Deuteronomio 31 – HLGN & HOF

Ang Pulong Sang Dios

Deuteronomio 31:1-30

Si Josue amo ang Nagbulos kay Moises

(Num. 27:12-23)

1Nagpadayon si Moises sa pagpakighambal sa tanan nga Israelinhon. 2Siling niya, “120 na ka tuig ang akon edad kag indi na ako makasarang sa pagpangulo sa inyo. Kag nagsiling ang Ginoo sa akon nga indi ako makatabok sa Jordan. 3Ang Ginoo nga inyo Dios amo mismo ang magapanguna sa inyo sa pagtabok. Laglagon niya ang mga nasyon didto, kag panag-iyahan ninyo ang ila duta. Pangunahan kamo ni Josue sa pagtabok suno sa ginsiling sang Ginoo. 4Himuon sang Ginoo sa sini nga mga nasyon ang iya ginhimo kay Sihon kag kay Og nga mga hari sang mga Amornon, kag sa ila duta. 5Itugyan sila sang Ginoo sa inyo, kag kinahanglan nga himuon ninyo sa ila ang tanan nga ginsugo ko sa inyo. 6Magpakabakod kamo kag magpakaisog. Indi kamo magkahadlok sa ila kay ang Ginoo nga inyo Dios nagaupod sa inyo; indi niya kamo pagbayaan ukon pagpabay-an.”

7Dayon gintawag ni Moises si Josue kag ginsilingan sa atubangan sang tanan nga Israelinhon, “Magpakabakod ka kag magpakaisog, kay ikaw ang magapangulo sa sini nga katawhan sa pagkadto sa duta nga ginsumpa sang Ginoo nga ihatag sa ila mga katigulangan. Buligan mo sila nga maangkon nila ang duta. 8Pangunahan ka sang Ginoo kag magaupod siya sa imo; indi niya ikaw pagbayaan ukon pagpabay-an. Gani indi ka magkahadlok ukon magkaluya.”

Ang Pagbasa sang Kasuguan

9Ginsulat ni Moises ini nga mga sugo kag ginhatag sa mga pari nga mga kaliwat ni Levi, nga amo ang nagadala sang Kahon sang Kasugtanan sang Ginoo, kag sa tanan nga manugdumala sang Israel. 10Dayon ginmanduan sila ni Moises, “Sa katapusan sang kada pito ka tuig nga amo ang tuig nga kanselahon na ang mga utang, sa tion sang Piesta sang Pagpatindog sang mga Payag, 11basahon ninyo ini nga mga sugo sa tanan nga Israelinhon kon magtipon sila sa presensya sang Ginoo nga inyo Dios sa lugar nga iya pilion. 12Tipuna ang mga tawo—ang mga lalaki, mga babayi, mga kabataan, kag mga indi Israelinhon nga nagaestar sa inyo mga banwa—agod makapamati sila kag makatuon nga magtahod sa Ginoo nga inyo Dios kag magtuman sing maayo sa tanan nga ginapatuman sa sini nga mga sugo. 13Himuon ninyo ini agod ang inyo mga kabataan nga wala pa makahibalo sang sini nga mga sugo makabati sini kag makatuon sa pagtahod sa Ginoo nga inyo Dios samtang nagakabuhi kamo sa duta nga inyo panag-iyahan sa tabok sang Jordan.”

Gintagna ang Pagsupak sang mga Israelinhon

14Nagsiling ang Ginoo kay Moises, “Madali na lang ka mapatay; gani ipatawag si Josue kag magkadto kamo sa Tolda nga Ginapakigkitaan, kay tudluan ko siya didto sang iya pagahimuon.” Gani nagkadto si Moises kag si Josue sa Tolda nga Ginapakigkitaan.

15Nagpakita ang Ginoo paagi sa panganod nga daw haligi didto sa may puwertahan sang Tolda. 16Nagsiling ang Ginoo kay Moises, “Madali na lang ka mapatay kag isimpon sa imo mga katigulangan. Kon wala ka na, ini nga katawhan magasimba sa iban nga mga dios nga ginasimba sang mga tawo sa duta nga ila pagakadtuan. Isikway nila ako kag lapason nila ang kasugtanan nga ginhimo ko sa ila. 17Sa sina nga adlaw maakig gid ako sa ila kag isikway ko sila. Talikdan ko sila kag malaglag sila. Madamo nga mga katalagman kag mga kabudlayan ang magaabot sa ila, kag sa sina nga tion mamangkot sila, ‘Nag-abot bala sa aton ini nga mga katalagman tungod kay ang Dios wala nagaupod sa aton?’ 18Talikdan ko gid sila sa sina nga tion tungod sa tanan nga kalautan nga ila ginhimo paagi sa pagsimba sa iban nga mga dios.

