Nueva Versión Internacional (Castilian)

Salmos 129

Cántico de los peregrinos.

1Mucho me han angustiado desde mi juventud
    —que lo repita ahora Israel—,
mucho me han angustiado desde mi juventud,
    pero no han logrado vencerme.
Sobre la espalda me pasaron el arado,
    abriéndome en ella profundos[a] surcos.
Pero el Señor, que es justo,
    me libró de las ataduras de los impíos.

Que retrocedan avergonzados
    todos los que odian a Sión.
Que sean como la hierba en el techo,
    que antes de crecer se marchita;
que no llena las manos del segador
    ni el regazo del que cosecha.
Que al pasar nadie les diga:
    «La bendición del Señor sea con vosotros;
    os bendecimos en el nombre del Señor».

Notas al pie

  1. 129:3 profundos. Lit. largos.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 129

Psalm 129

Förtröstan trots förföljelse

1En vallfartssång.

”De har förtryckt mig mycket ända från min ungdom,”

ska Israel säga,

2”de har förtryckt mig mycket ända från min ungdom.

Men de har inte besegrat mig.

3Min rygg är sönderplöjd av dessa plöjare,

de har dragit långa fåror.

4Men Herren är rättfärdig.

Han har skurit av de gudlösas band.”

5Alla som hatar Sion

ska vända tillbaka i skam.

6De blir som gräs på taket,

som vissnar innan det börjar växa.

7Den som skördar får inte en handfull av det,

och ingen binder samman en kärve av det.

8Och ingen som går förbi dem ropar:

Herrens välsignelse är över er!

Vi välsignar er i Herrens namn.”