1 Samuel 17 – HLGN & BDS

Ang Pulong Sang Dios

1 Samuel 17:1-58

Si David kag si Goliat

1Karon, gintipon sang mga Filistinhon ang ila mga soldado sa Soco nga sakop sang Juda, agod magpakig-away. Nagkampo sila sa Efes Damim, sa tunga-tunga sang Soco kag Azeka. 2Gintipon man ni Saul ang mga Israelinhon kag nagkampo sila malapit sa Kapatagan sang Elah. Nagpreparar sila sa pagpakig-away sa mga Filistinhon. 3Nagtipon ang mga Filistinhon sa pihak nga bukid kag ang mga Israelinhon sa pihak man nga bukid, kag pulopatag sa tunga nila.

4Karon, may isa ka tawo nga taga-Gat nga maayo mag-away. Ang iya ngalan si Goliat. Nagguwa siya sa kampo sang mga Filistinhon kag nagpalapit sa kampo sang mga Israelinhon. Sobra siyam ka tapak17:4 Sobra siyam ka tapak: sa Septuagint, mga anom ka tapak kag siyam ka pulgada. ang iya kataason. 5Saway ang iya helmet, kag saway man ang iya panagang sa dughan nga nagabug-at sing mga 60 ka kilo. 6Ang iya mga paa kag mga batiis may hapin nga saway, kag may nagasablay nga saway nga sibat sa iya likod. 7Ang iya bangkaw mabug-at kag madamol;17:7 mabug-at kag madamol: sa literal, pareho sa likisan sang manughabol; sa English, like a weaver’s rod. ang punta lang sini nga salsalon nagabug-at sing mga pito ka kilo. Nagauna sa iya ang manugdala sang iya taming.

8Nagpundo si Goliat kag nagsinggit sa mga Israelinhon, “Ngaa kinahanglan pa nga tanan kamo magpakig-away? Isa lang ako nga Filistinhon pero kamo nga mga suluguon ni Saul madamo. Magpili kamo sang isa ka tawo nga magpakig-away sa akon. 9Kon mapatay niya ako, mangin ulipon ninyo kami, pero kon mapatay ko siya, mangin ulipon namon kamo kag mag-alagad kamo sa amon. 10Karon, ginahangkat ko kamo! Pakadtua ninyo sa akon ang tawo nga magpakig-away sa akon.” 11Pagkabati sadto ni Saul kag sang mga Israelinhon, hinadlukan gid sila.

12Karon, may anak si Jesse nga si David. Si Jesse isa ka Efratanhon nga nagaestar sa Betlehem nga sakop sang Juda. Tigulang na siya sang panahon ni Saul. May walo siya ka anak nga lalaki. 13Ang tatlo niya ka magulang nga anak nag-upod kay Saul sa inaway. Ang kamagulangan amo si Eliab, ang ikaduha si Abinadab, kag ang ikatlo si Shama. 14Ang kamanghuran amo si David. Kag samtang nagaupod ang tatlo kay Saul sa pagpakig-away, 15si David iya nagapulopauli sa Betlehem halin sa kampo ni Saul sa pagtatap sang mga karnero sang iya amay.

16Sa sulod sang 40 ka adlaw ginahangkat ni Goliat ang mga Israelinhon adlaw-gab-i.

17Isa sina ka adlaw, nagsiling si Jesse kay David, “Anak, magdali-dali ka kadto sa imo mga utod sa kampo kag dal-i sila sang mga tunga sa sako nga sinanlag nga uyas kag napulo ka bilog nga tinapay. 18Dal-i man sang napulo ka keso ang kumander sang mga soldado. Usisaa kon kamusta na ang kahimtangan sang imo mga utod, kag magbalik ka diri nga may dala nga pamatuod nga maayo ang ila kahimtangan. 19Didto sila subong sa Kapatagan sang Elah nga nagapakig-away sa mga Filistinhon kaupod kay Saul kag sa iban nga mga Israelinhon.”

