Ang Pulong Sang Dios

1 Samuel 1

Ang Pagkatawo ni Samuel

1May isa ka tawo nga kaliwat ni Zuf nga ang iya ngalan si Elkana. Ini siya nagaestar sa Rama sa kabukiran sang Efraim. Anak siya ni Jeroham nga anak ni Elihu. Si Elihu anak ni Tohu nga anak ni Zuf, nga halin sa tribo ni Efraim. Si Elkana may duha ka asawa nga amo si Hana kag si Penina. May mga anak si Penina pero si Hana iya wala.

Kada tuig nagakadto si Elkana kag ang iya pamilya sa Shilo sa pagsimba kag sa paghalad sa Ginoo nga Makagagahom. Ang mga pari sang Ginoo didto sa Shilo amo ang duha ka anak ni Eli nga si Hofni kag si Finehas. Kada maghalad si Elkana, ginapartida niya ang iban nga bahin sang iya halad kay Penina kag sa ila mga kabataan. Pero ginadoble niya ang bahin ni Hana tungod kay ginahigugma gid niya siya bisan pa nga indi siya makabata kay ginhimo siya sang Ginoo nga baw-as. Kag tungod nga indi siya makabata, permi siya ginapaakig kag ginapakahuy-an ni Penina nga iya ribal. Amo ini ang nagakatabo kada tuig. Kada kadto ni Hana sa balay sang Ginoo ginapaakig siya ni Penina hasta nga maghibi na lang siya kag indi na magkaon. Nagasiling si Elkana sa iya, “Ngaa nagahibi ka? Ngaa indi ka magkaon? Ngaa nagapangasubo ka? Indi bala nga mas labi pa ako sa imo sang sa napulo ka bata?”

9-10 Isa sadto ka tion, pagkatapos nila kaon didto sa balay sang Ginoo sa Shilo, nagtindog si Hana kag nagpangamuyo nga nagahilibion, kay puwerte gid ang kalisod nga iya nabatyagan. Nagapungko sadto ang pari nga si Eli malapit sa puwertahan sang balay[a] sang Ginoo. 11 Nagpanumpa si Hana sa Ginoo nga nagasiling, “O Ginoo nga Makagagahom, tan-awa ang akon pag-antos. Dumduma ako nga imo alagad kag indi gid ako pagkalimti. Kon hatagan mo ako sang anak nga lalaki, ihatag ko siya sa imo agod mag-alagad siya sa imo sa bug-os niya nga kabuhi. Kag bilang tanda sang iya bug-os nga pag-alagad sa imo, indi pagguntingan ang iya buhok.”

12-13 Samtang nagapadayon siya sa pagpangamuyo sa Ginoo, nakita ni Eli nga nagatikab ang iya bibig pero indi bation ang iya tingog. Naghunahuna si Eli nga hubog siya. 14 Gani nagsiling siya sa iya, “Hasta san-o ka pa nga magpahubog? Abi untati na ina!” 15 Nagsabat si Hana, “Indi ako hubog, sir, kag wala ako makainom sang bisan ano nga klase sang ilimnon. Ginapautwas ko lang sa Ginoo ang puwerte nga kalisod nga akon ginabatyag. 16 Indi ako pagkabiga nga isa ka malain nga babayi. Nagapangamuyo ako diri tungod sa akon puwerte nga kalisod.” 17 Nagsabat si Eli, “Lakat, kag indi ka na magpalibog. Kag kabay pa nga ang Dios sang Israel magahatag sang imo ginapangayo sa iya.” 18 Nagsiling si Hana, “Sir, salamat sa imo kaayo sa akon.” Naglakat siya dayon, kag nagkaon na siya kag wala na nagpangasubo.

19 Pagkaaga, aga pa gid nagbangon si Elkana kag ang iya pamilya kag nagsimba sila sa Ginoo. Dayon nagpauli sila sa ila balay sa Rama. Naghulid si Elkana kay Hana, kag ginsabat sang Ginoo ang pangamuyo ni Hana nga hatagan siya sang bata. 20 Gani nagbusong siya, kag sang ulihi nagbata sing lalaki. Gin-ngalanan niya siya nga Samuel,[b] kay siling niya, “Ginpangayo ko siya sa Ginoo.”

Ginhalad ni Hana si Samuel

21 Karon, nag-abot naman ang tion nga si Elkana kag ang iya bug-os nga pamilya magahalad sa Ginoo suno sa ila ginahimo kada tuig. Amo man ini ang tion nga magahalad siya sa pagtuman sang iya panaad sa Ginoo. 22 Pero wala mag-upod si Hana. Nagsiling siya sa iya bana, “Kon malutas na ang bata, dal-on ko siya sa balay sang Ginoo kag ihalad sa iya, kag didto siya magaestar sa bug-os niya nga kabuhi.” 23 Nagsabat si Elkana sa iya, “Himua kon ano ang maayo para sa imo. Pabilin ka lang diri hasta nga malutas mo siya. Kag kabay pa nga pakamaayuhon sang Ginoo ang imo ginpromisa sa iya.” Gani nagpabilin si Hana kag gin-atipan niya ang iya bata.

24 Sang malutas na ang bata, gindala siya ni Hana sa balay sang Ginoo didto sa Shilo. Nagdala man siya sang tatlo ka tuig nga turo nga baka, tunga sa sako nga harina, kag bino nga nasulod sa panit nga suludlan. 25 Pagkatapos nga maihaw ang baka gindala nila si Samuel kay Eli. 26 Nagsiling si Hana kay Eli, “Kon nadumduman mo pa, sir, ako ang babayi nga nagtindog diri sadto nga nagapangamuyo sa Ginoo. 27 Ginpangayo ko ini nga bata sa Ginoo kag ginhatag niya ang akon ginpangayo. 28 Gani karon ihalad ko siya sa Ginoo. Magaalagad siya sa Ginoo sa bug-os niya nga kabuhi.” Dayon ginsimba nila[c] ang Ginoo.

