La rebelión de Coré, Datán y Abirán
1Coré, que era hijo de Izar, nieto de Coat y bisnieto de Leví, y los rubenitas Datán y Abirán, hijos de Eliab, y On hijo de Pélet, 2se atrevieron a sublevarse contra Moisés, con el apoyo de doscientos cincuenta israelitas. Todos ellos eran personas de renombre y líderes que la comunidad misma había escogido. 3Se reunieron para oponerse a Moisés y a Aarón, y les dijeron:
―¡Vosotros habéis ido ya demasiado lejos! Si toda la comunidad es santa, lo mismo que sus miembros, y el Señor está en medio de ellos, ¿por qué os creéis vosotros los dueños de la comunidad del Señor?
4Cuando Moisés escuchó lo que le decían, se inclinó ante ellos 5y les respondió a Coré y a todo su grupo:
―Mañana el Señor dirá quién es quién. Será él quien declare quién es su escogido, y hará que se le acerque. 6Coré, esto es lo que tú y tu gente haréis mañana: tomaréis incensarios, 7y les pondréis fuego e incienso en la presencia del Señor. El escogido del Señor será aquel a quien él elija. ¡Sois vosotros, hijos de Leví, los que habéis ido demasiado lejos!
8Moisés le dijo a Coré:
―¡Escuchadme ahora, levitas! 9¿Os parece poco que el Dios de Israel os haya separado del resto de la comunidad para que estéis cerca de él, ministréis en el santuario del Señor, y os distingáis como servidores de la comunidad? 10Dios mismo os ha puesto a su lado, a ti y a todos los levitas, ¿y ahora queréis también el sacerdocio? 11Tú y tu gente os habéis reunido para oponeros al Señor, porque ¿quién es Aarón para que murmuréis contra él?
12Moisés mandó llamar a Datán y Abirán, hijos de Eliab, pero ellos contestaron:
―¡No iremos! 13¿Te parece poco habernos sacado de la tierra donde abundan la leche y la miel, para que ahora quieras matarnos en este desierto y dártelas de gobernante con nosotros? 14Lo cierto es que tú no has logrado llevarnos todavía a esa tierra donde abundan la leche y la miel, ni nos has dado posesión de campos y viñas. Lo único que quieres es seguir engatusando16:14 seguir engatusando. Lit. sacarle los ojos. a este pueblo. ¡Pues no iremos!
15Entonces Moisés, sumamente enojado, le dijo al Señor:
―No aceptes la ofrenda que te traigan, que yo de ellos no he tomado ni siquiera un asno, ni les he hecho ningún daño.
16A Coré, Moisés le dijo:
―Tú y tu gente y Aarón os presentaréis mañana ante el Señor. 17Cada uno de vosotros se acercará al Señor con su incensario lleno de incienso, es decir, os acercaréis con doscientos cincuenta incensarios. También tú y Aarón llevaréis los vuestros.
18Así que cada uno, con su incensario lleno de fuego e incienso, se puso de pie a la entrada de la Tienda de reunión, junto con Moisés y Aarón. 19Cuando Coré hubo reunido a toda su gente en contra de Moisés y Aarón a la entrada de la Tienda de reunión, la gloria del Señor se apareció ante todos ellos. 20Entonces el Señor les dijo a Moisés y a Aarón:
21―Apartaos de esta gente, para que yo la consuma de una vez por todas.
22Pero Moisés y Aarón se postraron rostro en tierra, y exclamaron:
―Señor, Dios de toda la humanidad:16:22 toda la humanidad. Lit. los espíritus de toda carne. un solo hombre ha pecado, ¿y vas tú a enojarte con todos ellos?
23Entonces el Señor le dijo a Moisés:
24―Ordénales que se alejen de las tiendas de Coré, Datán y Abirán.
25Moisés y los ancianos de Israel fueron adonde estaban Datán y Abirán. 26Entonces Moisés le advirtió a la gente:
―¡Alejaos de las tiendas de estos impíos! No toquéis ninguna de sus pertenencias, para que vosotros no seáis castigados por los pecados de ellos.
27El pueblo se alejó de las tiendas de Coré, Datán y Abirán. Los dos últimos habían salido a la entrada de sus tiendas, y estaban allí, de pie, con sus esposas y todos sus hijos.
28Moisés siguió diciendo:
―Ahora vais a saber si el Señor me ha enviado a hacer todas estas cosas, o si estoy actuando por mi cuenta. 29Si estos hombres mueren de muerte natural, como es el destino de todos los hombres, eso querrá decir que el Señor no me ha enviado. 30Pero, si el Señor crea algo nuevo, y hace que la tierra se abra y se los trague con todas sus pertenencias, de tal forma que desciendan vivos al sepulcro, entonces sabréis que estos hombres menospreciaron al Señor.