20Gani sang madason nga adlaw, aga pa gid nagbangon si David kag nagpreparar sang pagkaon nga iya dalal-on. Ginbilin niya ang mga karnero sa isa ka manugbantay, kag dayon naglakat siya suno sa ginsiling sang iya amay. Sang pag-abot niya sa kampo sang mga Israelinhon, nagapaguwa gid ang mga soldado nga nagasinggit sa pagpakig-away. 21Kag sang ulihi nagaatubangay na ang mga Israelinhon kag ang mga Filistinhon nga handa na sa pag-inaway. 22Ginbilin ni David ang iya mga dala sa nagadumala sang mga kinahanglanon sang mga soldado, kag nagdalagan siya sa ginaawayan kag ginkumusta ang iya mga utod. 23Samtang nagapakighambal siya sa ila, nag-abanse si Goliat, ang maayo mag-away nga Filistinhon nga taga-Gat, kag ginhangkat naman niya ang mga Israelinhon. Kag nabatian ini ni David. 24Sang makita sang mga Israelinhon si Goliat, nagdinalagan sila sa puwerte nga kahadlok. 25Nagsugilanunay sila, “Nakita bala ninyo ato nga tawo nga nagasalakay para hangkaton ang Israel? Pagahatagan sang hari sang dako nga premyo ang tawo nga makapatay sa iya. Kag indi lang ina, kundi ipaasawa pa niya ang iya anak sa iya, kag indi pagpabayaron ang ila pamilya sang buhis sa Israel.”

26Nagpamangkot si David sa mga tawo nga nagatindog malapit sa iya, “Sin-o gid bala inang Filistinhon, nga wala nagatuo sa Dios,17:26 wala nagatuo sa Dios: sa literal, wala matuli. para hangkaton ang mga soldado sang buhi nga Dios? Kag ano ang mabaton sang tawo nga makapatay sa iya agod mauntat ang iya pagpakahuya sa Israel?” 27Ginsugid sang mga tawo sa iya ang ila ginahambalan parte sa premyo nga mabaton sang tawo nga makapatay kay Goliat.

28Sang mabatian ni Eliab, nga kamagulangan nga utod ni David, nga nagapakighambal si David sa mga tawo, naakig gid siya. Nagsiling siya kay David, “Ngaa nagkadto ka diri? Sin-o ang ginpabantay mo sa aton mga karnero sa kamingawan nga pila na lang ka bilog? Nagahunahuna ka siguro nga daw si sin-o ka gid. Kalain sang imo batasan! Nagkadto ka diri para lang magtan-aw sang inaway.” 29Nagsiling si David, “Ngaa ano bala ang akon ginhimo? Nagpamangkot man lang ako!” 30Dayon gintalikdan siya ni David kag nag-atubang sa iban naman nga mga tawo kag nagpamangkot sang amo man gihapon nga pamangkot, kag amo man gihapon ang ila sabat sa iya.

31Ang pagpangusisa ni David nakaabot kay Saul, gani ginpatawag siya ni Saul. 32Pag-abot ni David, nagsiling siya kay Saul, “Wala sing isa nga dapat madulaan sang kaisog tungod sa sini nga Filistinhon. Ako nga imo alagad magapakig-away sa iya.” 33Nagsabat si Saul, “Indi ka makasarang sa pagpakig-away sa sina nga Filistinhon. Bata ka pa kag siya iya mangangaway na halin sang bata pa siya.” 34Pero nagsabat si David, “Sir, halin sang una manugbantay ako sang mga karnero sang akon amay. Kon tabanon gani sang leon ukon oso17:34 oso: sa English, bear. ang karnero, 35ginalagas ko ini kag ginalampusan, kag ginakuha ang karnero. Kon magbato siya sa akon ginadakop ko siya sa liog17:35 liog: amo ini sa Septuagint. Sa Hebreo, bungot. kag ginalampusan hasta nga mapatay. 36Nahimo ko ini sa leon kag sa oso, kag himuon ko man sa sinang Filistinhon nga wala nagatuo sa Dios,17:36 wala nagatuo sa Dios: sa literal, wala matuli. tungod nga ginahangkat niya ang mga soldado sang buhi nga Dios. 37Ang Ginoo nga nagluwas sa akon sa leon kag sa oso magaluwas man sa akon sa kamot sang sini nga Filistinhon.”

