Nueva Versión Internacional (Castilian)

Salmos 90

LIBRO IV

Oración de Moisés, hombre de Dios.

1Señor, tú has sido nuestro refugio
    generación tras generación.
Desde antes que nacieran los montes
    y que crearas la tierra y el mundo,
desde los tiempos antiguos
    y hasta los tiempos postreros,
    tú eres Dios.

Tú haces que los hombres vuelvan al polvo,
    cuando dices: «¡Volveos al polvo, mortales!»
Mil años, para ti, son como el día de ayer, que ya pasó;
    son como unas cuantas horas de la noche.
Arrasas a los mortales. Son como un sueño.
    Nacen por la mañana, como la hierba
que al amanecer brota lozana
    y por la noche ya está marchita y seca.

Tu ira en verdad nos consume,
    tu indignación nos aterra.
Ante ti has puesto nuestras iniquidades;
    a la luz de tu presencia, nuestros pecados secretos.
A causa de tu ira se nos va la vida entera;
    se esfuman nuestros años como un suspiro.
10 Algunos llegamos hasta los setenta años,
    quizás alcancemos hasta los ochenta,
    si las fuerzas nos acompañan.
Tantos años de vida,[a] sin embargo,
    solo traen pesadas cargas y calamidades:
    pronto pasan, y con ellos pasamos nosotros.

11 ¿Quién puede comprender el furor de tu enojo?
    ¡Tu ira es tan grande como el temor que se te debe!
12 Enséñanos a contar bien nuestros días,
    para que nuestro corazón adquiera sabiduría.

13 ¿Cuándo, Señor, te volverás hacia nosotros?
    ¡Compadécete ya de tus siervos!
14 Sácianos de tu amor por la mañana,
    y toda nuestra vida cantaremos de alegría.
15 Días y años nos has afligido, nos has hecho sufrir;
    ¡devuélvenos ahora ese tiempo en alegría!
16 ¡Sean manifiestas tus obras a tus siervos,
    y tu esplendor a sus descendientes!

17 Que el favor[b] del Señor nuestro Dios
    esté sobre nosotros.
Confirma en nosotros la obra de nuestras manos;
    sí, confirma la obra de nuestras manos.

Notas al pie

  1. 90:10 Tantos años de vida. Lit. Su orgullo.
  2. 90:17 Que el favor. Alt. Que la belleza.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 90

Fjärde boken

(90—106)

Psalm 90

Guds evighet, människans förgänglighet

1En bön av gudsmannen Mose.

Herre, du har varit vår tillflykt

från generation till generation.

2Innan bergen föddes, innan du frambringade jorden och världen,

fanns du, Gud, från evighet till evighet.

3Du låter människan bli jord igen

och säger: ”Vänd åter, människobarn!”

4Tusen år är för dig bara som gårdagen som gick,

som en enda timme i natten.

5Du sveper bort dem,

de är som en sömn om morgonen,

de försvinner som gräset,

6som växer upp på morgonen

men vissnar och torkar ut innan kvällen.

7Genom din vrede förgås vi,

vi förskräcks av din vredes glöd.

8Du lägger fram våra synder inför dig,

våra hemliga synder drar du fram i ljuset.

9Våra dagar försvinner under din vrede,

vi slutar våra år med en suck.

10Vi blir sjuttio år,

kanske åttio, om krafterna räcker.

Men våra flyende[a] år är möda och besvär.

Snart har de försvunnit, och vi är borta.

11Vem känner din vredes styrka,

vem fruktar att drabbas av din förbittring?[b]

12Lär oss att inse hur få våra dagar är,

så att vi får visa hjärtan.

13Herre, kom åter! Hur länge ska detta vara?

Förbarma dig över dina tjänare!

14Mätta oss med din nåd var morgon,

så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.

15Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss,

lika många år som vi har sett det onda.

16Låt dina tjänare få se dina gärningar

och deras barn din härlighet.

17Herre, vår Gud, visa oss din godhet

och ge oss framgång i allt vad vi gör.

Notas al pie

  1. 90:10 Grundtextens innebörd är osäker. Kan ev. också översättas deras stolthet, eller: Men även våra bästa år…
  2. 90:11 Tanken kan också vara: Din vrede är lika stor som den tillbörliga fruktan för dig.