Salmo 144 – CST & NUB

Nueva Versión Internacional (Castilian)

Salmo 144:1-15

Salmo 144

Salmo de David.

1Bendito sea el Señor, mi Roca,

que adiestra mis manos para la guerra,

mis dedos para la batalla.

2Él es mi Dios amoroso, mi amparo,

mi más alto escondite, mi libertador,

mi escudo, en quien me refugio.

Él es quien pone los pueblos144:2 los pueblos (Targum, Vulgata, Siríaca, Aquila y varios mss. hebreos); mi pueblo (TM). a mis pies.

3Señor, ¿qué es el mortal para que lo cuides?

¿Qué es el ser humano para que en él pienses?

4Todo mortal es como un suspiro;

sus días son fugaces como una sombra.

5Abre tus cielos, Señor, y desciende;

toca los montes y haz que echen humo.

6Lanza relámpagos y dispersa al enemigo;

dispara tus flechas y ponlo en retirada.

7Extiende tu mano desde las alturas

y sálvame de las aguas tumultuosas;

líbrame del poder de gente extraña.

8Cuando abren la boca, dicen mentiras;

cuando levantan su diestra, juran en falso.144:8 cuando … en falso. Lit. su diestra es diestra de engaño; también en v. 11.

9Te cantaré, oh Dios, un cántico nuevo;

con el arpa de diez cuerdas te cantaré salmos.

10Tú das la victoria a los reyes;

a tu siervo David lo libras de la cruenta espada.

11Ponme a salvo,

líbrame del poder de gente extraña.

Cuando abren la boca, dicen mentiras;

cuando levantan su diestra, juran en falso.

12Que nuestros hijos, en su juventud,

crezcan como plantas frondosas;

que sean nuestras hijas como columnas

esculpidas para adornar un palacio.

13Que nuestros graneros se llenen

con provisiones de toda especie.

Que nuestros rebaños aumenten por millares,

por decenas de millares en nuestros campos.

14Que nuestros bueyes arrastren cargas pesadas;144:14 Que nuestros … cargas pesadas. Alt. Que nuestros capitanes sean establecidos firmemente.

que no haya brechas ni salidas,

ni gritos de angustia en nuestras calles.

15¡Dichoso el pueblo que recibe todo esto!

¡Dichoso el pueblo cuyo Dios es el Señor!

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 144:1-15

Psalm 144

Glädje över Guds omsorg

1Av David.

Lovad vare Herren, min klippa,

han som lär mina händer att kriga

och mina fingrar att strida,

2han som är nådig mot mig,

min klippa, min borg,

min befriare och min sköld.

Hos honom söker jag tillflykt.

Han har lagt mitt folk under mig.

3Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne,

ett människobarn för din omtanke?

4Människan är som en vindfläkt,

hennes liv som en flyende skugga.

5Herre, dra undan himlen och stig ner!

Rör vid bergen, så att de ryker.

6Släpp loss blixtarna och skingra dem,

skjut iväg pilarna och driv bort dem.

7Sträck ner dina händer från höjden,

rädda mig, befria mig ur de djupa vattnen,

ur främlingarnas våld.

8Deras mun är full av lögn

och deras högra hand av bedrägeri.

9För dig, Gud, vill jag sjunga en ny sång

och spela på en tiosträngad harpa,

10för du räddar kungarna från nederlaget

och befriar din tjänare David från det onda svärdet.

11Rädda mig! Befria mig från främlingarnas våld!

De, vars munnar är fulla av lögner

och vilkas högra hand är redo till bedrägeri.

12Våra unga söner blir som välväxta plantor,

våra döttrar som pelare, uthuggna för palats.

13Våra lador blir fyllda till brädden

av livets förnödenheter av alla slag.

Ute på våra marker får fåren tusentals,

ja, tiotusentals med lamm,

14och oxarna är tungt lastade med spannmål.

I muren finns inte längre någon rämna,

ingen fördrivs,

på våra gator finns inte längre någon som klagar.

15Lyckligt är det folk som har det så.

Ja, lyckligt är det folk vars Gud är Herren!