Nagsiling si Saul kay David, “Sige, lakat, kag kabay pa nga magaupod ang Ginoo sa imo.” 38Ginpasuksok niya dayon kay David ang iya sulul-ubon para sa inaway—ang saway nga helmet kag ang panagang sa dughan. 39Gintaklos dayon ni David ang espada ni Saul kag nagtilaw sa paglakat-lakat tungod nga wala siya maanad sa sina nga mga sulul-ubon. Nagsiling siya kay Saul, “Indi ako makapakig-away nga may ginasul-ob nga pareho sini, kay wala ako maanad sini.” Gani gin-uba niya ato tanan. 40Dayon ginkuha niya ang iya sungkod, kag nagpulot sang lima ka mahining nga bato sa ililigan sang tubig kag ginsulod sa iya suludlan nga panit. Gindala niya ang iya labyog kag nagpalapit kay Goliat.

41Nagapalapit man sa iya si Goliat nga nagauna sa iya ang manugdala sang iya armas. 42Sang matalupangdan ni Goliat nga si David isa lang ka pamatan-on nga guwapo kag mapula-pula sing guya, ginyaguta niya siya. 43Nagsiling siya kay David, “Ido bala ako nga gindal-an mo ako sang lipak?” Kag ginpakamalaot niya si David sa ngalan sang iya mga dios. 44Dayon nagsiling siya, “Palapit diri, kay ipakaon ko ang imo bangkay sa mga pispis kag sa mapintas nga mga sapat!” 45Nagsabat si David, “Nagapalapit ka sa pagpakig-away sa akon nga may espada, bangkaw, kag sibat, pero nagapalapit ako sa pagpakig-away sa imo sa ngalan sang Ginoo nga Makagagahom, ang Dios sang mga soldado sang Israel nga imo ginahangkat. 46Sa sini nga adlaw, itugyan ka sang Ginoo sa akon; patyon ko ikaw kag utdon ang imo ulo. Kag sa sini man nga adlaw ipakaon ko ang mga bangkay sang mga Filistinhon sa mga pispis kag sa mapintas nga mga sapat, kag mahibaluan sang bug-os nga kalibutan nga may Dios ang Israel. 47Ang tanan nga nagatipon diri makahibalo nga makaluwas ang Ginoo sa iya katawhan bisan wala sing espada ukon bangkaw, kay ang Ginoo mismo amo ang magapakig-away, kag itugyan niya kamo tanan sa amon.”

48Samtang nagapalapit si Goliat sa iya, nagdalagan si David sa pagsugata sa iya. 49Nagkuha si David sang bato sa iya suludlan nga panit, kag iya ini ginlabyog17:49 ginlabyog: sa iban nga Bisaya, ginhabyog. kay Goliat, kag nagtupa ini sa iya agtang. Nagdulot gid ang bato sa iya agtang, kag natumba siya nga nagahapa sa duta.

50Gani nagdaog si David kay Goliat paagi lang sa labyog kag sa isa ka bato. Napatay niya si Goliat bisan wala siya sing espada. 51Nagdalagan si David kay Goliat kag ginkuha niya ang espada sini, kag gin-utod ang iya ulo. Sang makita sang mga Filistinhon nga patay na ang ila soldado nga maayo mag-away, nagpalalagyo sila. 52Dayon nag-abanse ang mga soldado sang Israel kag Juda nga nagasinggit, kag ginlagas nila ang mga Filistinhon hasta sa Gat17:52 Gat: Amo ini sa Septuagint. Sa Hebreo, pulopatag. kag Ekron. Naglalapta ang mga bangkay sang mga Filistinhon sa dalan sang Shaaraim pakadto sa Gat kag Ekron. 53Pagkatapos nila lagas sa mga Filistinhon, nagbalik sila kag ginpanguha nila ang mga nagkalabilin sa kampo sang mga Filistinhon. 54Ginkuha ni David ang ulo ni Goliat kag gindala sa Jerusalem, kag ginbutang niya sa iya tolda ang mga armas ni Goliat.

