2 Hari 13 – HLGN & BDS

Ang Pulong Sang Dios

2 Hari 13:1-25

Ang Paghari ni Jehoahaz sa Israel

1Nangin hari sang Israel si Jehoahaz nga anak ni Jehu sang ika-23 nga tuig sang paghari ni Joash, nga anak ni Ahazia, sa Juda. Sa Samaria nag-estar si Jehoahaz, kag naghari siya sa sulod sang 17 ka tuig. 2Malain ang iya ginhimo sa panulok sang Ginoo. Ginsunod niya ang mga sala ni Jeroboam nga anak ni Nebat, nga nangin kabangdanan sang pagpakasala sang mga taga-Israel. Kag wala gid siya nagbiya sa sini nga mga sala. 3Gani naakig ang Ginoo sa Israel. Kag sa malawig nga tion ginpasakop niya sila kay Haring Hazael sang Aram kag sa iya anak nga si Ben Hadad.

4Nagpangamuyo si Jehoahaz sa Ginoo, kag ginpamatian siya sang Ginoo, kay nakita sang Ginoo ang puwerte nga pagpamigos sang hari sang Aram sa Israel. 5Ginhatagan sila sang Ginoo sang pangulo nga naghilway sa ila sa mga taga-Aram. Gani nagpuyo liwat sing malinong ang mga Israelinhon pareho sang una. 6Pero wala sila magbiya sa pagsunod sa mga sala sang panimalay ni Jeroboam, nga nangin kabangdanan sang ila pagpakasala. Wala man nila paggub-a ang hulohaligi nga simbolo sang diosa nga si Ashera sa Samaria.

7Sang ulihi ang nabilin kay Jehoahaz amo na lang ang 50 ka manugkabayo, 10 ka karwahe, kag 10,000 ka soldado, kay ang iban ginpamatay sang hari sang Aram, nga daw sa yab-ok nga gintasak-tasak.

8Ang iban pa nga estorya parte sa paghari ni Jehoahaz, kag ang iya bantog nga mga binuhatan kag ang tanan niya nga ginhimo, nasulat sa Libro sang Kasaysayan sang mga Hari sang Israel. 9Sang napatay si Jehoahaz, ginlubong siya sa ginlubngan sang iya mga katigulangan sa Samaria. Kag si Jehoash nga iya anak amo ang nagbulos sa iya bilang hari.

Ang Paghari ni Jehoash sa Israel

10Nangin hari sang Israel si Jehoash nga anak ni Jehoahaz sang ika-37 nga tuig sang paghari ni Joash sa Juda. Sa Samaria nag-estar si Jehoash, kag naghari siya sa sulod sang 16 ka tuig. 11Malain ang iya ginhimo sa panulok sang Ginoo. Wala siya nagbiya sa mga sala ni Jeroboam nga anak ni Nebat, nga nangin kabangdanan sang pagpakasala sang mga taga-Israel.

12Ang iban pa nga estorya parte sa paghari ni Jehoash, kag ang iya bantog nga mga binuhatan kag ang tanan niya nga ginhimo, pati ang iya pagpakig-away kay Haring Amazia sang Juda, nasulat sa Libro sang Kasaysayan sang mga Hari sang Israel. 13Sang napatay si Jehoash, ginlubong siya sa Samaria, didto sa ginlubngan sang mga hari sang Israel. Kag ang iya anak nga si Jeroboam II amo ang nagbulos sa iya bilang hari.

Napatay si Elisha

14Sang buhi pa si Haring Jehoash, nagmasakit si Elisha kag daw mapatay na gid siya. Nagkadto si Haring Jehoash sa iya kag naghibi sa iya. Nagsiling si Jehoash, “Amay ko, Amay ko! Ang mga karwahe kag mga manugkarwahe sang Israel!”13:14 Ang mga karwahe… sang Israel: Posible ang buot silingon, si Elisha manugdepensa sang Israel ukon wala sing mahimo ang depensa sang Israel kon wala siya. 15Nagsiling si Elisha, “Magkuha ka sang pana kag mga baslay.”13:15 pana kag mga baslay: sa English, bow and arrows. Kag gintuman ini ni Jehoash. 16Dayon ginsilingan siya ni Elisha nga uyatan niya ang pana. Sang ginauyatan na niya ini, ginkaptan ni Elisha ang iya kamot 17kag ginsilingan siya, “Abrihi ang bintana sa sidlangan dampi.” Kag gin-abrihan niya ini. Dayon ginsilingan siya ni Elisha nga magpana siya. Kag sang nagpana siya, nagsiling si Elisha, “Ina nga baslay palatandaan nga padaugon ka sang Ginoo kontra sa Aram. Laglagon mo sing bug-os ang mga Arameanhon sa Afek.”

