Ang Mensahi Batok sa Tyre
1Karon, sang nahauna nga adlaw sang bulan,26:1 nahauna nga adlaw sang bulan: Wala mabutang sa Hebreo kon ano nga bulan. sang ikaonse nga tuig sang amon pagkabihag, nagsiling ang Ginoo sa akon, 2“Tawo, nagkalipay ang mga taga-Tyre sa pagkalaglag sang Jerusalem. Nagsiling sila, ‘Nalaglag na ang importante nga alagyan sang mga negosyante sang mga nasyon. Kag karon kita naman ang kabigon nga importante. Kag tungod nga nalaglag na ang Jerusalem, kita naman ang magauswag.’ 3Gani ako, ang Ginoong Dios, nagasiling nga kontrahon ko ang Tyre. Ipasalakay ko ini sa madamo nga mga nasyon nga daw sa mga balod nga nagahuganas. 4Gub-on nila ang iya mga pader kag rumpagon ang iya mga tore. Kagison nila ang iya duta hasta nga bato na lang ang mabilin. 5Mangin bululadan na lang ini sang mga pukot sa higad sang baybay. Matabo gid ini, kay ako, ang Ginoong Dios, ang nagasiling sini. Itugyan ko ang Tyre sa iban nga mga nasyon nga magaagaw sang iya mga pagkabutang, 6kag ang iya mga pumuluyo sa kaumahan pamatyon paagi sa espada. Dayon mahibaluan nila nga ako amo ang Ginoo.”
7Nagpadayon sa pagsiling ang Ginoong Dios, “Mga taga-Tyre, ipasalakay ko sa inyo si Haring Nebucadnezar sang Babilonia, ang hari nga labaw sa tanan nga hari. Magasalakay siya halin sa aminhan nga may madamo nga mga soldado, mga karwahe, mga kabayo, kag mga manugkabayo. 8Ipapatay niya ang inyo mga pumuluyo sa kaumahan paagi sa espada. Magasalakay ang iya mga soldado nga may mga tore-tore, kag mga taming, kag magatumpok sila sang duta sa kilid sang inyo mga pader sa pagtaklas sini. 9Ipawasak niya ang inyo mga pader paagi sa dalagko nga mga troso kag iparumpag ang inyo mga tore paagi sa mga maso. 10Tabunan kamo sang yab-ok nga nagatap-ok halin sa mga tiil sang iya mga kabayo nga puwerte kadamo. Magatay-og ang inyo mga pader tungod sa iya nagahinagunos nga mga kabayo kag mga karwahe nga nagapasulod sa mga puwertahan sang inyo naguba nga siyudad. 11Tasak-tasakon sang iya mga kabayo ang tanan ninyo nga mga karsada. Ipapatay niya ang inyo mga pumuluyo paagi sa espada, kag ang inyo mapag-on nga mga haligi magakalarumpag. 12Pang-agawon nila ang inyo mga manggad kag ang inyo mga baligya. Panggub-on nila ang inyo mga pader kag ang manami ninyo nga mga balay, kag ihaboy dayon nila sa dagat ang mga bato, mga kahoy kag ang tanan nga nabilin sa nagkalaguba. 13Pauntaton ko ang inyo pagkinanta kag pagtinukar sang mga arpa. 14Himuon ko na lang ang inyo lugar nga isa ka malapad nga bato nga bululadan sang mga pukot. Indi na gid pagtukuron liwat ang inyo siyudad. Matabo gid ini, kay ako, ang Ginoong Dios, ang nagasiling sini.”