19“Gani isulat ini nga kanta kag itudlo sa mga Israelinhon. Ipakanta ini sa ila agod mangin saksi ko ini kontra sa ila. 20Dal-on ko sila sa maayo kag mapatubason nga duta31:20 maayo… duta: sa literal, duta nga nagailig ang gatas kag dugos. nga ginsumpa ko nga ihatag sa ila mga katigulangan. Didto magakabuhi sila nga mabuganaon; magakaon sila sang tanan nga pagkaon nga luyag nila, kag mabusog gid sila. Pero magabiya sila sa akon kag magasimba sa iban nga mga dios. Lapason nila ang akon kasugtanan. 21Kon mag-abot na sa ila ang madamo nga katalagman kag mga kabudlayan, ini nga kanta mangin saksi kontra sa ila, kay indi ini malipatan sang ila mga kaliwat. Nahibaluan ko kon ano ang ila ginaplano nga himuon bisan wala ko pa sila madala sa duta nga akon ginsumpa nga ihatag sa ila.” 22Sadto nga adlaw, ginsulat ni Moises ang kanta kag gintudlo sa mga Israelinhon.

23Ginmanduan dayon sang Ginoo si Josue nga anak ni Nun: “Magpakabakod ka kag magpakaisog, kay ikaw ang magadala sa mga Israelinhon sa duta nga akon ginsumpa nga ihatag sa ila, kag magaupod ako sa imo.”

24Pagkatapos nga nasulat ni Moises ang tanan nga sugo sa libro, 25ginmanduan niya ang mga Levita nga amo ang nagadala sang Kahon sang Kasugtanan sang Ginoo. Nagsiling siya, 26“Kuhaa ninyo ining Libro sang Kasuguan kag ibutang sa tupad sang Kahon sang Kasugtanan sang Ginoo nga inyo Dios. Magapabilin ini didto bilang saksi kontra sa katawhan sang Israel. 27Kay nahibaluan ko kon ano kamo ka rebelde kag katig-a sing ulo. Bisan subong gani nga kaupod pa ninyo ako, nagarebelde na kamo sa Ginoo, ano pa gid ayhan kon patay na ako! 28Tipuna sa akon atubangan ang tanan nga manugdumala sang inyo tribo kag ang tanan nga opisyal agod hambalan ko sila sang sini nga mga butang. Kag tawgon ko ang langit kag ang duta bilang saksi kontra sa ila. 29Kay nahibaluan ko nga kon patay na ako, magahimo gid kamo sang kalautan kag isikway ninyo ang tanan nga ginasugo ko sa inyo. Sa ulihi, magaabot sa inyo ang mga katalagman kay magahimo kamo sing malaot sa panulok sang Ginoo kag paakigon ninyo siya paagi sa inyo himuon.”

Ang Kanta ni Moises

30Dayon ginpabati ni Moises sa bug-os nga katilingban sang Israel ang ini nga kanta halin sa umpisa hasta sa katapusan:

Hoffnung für Alle

5. Mose 31:1-30

Mose gibt letzte Anweisungen und segnet die Israeliten

(Kapitel 31–34)

Mose ermutigt die Israeliten und Josua

1Mose sprach weiter zu den Israeliten:31,1 Oder: Mose trat vor die Israeliten und sagte:. 2»Ich bin jetzt 120 Jahre alt und kann euch nicht länger führen. Außerdem hat der Herr mir verboten, den Jordan zu überqueren. 3Er selbst, der Herr, euer Gott, wird vor euch hergehen. Er wird die Völker, auf die ihr trefft, vernichten und euch helfen, ihr Land einzunehmen. Josua wird dabei die Führung übernehmen, wie der Herr es bestimmt hat. 4Der Herr löscht die Völker dort genauso aus wie hier die Amoriter mit ihren Königen Sihon und Og. 5Wenn er sie in eure Gewalt gibt, dann behandelt sie, wie er es euch durch mich befohlen hat. 6Seid mutig und stark! Habt keine Angst und lasst euch nicht von ihnen einschüchtern! Denn der Herr, euer Gott, geht mit euch. Er hält immer zu euch und lässt euch nicht im Stich!«

7Dann rief Mose Josua zu sich und sagte vor allen Israeliten zu ihm: »Sei mutig und stark! Denn du wirst dieses Volk in das Land bringen, das der Herr euch gibt, wie er es euren Vorfahren versprochen hat. Du wirst dieses Land unter den Israeliten aufteilen. 8Der Herr selbst geht vor dir her. Er steht dir bei und verlässt dich nicht. Immer hält er zu dir. Hab keine Angst und lass dich von niemandem einschüchtern!«

