2 Samuel 16 – HLGN & HOF

Ang Pulong Sang Dios

2 Samuel 16:1-23

Si David kag si Ziba

1Sang makalampuwas lang si David sa ibabaw sang bukid, ginsugata siya ni Ziba nga suluguon ni Mefiboshet. May duha siya ka asno nga may karga nga 200 ka tinapay, 100 ka hakop sang pasas, 100 ka luto nga prutas,16:1 prutas: Siguro prutas nga higos ukon pomegranata. kag bino nga nasulod sa suludlan nga panit. 2Ginpamangkot ni David si Ziba, “Ngaa nagdala ka sina?” Nagsabat si Ziba, “Ang mga asno para sakyan sang imo pamilya, ang mga tinapay kag mga prutas para kaunon ninyo sang imo mga kaupod, kag ang bino imnon ninyo kon kapuyon kamo sa kamingawan.”

3Nagpamangkot si David, “Diin na si Mefiboshet, ang apo sang imo agalon nga si Saul?” Nagsabat si Ziba, “Nagpabilin siya sa Jerusalem, tungod nagahunahuna siya nga paharion siya sang katawhan sang Israel sa sini nga tion sa ginharian sang iya lolo.” 4Nagsiling si David, “Kon amo sina, ginahatag ko sa imo subong ang tanan nga ginapanag-iyahan ni Mefiboshet.” Nagsiling si Ziba, “Mahal nga Hari, handa ako sa pag-alagad sa imo. Kabay pa nga malipay ka sa akon.”

Ginpakamalaot ni Shimei si David

5Sang nagahinampot si Haring David sa Bahurim, may tawo nga nagguwa sa sina nga banwa kag ginapakamalaot niya si David. Ini nga tawo amo si Shimei nga anak ni Gera kag paryente ni Saul. 6Ginbato niya si David kag ang iya mga opisyal bisan pa nga ginalibutan si David sang iya mga tinawo kag mga badigard. 7Amo ini ang iya pakamalaot kay David: “Indi ka magsulod sa amon banwa, ikaw nga manugpatay kag malaot nga tawo! 8Ginabalusan ka sang Ginoo sa imo pagpatay kay Saul kag sa iya panimalay. Gin-agaw mo ang iya ginharian, pero karon ginhatag ini sang Ginoo sa imo anak nga si Absalom. Nalaglag ka tungod sa imo pagpamatay.”

9Nagsiling sa hari si Abishai nga anak ni Zeruya, “Mahal nga Hari, ngaa bala nga ginapabay-an mo lang nga pakamalauton ka sang sina nga tawo nga pareho man lang sa patay nga ido? Tuguti ako nga utdan siya sang ulo.” 10Pero nagsiling ang hari, “Kamo nga mga anak ni Zeruya, ano ang inyo labot? Kon ginsugo siya sang Ginoo nga pakamalauton ako, sin-o ako nga magpugong sa iya?” 11Nagsiling dayon si David kay Abishai kag sa tanan niya nga opisyal, “Kon ang anak ko mismo nagatinguha sa pagpatay sa akon, ano pa gid ayhan ining paryente ni Saul?16:11 paryente ni Saul: sa Hebreo, Benjaminhon. Pabay-i lang ninyo siya kay ang Ginoo ang nagsugo sa iya. 12Basi pa lang makita sang Ginoo ang akon kalisod, kag balusan niya ako sang pagpakamaayo sa baylo sang pagpakamalaot nga nabaton ko subong.”

13Gani nagpadayon si David kag ang iya mga tinawo sa paglakat. Sige man ang sunod ni Shimei sa ila, pero sa kilid lang siya sang bukid nag-agi. Samtang nagalakat siya ginapakamalaot niya si David kag ginahabuyan sang bato kag duta. 14Kinapoy gid si David kag ang tanan niya nga tinawo, gani nagpahuway-huway sila pag-abot nila sa Suba sang Jordan.16:14 sa Suba sang Jordan: Wala ini sa Hebreo, pero makita sa isa ka Griego nga teksto.

Nagpakigkita si Hushai kay Absalom

15Sa pihak nga bahin, nag-abot sa Jerusalem si Absalom, si Ahitofel, kag ang iban pa nga mga Israelinhon. 16Nag-abot man didto si Hushai nga Arkhanon, nga amigo ni David, kag nagkadto siya kay Absalom kag nagsiling sa iya, “Mabuhay ang hari! Mabuhay ang hari!” 17Ginpamangkot ni Absalom si Hushai, “Diin na ang imo pag-unong sa imo amigo nga si David? Ngaa wala ka mag-upod sa iya?” 18Nagsabat si Hushai, “Indi puwede! Sa imo ako maupod kay ikaw ang ginpili sang Ginoo kag sang bug-os nga katawhan sang Israel nga mangin hari. 19Luwas sina, sin-o pa abi ang alagaran ko kundi ikaw nga anak ni David? Subong nga nag-alagad ako sa imo amay, magaalagad man ako sa imo.”

Ang Laygay ni Ahitofel kay Absalom

20Karon, nagsiling si Absalom kay Ahitofel, “Sugiri ako kon ano ang himuon ta.” 21Nagsabat si Ahitofel, “Maghulid ka sa mga asawa sang imo amay nga iya ginbilin sa pag-atipan sang palasyo. Dayon mahibaluan sang tanan nga Israelinhon nga ginpaakig mo gid ang imo amay, kag tungod sini mangisog pa gid ang imo mga tinawo.” 22Gani nagpatindog sila sang tolda para kay Absalom sa atop sang palasyo, kag makita sang bug-os nga Israel nga nagasulod siya didto sa paghulid sa mga asawa sang iya amay.

