Chinese Contemporary Bible (Traditional)

耶利米哀歌 1

淒慘的耶路撒冷

1從前人煙稠密的城,
現在何其荒涼!
從前揚威萬邦的強國,
現在竟像寡婦一樣。
從前在諸省做公主的,
現在卻淪為奴婢。

她在夜間痛哭,淚流滿面。
情人中沒有一個前來安慰。
朋友都出賣她,與她為敵。

猶大飽受苦難和奴役,
被擄往遠方,流落異邦,
找不到安居之所。
她在走投無路之際被追敵擒獲。

通往錫安[a]的道路滿目淒涼,
因為無人前去過節。
她的城門冷落,
她的祭司悲歎,
她的少女哀傷,她痛苦不已。

敵人做了她的主人,
興旺發達。
因為她作惡多端,
耶和華叫她飽受困苦,
她的孩子被敵人擄去。

錫安的尊榮消逝,
她的首領像找不到草吃的鹿,
無力逃脫敵人的追趕。

在困苦流離中,
耶路撒冷想起昔日的榮華。
如今,她的人民落在敵人手中,
無人援救。
仇敵看見她,都嘲笑她的滅亡。

耶路撒冷罪大惡極,
淪為污穢之物。
從前尊重她的人看見她赤身裸體,就蔑視她。
她只能哀歎、退避。

她的裙子沾滿污穢,
她未曾想過自己的結局。
她的敗落無比淒慘,
無人安慰。
她哭喊道:「耶和華啊,
仇敵已經獲勝,
求你垂顧我的苦難!」

10 敵人伸手奪去她的一切珍寶。
她目睹外族人闖入聖殿——那是耶和華禁止他們進入的地方。

11 她的人民呻吟著四處覓食,
用珍寶換取糧食維生。

耶路撒冷的哀歎

她說:「耶和華啊,求你眷顧我,
因為我被人蔑視。

12 「路人啊,你們都無動於衷嗎?
你們看看,
耶和華向我發烈怒,降禍於我,
還有誰比我更痛苦呢?

13 「祂從高天降下火來,
焚燒我的骨頭;
祂在我腳前設下網羅,
使我返回;
祂使我淒涼孤寂,終日痛苦。

14 「我的罪惡連接成軛,
祂親手把它們編在一起,
綁在我的頸項上,
使我精疲力盡。
主把我交給我無力抵擋的敵人。

15 「主藐視我所有的勇士,
召集軍隊攻擊我,
打垮我的青年。
主踐踏猶大人[b]
如同在榨酒池踩踏。

16 「我為此哭泣,
淚流滿面,
卻無人安慰、鼓勵我。
我的兒女淒涼孤苦,
因為仇敵已經得勝。」

17 錫安伸手求助,卻無人理睬。
耶和華已命四周鄰國與雅各為敵。
耶路撒冷在他們當中成了污穢之物。

18 「但耶和華是公義的,
因為我違背了祂的命令。
萬國啊,請聽我的話,
看看我的痛苦!
我的年輕男女都被擄去。

19 「我向情人們求助,
他們卻欺騙我。
我的祭司和長老在覓食求生時,
倒斃在城中。

20 「耶和華啊,
看看我是多麼痛苦!
我的內臟攪動,
我的心靈翻騰,
因為我背叛了你。
街上有屠殺,
家中有死亡。

21 「人們聽見我的哀歎,
卻無人安慰我。
敵人看見你降給我的災難,
都幸災樂禍。
願你應許的審判之日來臨,
叫他們像我一樣受苦!

22 「願他們的惡行都擺在你眼前!
你怎樣因我的罪惡而懲罰我,
願你也照樣懲罰他們!
我歎息不絕,心中哀傷。」

Notas al pie

  1. 1·4 錫安」又稱「耶路撒冷」。
  2. 1·15 猶大人」希伯來文是「猶大的純潔少女」。

Swedish Contemporary Bible

Lamentations 1

Första klagosången över Jerusalem[a]

1Se, så övergiven hon sitter,

den folkrika staden!

Som en änka har hon blivit,

hon som var så stor bland folken.

Ländernas drottning

har blivit en slavinna.

2Hon gråter bittert i natten,

hennes kinder blir våta av tårar.

Bland alla vänner som älskade henne

finns nu ingen som tröstar henne.

Alla har svikit henne

och blivit hennes fiender.

3Juda har förts bort i landsflykt

efter förnedring och hård slavtjänst.

Nu bor hon bland andra folk

och finner ingen ro.