Notas al pie

  1. 1:9-10 balay: sa Hebreo, templo.
  2. 1:20 Samuel: posible ang buot silingon sini sa Hebreo, ginpamatian sang Dios.
  3. 1:28 nila: ukon, niya.

Swedish Contemporary Bible

1 Samuel 1

Eli och Samuel

(1:1—7:17)

Samuels födelse och barndom

Hanna får bönesvar – en son

1I Ramatajim i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var från Sufs land och son till Jerocham och sonson till Elihu som i sin tur var son till Tochu och sonson till Suf i Efraims stam. 2Elkana hade två hustrur, Hanna och Peninna. Peninna hade fått barn, men Hanna kunde inte få några.

3Varje år reste Elkana från sin stad till Shilo[a] för att tillbe och offra till härskarornas Herre. Vid den här tiden var Elis båda söner, Hofni och Pinechas, präster i Herrens tjänst. 4Varje gång Elkana offrade, brukade han ge Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offerköttet. 5Men åt Hanna gav han en särskild del[b]. Han älskade henne djupt trots att Herren inte gett henne några barn. 6Hennes rival provocerade och retade henne ständigt för den ofruktsamhet som Herren låtit henne drabbas av. 7Detta pågick år efter år. Varje gång Hanna gick till Herrens hus blev hon hånad av Peninna. Hanna grät och ville inte äta. 8”Vad är det, Hanna, varför gråter du?” brukade Elkana, hennes man fråga. ”Varför äter du inte? Varför är du så ledsen? Betyder jag inte mer för dig än tio söner?”

9Men det hände en gång i Shilo när de hade ätit offermåltiden tillsammans att Hanna gick till Herrens tempel där prästen Eli satt på sin stol bredvid ingången. 10Hanna var djupt bedrövad och grät medan hon bad till Herren. 11Hon gav honom följande löfte: ”Härskarornas Herre, se till mig din tjänarinna i min stora sorg! Om du kommer ihåg mig, om du inte glömmer bort mig utan ger mig en son, så ska jag ge honom till Herren för hela livet och ingen rakkniv kommer någonsin att röra vid hans huvud![c]

12Hon bad länge inför Herren och Eli iakttog hennes läppar. 13Hon bad tyst för sig själv. Hennes läppar rörde sig men hennes röst hördes inte. Eli trodde att hon hade druckit sig full. 14”Hur länge ska du bära dig åt som en drucken?” frågade han. ”Se till att du blir nykter!” 15”Nej, min herre, jag är en hårt prövad kvinna! Jag har inte druckit något”, svarade hon. ”Jag har lagt fram allt som jag burit på inför Herren. 16Tro inte att jag är en dålig kvinna! Jag har bett här i min sorg och förtvivlan.”

17Då sa Eli: ”Gå i frid! Israels Gud ska svara på din bön vad den än gäller!” 18”Låt mig din tjänarinna alltid få möta din välvilja”, sa hon och gick sin väg. Efter det började hon äta igen och såg inte längre sorgsen ut.

19Nästa morgon var de tidigt uppe och tillbad inför Herren än en gång. Sedan återvände de hem till Rama. Och när Elkana nu låg med Hanna, kom Herren ihåg henne. 20Hon blev med barn och födde en son när tiden var inne. Hon kallade honom Samuel,[d] för hon sa: ”Jag bad till Herren att jag skulle få honom.”

Hanna uppfyller sitt löfte till Gud

21Elkana och hela hans familj gick upp igen för att offra sitt årliga offer och löftesoffer inför Herren. 22Hanna följde inte med utan hon sa till sin man: ”Låt mig vänta tills pojken blivit avvand. Sedan ska jag ta med honom till Herren och låta honom stanna där för alltid.”

23Elkana svarade: ”Gör det du tycker är bäst! Vänta tills pojken är avvand. Må Herren bara låta sitt ord gå i uppfyllelse!”

Hanna stannade därför hemma tills hon slutat amma barnet. 24Efter att hon avvant honom, tog hon honom med sig fastän han fortfarande var mycket ung[e]. De tog också med sig en tre år gammal tjur[f] som offer och en säck[g] mjöl och en vinsäck. Så fördes han till Herrens hus i Shilo. 25Efter att de offrat tjuren, förde de pojken till Eli.

26”Min herre, så sant du lever”, sa Hanna till honom, ”jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren. 27Jag bad honom att ge mig denne pojke och Herren har svarat på min bön. 28Nu vill jag ge honom till Herren. Så länge han lever ska han tillhöra Herren.”

Därefter tillbad han[h]Herren.

Notas al pie

  1. 1:3 Shilo. Den stad i Efraim där helgedomen, Herrens tält, stod uppställt. Se Jos 18:1.
  2. 1:5 Eller: dubbelt så mycket.
  3. 1:11 Det fanns flera regler för den som vigt sitt liv till Herren som nasir; en var att håret skulle få växa fritt. Se 4 Mos 6:1-8.
  4. 1:19,20 Samuel betyder ungefär hörd av Gud.
  5. 1:24 Kvinnorna ammade mycket länge. Samuel var alltså åtminstone ett par år gammal.
  6. 1:24 Eller tre tjurar.
  7. 1:24 Ordagrant: en efa, dvs. 20-40 liter.
  8. 1:28 I en av bokrullarna från Qumran står det istället hon.