31Tan pronto como Moisés terminó de hablar, la tierra se abrió debajo de ellos; 32se abrió y se los tragó, a ellos y a sus familias, junto con la gente y las posesiones de Coré. 33Bajaron vivos al sepulcro, junto con todo lo que tenían, y la tierra se cerró sobre ellos. De este modo fueron eliminados de la comunidad. 34Al oírlos gritar, todos los israelitas huyeron de allí exclamando:
―¡Corramos, no sea que la tierra nos trague también a nosotros!
35Y los doscientos cincuenta hombres que ofrecían incienso fueron consumidos por el fuego del Señor.
Los incensarios
36El Señor le dijo a Moisés: 37«Ya que ahora los incensarios son santos, ordena a Eleazar, hijo del sacerdote Aarón, que los retire del rescoldo y que esparza las brasas. 38Toma los incensarios de aquellos que pecaron a costa de su vida, y haz con ellos láminas para recubrir el altar. Ahora son santos, porque fueron presentados ante el Señor, y serán así una señal para los israelitas».
39Entonces el sacerdote Eleazar recogió esos incensarios, y con ellos mandó hacer láminas para recubrir el altar. 40Las láminas quedaron allí, como advertencia a los israelitas, para que ninguno que no fuera descendiente de Aarón ni estuviera autorizado se atreviera a ofrecer incienso ante el Señor; de lo contrario, le sucedería lo mismo que a Coré y su gente, tal como el Señor se lo había advertido por medio de Moisés.
Aarón intercede por el pueblo
41Al día siguiente, toda la congregación de los israelitas volvió a murmurar contra Moisés y Aarón, diciendo:
―Vosotros matasteis al pueblo del Señor.
42Como la congregación empezó a amotinarse contra Moisés y Aarón, estos se dirigieron a la Tienda de reunión. De repente la nube cubrió la Tienda, y apareció la gloria del Señor. 43Entonces Moisés y Aarón se detuvieron frente a la Tienda de reunión, 44y el Señor le dijo a Moisés:
45―Apártate de esta gente, para que yo la consuma de una vez por todas.
Ellos se postraron rostro en tierra, 46y Moisés le dijo a Aarón:
―Toma tu incensario y pon en él algunas brasas del altar; agrégale incienso, y vete corriendo adonde está la congregación, para hacer propiciación por ellos, porque la ira del Señor se ha desbordado y el azote divino ha caído sobre ellos.
47Aarón hizo lo que Moisés le dijo, y corrió a ponerse en medio de la asamblea. El azote divino ya se había desatado entre el pueblo, así que Aarón ofreció incienso e hizo propiciación por el pueblo. 48Se puso entre los vivos y los muertos, y así detuvo la mortandad. 49Con todo, catorce mil setecientas personas murieron, sin contar las que perdieron la vida por causa de Coré. 50Una vez que cesó la mortandad, Aarón volvió a la entrada de la Tienda de reunión, donde estaba Moisés.
Moses ledarskap ifrågasätts
Uppror i lägret
1Korach, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, och några män från Rubens stam, Datan och Aviram, Eliavs söner, och On, Pelets son, 2intalade folket att göra uppror mot Mose. På deras sida stod 250 ansedda förtroendevalda ledare.
3De gick till Mose och Aron och sa: ”Nu har ni gått för långt! Alla i menigheten är heliga och Herren är med oss allihop. Vad har ni för rättighet att framhålla er själva som förmer än Herrens församling?”
4När Mose hörde detta, föll han ner på marken med ansiktet mot jorden 5och sedan sa han till Korach och dem som var med honom: ”I morgon ska Herren visa vem som är hans, vem som är helig och vem som han låter komma nära honom. Den som han väljer får komma nära honom. 6Så här ska ni göra: Du Korach och de andra som är med dig, ska ta rökelsekar 7och tända dem i morgon. Lägg rökelse i dem inför Herren och den som Herren har utvalt, är den helige. Det är ni leviter som har gått för långt!”
8Sedan sa Mose till Korach: ”Hör på, ni leviter! 9Är det inte tillräckligt att Israels Gud har utvalt er leviter bland alla andra i Israel och att han låter er komma så nära sig när ni tjänar honom i hans boning och står framför menigheten och tjänar dem? 10Du och dina levitiska bröder har ju fått komma nära honom, men nu vill ni alltså göra anspråk på att få vara präster också! 11Det är mot Herren du och de dina har sammansvurit er. Och vem är egentligen Aron att ni knotar mot honom?”
12Därefter kallade Mose till sig Datan och Aviram, Eliavs söner, men de vägrade att komma.
13”Är det inte illa nog att du ledde oss bort från ett land som flyter av mjölk och honung för att döda oss här i öknen?” sa de. ”Nu tänker du göra dig till herre över oss också! 14Dessutom har du inte lett oss in i ett land som flyter av mjölk och honung och inte heller gett oss åkrar eller vingårdar. Vill du förblinda de här människorna? Nej, vi kommer inte!”
