Salmo 2
1¿Por qué se sublevan las naciones,
y en vano conspiran los pueblos?
2Los reyes de la tierra se rebelan;
los gobernantes se confabulan contra el Señor
y contra su ungido.
3Y dicen: «¡Hagamos pedazos sus cadenas!
¡Librémonos de su yugo!»
4El rey de los cielos se ríe;
el Señor se burla de ellos.
5En su enojo los reprende,
en su furor los intimida y dice:
6«He establecido a mi rey
sobre Sión, mi santo monte».
7Yo proclamaré el decreto del Señor:
«Tú eres mi hijo», me ha dicho;
«hoy mismo te he engendrado.
8Pídeme,
y como herencia te entregaré las naciones;
¡tuyos serán los confines de la tierra!
9Gobernarás a las naciones con puño2:9 puño. Lit. cetro. de hierro;
las harás pedazos como a vasijas de barro».
10Vosotros, los reyes, sed prudentes;
dejaos enseñar, gobernantes de la tierra.
11Servid al Señor con temor;
con temblor rendidle alabanza.
12Besadle los pies,2:12 Besadle los pies. Texto de difícil traducción. no sea que se enoje
y seáis destruidos en el camino,
pues su ira se inflama de repente.
¡Dichosos los que en él buscan refugio!
Psalm 2
Sions kung2:0 En psalm skriven inför en israelitisk kungs tronbestigning, men också med syftning på Kristus, den evige kungen (citerad flera gånger i NT), traditionellt betraktad som messiansk psalm. Författare: David (se Apg 4:25-26)
1Varför gör folken uppror?
Varför smider de meningslösa planer?
2Jordens kungar reser sig,
makthavarna samlas
mot Herren
och mot hans smorde2:2 På hebreiska mashiach, varav vårt Messias. Tillämpad på tronbestigningen av Israels kung skriver vi benämningen naturligtvis med litet s (ingen skillnad i hebreiskan). Denna vers används i Apg 4:26, liksom många andra verser i Gamla testamentet citeras i Nya Testamentet, och anknyts till Jesus som det slutgiltiga svaret på versernas fullkomnande..
3”Låt oss slita sönder deras band,
kasta av oss deras bojor!”
4Han som bor i himlen ler,
Herren hånskrattar åt dem.
5Sedan tillrättavisar han dem i sin vrede,
i sin vredes glöd förskräcker han dem:
6”Jag har installerat min kung
på Sion, mitt heliga berg.”
7Jag vill förkunna Herrens beslut;
han sa till mig:
”Du är min son. Idag har jag blivit din far2:7 Ordagrant: jag har fött dig Dessa ord användes i Mellanöstern förr i tiden då en kung började sin uppgift, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son..
8Begär av mig, och jag ska ge dig alla folk som arv
och hela jorden som egendom.
9Du ska krossa dem med järnspira,
slå sönder dem som lerkrukor.”
10Ni kungar, var nu förståndiga,
låt er varnas, ni härskare på jorden!
11Tjäna Herren med fruktan,
och gläd er i bävan!2:11 Tanken kan också vara: …hylla honom även om ni bävar; grundtexten är svårförståelig.
12Kyss sonen,
så att hans vrede inte uppväcks
och ni förgås på er väg!
Hans vrede kan snart upptändas.
Lyckliga är de som tar sin tillflykt till honom!