55Sadtong tion nga nakita ni Saul si David nga nagapalapit kay Goliat sa pagpakig-away, nagpamangkot siya kay Abner nga kumander sang mga soldado, “Abner, kay sin-o anak inang pamatan-on?” Nagsabat si Abner, “Wala gid ako kahibalo, Mahal nga Hari.” 56Nagsiling si Saul, “Usisaa kon kay sin-o siya anak.”

57Sang magbalik si David sa ila kampo matapos niya napatay si Goliat, gindala siya ni Abner kay Saul. Nagabitbit pa si David sang ulo ni Goliat. 58Nagpamangkot si Saul sa iya, “Toto, kay sin-o ka anak?” Nagsabat si David, “Anak ako sang imo sakop nga si Jesse nga taga-Betlehem.”

La Bible du Semeur

1 Samuel 17:1-58

Goliath défie l’armée d’Israël

1Les Philistins mobilisèrent leurs troupes pour une expédition guerrière, ils se rassemblèrent à Soko en Juda et dressèrent leur camp entre Soko et Azéqa17.1 Deux localités situées sur le versant ouest des monts de Judée, à une trentaine de kilomètres au sud-ouest de Jérusalem, non loin de Gath., à Ephès-Dammim.

2Saül, de son côté, rassembla les hommes d’Israël et ils campèrent dans la vallée du Chêne. C’est là qu’ils prirent position en ordre de bataille face aux Philistins17.2 C’est-à-dire à une vingtaine de kilomètres de Bethléhem.. 3Ceux-ci occupaient un versant de la montagne, et les Israélites le versant de montagne qui lui faisait face ; la vallée séparait les deux armées.

4Alors un champion sortit du camp des Philistins et s’avança vers Israël. C’était un géant mesurant près de trois mètres, nommé Goliath, originaire de Gath17.4 Goliath était un descendant des Anaqim, qui furent presque entièrement exterminés par Josué, mais dont quelques survivants restaient à Gaza, Ashkelôn et Gath d’où Goliath était originaire (Nb 13.32-33 ; Jos 11.21-22).. 5Il était revêtu d’un casque de bronze et d’une cuirasse à écailles en bronze pesant une soixantaine de kilos. 6Ses jambes étaient protégées par des plaques de bronze et il portait en bandoulière sur ses épaules un javelot de bronze. 7Le bois de sa lance avait la grosseur d’un cylindre de métier à tisser, le fer de lance à lui seul pesait près de sept kilos. Il était précédé d’un homme qui portait son bouclier.

8Il se campa face aux troupes israélites, et leur cria : Pourquoi vous êtes-vous rangés en ordre de combat ? Moi, je suis le Philistin, et vous, les esclaves de Saül. Choisissez parmi vous un homme, et qu’il m’affronte en combat singulier ! 9S’il peut me battre et qu’il me tue, alors nous vous serons assujettis. Mais si c’est moi le vainqueur et si je le tue, c’est vous qui nous serez assujettis et vous serez nos esclaves. 10Puis il ajouta : Je lance aujourd’hui ce défi à l’armée d’Israël. Envoyez-moi un homme et nous nous affronterons en combat singulier.

11Quand Saül et toute son armée entendirent ces paroles du Philistin, ils furent démoralisés et une grande peur s’empara d’eux.

David se rend au campement de l’armée israélite

12Or, David était fils d’un Ephratien de Bethléhem en Juda nommé Isaï et qui avait huit fils. Au temps de Saül, Isaï était très âgé. 13Ses trois fils aînés avaient suivi Saül à la guerre : l’aîné s’appelait Eliab, le second Abinadab et le troisième Shamma. 14Quant à David, c’était le plus jeune. Lorsque les trois aînés eurent suivi Saül, 15David faisait le va-et-vient entre le camp de Saül et Bethléhem pour y garder les moutons de son père.