15Nagsiling pa gid ang Ginoong Dios sa mga taga-Tyre, “Ang mga nagaestar malapit sa dagat magakulurog sa kahadlok kon mabatian nila ang inyo pagkalaglag kag pagkalamatay, kag ang pag-inugayong sang mga napilasan sa inyo. 16Ang mga pangulo sang mga lugar nga malapit sa dagat magapanaog sa ila trono kag magauba sang ila harianon nga bayo kag sang ila pangsulod nga bayo nga matahom. Kag magapungko sila sa duta nga nagakurog sa kahadlok tungod sa inyo gindangatan. 17Dayon magapanalambiton sila sini para sa inyo: ‘Daw ano ang imo pagkalaglag, ikaw nga bantog nga siyudad nga ginaestaran sang mga tawo nga ang ila palangabuhian ara sa dagat. Gamhanan gid ikaw sa kadagatan kag nahadlok sa imo ang tanan nga nagaestar malapit sa dagat. 18Karon, nagakulurog sa kahadlok ang mga nagaestar malapit sa dagat tungod sa imo pagkalaglag.’ ”
19Nagsiling pa gid ang Ginoong Dios, “Tyre, mangin mamingaw ka nga siyudad nga wala na sing may nagaestar. Palapawan ko ikaw sang madalom nga tubig. 20Ilubong ko ikaw sa kadadalman kaupod sadtong mga tawo sang una nga panahon. Magapabilin ka nga guba sa idalom sang duta kaupod sadtong mga tawo nga nagkaladto sa kadadalman. Indi ka na makabalik sa lugar sang mga buhi. 21Tapuson ko na ikaw, kag makahaladlok ang imo katapusan. Madula ka na; bisan pangitaon ka, indi ka na gid makita. Ako, ang Ginoong Dios, ang nagasiling sini.”
Profetia mot Tyros
1I elfte året, på första dagen i månaden kom Herrens ord till mig: 2”Du människa, Tyros har hånat Jerusalem och sagt: ’Folkens port har brutits ner och öppnats för mig. Jag blir rik när den är ödelagd.’
3Därför säger Herren, Herren: Jag står emot dig, Tyros, och jag kommer att sända många folk mot dig, liksom havet väller fram med sina vågor. 4De kommer att förstöra Tyros murar och riva ner dess torn. Jag ska skrapa bort allt stoft därifrån och göra staden till en kal klippa. 5Den ska bli en torkplats för fiskenät ute i havet. Jag har talat, säger Herren, Herren. Den ska bli ett byte för folken, 6och dess bosättningar på fastlandet ska hemsökas med svärd. Då ska de inse att jag är Herren.
7För så säger Herren, Herren: Jag ska låta kung Nebukadnessar av Babylonien, kungarnas kung, komma från norr mot Tyros med hästar och vagnar och en väldig armé. 8Han ska förgöra dina bosättningar på fastlandet med svärd och bygga en belägringsvall mot dig, han ska bygga en stormningsramp och lyfta sina sköldar mot dig. 9Han ska använda murbräckan mot dina murar och med sina vapen rasera dina torn. 10Hans hästar är så många att de ska riva upp damm så att det täcker dig. Dina murar ska skaka av dånet från krigshästar och rullande vagnar och åkdon när de drar fram genom dina portar, som man drar in i en stormad stad. 11Hans hästars hovar ska trampa sönder alla gator. Han ska döda ditt folk med svärd, och dina starka pelare ska rasa samman.
12De ska plundra dig på dina rikedomar och roffa åt sig dina handelsvaror, bryta ner dina murar och riva dina präktiga hus och kasta din sten och timmer och jord i havet. 13Jag ska göra slut på dina skrålande sånger, och ditt harpspel ska inte höras mer. 14Jag ska göra dig till en kal klippa, en torkplats för fiskenät ska du bli. Du kommer aldrig att byggas upp igen, för jag, Herren, har talat, säger Herren, Herren.
15Så säger Herren, Herren till Tyros: Ska inte kustländerna bäva vid dånet av ditt fall, när de sårade jämrar sig och blodbadet pågår hos dig? 16Alla furstar vid havet ska stiga ner från sina troner, lägga av sig sina mantlar och ta av sina broderade kläder. De ska klä sig i skräck och sätta sig på marken, darrande av ständig skräck, förskräckta för din skull. 17De ska sjunga en klagosång om dig:
’Hur har du inte gått under,
du som beboddes av sjöfolk,
du berömda stad,
mäktig på havet,
du och dina invånare,
som satte skräck i alla som bodde där!
18Nu darrar kustländerna
när du faller,
öarna i havet skälver
vid din undergång.’
19Så säger Herren, Herren: När jag gör dig till en ödelagd stad, en sådan där ingen längre bor, när jag låter havsdjupet komma över dig och vattenmassorna täcka dig, 20då ska jag störta ner dig till dem som gått i graven, till folk som levt för länge sedan. Jag ska låta dig ligga där nere, som forntida ruiner, med alla dem som lagts ner i graven. Aldrig mer kommer du att återvända och ta plats i de levandes land. 21Jag ska låta dig få ett förskräckligt slut, och du ska inte mer finnas till. Fastän man söker efter dig ska man inte finna dig, säger Herren, Herren.”