15Då blev Mose vred och sa till Herren: ”Ta inte emot deras offer! Jag har inte stulit så mycket som en åsna från dem och har inte gjort dem något ont.”
16Och till Korach sa han: ”I morgon ska du med de dina och Aron ställa er här inför Herren. 17Ni ska ha med er var sitt rökelsekar med rökelse, sammanlagt 250 stycken. Du och Aron ska också ha med era rökelsekar.”
18De kom dit med sina rökelsekar, lade eld i dem och sedan rökelse på dem och stod vid ingången till uppenbarelsetältet tillsammans med Mose och Aron. 19När Korach hade samlat hela menigheten mitt emot dem vid ingången till uppenbarelsetältet, visade sig Herrens härlighet för dem alla 20och Herren sa till Mose och Aron: 21”Gå bort från denna menighet så att jag kan döda dem omedelbart!”
22Men Mose och Aron kastade sig ner på marken och sa: ”Gud, du som är Gud över hela mänsklighetens ande, måste du låta din vrede gå ut över hela menigheten bara för att en man syndar?”
Guds straff för upproret
23Då sa Herren till Mose: 24”Säg till folket att hålla sig borta från Korachs, Datans och Avirams tält!”
25Mose gick då bort till Datans och Avirams tält, följd av Israels äldste. 26”Akta er!” ropade han till menigheten. ”Var inte i närheten av dessa gudlösa mäns tält och rör ingenting som är deras, så att ni inte förgås tillsammans med dem för alla deras synders skull.”
27Alla drog sig då undan från Korachs, Datans och Avirams tält, medan Datan och Aviram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält tillsammans med hustrur och barn.
28Och Mose sa: ”Genom det här ska ni förstå att det är Herren som har sänt mig att utföra allt det jag gjort och att jag inte har gjort det av mig själv. 29Om de här människorna dör en naturlig död och delar alla människors erfarenhet, då har inte Herren sänt mig. 30Men om Herren gör något nytt så att marken öppnar sig och slukar dem med allt de äger och har, så att de far ner levande till dödsriket, då ska ni veta att dessa män har föraktat Herren.”
31Mose hann knappt tala till punkt, förrän marken plötsligt öppnades under dem 32och jorden uppslukade dem tillsammans med deras familjer, allt Korachs folk och deras tillhörigheter. 33De for levande ner i dödsriket med allt de ägde, marken slöt sig sedan över dem och de var borta från menigheten. 34Alla israeliterna i deras närhet flydde när de skrek: ”Vi kommer att uppslukas av jorden!” 35Eld kom då ner från Herren och förtärde de 250 män som offrade rökelse.
36Herren sa till Mose: 37”Säg till Elasar, prästen Arons son, att ta vara på rökelsekaren ur askan, för de är heliga. De glödande kolen ska han strö längre bort. 38Av rökelsekaren som tillhörde dessa syndare som miste sitt liv ska han hamra ut metallen till plåtar och täcka altaret med dem. Rökelsekaren var heliga därför att de använts inför Herren och altarplåtarna ska finnas där som en varning för Israels folk.”
39Prästen Elasar tog då de 250 rökelsekaren av koppar som burits fram av dem som nu förbränts och hamrade ut dem till plåtar att täcka altaret med. 40Detta skulle vara en påminnelse för Israels folk om att ingen obehörig, ingen som inte var ättling till Aron, fick komma inför Herren och bränna rökelse, för då kunde det som hände med Korach och hans anhängare hända honom. Allt detta gjorde Elasar som Herren befallt genom Mose.
41Men redan följande morgon började folket anklaga Mose och Aron igen och ropa: ”Ni har dödat Herrens folk!”
42Snart hade menigheten samlats mot Mose och Aron och medan de stod där och såg upp mot uppenbarelsetältet, täcktes det av molnet med Herrens härlighet som visade sig. 43Då kom Mose och Aron och ställde sig framför uppenbarelsetältet 44och Herren sa till Mose: 45”Skynda dig bort från denna menighet så att jag omedelbart kan döda dem!” Men Mose och Aron föll ner på marken inför Herren.
46”Ta ditt rökelsekar och lägg eld från altaret i det”, sa Mose därefter till Aron. ”Lägg på rökelse och bär det omedelbart ut bland folket för att försona det. Herrens vrede har kommit lös och hemsökelsen har redan börjat.”
47Aron gjorde som Mose hade sagt till honom och sprang ut bland folket. Hemsökelsen hade redan börjat härja. Han lade på rökelse och skaffade försoning för dem alla 48och medan han stod där mitt bland levande och döda, upphörde hemsökelsen. 49Men då hade redan 14 700 människor hunnit dö, förutom dem som dött tillsammans med Korach.
50När hemsökelsen hade upphört helt, återvände Aron till Mose vid ingången till tältet.