18Ginsilingan liwat ni Elisha si Jehoash nga magkuha sang mga baslay. Kag sang nagkuha siya, nagsiling si Elisha, “Panaa ang duta.” Kag ginpana niya ang duta sang tatlo ka beses, kag dayon nag-untat siya. 19Naakig si Elisha sa iya kag nagsiling, “Kuntani lima ukon anom ka beses mo ini ginpana agod malaglag mo sing bug-os ang mga Arameanhon. Pero karon, mapierdi mo lang sila sing tatlo ka beses.”

20Sang ulihi napatay si Elisha kag ginlubong.

Kada tuig may grupo sang mga Moabnon nga nagasalakay sa Israel. 21Isa sina ka tion, may mga Israelinhon nga magalubong kuntani sang patay. Pero sang makakita sila sang grupo sang mga Moabnon nga nagasalakay, gindali-dali nila sulod ang bangkay sa kuweba nga ginlubngan ni Elisha kag nagpalagyo. Pagtandog sang bangkay sa mga tul-an ni Elisha, nabuhi ang patay kag nagtindog.

22Ginpigos ni Haring Hazael sang Aram ang Israel sa bug-os nga panahon sang paghari ni Jehoahaz. 23Pero ginkaluoyan kag ginkabalak-an sila sang Ginoo tungod sa iya kasugtanan kay Abraham, Isaac, kag Jacob. Hasta subong wala niya sila paglaglaga ukon pagpahalina sa ila lugar palayo sa iya presensya.

24Napatay si Haring Hazael sang Aram, kag si Ben Hadad nga iya anak amo ang nagbulos sa iya bilang hari. 25Napierdi ni Jehoash ang Aram sing tatlo ka beses, kag nabawi niya kay Ben Hadad ang mga banwa nga naagaw sang amay ni Ben Hadad nga si Hazael sang pagpakig-away niya sa amay ni Jehoash nga si Jehoahaz.

La Bible du Semeur

2 Rois 13:1-25

Le règne de Yoahaz sur Israël

1La vingt-troisième année du règne de Joas, fils d’Ahazia, roi de Juda, Yoahaz, fils de Jéhu, devint roi d’Israël à Samarie. Il régna dix-sept ans13.1 De 814 à 798 av. J.-C.. 2Il fit ce que l’Eternel considère comme mal et adopta la conduite coupable de Jéroboam, fils de Nebath, qui avait entraîné Israël dans le péché13.2 Cf. 1 R 12.25-33 ; 13.33-34 ; 14.16.. Il ne se détourna pas de cette mauvaise voie. 3Alors l’Eternel se mit en colère contre Israël. Il livra ses habitants pendant toute cette période au pouvoir de Hazaël, roi de Syrie, et de Ben-Hadad, fils de Hazaël13.3 Voir 8.7-15 ; 10.32 ; 1 R 19.15. Le règne de Ben-Hadad (v. 24) a commencé en 806 ou en 796 av. J.-C.. 4Mais Yoahaz supplia l’Eternel d’apaiser sa colère. L’Eternel l’exauça, car il avait vu comment le roi de Syrie opprimait Israël. 5Il envoya aux Israélites un libérateur pour les délivrer des Syriens13.5 Le libérateur a été soit le roi assyrien Adadnirari III (810 à 783 av. J.-C.) – qui a attaqué les Syriens de Damas en 806 et 804, ce qui a permis aux Israélites de se soustraire à l’emprise syrienne (v. 25 ; 14.25) – soit Joas, fils de Yoahaz (v. 17, 19, 25), soit encore Jéroboam II qui a étendu les frontières israélites vers le nord (14.25, 28) en tirant profit de la faiblesse des Syriens battus par les Assyriens.. Dès lors, ils purent de nouveau vivre tranquilles chez eux comme autrefois. 6Mais ils ne se détournèrent pas pour autant des péchés dans lesquels la maison de Jéroboam les avait entraînés. Ils persistèrent dans cette voie ; le pieu sacré d’Ashéra était même dressé à Samarie13.6 Dressé par Achab (1 R 16.33) ; soit il a été épargné par Jéhu (10.27-28), soit il a été réédifié sous Yoahaz.. 7De toute l’armée du roi, il ne restait à Yoahaz que cinquante hommes d’équipage de chars, dix chars et dix « milliers » de fantassins, car le roi de Syrie avait détruit le reste et l’avait réduit à l’état de poussière que l’on piétine13.7 Voir 10.32..

