Ang Pulong Sang Dios

Deuteronomio 1

Ginmanduan sang Dios ang mga Israelinhon sa Paghalin sa Bukid sang Sinai

1Ini nga libro parte sa mga mensahi nga ginsiling ni Moises sa tanan nga Israelinhon samtang didto sila sa kamingawan, sa sidlangan sang Suba sang Jordan. Nagakampo sila sa Kapatagan sang Jordan[a] malapit sa Suf, sa tunga sang Paran, Tofel, Laban, Hazerot, kag Dizahab. (Mga onse ka adlaw nga pagpanglakaton halin sa Bukid sang Sinai[b] pakadto sa Kadesh Barnea kon mag-agi sa Bukid sang Seir.)

Sang nahauna nga adlaw sang ika-11 nga bulan, sang ika-40 nga tuig halin sang paghalin sang mga Israelinhon sa Egipto, ginhambal ni Moises sa ila ang tanan nga ginpasiling sang Ginoo nga ihambal sa ila. Natabo ini matapos nga napierdi ni Moises[c] si Sihon nga hari sang mga Amornon, nga nagaestar sa Heshbon, kag si Og nga hari sang Bashan, nga nagaestar sa Ashtarot kag Edrei.

Gani ginsugid sa ila ni Moises ang kasuguan sang Ginoo didto sa sidlangan sang Suba sang Jordan, sa teritoryo sang Moab. Siling niya, “Sang didto kita sa Horeb nagsiling sa aton ang Ginoo nga aton Dios, ‘Dugay na ang inyo pagtiner sa sini nga bukid, gani maglakat na kamo. Magkadto kamo sa mga kabukiran sang mga Amornon kag sa mga lugar sa palibot sini—sa Kapatagan sang Jordan,[d] sa kabukiran, sa mga bulobukid sa nakatundan,[e] sa Negev, kag sa mga lugar sa baybayon. Magkadto kamo sa duta sang mga Canaanhon kag sa Lebanon, hasta sa dako nga suba nga amo ang Eufrates. Tan-awa ninyo! Ginahatag ko ini nga mga duta sa inyo. Lakat kamo kag panag-iyahi ini nga mga duta nga ginpromisa ko sa inyo mga katigulangan nga si Abraham, Isaac kag Jacob, kag sa ila mga kaliwat.’ ”

Nagpili si Moises sang mga Opisyal nga Magbulig sa Iya sa Paghukom

Nagsiling pa si Moises, “Sang sadto nga tion, nagsiling ako sa inyo: ‘Indi ko kamo masarangan nga panguluhan nga ako lang isa. 10 Ginpadamo kamo sang Ginoo nga inyo Dios, kag karon daw pareho na kamo kadamo sa mga bituon sa langit. 11 Kabay pa nga ang Ginoo, ang Dios sang inyo mga katigulangan, magpadamo pa gid sa inyo sing linibo pa ka pilo kag pakamaayuhon niya kamo suno sa iya ginpromisa. 12 Pero paano ko mahusay ang inyo mga pag-ilinaway kag mga problema nga ako lang? 13 Gani magpili kamo sa tagsa ninyo ka tribo sang mga tawo nga maalamon, may maayo nga paghangop kag talahuron, kag padumalahon ko sila sa inyo.’

14 “Komporme kamo nga maayo ang akon plano. 15 Gani ginpadumala ko sa inyo bilang mga hukom kag opisyal ang mga tawo nga maalamon kag talahuron halin sa inyo mga tribo. Ang iban responsable sa 1,000 ka tawo, ang iban sa 100, ang iban sa 50, kag ang iban sa 10. 16 Sadto nga tion ginmanduan ko ang inyo mga hukom, ‘Husaya ninyo ang mga kaso sang mga tawo, kag maghukom kamo sing matarong, indi lamang sa mga Israelinhon kundi pati man sa mga indi Israelinhon nga nagaestar upod sa inyo. 17 Kinahanglan wala kamo sing may ginapasulabi sa inyo paghukom; pamatii ninyo sing palareho ang mga imol kag manggaranon. Indi kamo magkahadlok bisan kay sin-o, kay ang inyo paghukom naghalin sa Dios. Kon mabudlay ang kaso para sa inyo, dal-a ina sa akon kay ako ang bahala sa paghukom sina.’ 18 Kag ginsilingan ko man kamo sadto sang tanan nga dapat ninyo pagahimuon.

