Prijestolje u nebu
1Zatim ugledam otvorena vrata u nebo, a onaj isti glas koji sam prije čuo, snažan poput glasa trublje, reče mi: “Uziđi ovamo pa ću ti pokazati što će se poslije dogoditi!” 2Odmah sam se našao u duhu4:2 Ili: u Duhu. i ugledao prijestolje u nebu. Na njemu je sjedio Netko. 3Blistao je poput dragoga kamenja: jaspisa i sarda. A prijestolje je okruživala duga slična smaragdu. 4Oko njega su se nalazila još dvadeset četiri prijestolja na kojima su sjedili dvadeset četiri starješine, obučeni u bijele haljine i sa zlatnim vijencima na glavi. 5Od prijestolja su sijevale munje, čula se grmljavina i gromovi. Ispred njega stajalo je sedam svijećnjaka, sedam upaljenih zublji, sedam Božjih duhova. 6Ispred prijestolja bilo je stakleno more, blistavo poput prozirca.
U sredini prijestolja i oko njega bila su četiri bića puna očiju sprijeda i straga. 7Prvo je bilo slično lavu, drugo juncu, treće je imalo čovječje lice, a četvrto je bilo poput orla u letu. 8Sva su imala po šest krila iznutra i izvana prepuna očiju. Danju i noću ta bića neprestano govore:
“Svet, svet, svet je Gospodin Bog Svemogući,
koji je oduvijek bio, koji jest i koji će doći!”
9Svaki put kad ta bića daju slavu, čast i zahvalu Onomu koji sjedi na prijestolju, Živome uvijeke, 10dvadeset četiri starješine padnu ničice pred Onim na prijestolju, koji je Živ uvijeke, i poklone mu se te polože svoje vijence pred prijestolje govoreći:
11“Dostojan si, Gospodine Bože,
Primiti slavu, čast i moć!
Jer ti si sve stvorio.
Sve je postalo tvojom voljom.
Sve je stvoreno tvojom voljom.”
Tillbedjan inför Guds tron i himlen
1Sedan såg jag, och se, en dörr stod öppen till himlen. Och rösten som jag först hade hört, den som lät som en trumpetstöt, sa: ”Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste hända i framtiden!”
2I samma ögonblick var jag i Anden, och se, en tron stod i himlen och någon satt på den. 3Han som satt på tronen såg ut som en ädelsten, likt jaspis och karneol. Kring tronen var en regnbåge som lyste som smaragd, 4och i en ring runt tronen stod tjugofyra andra troner, där det satt tjugofyra äldste. De var klädda i vita kläder och hade kransar av guld på sina huvuden. 5Från tronen kom det blixtar och mullrande åska, och alldeles framför tronen brann sju facklor, som är Guds sju andar4:5 Se not till 2:1.. 6Framför tronen låg något som liknade ett hav av glas, klart som kristall. Fyra levande varelser, som hade fullt med ögon både framtill och baktill, stod mitt framför, mitt bakom och på båda sidor om tronen. 7Den första av dessa varelser såg ut som ett lejon, den andra liknade en ung tjur, den tredje hade en människas ansikte, och den fjärde var som en flygande örn. 8Varje varelse av dessa fyra hade sex vingar och var helt täckt med ögon, till och med på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll:
”Helig, helig, helig
är Herren Gud, den Allsmäktige,
han som var, som är och som kommer.”
9När dessa levande varelser ärar och hyllar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i all evighet, 10faller de tjugofyra äldste ner och tillber inför honom som sitter på tronen och som lever i all evighet. De kastar sina kransar av guld framför tronen och säger:
11”Du, vår Herre och Gud,
är värdig att få härlighet, ära och makt.
Du har skapat allt,
och genom din vilja skapades det och finns till.”