8Les autres faits et gestes de Yoahaz, toutes ses réalisations et sa vaillance sont cités dans le livre des Annales des rois d’Israël. 9Yoahaz rejoignit ses ancêtres décédés et fut enterré à Samarie. Son fils Joas lui succéda sur le trône.

Le règne de Joas sur Israël

10La trente-septième année du règne de Joas, roi de Juda, Joas, fils de Yoahaz, devint roi d’Israël à Samarie. Il régna seize ans13.10 De 798 à 782 av. J.-C.. 11Il fit ce que l’Eternel considère comme mal ; il n’abandonna pas les péchés dans lesquels Jéroboam, fils de Nebath, avait entraîné Israël, il persista dans cette voie. 12Les autres faits et gestes de Joas, toutes ses réalisations, la vaillance dont il a fait preuve dans la guerre contre Amatsia, roi de Juda13.12 Voir 14.8-14 ; 2 Ch 25.17-24., sont cités dans le livre des Annales des rois d’Israël. 13Joas rejoignit ses ancêtres décédés et fut enterré à Samarie avec les rois d’Israël, et Jéroboam son fils accéda à son trône.

La fin de l’histoire d’Elisée

14Elisée était atteint de la maladie dont il mourut, quand Joas, le roi d’Israël, lui rendit visite. Il se pencha sur son visage et pleura en répétant : Mon père ! Mon père ! Mon père ! Toi qui es comme les chars d’Israël et ses équipages13.14 Voir 2.12. !

15Elisée lui dit : Prends un arc et des flèches !

Joas se les fit apporter. 16Puis Elisée lui ordonna : Tends l’arc !

Quand il l’eut tendu, Elisée posa ses mains sur celles du roi 17et dit : Ouvre la fenêtre du côté de l’est !

Joas l’ouvrit. Puis Elisée commanda : Tire !

Il tira. Elisée s’écria : C’est la flèche de la victoire de l’Eternel, la flèche de la victoire contre les Syriens. Oui, tu battras les Syriens à Apheq13.17 Les Syriens dominaient la Transjordanie (10.32-33). jusqu’à leur extermination. 18Elisée ajouta : Prends maintenant d’autres flèches !

Il les prit.

– Frappe contre le sol !

Le roi d’Israël frappa trois coups et s’arrêta. 19L’homme de Dieu se mit en colère contre lui et lui déclara : Il fallait frapper cinq ou six coups, alors tu aurais vaincu les Syriens jusqu’à leur extermination, tandis qu’à présent tu ne les battras que trois fois.

20Elisée mourut et fut enterré. L’année suivante, des bandes de pillards moabites13.20 Les Moabites demeuraient à l’est de la mer Morte. firent une incursion dans le pays. 21On était en train d’enterrer un mort quand, tout à coup, on vit venir une de ces bandes. Alors on jeta le corps en hâte dans la tombe d’Elisée. Au contact des ossements du prophète, le mort reprit vie et se dressa sur ses pieds.

22Pendant tout le règne de Yoahaz, Hazaël, roi de Syrie, avait opprimé les Israélites. 23Mais l’Eternel leur témoigna sa grâce : il eut de la compassion pour eux et leur vint en aide à cause de son alliance avec Abraham, Isaac et Jacob13.23 Cf. Ex 2.24 ; 3.6 ; Lv 26.42 ; Dt 1.8 ; 6.10 ; 9.5, 27 ; 29.12 ; 34.4 ; 1 R 18.36.. A cette époque, il ne voulut pas les détruire et il ne voulut pas encore les exiler loin de sa présence.

24Hazaël, roi de Syrie, mourut et son fils Ben-Hadad lui succéda sur le trône. 25Alors Joas, fils de Yoahaz, reprit à Ben-Hadad, fils de Hazaël, les villes enlevées par ce dernier à son père Yoahaz à la suite des guerres13.25 Il s’agit sans doute de villes à l’ouest du Jourdain puisque celles qui étaient situées à l’est, et qui avaient été perdues au temps de Jéhu (10.32-33), ne furent récupérées que par Jéroboam II (14.25).. Joas le battit à trois reprises et reconquit les villes d’Israël.