Nueva Versión Internacional (Castilian)

Salmos 132

Cántico de los peregrinos.

1Señor, acuérdate de David
    y de todas sus penurias.
Acuérdate de sus juramentos al Señor,
    de sus votos al Poderoso de Jacob:
«No gozaré del calor del hogar,
    ni me daré un momento de descanso;[a]
no me permitiré cerrar los ojos,
    y ni siquiera el menor pestañeo,
antes de hallar un lugar para el Señor,
    una morada para el Poderoso de Jacob».

En Efrata oímos hablar del arca;[b]
    dimos con ella en los campos de Yagar:[c]
«Vayamos hasta su morada;
    postrémonos ante el estrado de sus pies».

Levántate, Señor; ven a tu lugar de reposo,
    tú y tu arca poderosa.
¡Que se revistan de justicia tus sacerdotes!
    ¡Que tus fieles canten jubilosos!
10 Por amor a David, tu siervo,
    no le des la espalda a[d] tu ungido.

11 El Señor le ha hecho a David
    un firme juramento que no revocará:
«A uno de tus propios descendientes
    lo pondré en tu trono.
12 Si tus hijos cumplen con mi pacto
    y con los estatutos que les enseñaré,
también sus descendientes
    te sucederán en el trono para siempre».

13 El Señor ha escogido a Sión;
    su deseo es hacer de este monte su morada:
14 «Este será para siempre mi lugar de reposo;
    aquí pondré mi trono, porque así lo deseo.
15 Bendeciré con creces sus provisiones,
    y saciaré de pan a sus pobres.
16 Revestiré de salvación a sus sacerdotes,
    y jubilosos cantarán sus fieles.

17 »Aquí haré renacer el poder[e] de David,
    y encenderé la lámpara de mi ungido.
18 A sus enemigos los cubriré de vergüenza,
    pero él lucirá su corona esplendorosa».

Notas al pie

  1. 132:3 No gozaré … de descanso. Lit. Si entrara yo en la tienda de mi casa, / si subiera yo al lecho de mi cama.
  2. 132:6 del arca. Lit. de ella; véase 1S 7:1.
  3. 132:6 Yagar. Es decir, Quiriat Yearín.
  4. 132:10 no le des la espalda a. Lit. no vuelvas el rostro de.
  5. 132:17 poder. Lit. cuerno.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 132

Psalm 132

Davids löfte, Herrens löfte

1En vallfartssång.

2Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.

Han svor en ed inför Herren,

gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:

3”Jag vill inte gå in i mitt hus,

och jag vill inte lägga mig i min säng,

4inte tillåta mina ögon att slutas i sömn

eller mina ögonlock att tyngas av slummer,

5förrän jag funnit en plats åt Herren,

en boning åt Jakobs Mäktige.”

6Vi hörde om den[a] i Efrata

och fann den på Jaars fält.

7Låt oss gå till hans boning,

falla ner inför hans fotpall.

8Res dig, Herre, gå till din viloplats,

du och din makts ark!

9Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,

dina fromma ska jubla av glädje!

10För din tjänare Davids skull,

förkasta inte din smorde.

11Herren har svurit David en ed,

som han aldrig tar tillbaka:

”Dina egna ättlingar

ska jag låta sitta på din tron.

12Om dina söner håller mitt förbund

och mina befallningar som jag ger dem,

ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”

13För Herren har utvalt Sion,

där har han velat ha sin boning.

14”Detta är min viloplats för evigt.

Här vill jag bo, det är min önskan.

15Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning

och mätta dess fattiga med mat.

16Jag ska klä dess präster i frälsning,

och dess fromma ska jubla av glädje.

17Här vill jag låta ett horn[b] växa upp åt David;

jag har satt upp en lampa åt min smorde.

18Hans fiender ska jag klä i skam,

men kronan på hans huvud ska stråla.”

Notas al pie

  1. 132:6 Syftar uppenbarligen på arken, se t.ex. 1 Sam 6:21—7:2 (Kirjat-Jearim där är lika med Jaar i denna vers).
  2. 132:17 I hela Psaltaren symboliserar horn ära, makt och styrka.