Nabucodonosor, árbol caído
1El rey Nabucodonosor,
a todos los pueblos y naciones que habitan en este mundo, y a toda lengua:
¡Paz y prosperidad para todos!
2Me es grato daros a conocer las señales y maravillas que el Dios Altísimo ha realizado en mi favor. 3¡Cuán grandes son sus señales! ¡Cuán portentosas son sus maravillas! ¡Su reino es un reino eterno! ¡Su soberanía permanece de generación en generación!
4Yo, Nabucodonosor, estaba en mi palacio, feliz y lleno de prosperidad, 5cuando tuve un sueño que me infundió miedo. Recostado en mi lecho, las imágenes y visiones que pasaron por mi mente me llenaron de terror. 6Ordené entonces que vinieran a mi presencia todos los sabios de Babilonia para que me interpretaran el sueño. 7Cuando llegaron los magos, hechiceros, astrólogos y adivinos, les conté mi sueño, pero no me lo pudieron interpretar. 8Finalmente Daniel, que en honor a mi dios también se llama Beltsasar, se presentó ante mí y le conté mi sueño, pues en él reposa el espíritu de los santos dioses.
9Yo le dije: «Beltsasar, jefe de los magos, yo sé que en ti reposa el espíritu de los santos dioses, y que no hay para ti ningún misterio demasiado difícil de resolver. Te voy a contar mi sueño, y quiero que me digas lo que significa. 10Y esta es la tremenda visión que tuve mientras reposaba en mi lecho: Veía ante mí un árbol de altura impresionante, plantado en medio de la tierra. 11El árbol creció y se hizo fuerte, y su copa tocaba el cielo, ¡hasta podía verse desde cualquier punto de la tierra! 12Tenía un hermoso follaje y abundantes frutos; ¡todo el mundo hallaba en él su alimento! Hasta las bestias salvajes venían a refugiarse bajo su sombra, y en sus ramas anidaban las aves del cielo. ¡Ese árbol alimentaba a todos los animales!
13»En la visión que tuve mientras reposaba en mi lecho, vi ante mí a un mensajero santo que descendía del cielo 14y que fuertemente me gritaba: “¡Derriba el árbol y córtale las ramas; arráncale las hojas y esparce los frutos! ¡Haz que las bestias huyan de su sombra, y que las aves abandonen sus nidos! 15Pero deja enterrados el tocón y las raíces; sujétalos con hierro y bronce entre la hierba del campo. Deja que se empape con el rocío del cielo, y que habite con los animales y entre las plantas de la tierra. 16Deja que su mente humana se trastorne y se vuelva como la de un animal, hasta que hayan transcurrido siete años.4:16 años. Lit. tiempos; también en vv. 23,25,32. 17Los santos mensajeros han anunciado la decisión, es decir, el veredicto, para que todos los vivientes reconozcan que el Dios Altísimo es el Soberano de todos los reinos humanos, y que se los entrega a quien él quiere, y hasta pone sobre ellos al más humilde de los hombres”.
18»Yo, Nabucodonosor, tuve este sueño. Ahora tú, Beltsasar, dime qué es lo que significa, ya que ninguno de los sabios de mi reino me lo pudo interpretar. ¡Pero tú sí puedes hacerlo, porque en ti reposa el espíritu de los santos dioses!»
Daniel interpreta el sueño del rey
19Daniel, conocido también como Beltsasar, se quedó desconcertado por algún tiempo y aterrorizado por sus propios pensamientos; por eso el rey le dijo:
―Beltsasar, no te dejes alarmar por este sueño y su significado.
A esto Daniel respondió:
―¡Ojalá que el sueño y su significado tengan que ver con los acérrimos enemigos del rey! 20La copa del árbol que veías crecer y fortalecerse tocaba el cielo; ¡hasta podía verse desde cualquier punto de la tierra! 21Ese árbol tenía un hermoso follaje y daba abundantes frutos que alimentaban a todo el mundo; bajo su sombra se refugiaban las bestias salvajes, y en sus ramas anidaban las aves del cielo. 22Ese árbol eres tú, rey, que te has hecho fuerte y poderoso, y con tu grandeza has alcanzado el cielo. ¡Tu dominio se extiende a los lugares más remotos de la tierra!
23»Tú, rey, veías que del cielo bajaba un mensajero santo, el cual te ordenaba derribar el árbol y destruirlo, y dejarlo enterrado para que se empapara con el rocío del cielo, aunque tenías que sujetar con hierro y bronce el tocón y las raíces. De este modo viviría como los animales salvajes hasta que transcurrieran siete años.