Nagpadala Sila sang mga Espiya

19 “Dayon, suno sa mando sang Ginoo nga aton Dios, naghalin kita sa Bukid sang Sinai,[f] kag nagpanglakaton sa malapad kag makahaladlok nga kamingawan nga nakita ninyo mismo, kag nagpakadto kita sa kabukiran sang mga Amornon. Pag-abot naton sa Kadesh Barnea, 20 nagsiling ako sa inyo, ‘Nakaabot na kamo sa kabukiran sang mga Amornon nga ginahatag sa aton sang Ginoo nga aton Dios. 21 Tan-awa ang duta nga ginahatag niya sa inyo! Panag-iyahi ninyo ini suno sa ginsiling sang Ginoo, ang Dios sang inyo mga katigulangan. Indi kamo magkahadlok ukon magkaluya.’

22 “Dayon nagpalapit kamo tanan sa akon kag nagsiling, ‘Magpadala anay kita sang mga tawo sa pagpang-espiya sa duta agod masugiran nila kita sang aton alagyan kag sang mga banwa nga aton kadtuan.’

23 “Nahunahunaan ko nga maayo man ato nga plano; gani nagpili ako sang dose ka tawo, isa sa kada tribo. 24 Naglakat sila kag nag-agi sa kabukiran, kag nakaabot sila sa Eshcol nga ililigan sang tubig, kag nagpang-espiya sila didto. 25 Sa ila pagbalik may dala sila sa aton nga mga prutas halin didto, kag nagbalita man sila nga maayo ang duta nga ginahatag sang Ginoo nga aton Dios sa aton.

26 “Pero indi kamo gusto magkadto didto; nagsupak kamo sa sugo sang Ginoo nga inyo Dios. 27 Nagkumod kamo sa inyo mga tolda kag nagsiling, ‘Ginakaugtan kita sang Ginoo, gani ginpaguwa niya kita sa Egipto agod itugyan sa mga kamot sang mga Amornon sa paglaglag sa aton. 28 Paano kita makakadto didto? Ginpahadlok kita sang mga nagpang-espiya sa duta. Nagsiling sila nga ang mga tawo didto mas makusog kag mas mataas sang sa aton, kag ang ila mga banwa dalagko kag napalibutan sang mga pader nga ang kataason daw lambot na sa langit. Kag nakita pa nila didto ang mga kaliwat ni Anak.’

29 “Dayon nagsiling ako sa inyo, ‘Indi kamo magpakulba ukon magkahadlok sa ila. 30 Ang Ginoo nga inyo Dios magauna sa inyo kag magapakig-away mismo para sa inyo, pareho sang inyo nakita nga iya ginhimo sa Egipto 31 kag sa kamingawan. Nakita ninyo kon paano kamo gin-atipan sang Ginoo nga inyo Dios sa tanan ninyo nga dalanon, pareho sa amay nga nagaatipan sang iya anak, hasta nga nakaabot kamo sa sini nga lugar.’

32 “Pero bisan pa sining tanan, wala kamo nagsalig sa Ginoo nga inyo Dios 33 nga nagpanguna sa inyo sa paglakat, paagi sa kalayo kon gab-i kag sa panganod kon adlaw. Ginpangitaan niya kamo sang mga lugar nga inyo makampuhan kag gintudluan kon diin kamo maagi.

34 “Sang mabatian sang Ginoo ang inyo mga reklamo, naakig siya kag nagpanumpa, 35 ‘Wala sing bisan isa sa sining malaot nga henerasyon nga makakita sang maayo nga duta nga akon ginsumpa nga ihatag sa ila mga katigulangan, 36 luwas lang kay Caleb nga anak ni Jefune. Makita niya ini, kag ihatag ko sa iya kag sa iya mga kaliwat ang ila parte sa duta nga iya ginkadtuan, kay nagsunod siya sa akon sa bug-os niya nga tagipusuon.’

37 “Tungod sa inyo, naakig man ang Ginoo sa akon. Nagsiling siya sa akon, ‘Bisan ikaw indi makasulod sa amo nga duta. 38 Pero ang imo kabulig nga si Josue nga anak ni Nun makasulod didto. Paisuga siya, kay siya ang magapangulo sa mga Israelinhon sa pagpanag-iya sang duta.’

