喇合營救探子
1嫩的兒子約書亞暗中從什亭派出兩個探子去偵察對岸，特別是耶利哥的情況。他們來到一個名叫喇合的妓女家中，就住在那裡。 2有人告訴耶利哥王說：「今天晚上有以色列人來這裡刺探。」 3耶利哥王便派人到喇合那裡，對她說：「把來到你家裡的人交出來，因為他們是來刺探我們的。」 4但喇合已經把二人藏起來了，她答道：「不錯，他們來過，可是我不知他們是從哪裡來的。 5天黑要關閉城門的時候，他們就離開了，我不知道他們去了哪裡。你們快去追吧，還可以追得上。」 6其實喇合已經把二人帶到屋頂上，藏在那裡的麻稈堆裡了。 7搜查的人便沿著通往約旦河渡口的路追去，他們一出城，城門便關閉了。
8在兩個探子睡覺前，喇合上到屋頂對他們說： 9「我知道耶和華已經把這地方賜給你們，我們十分害怕。這裡所有的居民都嚇得膽戰心驚。 10因為你們離開埃及過紅海的時候，耶和華怎樣使紅海在你們面前成為乾地，你們怎樣對付約旦河東的兩個亞摩利王西宏和噩，怎樣把他們徹底消滅，我們都聽說了。 11我們聽了這些事，感到心驚膽戰、勇氣盡失。你們的上帝耶和華是天地萬物的上帝。 12我既然恩待了你們，現在請你們憑耶和華向我起誓，你們也照樣恩待我家，並且給我一個可靠的憑據， 13保證讓我的父母、兄弟、姐妹和他們所有的親人免於一死。」 14二人便對她說：「如果你不洩露我們的事，我們願意用性命擔保，當耶和華把這地方賜給我們的時候，我們一定守信善待你。」
15喇合的房子就在城牆邊，她就住在城牆上，於是她用繩子把二人從窗口縋下去， 16並對他們說：「你們往山上去，免得被追捕的人發現。你們要在那裡躲三天，等追捕的人回城以後才可以走。」 17二人對她說：「要讓我們信守誓言，你必須這樣做， 18我們來攻佔這座城的時候，你要把這條朱紅色的繩子繫在縋我們下去的窗戶上，並且把你的父母、兄弟、姊妹和他們的親人都召集到你家裡。 19倘若有人因離開這房子跑到街上而遭遇不測，我們不負任何責任。我們一定保證屋內所有人的性命安全。 20如果你洩露我們的事，你要我們起的誓也就作廢了。」 21喇合答道：「一言為定！」於是她送走他們，把朱紅色的繩子繫在窗戶上。
22二人到山上躲藏了三天，等待追捕的人回去。追捕的人沿途搜索，毫無所獲，便回去了。 23二人便下山，過河回到嫩的兒子約書亞那裡，向他稟告整個經過， 24又說：「耶和華確實將那整片土地交給我們了，那裡的居民聽到我們的消息，都嚇得膽戰心驚。」
Rachav gömmer två män i sitt hus
1I hemlighet sände Josua ut två spioner från Shittim. De skulle ta sig över floden och undersöka hur det såg ut på andra sidan och särskilt i Jeriko. De kom till ett hus där en prostituerad kvinna som hette Rachav bodde och tänkte stanna där över natten. 2Men kungen i Jeriko hade blivit informerad om att några israeliter hade kommit dit för att spionera på landet. 3Han sände därför bud till Rachav och lät säga: ”Lämna ut männen som kom till ditt hus, för de är spioner som har blivit hitskickade för att utforska landet.”
4Rachav gömde då männen och förklarade sedan: ”De var här för ett litet tag sedan, men jag visste inte var de kom ifrån. 5De lämnade staden när det blev mörkt just som stadsportarna skulle stängas och jag vet inte vart de tog vägen. Om ni skyndar er kan ni nog hinna ifatt dem!” 6I själva verket hade hon gömt dem uppe på taket under en hög med linhalm som var utlagd på tork.
7Kungens män började genast leta efter dem och gav sig iväg bort mot Jordan och vadställena och så fort förföljarna lämnat staden, stängde man till stadsportarna.
8Innan de båda männen hade slagit sig till ro för natten, gick Rachav upp till dem på taket. 9”Jag förstår att Herren tänker ge er detta land”, sa hon till dem. ”Vi är alla rädda för er. Allt mod försvinner hos dem som bor här i landet. 10Vi har nämligen hört hur Herren torkade bort vattnen till en väg genom Sävhavet åt er när ni lämnade Egypten. Vi vet också vad ni gjorde med kungarna Sichon och Og, de båda amoreiska kungarna på östra sidan Jordan, hur ni vigde dem åt förintelse. 11Inte undra på att vi är skräckslagna! När man hör sådana saker har man inte så mycket mod kvar. För Herren, er Gud, är Gud över både himmel och jord. 12Svär nu vid Herren att ni visar godhet mot mig och min familj när nu jag har visat godhet mot er. Ge mig ett tecken på det! 13Låt min far och mor, mina bröder och systrar och deras familjer få leva!”
14Männen svarade: ”Vi svarar för er med våra egna liv, om du inte förråder oss. När Herren ger oss landet, ska vi visa er godhet och trohet.”
15Hon firade sedan ner männen genom fönstret med ett rep, för hon bodde i ett hus som var inmurat i stadsmuren. 16”Fly upp i bergen”, sa hon till dem. ”Håll er gömda där för förföljarna i tre dagar tills de har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta.”
17Männen sa till henne: ”Vår ed är inte bindande 18om du inte låter det här röda snöret hänga ner från fönstret som du släppte oss ner igenom när vi kommer in i landet. Se till att dina föräldrar och syskon och hela din familj befinner sig inne i huset! 19Om någon ger sig ut på gatan, tar han själv ansvaret för sitt liv och då kan vi inte ansvara för vad som händer, men om någon som finns i ditt hus dödas eller skadas är skulden vår. 20Om du å andra sidan förråder oss är vi inte längre bundna vid vårt löfte.”
21”Jag ska göra precis som ni säger”, svarade hon och sände iväg dem. Sedan knöt hon fast det röda snöret i fönstret.
22Männen gick upp i bergen och stannade där i tre dagar, tills förföljarna hade återvänt till staden. De hade letat efter männen överallt utmed vägarna utan framgång. 23Då vandrade de båda männen ner igen från bergen, gick över floden och kom till Josua, Nuns son, för att rapportera vad som hänt.
24”Det är uppenbart att Herren kommer att ge oss hela landet”, förklarade de. ”Alla där borta är dödsförskräckta för oss.”
