Las siete copas de la ira de Dios
1Oí una voz que desde el templo decía a gritos a los siete ángeles: «¡Id y derramad sobre la tierra las siete copas del furor de Dios!»
2El primer ángel fue y derramó su copa sobre la tierra, y a toda la gente que tenía la marca de la bestia y que adoraba su imagen le salió una llaga maligna y repugnante.
3El segundo ángel derramó su copa sobre el mar, y el mar se convirtió en sangre como de gente masacrada, y murió todo ser viviente que había en el mar.
4El tercer ángel derramó su copa sobre los ríos y los manantiales, y estos se convirtieron en sangre. 5Oí que el ángel de las aguas decía:
«Justo eres tú, el Santo,
que eres y que eras,
porque juzgas así:
6ellos derramaron la sangre de santos y de profetas,
y tú les has dado a beber sangre, como se merecen».
7Oí también que el altar respondía:
«Así es, Señor Dios Todopoderoso,
verdaderos y justos son tus juicios».
8El cuarto ángel derramó su copa sobre el sol, al cual se le permitió quemar con fuego a la gente. 9Todos sufrieron terribles quemaduras, pero ni así se arrepintieron; en vez de darle gloria a Dios, que tiene poder sobre esas plagas, maldijeron su nombre.
10El quinto ángel derramó su copa sobre el trono de la bestia, y el reino de la bestia quedó sumido en la oscuridad. La gente se mordía la lengua de dolor 11y, por causa de sus padecimientos y de sus llagas, maldecían al Dios del cielo, pero no se arrepintieron de sus malas obras.
12El sexto ángel derramó su copa sobre el gran río Éufrates, y se secaron sus aguas para abrir paso a los reyes del oriente. 13Y vi salir de la boca del dragón, de la boca de la bestia y de la boca del falso profeta tres espíritus malignos que parecían ranas. 14Son espíritus de demonios que hacen señales milagrosas y que salen a reunir a los reyes del mundo entero para la batalla del gran día del Dios Todopoderoso.
15«¡Cuidado! ¡Vengo como un ladrón! Dichoso el que se mantenga despierto, conservando su ropa, no sea que ande desnudo y pase vergüenza por su desnudez».
16Entonces los espíritus de los demonios reunieron a los reyes en el lugar que en hebreo se llama Armagedón.
17El séptimo ángel derramó su copa en el aire, y desde el trono del templo salió una fuerte voz que decía: «¡Ya está hecho!» 18Y hubo relámpagos, estruendos, truenos y un violento terremoto. Nunca, desde que el género humano existe en la tierra, se había sentido un terremoto tan grande y violento. 19La gran ciudad se partió en tres, y las ciudades de las naciones se desplomaron. Dios se acordó de la gran Babilonia y le dio a beber de la copa llena del vino del furor de su castigo. 20Entonces huyeron todas las islas y desaparecieron las montañas. 21Del cielo cayeron sobre la gente enormes granizos, de casi cuarenta kilos cada uno.16:21 granizos … cada uno. Lit. granizos como talentos. Y maldecían a Dios por esa terrible plaga.
1Jag hörde nu en stark röst från templet säga till de sju änglarna: ”Gå och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden.”
2Då gick den första ängeln bort och tömde sin skål över jorden, och onda och plågsamma bölder slog upp på de människor som bar odjurets16:2 Jfr 13:1-10. märke och tillbad dess bild.
3Den andra ängeln tömde sin skål över havet. Vattnet blev då som blodet från en död människa, och allt som levde i havet dog.
4Den tredje ängeln tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och även de förvandlades till blod. 5Sedan hörde jag vattnens ängel säga:
”Rättfärdig är du som är och som var, du Helige
som har fällt denna dom.
6De har utgjutit de heligas och profeternas blod.
Därför har du gett dem blod att dricka,
som de har förtjänat.”
7Och jag hörde altaret säga:
”Ja, Herre Gud, Allsmäktig,
dina domar är sanna och rättfärdiga.”
8Sedan tömde den fjärde ängeln sin skål över solen, och den fick tillåtelse att bränna människorna med eld. 9När de brändes av den våldsamma hettan förbannade de Gud som hade makt över sådana plågor, men ingen omvände sig och gav honom äran.
10Sedan tömde den femte ängeln sin skål över odjurets tron, och då täcktes hans rike av mörker. Människorna bet sönder sina tungor av smärta 11och förbannade himlens Gud för sina plågor och sina bölder, men de omvände sig inte från sina handlingar.
12Den sjätte ängeln tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och den torkade ut, så att vägen öppnades för kungarna från östern. 13Jag såg tre orena andar som liknade paddor komma fram ur drakens mun, ur odjurets mun och ur den falska profetens16:13 Jfr 13:11-18. mun. 14Dessa är demoniska andar som kan utföra tecken, och de gick ut till världens alla kungar för att samla dem till strid på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.
15”Se, jag kommer som en tjuv! Lycklig är den som håller sig vaken och har sina kläder färdiga, så att han inte behöver gå naken och skämmas.”16:15 Jfr Matt 24:42-43.
16Och de samlade dem på en plats som på hebreiska kallas Harmagedon16:16 Vad Harmagedon betyder är inte känt..
17Till slut tömde den sjunde ängeln sin skål över luften. Då hördes en stark röst från tronen i templet, och den sa: ”Det är gjort!” 18Det blixtrade och mullrade av åska, och det blev en stor jordbävning som var så kraftig att ingen människa någonsin sett något liknande på jorden, så väldig var den. 19Den stora staden delades i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud glömde inte det stora Babylon, utan gav det bägaren med sin glödande vredes vin. 20Alla öar försvann, och bergen fanns inte mer. 21Det föll också enorma hagel på omkring fyrtio kilo från himlen ner på människorna. Och människorna hädade Gud för haglet, eftersom det var en så fruktansvärd plåga.
