Nueva Versión Internacional (Castilian)

Levítico 10

Muerte de Nadab y Abiú

1Pero Nadab y Abiú, hijos de Aarón, tomaron cada uno su incensario y, poniendo en ellos fuego e incienso, ofrecieron ante el Señor un fuego que no tenían por qué ofrecer, pues él no se lo había mandado. Entonces salió de la presencia del Señor un fuego que los consumió, y murieron ante él. Moisés le dijo a Aarón: «De esto hablaba el Señor cuando dijo:

» “Entre los que se acercan a mí
    manifestaré mi santidad,
y ante todo el pueblo
    manifestaré mi gloria.”»

Y Aarón guardó silencio.

Moisés mandó llamar a Misael y a Elzafán, hijos de Uziel, tío de Aarón, y les dijo: «Venid acá y retirad del santuario a vuestros hermanos. ¡Sacadlos del campamento!» Ellos se acercaron y, tomándolos por las túnicas, se los llevaron fuera del campamento, tal como Moisés lo había ordenado.

Ley sobre el duelo sacerdotal

Luego Moisés les dijo a Aarón y a sus hijos Eleazar e Itamar: «No andéis vosotros con el pelo despeinado, ni os rasguéis los vestidos. Así no moriréis vosotros ni se irritará el Señor contra toda la comunidad. Vuestros hermanos israelitas harán duelo por el incendio que produjo el Señor, pero vosotros no vayáis a salir de la Tienda de reunión, no sea que mueráis, porque el aceite de la unción del Señor está sobre vosotros.» Y ellos hicieron lo que Moisés les dijo.

Ley sobre el culto y el licor

El Señor le dijo a Aarón: «Ni tú ni tus hijos debéis beber vino ni licor cuando entréis en la Tienda de reunión, pues de lo contrario moriréis. Éste es un estatuto perpetuo para tus descendientes, 10 para que puedan distinguir entre lo santo y lo profano, y entre lo puro y lo impuro, 11 y puedan también enseñar a los israelitas todos los estatutos que el Señor les ha dado a conocer por medio de Moisés.»

La porción de los sacerdotes

12 Moisés le dijo a Aarón, y también a Eleazar e Itamar, los hijos que le quedaban a Aarón: «Tomad el resto de la ofrenda de cereal presentada al Señor, y comedla sin levadura, junto al altar, porque es sumamente sagrada. 13 Comedla en un lugar santo, porque así se me ha mandado. Es un estatuto[a] para ti y para tus hijos con respecto a la ofrenda presentada por fuego al Señor.

14 »Tú y tus hijos e hijas podréis comer también, en un lugar puro, el pecho que es ofrenda mecida y el muslo dado como contribución. Ambos son parte de los sacrificios de comunión de los israelitas, y a ti y a tus hijos se os han dado como estatuto. 15 Tanto el muslo como el pecho serán presentados junto con la ofrenda de la grasa, para ofrecérselos al Señor como ofrenda mecida. Será un estatuto perpetuo para ti y para tus hijos, tal como lo ha mandado el Señor

Un caso especial

16 Moisés pidió con insistencia el macho cabrío del sacrificio expiatorio, pero éste ya había sido quemado en el fuego. Irritado con Eleazar e Itamar, los hijos sobrevivientes de Aarón, les preguntó:

17 —¿Por qué no comistéis el sacrificio expiatorio dentro del santuario? Es un sacrificio sumamente sagrado; se os dio para quitar la culpa de la comunidad y hacer propiciación por ellos ante el Señor. 18 Si no se introdujo en el lugar santo la sangre del macho cabrío, vosotros debistéis haberos comido el animal en el área del santuario, tal como os lo mandé.

19 Entonces Aarón le respondió a Moisés:

—Hoy mis hijos ofrecieron ante el Señor su sacrificio expiatorio y su holocausto, ¡y es cuando tenía que sucederme semejante desgracia! Si hoy hubiera yo comido del sacrificio expiatorio, ¿le habría parecido correcto al Señor?

20 Al oír esto, Moisés quedó satisfecho con la respuesta.

Notas al pie

  1. 10:13 estatuto. Alt. derecho; también en vv. 14 y 15.

Nya Levande Bibeln

3 Mosebok 10

Arons söner dör i eld

1Men Arons söner Nadab och Abihu placerade ohelgad eld i rökelsekaren, lade rökelse på elden och frambar rökelsen som ett offer inför Herren, helt i strid med vad Herren just hade befallt dem.

Därför kom eld ner från Herren och förtärde dem.

Då sa Mose till Aron: Detta är vad Herren menade när han sa: 'Jag ska visa mig helig bland dem som söker mig och står mig nära, och jag ska förhärligas inför allt folket.' Aron sa inte ett enda ord.

Mose skickade sedan efter Arons kusiner Misael och Elsafan, söner till Ussiel, och sa till dem: Gå och hämta era vänners förkolnade kroppar från tabernaklet och bär ut dem utanför lägret.

De gick då och hämtade dem och bar ut dem utanför lägret i deras mantlar.

Mose sa sedan till Aron och hans söner Eleasar och Itamar: Ni ska inte sörja. Låt inte ert hår vara okammat som ett tecken på sorg, och riv inte sönder era kläder! Om ni gör det, kommer Gud att döda er också, och hans vrede drabbar då hela folket. Men era släktingar och alla andra i Israel kan sörja Nadabs och Abihus död i den fruktansvärda eld Herren sände.

Men ni får inte lämna tabernaklet, för då kommer ni att straffas med döden, för Herrens smörjelseolja är över er.De gjorde precis som Mose hade befallt.

8-9 Sedan sa Herren till Aron: Drick aldrig vin eller starka drycker när du ska gå in i tabernaklet, för då kommer du att dö. Den regeln gäller också dina söner och deras ättlingar från generation till generation.

10 Er plikt är att vara folkets domare, att lära dem skillnaden mellan heligt och oheligt, rent och orent,

11 och att undervisa om de lagar som Herren gett genom Mose.

12 Sedan sa Mose till Aron och de av hans söner som fanns kvar i livet, Eleasar och Itamar: Ta vad som är kvar av spisoffret när en handfull av det har blivit bränt på altaret. Offret är högheligt.

13 Därför måste ni äta det i helgedomen, på en helig plats. Den delen av eldsoffret till Herren tillhör er och era söner, för det har jag fått befallning om.

14 Men bringan och låret, som burits fram till Herren som viftoffer, kan ätas på vilken helig plats som helst. De tillfaller er och era söner och döttrar som mat. Det är en del av Israels folks tackoffer.

15 Folket ska bära fram låret tillsammans med bringan, som blev offrad när fettet brändes upp, och detta ska bäras fram inför Herren som ett viftoffer. Sedan tillfaller det er och er familj, för det har Herren befallt.

16 Sedan letade Mose överallt efter bocken till syndoffret och upptäckte då att den hade blivit uppbränd! Då blev han rasande på Eleasar och Itamar, Arons återstående söner.

17 Varför har ni inte ätit upp syndoffret i helgedomen? frågade han. Offret är högheligt, och Gud har gett er det för att ta bort folkets skuld och skaffa försoning för dem inför Herren.

18 Eftersom blodet inte fördes in i helgedomens inre skulle ni ha ätit det där, som jag sa till er.

19 Men Aron sa till Mose: De offrade sitt syndoffer och sitt brännoffer inför Herren, men skulle det ha behagat Herren om jag hade ätit syndoffret på en sådan här dag?

20 När Mose hörde detta lät han sig nöja.