39 Dayon nagsiling ang Ginoo sa aton tanan, ‘Makasulod man sa amo nga duta ang inyo mga kabataan nga wala pa sang buot. Nahadlok kamo nga basi bihagon sila, pero sa ila ko ihatag ini nga duta kag panag-iyahan nila ini. 40 Pero kamo iya, balik kamo sa kamingawan pakadto sa Mapula nga Dagat.’

41 “Dayon nagsiling kamo, ‘Nakasala kami sa Ginoo. Malakat kami kag magpakig-away suno sa ginmando sang Ginoo nga amon Dios sa amon.’ Gani ang kada isa sa inyo nagpreparar sang iya mga armas, nga nagahunahuna nga mahapos lang ang pag-agaw sa mga kabukiran.

42 “Pero nagsiling ang Ginoo sa akon, ‘Silinga sila nga indi maglakat kag magpakig-away, tungod kay indi ako mag-upod sa ila. Mapierdi sila sang ila mga kaaway.’

43 “Gani ginsilingan ko kamo, pero wala kamo nagpamati sa akon. Nagsupak kamo sa sugo sang Ginoo, kag sa inyo kahambog nagsalakay gid kamo sa kabukiran. 44 Dayon nagpakig-away sa inyo ang mga Amornon nga nagaestar didto, kag daw sa mga putyukan sila nga naglagas kag nagpierdi sa inyo halin sa Seir hasta sa Horma. 45 Nagbalik kamo kag naghilibion sa Ginoo, pero wala siya nagpamati ukon nagsapak sa inyo. 46 Amo ina nga nagtiner kamo sing madugay sa Kadesh.

Notas al pie

  1. 1:1 Kapatagan sang Jordan: sa Hebreo, Araba.
  2. 1:2 Bukid sang Sinai: sa Hebreo, Horeb.
  3. 1:4 ni Moises: ukon, sang Ginoo.
  4. 1:7 Kapatagan sang Jordan: sa Hebreo, Araba.
  5. 1:7 mga bulobukid sa nakatundan: sa Hebreo, Shefela.
  6. 1:19 Bukid sang Sinai: sa Hebreo, Horeb.

Nya Levande Bibeln

5 Mosebok 1

1-2 Denna bok återger Moses tal till Israels folk, när de slagit läger i dalen Araba i Moabs öken, på östra sidan av floden Jordan, mitt emot Suf, mellan städerna Paran, Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab. Det tar bara elva dagar att gå till fots från berget Horeb till Kades-Barnea, om man tar vägen förbi berget Seir.

I det fyrtionde året efter uttåget ur Egypten, på den första dagen i elfte månaden, meddelade Mose folket allt det som Herren hade talat med honom om beträffande dem.

Vid den tiden när talet hölls hade amoreernas kung Sihon redan blivit besegrad vid Hesbon, och Og, kung i Basan, hade besegrats vid Astarot, i närheten av Edrei.

Det var öster om Jordan, i Moab, som Mose började sitt tal till Israel. Talet innehöll alla de lagar och förordningar som Gud hade befallt honom att meddela folket:

Ledare från varje stam

Herren, vår Gud, sa till oss vid berget Horeb: 'Ni har stannat här tillräckligt länge.

Gå nu och inta amoreernas bergsbygd, Arabas dal och Negev, hela Kanaans land och Libanon, hela området från Medelhavskusten till floden Eufrat.

Jag har gett er allt detta! Gå nu och ta det land i besittning som Herren lovade era förfäder Abraham, Isak och Jakob och alla deras ättlingar.'

Då sa jag till er: Jag behöver hjälp! Jag orkar inte bära ansvaret för er alldeles ensam,

10 för Herren har förökat er så att ni är lika många som stjärnorna.

11 Måtte han föröka er tusen gånger till och välsigna er som han har lovat,

12 men hur ska en enda man ensam kunna klara av alla problem som uppstår?

13 Välj alltså ut några män från varje stam, sådana som är visa, erfarna och förståndiga, så ska jag låta dem bli era ledare.

14 Ni gick med på förslaget.

15 Jag tog männen ni hade utsett, några från varje stam, och lät dem bli mina medhjälpare med ansvar över tusen, hundra, femtio och tio, med uppgift att avgöra era tvister och hjälpa er på olika sätt.