16Chaque matin et chaque soir, le Philistin venait se présenter en face de l’armée d’Israël et cela depuis quarante jours. 17C’est à cette époque qu’Isaï dit à son fils David : Prends cette mesure de grains rôtis et ces dix pains et porte-les vite au camp pour tes frères. 18Emporte aussi ces dix fromages, tu les donneras au chef de leur « millier ». Tu verras si tes frères se portent bien et tu me rapporteras de leur part un gage. 19Tu les trouveras avec Saül et toute l’armée d’Israël dans la vallée du Chêne, face aux Philistins.

20Le lendemain de bon matin, David confia ses moutons à quelqu’un pour les garder, il prit ses provisions et partit comme Isaï le lui avait ordonné. Quand il arriva au campement, l’armée était en train de prendre position pour la bataille en lançant le cri de guerre.

21Israélites et Philistins se rangèrent en ordre de bataille face à face. 22David déposa son chargement et le confia au gardien des bagages, puis il courut au front. Aussitôt arrivé, il vint demander de leurs nouvelles à ses frères. 23Pendant qu’il parlait avec eux, Goliath, le champion des Philistins, originaire de Gath, sortit de leurs rangs17.23 Selon une note en marge du texte hébreu traditionnel qui a : des cavernes. et lança son défi habituel. David l’entendit. 24A la vue de cet homme, tous les soldats d’Israël s’enfuirent terrorisés.

25– L’avez-vous vu s’avancer contre nous ? dit l’un d’eux. Il vient encore insulter Israël. Celui qui le tuera, recevra de grandes richesses de la part du roi qui lui donnera en plus sa propre fille en mariage et exonérera toute sa famille d’impôts.

26David demanda aux hommes qui se tenaient autour de lui : Qu’est-ce que l’on donnera à celui qui abattra ce Philistin et qui lavera le peuple d’Israël de la honte qui lui est infligée ? Qu’est donc cet incirconcis de Philistin, pour oser insulter les bataillons du Dieu vivant ?

27On répéta à David ce qui était promis comme récompense à celui qui tuerait le géant. 28Lorsque son frère aîné Eliab l’entendit discuter avec les soldats, il se mit en colère contre lui et lui dit : Que viens-tu faire ici ? A qui as-tu laissé nos quelques moutons dans la steppe ? Je te connais bien, moi, petit prétentieux ! Je sais quelles mauvaises intentions tu as dans ton cœur ! Tu n’es venu que pour voir la bataille !

29David lui répondit : Eh ! Qu’est-ce que j’ai fait de mal ? Est-ce que je n’ai plus le droit de parler maintenant ?

30Puis, il tourna le dos à son frère et alla se renseigner auprès d’un autre soldat, et on lui fit la même réponse que la première fois.

David se propose pour relever le défi

31Ce que David avait dit se propagea rapidement et parvint jusqu’aux oreilles de Saül qui, aussitôt, le fit venir.

32David lui dit : Que personne ne perde courage à cause de ce Philistin ! Moi, ton serviteur, j’irai et je le combattrai.

33Mais Saül lui répondit : Tu ne peux pas aller lutter contre ce Philistin. Tu n’es qu’un gamin, alors que lui, c’est un homme de guerre depuis sa jeunesse.

34David répondit à Saül : Quand ton serviteur gardait les moutons de son père et qu’un lion ou même un ours17.34 Pour la présence de ces fauves dans le pays, voir 2 S 17.8 ; 23.20 ; Jg 14.5-18 ; 1 R 13.24-26 ; 2 R 2.24 ; Am 3.12 ; 5.19. survenait pour emporter une bête du troupeau, 35je courais après lui, je l’attaquais et j’arrachais la bête de sa gueule ; et si le fauve se dressait contre moi, je le prenais par son poil et je le frappais jusqu’à ce qu’il soit mort. 36Puisque ton serviteur a tué des lions et même des ours, il abattra bien cet incirconcis de Philistin comme l’un d’eux, car il a insulté les bataillons du Dieu vivant.