Alle sieben Jahre wird das Gesetz vorgelesen

9Mose schrieb das ganze Gesetz auf und überreichte es den führenden Männern Israels und den Priestern vom Stamm Levi, die für die Bundeslade verantwortlich waren. 10-11Er sagte zu ihnen: »Lest dieses Gesetz alle sieben Jahre, im Jahr des Schuldenerlasses, den Israeliten vor, wenn sie sich am Laubhüttenfest beim Heiligtum des Herrn versammeln. 12Ruft dann das ganze Volk zusammen, Männer, Frauen und Kinder und auch die Ausländer, die bei euch leben. Sie alle sollen das Gesetz hören. Sie sollen lernen, was darin steht, damit sie Ehrfurcht vor dem Herrn, eurem Gott, haben und alle Gebote genau befolgen. 13Auch die Kinder, die das Gesetz noch nicht kennen, sollen genau zuhören, damit sie stets dem Herrn, eurem Gott, in Ehrfurcht begegnen. Die Gebote sollen euer Leben in dem Land jenseits des Jordan bestimmen, das ihr nun in Besitz nehmt.«

Ein Lied soll an Gottes Bund erinnern

14Der Herr sprach zu Mose: »Hör zu! Du wirst nun bald sterben. Ruf Josua und komm mit ihm in mein heiliges Zelt! Ich will ihm jetzt Anweisungen für seine neue Aufgabe geben.«

Mose und Josua gingen zum Heiligtum, 15und der Herr erschien am Eingang in der Wolkensäule. 16Er sprach zu Mose: »Nach deinem Tod werden die Israeliten mich verlassen und den Bund brechen, den ich mit ihnen geschlossen habe. Sie werden sich mit fremden Göttern einlassen, die sie in ihrem neuen Land kennen lernen. 17Doch damit fordern sie meinen Zorn heraus. Ich werde mich von ihnen abwenden und mich vor ihnen verbergen. Ihre Schuld müssen sie teuer bezahlen, Not und Elend wird über sie hereinbrechen. Sie werden sich fragen: ›Hat unser Gott uns verlassen? Ist das der Grund für unsere Not?‹ 18Ich aber werde mich völlig von ihnen zurückziehen, weil sie gegen mich gesündigt haben und anderen Göttern nachgelaufen sind.

19Und nun sollt ihr ein Lied für die Israeliten aufschreiben. Sie sollen es lernen und singen. Dann können sie nicht sagen, sie hätten nicht gewusst, was ich von ihnen wollte. 20Ich bringe die Israeliten jetzt in das Land, das ich ihren Vorfahren versprochen habe, ein Land, in dem es selbst Milch und Honig im Überfluss gibt. Sie werden dort essen, bis sie satt sind, ja, bis sie fett werden! Sie werden mich verachten und sich anderen Göttern zuwenden. Den Bund mit mir werden sie brechen und den Götzen dienen. 21Wenn dann großes Unheil über sie hereinbricht, wird dieses Lied ihnen zeigen, dass sie selbst schuld daran sind. Sie werden das Lied nie vergessen, jede Generation wird es der nächsten beibringen. Ich gebe es den Israeliten mit auf den Weg, denn ich weiß genau, was schon heute in ihnen vorgeht, bevor sie das versprochene Land überhaupt betreten haben.«

22Mose schrieb das Lied noch am selben Tag auf und brachte es den Israeliten bei.

23Dann redete der Herr auch mit Josua, dem Sohn Nuns: »Sei stark und mutig! Denn du wirst die Israeliten in das Land bringen, das ich ihnen versprochen habe. Ich selbst werde dir beistehen.«

24Nachdem Mose das ganze Gesetz auf eine Schriftrolle geschrieben hatte, 25sagte er zu den Leviten, die für die Bundeslade des Herrn verantwortlich waren: 26»Legt die Rolle mit dem Gesetz neben die Bundeslade des Herrn, eures Gottes. Sie klagt euch an, wenn ihr nicht das tut, was Gott von euch erwartet. 27Ich weiß, wie widerspenstig und eigensinnig ihr seid. Solange ich bei euch war, habt ihr euch immer wieder gegen den Herrn aufgelehnt. Wie wird es erst sein, wenn ich gestorben bin! 28Alle führenden Männer eurer Sippen und Stämme sollen zu mir kommen. Sie sollen mit eigenen Ohren hören, was ich zu sagen habe. Himmel und Erde sind dabei meine Zeugen. 29Denn ich weiß, dass ihr nach meinem Tod ins Verderben lauft und den Weg verlasst, den ich euch gewiesen habe. Am Ende werdet ihr ins Unglück stürzen, weil ihr tut, was dem Herrn missfällt, und damit seinen Zorn herausfordert.«

30Dann trug Mose den versammelten Israeliten das ganze Lied vor, das der Herr ihn aufschreiben ließ.