Las hijas de Zelofejad
27:1-11 – Nm 36:1-12
1Majlá, Noa, Joglá, Milca y Tirsá pertenecían a los clanes de Manasés hijo de José, pues eran hijas de Zelofejad hijo de Héfer, hijo de Galaad, hijo de Maquir, hijo de Manasés. Las cinco se acercaron 2a la entrada de la Tienda de reunión, para hablar con Moisés y el sacerdote Eleazar, y con los jefes de toda la comunidad. Les dijeron: 3«Nuestro padre murió sin dejar hijos, pero no por haber participado en la rebelión de Coré contra el Señor. Murió en el desierto por su propio pecado. 4¿Será borrado de su clan el nombre de nuestro padre por el solo hecho de no haber dejado hijos varones? Nosotras somos sus hijas. ¡Danos una heredad entre los parientes de nuestro padre!»
5Moisés le presentó al Señor el caso de ellas, 6y el Señor le respondió: 7«Lo que piden las hijas de Zelofejad es algo justo, así que debes darles una propiedad entre los parientes de su padre. Traspásales a ellas la heredad de su padre.
8»Además, diles a los israelitas: “Cuando un hombre muera sin dejar hijos, su heredad será traspasada a su hija. 9Si no tiene hija, sus hermanos recibirán la herencia. 10Si no tiene hermanos, se entregará la herencia a los hermanos de su padre. 11Si su padre no tiene hermanos, se entregará la herencia al pariente más cercano de su clan, para que tome posesión de ella. Este será el procedimiento legal que seguirán los israelitas, tal como yo se lo ordené a Moisés”».
Anuncio de la muerte de Moisés
12El Señor le dijo a Moisés:
―Sube al monte Abarín y contempla desde allí la tierra que les he dado a los israelitas. 13Después de que la hayas contemplado, partirás de este mundo para reunirte con tus antepasados, como tu hermano Aarón. 14En el desierto de Zin, cuando la comunidad se puso a reclamar, vosotros dos me desobedecisteis, pues al sacar agua de la roca no reconocisteis ante el pueblo mi santidad.
Esas aguas de Meribá están en Cades, en el desierto de Zin.
Moisés pide un líder para Israel
15Moisés le respondió al Señor:
16―Dígnate, Señor, Dios de toda la humanidad,27:16 toda la humanidad. Lit. los espíritus de toda carne. nombrar un jefe sobre esta comunidad, 17uno que los dirija en sus campañas, que los lleve a la guerra y los traiga de vuelta a casa. Así el pueblo del Señor no se quedará como rebaño sin pastor.
18El Señor le dijo a Moisés:
―Toma a Josué hijo de Nun, que es un hombre de gran espíritu.27:18 de gran espíritu. Alt. en quien mora el Espíritu. Pon tus manos sobre él, 19y haz que se presente ante el sacerdote Eleazar y ante toda la comunidad. En presencia de ellos le entregarás el mando. 20Lo investirás con algunas de tus atribuciones, para que toda la comunidad israelita le obedezca. 21Se presentará ante el sacerdote Eleazar, quien mediante el urim consultará al Señor. Cuando Josué ordene ir a la guerra, la comunidad entera saldrá con él y, cuando le ordene volver, volverá.
22Moisés hizo lo que el Señor le ordenó. Tomó a Josué y lo puso delante del sacerdote Eleazar y de toda la comunidad. 23Luego le impuso las manos y le entregó el cargo, tal como el Señor lo había mandado.
Döttrars arvsrätt
(4 Mos 36:1-12)
1En dag kom Selofchads döttrar fram. Selofchad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, som tillhörde Manasses, Josefs sons släkter. Döttrarna hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 2De ställde sig inför Mose, prästen Elasar, ledarna och hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet och sa: 3”Vår far dog i öknen. Han var inte med bland dem som gaddade sig samman i Korachs uppror mot Herren utan dog för sin egen synd. Men han hade inga söner. 4Varför ska hans namn behöva dö ut bara för att han inte har en son? Vi skulle vilja ha landområden som de andra i hans släkt.”
5Mose lade fram deras sak inför Herren. 6Och Herren svarade Mose:
7”Selofchads döttrar har rätt. Ge dem land tillsammans med deras farbröder. Ge dem det område som deras far skulle ha fått. 8Tala till israeliterna: ’Om en man dör utan att ha någon son, så ska hans arvslott överlämnas till hans döttrar. 9Och om han inte har någon dotter, så ska den tillhöra hans bröder. 10Har han inte heller någon bror, så ska den gå till hans farbröder. 11Om han inte heller har farbröder, ska den tillfalla hans närmaste släkting. Detta ska vara en lagstadgad rätt för israeliterna, som Herren har befallt Mose.’ ”
Mose utser Josua till efterträdare
12En dag sa Herren till Mose: ”Gå upp på berget Avarim och se ut över det land, som jag har gett Israels folk. 13När du har sett det, kommer du att dö27:13 Ordagrant: samlas till ditt folk (jfr 20:24). alldeles som din bror Aron, 14för ni följde inte det jag befallde er i öknen Sin. När menigheten gjorde uppror, höll ni mig inte helig inför israeliterna när det gällde vattnet i Meriva vid Kadesh, i öknen Sin.”
15Då sa Mose till Herren: 16”Må Herren som är Gud över allt levandes ande utse en ny ledare åt folket, 17en man som kan leda dem när de går ut och när de vänder åter, vara deras ledare och anförare, så att Herrens folk inte blir som får utan herde!”
18Herren svarade: ”Gå och hämta Josua, Nuns son, som är fylld av ande. Lägg din hand på honom 19och för honom till prästen Elasar och hela menigheten. Insätt honom i denna uppgift inför dem. 20Ge honom av din auktoritet, så att hela Israels menighet kommer att lyda honom. 21Han ska ställa sig inför prästen Elasar för att få direktiv från Herren genom urim. Efter hans ord ska de dra ut och vända tillbaka, Josua och de övriga israeliterna, hela menigheten.”
22Mose gjorde som Herren sagt och tog med sig Josua och ställde honom inför prästen Elasar och hela menigheten. 23Mose lade sina händer på Josua och avskilde honom för hans uppgift, så som Herren hade sagt.