16 Jag förmanade dem att alltid vara rättvisa, och vara det även mot utlänningar!

17 Jag sa till dem: När ni dömer ska ni inte favorisera en man därför att han är rik. Och ni ska vara lika rättvisa mot både små och stora. Var inte rädda för deras missnöje, för ni dömer i Guds ställe! Om det dyker upp något fall som ni tycker är för svårt, kan ni låta mig ta hand om det.

18 Samtidigt gav jag er också en hel del andra instruktioner.

19-21 Sedan lämnade vi berget Horeb och vandrade genom den väldiga och besvärliga öknen, tills vi slutligen kom fram till amoreernas bergsbygd dit Herren ledde oss.Vi var då vid Kades-Barnea på gränsen till det utlovade landet, och jag sa till er: Herren Gud har gett oss det här landet. Gå nu och inta det, som han har befallt oss! Var inte rädda och tveka inte!

22 Men då svarade ni: 'Låt oss först skicka iväg spejare, som kan undersöka var det går bäst att ta sig in i landet, och som kan föreslå vilka städer vi ska anfalla först.'

23 Det verkade vara ett bra förslag, så jag valde ut tolv spejare, en från varje stam.

24-25 De gick över bergen och kom till Eskols dal. Sedan kom de tillbaka med olika frukter de hade plockat i landet. Vad vi fick se var nog för att övertyga oss om att det verkligen var ett bördigt land som Herren, vår Gud, hade gett oss.

Uppror mot Herren

26 Men ni vägrade att gå in dit och gjorde uppror mot Herren.

27 Ni muttrade och klagade i era tält och sa: 'Herren måste tycka illa om oss, eftersom han har lett oss hit från Egypten, bara för att dödas här av dessa amoreer.

28 Vad är det vi ger oss in i? Våra bröder, som utforskade landet, har skrämt oss med det de berättat. De påstår att folket i landet är stort och mäktigt och att städernas murar reser sig högt upp mot himlen! De har till och med sett jättar där, Anaks ättlingar!'

29 Men då svarade jag: Var inte rädda!

30 Herren Gud är er ledare, och han kommer att strida för er och göra stora under, precis som ni såg att han gjorde i Egypten.

31 Och ni vet vilken omsorg han har haft om er också här i öknen, alldeles som en far som tar hand om sina barn!

32 Men inget jag sa tycktes hjälpa.Ni vägrade att tro på Herren, vår Gud,

33 som hade lett er hela vägen, valt ut de bästa lägerplatserna och gått före oss i eld om natten och i ett moln om dagen.

34-35 Herren hörde hur ni klagade, och han blev förargad. Han lovade att inte en enda då levande vuxen skulle få leva länge nog för att få se det underbara land han hade lovat deras förfäder.

36 Det enda undantaget var Kaleb, Jefunnes son. Han hade helhjärtat följt Herren, och därför skulle han som ett personligt arv få sin del av det land som han varit med om att utforska.

37 Herren blev till och med förargad på mig för er skull och sa: 'Du ska inte få komma in i det utlovade landet!

38 I stället ska din medhjälpare, Josua, Nuns son, bli den som leder folket. Uppmuntra honom när han förbereder sig att ta över ansvaret.

39 Jag kommer att ge landet till era barn, som ännu inte kan skilja på gott och ont, och som ni har påstått skulle tvingas bli slavar.

40 Men ni får vända om och gå tillbaka genom öknen mot Röda havet.'

41 Då bekände ni era synder: 'Vi har syndat! Vi vill gå in i landet och strida och kämpa för det, som Herren, vår Gud, har sagt till oss.' Ni tog alltså era vapen och tänkte att det skulle bli en enkel sak att inta hela området.

42 Men Herren sa till mig: 'Säg till dem att inte göra det, för jag tänker inte gå med dem. De kommer att bli besegrade av fienden.'

43 Jag lydde Herren, men ingen brydde sig om vad jag sa. I stället handlade ni än en gång rakt emot Herrens befallning och gick upp i bergsbygden för att strida.

44 Men amoreerna som bodde där kom emot er som en bisvärm och dödade israeliter hela vägen från Seir till Horma.

45 Då återvände Israels folk till Herren och grät inför honom, men han ville inte lyssna.

46 Sedan blev vi kvar ganska länge i Kades.