1Prestanimo zato stalno iznova ponavljati temeljna znanja o Kristu. Pođimo radije dalje i sazrijevajmo u razumijevanju. Ne moramo opet počinjati ispočetka, o važnosti odvraćanja od mrtvih djela i o vjeri u Boga. 2Ne trebaju vam više upute o krštenjima, polaganju ruku, uskrsnuću od mrtvih i vječnome sudu. 3Pođimo stoga, uz Božje dopuštenje, dalje.
4Nije moguće da se ponovno obrate oni koji su već bili prosvijetljeni i okusili nebeski dar te postali dionicima Svetoga Duha, 5koji su okusili dobru Božju riječ i silu budućega svijeta, 6a zatim su otpali od Boga. Oni se ne mogu ponovno obratiti jer svojim postupcima sami iznova pribijaju Sina Božjega na križ i izvrgavaju ga ruglu.
7Jer kad se zemlja natopi kišom što na nju često pada i kad rađa dobrim plodovima korisnima rataru, prima blagoslov od Boga. 8Ali rastu li na njoj samo trnje i drač, odbačena je, pod prokletstvom, i bit će spaljena.
9Iako tako govorimo, uvjereni smo, dragi moji, da je s vama dobro i da ste na putu spasenja. 10Jer Bog nije nepravedan. Neće zaboraviti vaše djelo: da ste mu iskazali ljubav brinući se o drugoj braći, što i sada činite. 11Žarka nam je želja da sve do konca budete tako gorljivi da se ispuni vaša nada. 12Tako nećete duhovno otupjeti i postati ravnodušnima, nego slijediti primjer onih koji su zbog svoje vjere i strpljivosti postali baštinicima Božjih obećanja.
Božje obećanje daje nadu
13Kad je Bog Abrahamu dao obećanje, kako se nije imao zakleti kime većim, zakleo se samim sobom:
14“Izobilno ću te blagosloviti
i dat ću ti brojne potomke.”6:14 Postanak 22:17.
15Abraham je strpljivo čekao i dočekao da Bog ispuni obećanje.
16Ljudi se uvijek zaklinju nekime tko je veći od njih te tako zakletvom, kao potvrdom istine, završavaju svaku raspravu. 17Bog je zakletvom zajamčio baštinicima svojih obećanja da neće promijeniti odluku. 18Bog nam je dao svoje obećanje i svoju zakletvu. To dvoje ne može se promijeniti zato što Bog ne može prevariti. Stoga se mi koji smo se njemu utekli možemo hrabro držati nade koju nam je dao.
19To je pouzdanje poput čvrstog i pouzdanog sidra našim dušama. Uvodi nas iza zastora, u nebo, u Božje svetište. 20Isus je onamo već ušao za nas. Postao je vječnim Velikim svećenikom, sličan Melkisedeku.
1Låt oss därför nu lämna det man först behöver lära sig om Kristus och gå vidare till en undervisning som passar vuxna. Vi vill inte börja om från början igen och lägga grunderna: omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2undervisning om skillnaden i betydelse mellan dopet och andra tvagningar6:2 Ordet dop står i plural. Undervisningen handlade sannolikt om skillnaden mellan dop i betydelsen judiska reningsceremonier, Johannes döparens dop (Apg 19:4), Jesus eget dop (Joh 4:1), det kristna dopet in i gemenskap med Jesus Kristus, hans död, begravning och uppståndelse (Rom 6:4), dop i den heliga Anden och eld (Matt 3:11)., om handpåläggning,6:2 Handpåläggningen handlade om att de troende lade händerna på de döpta för att de skulle få Guds Ande (jfr Apg 19:5-6), samt när man bad för sjuka, eller när någon skulle invigas till en uppgift i församlingen. de dödas uppståndelse och en evig dom. 3Så vill vi göra, om Gud tillåter det.
Varning för att överge Jesus Kristus
4För de människor som en gång blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av den heliga Anden 5och smakat Guds goda ord och den kommande tidsålderns krafter, 6men sedan avfallit, dem kan man omöjligen få att vända tillbaka, eftersom de korsfäster Guds Son igen och förlöjligar honom.
7En åker som suger åt sig det regn som ofta faller och ger bonden en god skörd får en välsignelse från Gud. 8Men om åkern bara ger tistlar och törnen, då är den värdelös, och risken är stor att den drabbas av en förbannelse och slutet blir att den bränns av.
9Men vad er beträffar, mina älskade, är vi övertygade om att det förhåller sig bättre med er och er frälsning, även om vi talar på det här sättet. 10Gud är ju inte orättvis, utan minns hur hårt ni har arbetat för honom och hur mycket ni älskar honom, i och med att ni nu liksom tidigare tjänar de heliga. 11Vi önskar därför att var och en av er ända fram till slutet ska göra allt detta med samma iver, så att ert hopp blir uppfyllt. 12Var inte tröga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av vad Gud har lovat.
Gud håller sina löften
13Då Gud gav sitt löfte till Abraham svor han vid sig själv, eftersom det inte fanns någon högre att svära vid, 14och sa: ”Ja, jag ska välsigna dig och göra dina efterkommande6:14 dina efterkommande. Ordagrant: dig talrika.”6:14 Se 1 Mos 22:17. 15Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut vad som var utlovat.
16Människor svär en ed vid någon som är högre än de själva. Eden bekräftar det som sagts, så att det blir slut på alla diskussioner. 17Gud ville göra klart för dem som skulle ärva det utlovade hur oföränderligt hans beslut är, och därför bekräftade han det med en ed. 18Båda dessa bekräftelser6:18 Syftar på löfte och ed. står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som vi har framför oss.
19Detta hopp är för våra själar ett ankare, tryggt och säkert, och det når innanför förhänget6:19 Syftar på det allra heligaste, ett rum längst in i templet, platsen för Guds närvaro. Framför det rummet hängde ett förhänge, och den enda som fick gå in dit var översteprästen, då han en gång om året offrade blod för att folket skulle få sina synder förlåtna. För en närmare beskrivning, jfr 9:2-5., 20dit Jesus gick in för oss, öppnade vägen,6:20 Jfr Matt 27:50-51, där det beskrivs hur förhänget i templet i Jerusalem brast i två delar när Jesus dog. och blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.