24»La interpretación del sueño, y el decreto que el Altísimo ha emitido contra ti, rey, es como sigue: 25Serás apartado de la gente y habitarás con los animales salvajes; comerás pasto como el ganado, y te empaparás con el rocío del cielo. Siete años pasarán hasta que reconozcas que el Altísimo es el Soberano de todos los reinos del mundo, y que se los entrega a quien él quiere. 26La orden de dejar el tocón y las raíces del árbol quiere decir que recibirás nuevamente el reino, cuando hayas reconocido que el verdadero reino es el del cielo. 27Por lo tanto, oh rey, yo te ruego que aceptes el consejo que te voy a dar: Renuncia a tus pecados y actúa con justicia; renuncia a tu maldad y sé bondadoso con los oprimidos. Tal vez entonces tu prosperidad vuelva a ser la de antes».
28En efecto, todo esto le sucedió al rey Nabucodonosor. 29Doce meses después, mientras daba un paseo por la terraza del palacio real de Babilonia, 30exclamó: «¡Mirad la gran Babilonia que he construido como capital del reino! ¡La he construido con mi gran poder, para mi propia honra!»
31No había terminado de hablar cuando se escuchó una voz que desde el cielo decía:
«Este es el decreto en cuanto a ti, rey Nabucodonosor. Tu autoridad real se te ha quitado. 32Serás apartado de la gente y vivirás entre los animales salvajes; comerás pasto como el ganado, y siete años transcurrirán hasta que reconozcas que el Altísimo es el Soberano de todos los reinos del mundo, y que se los entrega a quien él quiere».
33Y al instante se cumplió lo anunciado a Nabucodonosor. Lo separaron de la gente, y comió pasto como el ganado. Su cuerpo se empapó con el rocío del cielo, y hasta el pelo y las uñas le crecieron como plumas y garras de águila.
34Pasado ese tiempo yo, Nabucodonosor, elevé los ojos al cielo, y recobré el juicio. Entonces alabé al Altísimo; honré y glorifiqué al que vive para siempre:
Su dominio es eterno;
su reino permanece para siempre.
35Ninguno de los pueblos de la tierra
merece ser tenido en cuenta.
Dios hace lo que quiere
con los poderes celestiales
y con los pueblos de la tierra.
No hay quien se oponga a su poder
ni quien le pida cuentas de sus actos.
36Recobré el juicio, y al momento me fueron devueltos la honra, el esplendor y la gloria de mi reino. Mis consejeros y cortesanos vinieron a buscarme, y me fue devuelto el trono. ¡Llegué a ser más poderoso que antes! 37Por eso yo, Nabucodonosor, alabo, exalto y glorifico al Rey del cielo, porque siempre procede con rectitud y justicia, y es capaz de humillar a los soberbios.
1Jag, Nebukadnessar, levde i lugn och ro i mitt palats och hade framgång. 2Då fick jag en dröm som skrämde mig. Jag blev förfärad av drömbilder på min bädd och av syner jag såg. 3Jag gav en befallning att alla visa män i Babylon skulle hämtas till mig för att tyda drömmen. 4När magikerna, besvärjarna, astrologerna och teckentydarna kom och jag berättade drömmen för dem, kunde de inte säga vad den betydde. 5Till slut kom Daniel till mig, han som kallas Belteshassar efter min gud. Han har heliga gudars ande i sig. Jag berättade drömmen även för honom.
6”Belteshassar, du den främste bland mina magiker, jag vet att heliga gudars ande bor i dig och att ingen hemlighet är för svår för dig. Det här såg jag i min dröm, tala om för mig vad det betyder: 7Jag låg på min bädd och såg ett träd mitt på jorden. Det var mycket högt. 8Trädet växte sig så stort och högt att det nådde upp till himlen, och det syntes till världens ände. 9Dess lövverk var vackert, och det gav mycket frukt, tillräckligt för alla att äta. Markens djur fann skugga under det, fåglar byggde bo på dess grenar, och alla varelser fick sin föda av det.
10Då fick jag se, där jag låg på min bädd, en helig väktare komma ner från himlen. 11Han ropade högt: ’Hugg ner trädet! Skär av grenarna, slit av löven och sprid ut frukten, så att djuren som håller till under det flyr, liksom fåglarna från dess grenar. 12Men lämna kvar stubben med rötterna i jorden, i markens gräs, fastbunden med en kedja av järn och koppar.