Alla hennes förföljare hann ifatt henne,

och ingen flyktväg fanns.

4Vägarna till Sion sörjer,

för ingen kommer till högtiderna.

Alla hennes stadsportar är övergivna.

Hennes präster suckar,

och hennes unga kvinnor jämrar sig,

själv sörjer hon bittert.

5Hennes ovänner har tagit makten,

hennes fiender är trygga.

Herren har straffat henne

för hennes många synder,

hennes barn har drivits bort i fångenskap,

bortförda av fienden.

6Sion har förlorat all sin prakt.

Hennes furstar är som hjortar

som inte funnit bete,

kraftlösa tvingades de fly

undan sina förföljare.

7I sin misär och hemlöshet

minns Jerusalem alla de skatter

som hon ägde

i gångna tider.

När hennes folk föll i fiendens hand

kom ingen till hennes hjälp.

Motståndarna såg på henne

och skrattade åt hennes undergång.

8Jerusalem har begått svåra synder

och därför orenat sig.

Alla de som ärat henne

föraktar henne nu

när de ser henne naken.

Hon suckar och vänder sig bort.

9Orenhet fläckar hennes kläder.

Ett sådant slut hade hon aldrig tänkt sig.

Hon har sjunkit ofattbart djupt,

och ingen finns som tröstar henne.

Herre, se mitt elände,

fienden triumferar!”

10Motståndaren har räckt ut sin hand

efter alla hennes skatter.

Hon har sett främmande folk

träda in i hennes helgedom,

de som du hade förbjudit

att komma in i din församling.

11Hela hennes folk suckar

och letar efter bröd.

De byter sina skatter mot mat

för att hålla sig vid liv.

”Se, Herre,

se hur föraktad jag är!”

12”Betyder detta ingenting för er,[b]

alla ni som passerar här längs vägen?

Se, och tänk efter, om ni någonsin sett en plåga

som är lik den som kommit över mig,

den som Herren har låtit drabba mig

på sin brinnande vredes dag.

13Han har sänt en eld från höjden,

skickat ner den ända in i mitt innersta.

Han har brett ut ett nät för mina fötter,

vänt sig bort från mig

och lämnat mig övergiven,

sjuk och svag dagen lång.

14Till ett ok har mina synder vävts samman,

hans hand knöt ihop dem

och lade dem över min nacke.

Han har tagit all min kraft ifrån mig

och överlämnat mig åt dem

som jag inte kan stå emot.

15Herren har förkastat

alla kämpar som förr fanns hos mig.

Han har kallat samman en armé mot mig

för att krossa mina unga män.

Som i en vinpress har Herren trampat

jungfrun, dottern Juda.

16Därför gråter jag,

tårarna strömmar från mina ögon.

Långt borta från mig är den som kunde trösta

och ge mig ny livslust.

Mina barn är utblottade,

för min fiende har tagit över.”

17Sion sträcker ut sina händer,

men ingen tröstar henne.

Herren har uppbådat

alla Jakobs grannfolk som hans fiender.

Jerusalem har blivit

som något orent bland dem.

18Herren är rättfärdig,

för jag var upprorisk mot hans bud.

Lyssna nu, alla folk,

och se min plåga!

Mina unga kvinnor och män

har förts bort i fångenskap.

19Jag kallade på mina älskare,

men de svek mig.

Mina präster och äldste

gick under i staden

medan de letade efter något att äta

för att hålla sig vid liv.

20Herre, se, jag är i nöd!

Mitt inre är i uppror,

mitt hjärta vänder sig inom mig,

så upprorisk som jag varit.

Ute har svärdet gjort mig barnlös,

och inomhus finns bara död.

21Man hör hur jag suckar,

men ingen finns som tröstar mig.

Alla mina fiender har hört om min olycka

och gläds över att du har gjort så här.

Den dag som du förkunnat har du låtit komma,

men för dem ska det gå som för mig.

22Låt all deras ondska komma inför dig,

och gör med dem

så som du har gjort med mig

för alla mina synders skull.

Mina suckar är många

och mitt hjärta är tungt.”

Notas al pie

  1. 1:0 1:1 Kap. 1—4 består av sånger där varje vers börjar i turordning med en bokstav ur det hebreiska alfabetets 22 bokstäver, i kap. 3 tredubblat. Femte och sista sången avviker från mönstret och utgör en bön. Städer, i Klagovisorna Jerusalem, presenteras ofta i poetiska texter i femininform.
  2. 1:12 Grundtextens innebörd är osäker.