23Sadto nga panahon nagasunod gid si Absalom sa mga laygay ni Ahitofel, subong sang ginhimo ni David. Kay ang pagkabig nila sa laygay ni Ahitofel pareho nga naghalin sa Dios.

Hoffnung für Alle

2. Samuel 16:1-23

Ziba verleumdet Mefi-Boschet

1Als David den Gipfel des Ölbergs verlassen hatte und seinen Weg fortsetzen wollte, kam ihm Ziba, der Diener von Sauls Enkel Mefi-Boschet, entgegen. Er führte zwei gesattelte Esel mit sich, denen er zweihundert Brote, hundert Rosinenkuchen, hundert frische Früchte und einen Weinschlauch aufgeladen hatte. 2»Was hast du damit vor?«, wollte der König wissen. Ziba antwortete: »Die Esel sind als Reittiere für deine Familie gedacht, das Brot und das Obst für deine Leute und der Wein zur Stärkung für alle, die auf dem Weg durch die Wüste müde werden.« 3»Und wo ist Mefi-Boschet, der Enkel deines früheren Herrn?«, fragte der König. Ziba antwortete: »Der wollte in Jerusalem bleiben. Er hat behauptet, dass die Israeliten ihm heute das Königreich seines Großvaters Saul zurückgeben werden.« 4Da erwiderte David: »Ab sofort gehört dir, Ziba, der ganze Besitz von Mefi-Boschet!« Ziba sagte: »Ich bin dir ergeben, mein Herr und König! Für mich zählt nur eines: dass du mir deine Gunst schenkst.«

Schimi beschimpft David

5Als König David nach Bahurim kam, lief ihm ein Mann aus dem Ort entgegen und beschimpfte ihn. Es war Schimi, ein Sohn von Gera, der mit Saul verwandt war. 6Schimi ließ sich von der Leibwache und den Elitesoldaten, die den König umgaben, nicht abschrecken und warf mit Steinen nach David und seinem Gefolge. 7Dabei fluchte er und schrie: »Verschwinde, du Verbrecher, du Mörder! 8Ja, du bist schuld daran, dass Saul und seine Familie umgekommen sind, du hast die Herrschaft einfach an dich gerissen! Jetzt aber straft dich der Herr für das unschuldig vergossene Blut: Er hat deinen Sohn Absalom an deiner Stelle zum König gemacht und dich ins Unglück gestürzt. Etwas Besseres hast du auch nicht verdient, du Mörder!«

9Da sagte Abischai, der Sohn von Davids Schwester Zeruja, zum König: »Wie kommt dieser Nichtsnutz dazu, dich so zu beschimpfen? Lass mich hingehen und ihm den Kopf abschlagen!« 10Doch David bremste ihn: »Wie oft muss ich es dir und deinem Bruder Joab noch sagen: Ich halte nichts von euren Racheakten! Soll dieser Schimi mich doch beschimpfen! Wenn der Herr es ihm befohlen hat – können wir es ihm dann verbieten?« 11Nun wandte David sich an seine Soldaten, die um ihn standen: »Wenn schon mein eigener Sohn mir nach dem Leben trachtet, dann ist es doch von diesem Verwandten Sauls erst recht zu erwarten! Lasst ihn nur schimpfen und fluchen! Bestimmt hat der Herr es ihm befohlen. 12Doch ich hoffe, dass der Herr mich nicht alleinlässt in meinem Elend. Vielleicht verwandelt er Schimis Flüche in Segen.«

13David und seine Leute setzten ihren Weg fort. Schimi lief ihnen am Berghang entlang nach, fluchte und warf mit Steinen und Erdklumpen nach dem König. 14Erschöpft erreichten sie schließlich den Jordan und ruhten sich dort aus.

Absalom in Jerusalem

15Inzwischen waren Absalom und seine Anhänger in Jerusalem eingezogen. Auch Ahitofel hatte sich ihnen angeschlossen. 16Bald darauf kam Davids Freund und Berater Huschai zu Absalom und rief ihm zu: »Hoch lebe der König! Hoch lebe der König!« 17Da spottete Absalom: »Und so einer nennt sich Freund des Königs! Ist deine Liebe zu ihm schon erloschen? Warum bist du nicht mit deinem Freund gegangen?« 18Huschai antwortete: »Ich stehe zu dem König, den der Herr und sein Volk auserwählt haben! Der und kein anderer ist mein Herr! 19Außerdem bist du doch Davids Sohn. Ich werde dir ergeben sein, so wie ich deinem Vater treu ergeben war.«

20Danach wandte Absalom sich an Ahitofel und fragte: »Was sollen wir nun weiter unternehmen? Gib mir einen Rat!« 21Ahitofel erwiderte: »Dein Vater hat doch einige Nebenfrauen hiergelassen, damit der Palast nicht unbeaufsichtigt bleibt. Hol sie dir und schlaf mit ihnen! Dann sieht ganz Israel, dass du dich bei deinem Vater verhasst gemacht hast, und deine Anhänger werden noch entschlossener zu dir halten.« 22Da schlug man auf dem Dach des Palasts für Absalom ein Zelt auf. Ganz Israel wurde Zeuge, als er mit den Nebenfrauen seines Vaters dort hineinging, um mit ihnen zu schlafen.

23Damals wurden Ahitofels Ratschläge bereitwillig befolgt, als kämen sie von Gott. So war es schon bei David gewesen, und daran änderte sich auch bei Absalom nichts.