till: tänk om det bara finns tio?” Och han sa: ”För dessa tio personers skull ska jag inte förgöra staden.”

33När Herren hade slutat sitt samtal med Abraham, fortsatte han sin vandring och Abraham återvände hem.