37Puis David ajouta : L’Eternel qui m’a délivré de la griffe du lion et de l’ours me délivrera aussi de ce Philistin.

Finalement, Saül dit à David : Vas-y donc et que l’Eternel soit avec toi !

38Puis il lui fit revêtir sa propre armure, il lui fit mettre un casque de bronze et endosser sa cuirasse.

39Par-dessus son équipement, David ceignit aussi l’épée de Saül, puis il essaya de marcher, mais il n’y parvint pas, car il n’en avait pas l’habitude. Alors il dit à Saül : Je ne peux pas marcher avec tout cet équipement, car je n’y suis pas entraîné.

Puis il se débarrassa de tout. 40Il prit son bâton en main et choisit, dans le torrent, cinq cailloux bien lisses qu’il mit dans le sac de berger qui lui servait de besace et, sa fronde à la main, il s’avança vers le Philistin.

La victoire de David sur Goliath

41Celui-ci, précédé de son porte-bouclier, s’avança vers David. 42Il l’examina et, lorsqu’il vit devant lui un jeune homme roux et de belle figure, il le regarda avec mépris 43et lui lança : Est-ce que tu me prends pour un chien pour venir contre moi avec un bâton ?

Puis il le maudit par ses dieux.

44– Approche un peu, ajouta-t-il, pour que je donne ta chair à manger aux oiseaux du ciel et aux bêtes des champs !

45A quoi David répondit : Tu marches contre moi avec l’épée, la lance et le javelot, et moi je marche contre toi au nom de l’Eternel, le Seigneur des armées célestes, le Dieu des bataillons d’Israël, que tu as insulté. 46Aujourd’hui même, l’Eternel me donnera la victoire sur toi, je t’abattrai, je te couperai la tête et, avant ce soir, je donnerai les cadavres des soldats philistins à manger aux oiseaux du ciel et aux bêtes sauvages de la terre. Alors toute la terre saura qu’Israël a un Dieu. 47Et toute cette multitude assemblée saura que ce n’est ni par l’épée ni par la lance que l’Eternel délivre. Car l’issue de cette bataille dépend de lui, et il vous livre en notre pouvoir.

48Aussitôt, le Philistin se remit à avancer en direction de David qui, de son côté, se hâta de courir vers la ligne ennemie au-devant du Philistin. 49David plongea la main dans son sac, en tira un caillou, et le lança avec sa fronde : il atteignit le Philistin en plein front. La pierre pénétra dans son crâne et il s’écroula, la face contre terre. 50Ainsi, sans épée, avec sa fronde et une pierre, David triompha du Philistin en le frappant mortellement. 51Alors il se précipita sur son adversaire, saisit l’épée de celui-ci, la tira de son fourreau, acheva l’homme ; puis il lui trancha la tête.

Quand les Philistins virent que leur héros était mort, ils prirent la fuite. 52Les soldats d’Israël et de Juda s’élancèrent en poussant des cris de guerre et poursuivirent les Philistins jusqu’aux abords de la vallée17.52 L’ancienne version grecque a : de Gath. et jusqu’aux portes d’Eqrôn. Les cadavres des ennemis jonchèrent la route de Shaaraïm jusqu’à Gath et Eqrôn. 53Au retour de cette poursuite acharnée, les Israélites pillèrent le camp des Philistins. 54David prit la tête du Philistin et la fit porter à Jérusalem. Il déposa ses armes dans sa propre tente.

55Lorsque Saül avait vu David s’avancer à la rencontre du Philistin, il avait demandé à son général Abner : De qui ce jeune homme est-il fils, Abner ?

Abner répondit : Aussi vrai que tu es vivant, ô Roi, je n’en sais rien.

56– Alors, ordonna Saül, informe-toi donc pour savoir qui est le père de ce jeune homme.

57Quand David fut de retour au camp après avoir tué le Philistin, Abner le prit et le conduisit devant Saül. David tenait encore en main la tête du Philistin. 58Quand Saül lui demanda : De qui es-tu le fils, mon garçon ?

David lui répondit : Je suis fils de ton serviteur Isaï de Bethléhem.