Han ska fuktas av himlens dagg och leva med djuren bland vegetationen på jorden. 13Han ska förvandlas och få ett djurs sinne. Så ska sju år4:13 Mer ordagrant tider (tidsperioder). gå.
14Detta har väktarna bestämt, och denna dom har de heliga tillkännagett. För de som lever ska inse att den Högste råder över människors riken och kan ge dem till vem han vill och sätta den lägsta till härskare över dem.’
15Så var den dröm, som jag, kung Nebukadnessar, hade. Tala nu om för mig, Belteshassar, vad den betyder! Ingen av de visa i mitt rike kan tyda den åt mig, men du kan, för heliga gudars ande är i dig.”
Daniel tyder drömmen
16Daniel, som kallades Belteshassar, blev för en stund förvirrad och förskräckt av sina tankar. Men kungen sa till honom: ”Belteshassar, låt inte drömmen och dess betydelse skrämma dig!” Belteshassar svarade: ”Min herre, om drömmen ändå kunde gälla dina fiender, och dess innebörd dina motståndare! 17Trädet som du såg växa så stort och högt, med en topp som nådde upp till himlen, synligt över hela världen, 18och som hade ett vackert lövverk och som gav mycket frukt, tillräckligt för alla att äta, under vilket markens djur levde och på vars grenar fåglar bodde – 19det är du själv, o kung. Du har vuxit dig så stor och stark att din makt når ända upp till himlen, och du regerar ända ut till världens ände.
20Kungen såg en helig väktare komma ner från himlen och säga: ’Hugg ner trädet och förstör det, men lämna stubben med rötterna kvar i jorden, i markens gräs, fastbunden med en kedja av järn och koppar. Han ska fuktas av himlens dagg och leva med markens djur, tills sju år har gått.’ 21Det här är tydningen, o kung, och detta är vad den Högste har beslutat att låta drabba dig, min herre och kung: 22Du kommer att drivas bort från mänskliga boningar och få bo bland markens djur, äta gräs som oxar och fuktas av himlens dagg. Så ska det vara under sju år, tills du har insett att den Högste regerar över människors riken och ger dem åt vem han vill. 23Men befallningen att lämna kvar stubben med rötterna betyder att du ska få tillbaka ditt rike igen, när du har insett att det är himlen som regerar. 24Lyd därför mitt råd, o kung, gör dig av med din synd genom att göra det som är rättfärdigt och med din skuld genom att vara barmhärtig mot de fattiga! Då kan det hända att din framgång får bestå.”
Drömmen går i uppfyllelse
25Allt detta drabbade kung Nebukadnessar. 26Tolv månader senare gick kungen omkring på taket till sitt palats i Babylon 27och sa för sig själv: ”Är inte detta det stora Babylon, som jag själv har byggt till ett kungligt residens, med min mäktiga kraft, till mitt majestäts ära!”
28Medan orden fortfarande var på hans läppar, kom en röst från himlen: ”Kung Nebukadnessar, detta är bestämt för dig: Ditt rike har tagits ifrån dig. 29Du ska drivas bort ur människors närhet och få bo bland markens djur och äta gräs som oxarna. Så ska sju år gå, tills du inser att den Högste regerar över människors riken och ger dem åt vem han vill.”
30I samma stund gick orden i uppfyllelse. Nebukadnessar blev bortförd och fick äta gräs som oxarna, och hans kropp fuktades av himlens dagg. Hans hår växte och blev långt som en örns fjädrar och hans naglar som fågelklor.
31Men när den tiden hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, min blick mot himlen. Mitt förstånd återvände, och jag prisade den Högste och lovade och ärade honom som lever i evighet.
Hans välde är ett evigt välde,
hans rike varar från generation till generation.
32Alla jordens invånare
är att betrakta som ingenting.
Han gör vad han vill
med både himlens krafter och jordens folk.
Ingen kan hindra honom eller säga:
”Vad har du gjort?”
33Samtidigt som jag fick tillbaka mitt förstånd, fick jag också tillbaka min härlighet och glans, till ära för mitt rike. Mina rådgivare och stormän sökte upp mig, jag fick tillbaka min tron och blev till och med mäktigare än tidigare. 34Jag, Nebukadnessar, prisar nu och upphöjer och ärar himlens kung, för allt som han gör är sant och rätt. Han har makt att krossa de högmodiga.
